I denna kategori hittar du information om postpartumträning och övrigt om tiden efter graviditet.
Postpartumtiden kan definieras olika, och obstetriskt sett kan det handla om de första sex veckorna. Fysioterapeutiskt sett ser vi det ofta ur ett vidare perspektiv, där det utöver de första 6 veckornas återhämtning av de reproduktiva organen sker en successiv återgång till det normala på längre sikt. Det tar 8-12 veckor för att muskler ska återfå grundfunktion, och flertalet muskler i kroppen kommer vars svagare än innan graviditeten på grund av ändrad hållning och andra aktivitetsmönster. Det tar även 6-12 månader för skelett, leder, stödjevävnader och hormonstatus som påverkar stabiliteten i kroppen att återgå till det normala.
Inläggen i denna kategori baseras så gott det går på vetenskap och beprövad fysioterapeutisk erfarenhet. Vetenskapliga referenser finns i slutet av många inlägg eller i början av inläggsserier.
Spelar förlossningssätt roll för bäckensmärta efter förlossningen?
Det här meddelandet trillade in i min mejlinbox:
”I en Facebook-grupp för personer med bäckensmärta säger flera personer att de haft en bättre återhämtning efter kejsarsnitt än efter vaginal förlossning. Vad säger forskningen?”
Läsarfråga
Det korta svaret
Bäckensmärta är det som förr kallades foglossning. Svårighetsgraden och varaktigheten av bäckensmärta varierar väldigt och när det kvarstår efter graviditeten är det flera olika faktorer som spelar roll. Förlossningssättet är inte det mest avgörande.
Bäckensmärta
Förkomsten av bäckensmärta under graviditet är mellan 30-78 %, beroende på hur man definierar besvären. Bäckensmärta är en smärta som lokaliseras mellan de bakre höftbenskammarna och skinkvecken eller i blygdbenet framtill. Det kan också stråla ut till baksidan av låret och smärta i ljumskregionen kan förekomma. Bäckensmärta är vanligt bland gravida eller nyförlösta kvinnor och kan påverka förmågan att stå, sitta och göra enkla rörelser. Symtomen minskar oftast efter förlossningen, men vissa individer har kvarvarande besvär.
Saker som spelar roll när bäckensmärta blir långvarig
Om man har svåra smärtor i alla bäckenets tre leder under graviditeten finns en ökad risk att smärtan blir kvar en tid efter förlossningen. Mellan 5-25 % av alla individer som nyligen fött barn upplever ihållande smärta i ländrygg eller bäckenområdet.
Tilltro till kroppens förmåga spelar roll när smärtor blir långvariga eller inte. Låg tilltro till kroppens förmåga samt rädsla för rörelse är kopplat till mer långvariga besvär. Individer med låg tilltro till kroppens förmåga under graviditeten har ungefär dubbelt så stor risk att ha kvarvarande besvär 6 månader efter förlossningen.
Nedsatt bäckenbottenstyrka efter förlossning kan vara en faktor som spelar roll när bäckensmärta kvarstår två till tre månader efter förlossningen.
Stor magmuskeldiastas kan vara en prediktiv faktor för en högre grad av funktionsnedsättning hos kvinnor med bäckensmärta postpartum.
Sömnstörningar är också associerade med kvarvarande bäckensmärta 4 månader postpartum.
Smärtor i, eller trauman mot, bäcken eller ländrygg redan före graviditeten kan spela roll för om smärtan blir långvarig eller inte.
Antal graviditeter spelar roll. Ju fler graviditeter, desto mer risk för kvarvarande smärtor.
Förlossningssätt då?
Det finns två studier som pekar på att det finns en koppling mellan kejsarsnitt och en större förekomst av bäckensmärta 6 månader efter födseln. Det vi inte riktigt vet här är om det är faktorer som gör att individer som har en ökad risk för bäckensmärta efter graviditeten också i större utsträckning föder med kejsarsnitt, eller om det finns någon faktor i själva kejsarsnittet som påverkar risken. Som jag ser det är det osannolikt att det är kejsarsnittet som skulle påverka.
