Kategori: Postpartumtiden

I denna kategori hittar du information om postpartumträning och övrigt om tiden efter graviditet.

Postpartumtiden kan definieras olika, och obstetriskt sett kan det handla om de första sex veckorna. Fysioterapeutiskt sett ser vi det ofta ur ett vidare perspektiv, där det utöver de första 6 veckornas återhämtning av de reproduktiva organen sker en successiv återgång till det normala på längre sikt. Det tar 8-12 veckor för att muskler ska återfå grundfunktion, och flertalet muskler i kroppen kommer vars svagare än innan graviditeten på grund av ändrad hållning och andra aktivitetsmönster. Det tar även  6-12 månader för skelett, leder, stödjevävnader och hormonstatus som påverkar stabiliteten i kroppen att återgå till det normala.

Inläggen i denna kategori baseras så gott det går på vetenskap och beprövad fysioterapeutisk erfarenhet. Vetenskapliga referenser finns i slutet av många inlägg eller i början av inläggsserier.

Tips på inlägg att börja med

TIPS

Boken Mammaroll och Snippkontroll är en översikt och sammanställning över många av de blogginlägg som handlar om året efter förlossningen.

Amning och bäckenbottenproblem

Amning och bäckenbottenproblem

Många känner numera till att amning försätter den ammande individen i en hormonell status som liknar klimakteriet. Det finns statistiska samband mellan amningstid och urininkontinens upp emot två år efter förlossningen. Många lider dessutom av att slemhinnorna blir torra och en del har smärta vid sex. Det sker ofta en lindring av bäckenbottensymtom i samband med amningsslut.

En logisk fråga blir då för många: Vore det bättre för bäckenbotten att inte amma alls?

Forskningen pekar på att amningen och den hormonstatus som finns då inte påverkar slutresultatet av återhämtning av varken slemhinnor, slidväggar eller muskler.

Men det kan alltså påverka individen så att hon har mer urinläckage eller besvär under tiden hon faktiskt ammar.

Till att börja med – varför blir det så?

När man ammar har man låg produktion av östrogen, och till följd av detta får man torra slemhinnor och något minskad stuns i bindväven i slidans väggar.

Påverkas kroppen långsiktigt av detta?

Det finns inga vetenskaplig koppling mellan amning och ansträngningsinkontinens, framfall eller anal inkontinens 10-20 år efter en vaginal förlossning. När det gäller de två första åren postpartum finns dock samband mellan inkontinens och amning. Hos födande som drabbats av analsfinkterskada ser man inte mer besvär på sikt hos dem som ammat än hos dem som inte ammat. Amningen verkar alltså inte ge en nedsatt muskelåterhämtning.

Borde jag alltså sluta amma om jag har stora besvär kort efter förlossningen?

Det är många faktorer som påverkar exempelvis slidväggar och kontinensfunktioner. Amningen är troligen en mindre pusselbit. Om du VILL fortsätta amma vore det synd att sluta enbart för bäckenbottens skull, i och med att det inte alls är säkert att det är just den faktorn som bidrar mest till dina besvär. Gör inte en uppoffring som du känner sorg över, för något en så osäker positiv effekt. Men om du VILL sluta amma och har flera faktorer som gör att du känner att amningen inte riktigt landat bra hos er – ja, men då finns kanske skäl att sluta? Här skulle jag säga att du ska känna in din egen önskan i första hand.

Om du vill fortsätta amma kan du också testa östrogenkräm för att se om det kan lindra dina symtom. Fråga din barnmorska!

Referenser

Breastfeeding and pelvic floor disorders one to two decades after vaginal delivery

The impact of breastfeeding on pelvic floor recovery from pregnancy and labor

Alla kvinnor borde få träffa en fysioterapeut postpartum

I mina drömmar om kvinnohälsovården ingår att det skulle finnas en fysioterapeut kopplad till varje mödravårdsmottagning. En fysioterapeut skulle kunna göra bedömningar och ge råd och behandling för graviditetsrelaterad bäckensmärta. Hon också kunna bistå med en kompletterande undersökning/behandling efter efterkontrollen av barnmorskan.

En av tre kvinnor kommer ha urinläckage, upp emot 20% kommer opereras för framfall under sin livstid.

När jag berättar om såna här siffror så får den som lyssnar ofta en chockerad min. ”Är det sant? Så många?” Yep. Men när jag för samma person berättar om min önskan om att alla kvinnor skulle få träffa en bäckenbotten-fysio efter graviditet blir ofta responsen lite annorlunda. ”Ja, men vi vill ju inte över-behandla kvinnorna, vi behöver ju inte göra problem av en normal process!

Vi skulle kunna dubbla behandlingen av kvinnor postpartum många gånger innan vid ens är i närheten av att överbehandla

Jag är en ensam vårdgivare, med en stor blogg visserligen. Men inför att jag kommer börja jobba igen efter sommaren är mejlinkorgen mitt största problem att lösa. Hur ska jag kunna hantera den utan att behöva lägga timmar varje dag på administration? Tio fysioterapeuter till hade inte räckt för att täcka behovet av rehab ens i den absoluta geografiska närmsta närheten.

Okej, så här. Vi börjar här:

Det du ser på bilden är en bild på bäckenbottenmusklerna, delvis under en vaginal förlossning. Musklerna sträcks ut över 300 %.

Det finns ju en mängd kvinnor som kan vittna om att det känns lite kymigt efter den där utsträckningen. Hon som inte kan sitta normalt på flera veckor. De som inte kan hitta sina knipmuskler på flera månader. De som läcker urin när de skrattar. En del får urinläckage, andra får anala läckage, vissa får långvarig smärta och andra får framfall. En del får naturligtvis inget av allt detta, men i min värld är de mer undantag än regel. Jag vet att jag också typ bara träffar kvinnor med besvär, men ändå. Börjar du fråga runt i din bekantskapskrets så kommer du får höra alla historierna.

När den där melonen passerat ut genom ett litet, litet hål…

Fysioterapi som del av mödravården!

De flesta skulle vara oerhört hjälpta av ett första besök och sedan återbesök efter en, två, tre och sedan 6 månader postpartum. De som har behov skulle behöva få en genomgång hur blåsa och tarm fungerar, hur hon ska träna sina bålmuskler, hur hon ska kunna bli av med rygg- eller bäckensmärta, hur hon ska stegra försiktigt i sin återgång till träning och hur hon ska kunna komma tillbaks till en kropp som fungerar precis som hon önskar att den ska.

De kvinnor som kejsarsnittats kan behöva samma rehabprocess, men med något annat innehåll.

Att överbehandla är en annan sak

Att överbehandla är att göra onödiga saker inom vården, som patienten lätt skulle kunna göra själv. Överbehandling kan vara att slarva med skattemedel och strössla med vårdgivartid till patienter som inte behöver. Jag vet naturligtvis att det finns födande som inte hade behövt en massa besök hos fysioterapeut efter sin graviditet. Men om en kvinna inte anser sig behöva det någon fysio-hjälp men går tillbaks till jättetung träning inom två månader efter förlossningen och sedan får ett framfall? Hade hon inte behövt det ändå? Några enstaka besök förebyggande hos fysioterapeut kan alla gånger vara mer kostnadseffektivt.  Jag tänker att det vore bättre att erbjuda alla kvinnor fysioterapi postpartum, med den självklara rätten att tacka nej.

Frankrike som föredömligt exempel

I Frankrike ingår fysioterapi i det allmänna mödrasvårdsprogrammet, upp till 10 besök postpartum. Vi har en åldrande befolkning, och kvinnor har högre krav på att vara mer fysiskt aktiva nu är förr. Det kommer bara eskalera vad gäller framfalls-, inkontinens- och bäckenbottenkirurgi framöver. Jag hävdar att det inte på något sätt kan vara att överbehandla kvinnor att ge dem förebyggande och behandlande fysioterapi postpartum!

Vidare läsning på Bakingbabies: En mödravårdsdröm

Samlingsinlägg om diastaser

Det här är ett samlingsinlägg om diastaser, magmuskeldelningar. Här finns information, i de flesta fall med vetenskapliga referenser. Välkommen att läsa vidare och klicka dig runt bland länkarna här nedan!

Samlade inlägg om diastaser:

Diastas, information och rörelserädsla

Diastasnytt

Vad är normalt? Om magspänning.

Träning efter diastasoperation

Tarmrörelser och diastas

Spänning i linea alba

Allt du behöver veta om diastaser

Nytt om magmuskeldelningar

Träning vid magmuskeldelning, har alla haft fel?