En annan sak som spelar roll är de nya studierna som kommit de senaste åren, som pekar på en koppling mellan svag och förlossningspåverkad bäckenbotten och förekomsten av bäckensmärta postpartum. Sannolikheten att få en kraftigt påverkad bäckenbotten efter födseln är förstås mycket högre vid en vaginal förlossning än vid snitt.
Bättre återhämtning efter snitt?
Här går upplevelserna isär litegrann, mellan de som jobbar inom förlossningsvården och oss fysioterapeuter som jobbar med kvinnohälsa och följer individer under lång tid postpartum. Nästan mina dagar på kliniken fylls i regel av personer som har besvär efter vaginala förlossningar. Jag har väldigt få patienter som har besvär relaterade till just kejsarsnitt. Jag skulle säga att återhämtningen efter en tuff förlossning ofta är mycket jobbigare än återhämtningen efter ett planerat kejsarsnitt. Men sedan finns hela skalan av lätta och smidiga vaginala förlossningar och akuta och komplicerade kejsarsnitt. Det går inte riktigt att generalisera och ställa vaginala förlossningar och alla sorters snitt mot varandra.
Spelar förlossningssätt roll för bäckensmärta efter förlossningen?
Som det är nu så finns det inte någon entydig bild från forskning, att förlossningssätt är det som spelar någon avgörande roll i huruvida bäckensmärta blir långvarig eller inte.
Efter en navelbråcksoperation har vi två viktiga komponenter i återhämtningen: Vila och träning. Först och främst kommer vila ge kroppen möjlighet att läka. Å andra sidan hjälper träning dig att återfå styrka och funktion i bukområdet.
Restriktioner och risker
Restriktionerna efter operationen avgörs av läkaren som du opererats av och beror på flera faktorer, inklusive bråckets storlek, operationens komplexitet och ditt generella fysiska tillstånd. Efter operationen är det viktigt att hitta balansen mellan att återhämta sig och att inte bli alltför inaktiv. Det är därför klokt att hålla igång blodcirkulationen i kroppen genom lätt aktivitet och promenader, om möjligt.
Du bör undvika överbelastning under återhämtningsperioden för att sårområdet ska få läka ifred och för att återhämtningen ska bli optimal. För att minimera risken för kompliktioner viktigt att och undvika tunga lyft och överdriven ansträngning efter operationen.
Själva operationen
Själva navelbråcksoperationen innebär att försvagningen i bukväggen lagas, oftast med ett nät. Det är värt att notera att detta nät förstärker bukväggen och ger en stabil grund för att förhindra att bråcket återkommer. Vanligtvis utförs operationen snabbt och som en så kallad “dagoperation.” Det innebär att du vanligtvis kan gå hem från sjukhuset samma dag som operationen utförts. Det rekommenderas dock inte att du kör bil hem, men att åka bil går bra. För smärtlindring efter operationen brukar vanliga smärtstillande tabletter vara tillräckliga.
Först några grundläggande saker
Lyssna noga på din läkare. Om du har fått specifika råd som inte överensstämmer med de här riktlinjerna bör du alltid prioritera de individuella råd du fått från din läkare. Alla människor är unika, och det kan finnas särskilda skäl till varför du fått avvikande råd.
Det andra viktiga rådet är att starta försiktigt och gradvis öka intensiteten. Öka komplexiteten i din träning när du känner dig starkare och mer smärtfri. Börja med enkla rörelser och ha alltid örat mot marken för att lyssna på din kropps signaler. Undvik aktiviteter som ger smärta eller obehag i åtminstone 12 veckor efter operationen.
När kan man lyfta tungt?
En fråga som ofta uppstår efter de flesta operationer är när det är säkert att börja styrketräna, lyfta barn eller utföra andra tunga lyft. Svaret kan variera beroende på individuella faktorer och operationens art, men det finns några allmänna riktlinjer:
De första 4 veckorna efter operationen är de mest kritiska när det gäller att undvika tunga lyft, och du bör begränsa lyft till föremål som väger mindre än 5 kg. Detta för att skona bukväggen och det opererade området från onödig belastning.