En serie inlägg om magmuskeldelningar

Samlingsinlägg om diastaser

Hittar du, trots eget letande och läsande, inte svar på en fråga får du gärna ställa en fråga i kommentarsfältet. Då kan det hända att den frågan besvaras i ett eget inlägg framåt hösten.

Tips!

Jag har ingen egen webbkurs specifik för diastas (men en för rehab efter diastasoperation!), men alla träningskurser är anpassade även för dig med diastas. Tanken är att de successivt stegrade träningsprogrammen ska hjälpa dig att stärka dina magmuskler och minska dina symtom även av en diastas. Använd gärna kommentarsfältet om du har frågor om webbkurserna!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Samlingsinlägg om träning efter graviditet

Det här samlingsinlägget om träning efter graviditet tar upp det mesta om ganska generell träning. I specifika samlingsinlägg finns mer om bäckensmärta, magmuskeldelningar och bäckenbottenproblem.

Jag vill uppmana dig att klicka runt och läsa på bakingbabies.se – här finns många fler inlägg och otroligt många svar på läsarfrågor. Hittar du trots eget letande inte svar på din fråga kan du ställa frågan i kommentarsfältet här, så besvarar jag den kanske i ett eget inlägg till hösten. Ha dock respekt för vår semester – ta eget ansvar och läs och leta lite själv i första hand!

Samlingsinlägg om träning efter graviditet

Kettlebellträning efter graviditet

Hjärta och blodmängd under och efter graviditet

Måste träning vara symtomfri

Löpning efter graviditet

Bäckenbottensäker träning

Träning efter graviditet

Hur ska jag träna efter graviditet?

Vem kan svara på frågor om träning efter graviditet

Kniptraning efter graviditet

Rehabovningar efter graviditet

Träning av magen efter graviditet

Tips-för att göra sina tråkiga rehabövningar

Läsarfråga om träning efter graviditet och förlossning

Tillbaka till träning efter graviditet och förlossning

Samlingsinlägg om träning efter graviditet

Önskar du specifik vägledning åter till träning efter graviditeten? Då vill jag tipsa dig om webbkurserna Träning efter vaginal förlossning och Träning efter kejsarsnitt ger dig åtta månaders träningsupplägg för mage, rygg, ben, rumpa och armar.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Rehab efter graviditet

Här är en samling av mina texter om olika sorters rehab efter graviditet. Det kommer separata samlingsinlägg om generell träning efter graviditet, om magmuskeldelningar, bäckensmärta och bäckenbottenproblem. Jag tror heller inte att jag har kommit ihåg att lista alla texter och ämnen som skulle kunna vara relevanta att ta upp här.

Om det är något du saknar, använd gärna sökfunktionen och kolla själv om det finns en text om ämnet.

Om du ändå inte hittar – skriv gärna en kommentar så kan jag kolla på om det går att skriva något nytt om ämnet till hösten!

20 tips för att minska ont i kroppen som småbarnsförälder

Tips för smärtande postpartumkropp

Fotsmärta efter graviditet

Tarm-magsmärta efter graviditet

Ländryggssmärta efter graviditet

Behandling av ländryggssmärta

Fem tips för att minska knäsmärta

Tips för dig som lider av förstoppning efter förlossningen

Skadad svanskota vid förlossningen

Rehab för karpaltunnelbesvär

Är muskelaktiveringsövningar trams?

Slöa rumpmuskler

Pirrande underliv efter förlossning

Postpartumtidens sömnsbrist

Checklista för nyblivna mammor

Rehab efter graviditet

Berätta gärna om egna upplevelser eller erfarenheter. Kommentarsfältet är ditt!

Fler funderingar?

Hittar du, trots eget letande och läsande, inte svar på någon fundering får
du gärna ställa en fråga i kommentarsfältet. Då kan det hända att den frågan
besvaras i ett eget inlägg framåt hösten.

 

Om kroppslig omställning

Här kommer ett urval inlägg om kroppslig omställning under och efter graviditet.

Även om man mår bra, även om allt går bra. Det är inte alltid en lätt eller smidig omställning att bli, vara eller sluta vara gravid. Här är några av de inlägg jag skrivit om detta. Det handlar om själslig förändring, kroppslig förändring, att acceptera och att hänga med i svängarna.

Ni får otroligt gärna komma på nya ämnen som jag kan skriva mer om till hösten.

Kommentera gärna då och berätta vad du tänker på!

Förbereda kroppen inför en graviditet

Må bra trots kroppens förändringar under graviditet

Bli gravid med kroppen som insats

Påverkan på kroppen av täta graviditeter

Kroppen vid amningsslut

Kroppsuppfattning och mammakroppen

Den skeva synen på postpreggokroppen

Det tar ett år att återhämta sig efter graviditet

Träningens betydelse för postpreggokroppen

Kändisar och viktnedgång efter graviditet

Om kroppslig omställning

Kommentera gärna på de olika inläggen, jag läser allt!

Ett ytterligare tips – den här texten har varit guld i min egen acceptans över kroppens förändringar.

 

 

Tips om postpartumlöpning

Tips om postpartumlöpning

Visste ni att många vana löpare återgår till löpning någon gång mellan 2 veckor och 2 månader efter förlossningen. Detta trots att de generella rekommendationerna är att vänta minst 12 veckor?

Graviditet och förlossning ger upphov till omfattande påverkan på muskler och ligament i bäckenbotten, bålen, höften och foten. Alla dessa faktorer kan påverka löpformen. Själva förlossningen kan också leda till skador eller uttänjning som kräver rehabilitering innan man kan återgå till löpning. Annars är risken att man drar på sig andra följdbesvär. Det finns goda skäl att låta kroppens återhämtning jobba på i ett gäng månader innan du knyter på dig löpskorna och beger dig ut.

Löpning skapar stötar mot bäckenbotten och kan trigga både inkontinens och kanske också öka risken för framfall. Speciellt om eller när bäckenbottens muskler har sänkt funktionsnivå som efter en förlossning. Däremot så verkar det som att träning inte påverkar bäckenhälsa eller skaderisk till det sämre så snart bäckenbotten återfått god grundstyrka. 

Det mest önskvärda hade varit att alla som vill komma igång med löpning efter graviditet skulle ha möjlighet att få en bäckenbottenkoll och en rehabplan skapad tillsammans med en fysioterapeut.

Inte bara bäckenbotten

Bålmusklerna behöver successivt stegrad träning för att återfå styrka och funktion efter graviditet, bäckenbottens muskler likaså. Rumpans och höftens muskler, speciellt de som ger stabilitet vid stående på ett ben kan vara extra viktiga att komma igång med efter graviditet, och inför löpning. Fotens arbete kan vara så pass annorlunda vid gång under graviditet att man kan behöva träna fötternas muskulatur lite extra för att minska skaderisken vid återgång till löpning efter graviditet.

Löpningsprogression

Först måste man kunna promenera 30 minuter smärt- och bäckenbottensymtomfritt, innan man börjar fundera på att återuppta löpningen. Löpning bör börja på plana underlag. Smärta, inkontinens, svullnad, framfallssymtom eller muskelstelhet under eller efter löpning är symtom som behöver analyseras och kanske åtgärdas innan man kan fortsätta. Stöter du på patrull är det bra att söka vård hos en fysioterapeut innan du fortsätter din löpningsåtergång.

Man kan tänka att man har tre variabler för löpningen: hastigheten, sträckan och frekvensen för träningspassen. Endast en variabel bör höjas i veckan och sträckan bör inte öka mer än 10 % per gång.

Andra tips?

Här finns massvis av läsning om löpning efter graviditet utifrån en rad olika aspekter. Kortfattade tips är också att låt bålen vara framåtlutad, följ med i en rotation av överkroppen med armarnas pendling och släpp magen fri. Andas fritt och i hela bröstkorgen och hämta kraft från fötternas avstamp från marken.

Referens

Rehabilitation of the Postpartum Runner: A 4-Phase Approach

Rätt språkbruk kring diastas

Rätt språkbruk kring diastas

Jag skrev nyligen en text med rubriken Diastas, information och rörelserädsla och vill exemplifiera lite ytterligare hur jag tänker att man BÖR prata om diastaser.

Jag tänker att det är viktigt att förse individen med information om sitt hälsotillstånd men utan att skapa rörelserädsla eller överdriven oro.

När man tänker att man i första hand behöver ”stänga till sin delning” för att i andra hand kunna bli stark, då anser jag att man tänker bakvänt. De allra flesta behöver i första hand bli starka. Med ökad styrka blir en del symtomfria. En del blir symtomfria från smärtor och besvär, men kan ändå inte ”stänga till” sin delning helt. Det är inte alltid ens ett rimligt mål, för vävnaden i mittlinjen är inte träningsbar på det som muskler är träningsbara.

Du måste inte ”stänga delningen”först

De flesta kommer till mig och tror att det finns en tågordning som är

1) stänga delningen genom några magiska försiktiga övningar

2) sen får man träna

3) sen kan man med tiden bli stark.

Men grejen är att det oftare är tvärt om. Om du tränar, belastar, blir starkare och får större muskler så kommer kroppen förstå att delningen kanske behöver bli mindre. Jag tänker att vi istället behöver börja med att ge dina magmuskler en successiv stegring i ett träningsprogram som leder till styrka och volymökning i musklerna. Sen kan vi utvärdera vad som hänt med delningen. Inte alla delningar går att stänga med träning. Men jag skulle vilja påstå att 100 % av alla kan bli starkare.

Du är inte trasig

När man pratar om diastaser som defekter eller som något som måste ”läka” så blir den underliggande innebörden av du är trasig. Bukmusklerna går inte sönder under graviditeten och en diastas är inte en skada. Det som händer är en långsam och finurlig anpassning och utsträckning av stödjevävnad och bukvägg för att ge plats för den växande livmodern. Det är inte ett trauma för kroppen, den vet vad den gör och processen drivs av kroppens egna hormoner.

Nu vill jag inte alls förminska känslan av att känna att en kvarvarande diastas gör kroppen väldigt annorlunda och kan bli svår att hantera. Men det är inte en skada och den här processen är snarare frisk än sjuk när den händer under graviditeten.

Du är inte skör och behöver skydda din mage

Förr trodde vi att man behövde avlasta vävnaderna i magen för att de skulle få läka ihop i fred. Problemet när vi pratar om diastaser som skador och defekter blir att många då försöker att inte använda sina magmuskler eftersom de tror att det är bästa vägen till läkning. Det här är otroligt långt ifrån sanningen vad gäller diastaser. Att undvika att använda bålmusklerna kommer snarare konservera dig i en svaghet och med nedsatt funktion.

Så vad ska man göra då?

Jag brukar ha svårt att lova fantastiska resultat vad gäller utseendet på magens siluett i avslappnat läge, men med träning kan man i de allra flesta fall uppnå ökad funktion i bålmusklerna. De senaste årens forskning pekar också åt det hållet att träning och belastning av bålen är bra och fördelaktigt. Jag förespråkar individanpassning och nivåanpassning såklart, men tror inte på något sätt att det finns förbjudna eller generellt olämpliga övningar! Träna på!

Tarmtömningssvårigheter efter förlossning

Tarmtömningssvårigheter efter förlossning

Hej! Tack för en mycket viktig och bra hemsida! Jag födde barn för 10  veckor sedan och  har den senaste veckan haft problem att tömma tarmen helt från avföring.

Jag har symptom som stämmer överens med en skada på den inre sfinkten. Får inte ut allt bajs, läcker gaser och har svårt att avgöra om jag behöver bajsa eller fisa.

Vid förlossningen fick jag en grad 1 bristning och fick sy 6 stygn. Det konstaterades även att min mellangård var större än två cm, och det var den även enligt barnmorska på efterkontrollen. Jag undrar nu om jag kan ha en skada på den inte sfinktern även fast min mellangård är ”tillräckligt” lång? 

Jag har sökt egenvårdsremiss för symptomen. Kan också tillägga att jag sedan förlossningen har en vad min barnmorska kallar lätt buktande vaginalbotten. Så det kan ju också vara den som ställer till det för mig.”

Läsarfråga

Hej och grattis till bebisen!

Jag har ett äldre blogginlägg som kanske är det du redan hittat och läst: Vilka skador ger vilka symtom. Det är en guide till vilka muskler som har ansvar för vad i bäckenbottens olika funktioner och vilka symtom som finns vid skador på de olika strukturerna. Denna guide gäller i första hand symtom som kvarstår längre än de första tre månaderna efter förlossning.

Här finns en guide till vilka symtom som kan vara helt normala och övergående av sig själv efter förlossning:

Nybliven mamma med symtom.

Här finns också ett inlägg om buktande bakre slidväggar och svårigheter att tömma tarmen helt.

Det här är alla inlägg som har olika delar av information och poänger som kan vara intressanta för dig. Jag tänkte att jag skriver ett svar på din fråga, men så får du gärna läsa vidare också.

Tarmtömningssvårigheter

Att ha lite svårt att tömma tarmen under perioder är inte ett symtom utan tillhör det normala, skulle jag säga. Att ha ständigt ha svårigheter att tömma tarmen och att ha det så under en längre period är ett problem. Det första man ska analysera vid tarmtömningssvårigheter är avföringskonsistensen. Du behöver ha lättbajsat bajs för att det ska vara optimalt. Det betyder sammanhållna men mjuka korvar. Avföringskonsistensen påverkas av:

  • vad vi äter
  • att vi rör på oss för lite eller ovanligt mycket
  • om vi dricker för lite
  • att vi inte går och bajsar direkt när vi behöver
  • stress

Om du bara haft svårt att tömma tarmen i en vecka skulle jag faktiskt inte dra några stora växlar på det. Utan i första hand be dig äta mer fibrer, dricka mer vatten, röra på dig normalt och se om det löser sig av sig självt.

Buktande bakre slidvägg

Att få en buktande bakre slidvägg efter förlossning är vanligt och ofta övergående. Det kan däremot göra att det är lite svårt att tömma tarmen helt. Man kan behöva använda ”fingertricket”, dvs stötta upp slidans bakre vägg för att lättare kunna tömma tarmen. Behovet av det ska vara övergående inom det första året. Har det inte gått bort sen så bör du söka hjälp. Slidväggen kan bukta bara genom den utsträckning som skedde under förlossningen. Då brukar det successivt ge med sig både med bukning och symtom allt eftersom tiden går. Men det tar lång tid, upp emot 18 månader.

Läs mer här:

 Ta hand om dina buktande slidväggar

Symtom från den inre sfinktern?

Att läcka gaser och ha svårt att avgöra om du behöver bajsa eller släppa gaser är symtom från den inre sfinktern, ja, men kan också bero på andra saker. Att du har svårt att få ut allt bajs kan snarare bero på att du är för spänd i sfinktern, än att den är skadad. Om du upplever att du inte haft tarmtömningssvårigheter de första nio veckorna innan du fött barn, men fått det den tionde veckan – då kan det faktiskt vara så att du nu hunnit utveckla en överspänning i bäckenbotten som kan förklara dina svårigheter att tömma tarmen.

Det finns personer som har missade sfinkterskador efter förlossning och såklart ska du be om vidare utredning om du är orolig över det. Men om man har kollat att du har en bra höjd på mellangården/bra tjocklek på perinealkroppen så borde du inte ha någon sfinkterskada. Det är ju också så, att för att få en sfinkterskada måste du ha fått en skada på vägen dit någonstans, alltså något i området mellan slidan och tarmen borde också ha gått sönder. Det låter lite osannolikt att de skulle ha missat så omfattande skador hos dig och bara tyckt att de behövde sy 6 stygn.

Vad kan det vara då?

Jag tycker naturligtvis att du ska söka vidare hjälp om du är orolig, kanske i första hand hos barnmorskan igen eller hos en fysioterapeut. Om de gör bedömningen att det är något som är lurt med din bäckenbotten så kan de också remittera dig vidare. Jag tänker att om du har haft en bakre slidväggsbuktning (jag tolkar det som att det är det din barnmorska menar med ”lätt buktande vaginalbotten”) så kan du också ha gått omkring och småknipit lite hela tiden, för att undvika obehag. Och då kan den ökade spänningsnivån i musklerna nu ge sig till känna i form av svårigheter att tömma tarmen och så vidare.

Jag hoppas att dina symtom är övergående!

Diastas, information och rörelserädsla

Läsarfråga om diastas, information och rörelserädsla

Jag skulle gärna vilja höra dina reflektioner kring ett ämne som Physiodetective skrivit en del om. Nämligen att kännedomen om diastas i vissa fall kan försämra återhämtningen och göra folk rädda. Jag både håller med och inte håller med. På ett sätt så tycker jag alla kvinnor har rätt till kunskap om sina kroppar och vad som händer efter graviditet. Samtidigt känner jag själv igen mig i hans beskrivning – hade stor diastas efter första barnet, läste på (året var 2012) och insåg att jag knappt ”kunde” träna någonting. ”Fick” ju bara göra typ aktiveringar av djupa magen såvitt jag förstod. Självklart blev diastasen inte bättre. Bara lätt träning = svag mage = ont i ryggen, svag bål osv. När jag började följa ett gäng amerikaner som tränade stenhårt trots diastas så struntade jag i alla ”regler” och blev otroligt mycket bättre.

Läsarfråga

Min grundinställning

Jag är 100 % övertygad om att kvinnor har adekvata uppfattningar om sina egna kroppar. Det innebär inte att alla alltid kan ge sig själva adekvata medicinska diagnoser. Men den som bor i en kropp har alltid bäst uppfattning om kroppen och dess funktion. Jag är också 100 % övertygad om att kvinnor är adekvata nog att få all tillgänglig information och klarar att tolka och värdera den själva. Jag har faktiskt jobbat ihop med Antony tillsammans med en gemensam patient (via video) och jag både håller med honom om mycket, och tänker olika om en hel del saker. I de här fallet håller jag med honom.

Det är inte som du tror, tror jag

Men gällande din fråga så tror jag att du tolkar honom utifrån dina erfarenheter och det du lärde dig 2012. Och jag tror att utgångspunkten då blir lite tokig. För grejen är att det många trodde 2012 var just allt det där med att de inre magmusklerna var viktigast och att man kunde förstöra eller försämra sin mage genom normal eller tung träning. Och det är ju utgångspunkten där som har förändrats – så tror vi inte längre. Jag tolkar det inte om att vi inte ska informera kvinnor om diastaser. Utan vi ska bara inte ge DÅLIG information om diastaser.

Det som han och många med honom argumenterar för är att folk inte ska behöva bli rörelserädda baserat på gamla rön och felaktiga uppfattningar.

Mer bakgrund finns här

Om du vill höra mig förklara mer om ämnet (hur man tänkte förr och hur man tänker nu) kan jag rekommendera min korta webbföreläsning ”Behandling av rektusdiastas”. Det finns också otroligt många inlägg om diastaser i kategorin Magmuskeldelning.

Ta bort mytbildning och minska rädsla

Det här har varit även mina drivkrafter när jag skrivit om diastaser genom åren. Jag vill inte att någon som läser på bakingbabies.se ska känna sig trasig eller bli rädd för att röra sig. Att bli rörelserädd och tro att man inte ska eller kan träna normal träning är bara dumt. Precis som du beskriver så konserverar man sig själv i att vara svag och ”funktionsnedsatt” då.

Realistisk och successivt stegrad träning

Träning för diastas måste anpassas efter individens nuvarande styrka och funktion, och sedan måste det vara successivt stegrat. Jag har följt patienter med mycket stora delningar genom träningsupplägg där de på slutet varit så starka att de gjort grejer som jag själv aldrig skulle drömma om att mina magmuskler skulle klara. Inga övningar är förbjudna. Alla muskler måste tränas. Hela magens mittlinje mår bra av belastning. Vi tror inte heller att det är dåligt eller farligt om det blir en mjuk utbuktning i magens mittlinje medan du tränar. När du är nyförlöst eller mycket svag kan du dock behöva börja lätt och undvika för tung eller för explosiv träning.

Undvik träning som känns dålig

Grundinställningen är numera att allt är ”tillåtet” och ingen specifik övning anses farlig eller dålig. Däremot ska du kanske inte göra övningar som ger dig smärta, orsakar obehag som inte går över inom 24 timmar, skapar obehagligt tryck ner mot bäckenbotten eller som kräver att du ska hålla andan.

Skadligt och farligt

Det som är skadligt och farligt är att göra människor rörelserädda. Det är skadligt och farligt att främja svaghet hos människor som helst av allt skulle vilja träna. Jag tror också att det är på en nivå skadligt och dumt att överfokusera på de inre magmusklerna och inte ta med alla lager av muskler i buken och alla muskler runt omkring.  Det är också skadligt och farligt att prata om alla diastaser som om det vore en skada, en defekt. För orden skadar också och gör att människor tar till sig och börjar känna sig svagare och skadade.

Diastas, information och rörelserädsla

Vad ska vi göra istället?

Vi ska prata om att bli stark, att träna så att man mår bra. Vi kan fokusera på kvalitet i den träning som blir gjord, inte skrämma folk från att röra sig.

Referenser och relaterad läsning

Women’s experiences of living with increased inter-recti distance after childbirth: an interview study

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.