Mellan vecka 4 och 8 efter operationen kan du gradvis öka belastningen och börja lyfta föremål som väger mellan 5 och 10 kg.
Efter 12 veckor brukar det oftast inte finnas några specifika begränsningar för tunga lyft, förutsatt att lyft eller belastning inte orsakar smärta eller obehag. Även om begränsningarna minskar vid den här tiden är det viktigt att fortfarande vara uppmärksam på din kropps signaler och gradvis stegra din träning.
Träning direkt första dagarna efter operation:
1. Djupandning.
Du kan ligga eller sitta och andas djupt in och ut, medan du känner att magen rör sig med dina andningsrörelser. Upprepa detta 4-5 gånger varannan timme under de första dygnen.
2. Bäckenbottenträning.
Bäckenbottenmusklerna, som spelar en viktig roll i att hålla emot buktrycket i botten av bålen, kan också vara påverkade när man har ett navelbråck. Träning av dessa muskler är en säker och lämplig första övning. Du kan börja med att knipa runt ändtarmen och sedan föra spänningen fram mot urinrörets mynning, hålla spänningen i ca 5 sekunder och upprepa detta 10 gånger, 3 gånger om dagen.
Träning när du har mindre ont och börjar kunna röra dig lite lättare:
1. Hållningskorrigering.
Fokusera på att dra tillbaka axlarna och huvudet, minska svanken om det behövs, och sträck på dig. Sträva efter att upprätthålla en optimal hållning i 5-15 sekunder, slappna av och upprepa flera gånger.
2. Bäckentippning
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna på golvet. Rulla bäckenet mjukt så att svanken växelvis nuddar golvet och sedan lyfts från golvet. Upprepa denna rörelse 10-15 gånger.
3. Grundspänning
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna i golvet. Spänn magmusklerna som om du skulle parera ett litet slag, utan att dra in eller pressa ut magen. Håll spänningen i 5-15 sekunder och upprepa flera gånger.
4. Bäckenlyft
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna i golvet. Börja med att knipa med bäckenbottenmusklerna, aktivera även magmusklerna och lyft sedan rumpan upp mot taket.
Efter 12 veckor
Nu kan du successivt återa din vanliga träning, oavsett vad den brukar bestå av. Ta i beaktning ditt träningsuppehåll och hoppa därför inte in direkt på den nivån där du tidigare tränade utan någon som helst reflektion. Och glöm inte att lyssna på kroppen!
Träning efter navelbråcksoperation
Dela gärna med dig av egna erfarenheter av träning efter navelbråcksoperation i kommentarsfältet!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Många går till gynekologen, barnmorskan eller fysioterapeuten och får höra att de har en slidväggsbuktning. Sedan går man hem och googlar symtomen och känner åh, hjälp, är det här ett framfall? Buktande slidväggar och framfall är besläktade, men inte samma sak. Idag ska jag guida er genom båda dessa termer och förklara bakomliggande orsaker, symtom och behandlingsalternativ.
Buktande slidväggar, vad är det?
Det här begreppet omfattar ett tillstånd när någon slidvägg är något uttöjd och sänkt. Det kan ge en känsla av fyllnad, tryck, skav eller obehag i slidan. Det behöver inte alla innebära att blåsan, livmodern eller ändtarmen är sänkt också. Det är otroligt vanligt att ha en slidväggsbuktning efter graviditet och förlossning. Bäckenbottens muskler spelar en avgörande roll för att ge stöd åt slidan, och när dessa muskler är uttöjda eller försvagade som under en graviditet, efter en förlossning eller mer åldern så kan slidväggarna sänkas något. Efter en vaginal förlossning är slidväggarna också uttöjda i sig.
Framfall då?
Framfall är ett mer specifikt tillstånd då urinblåsan, livmodern eller ändtarmen har sänkts ner mot slidan.
Vad är den viktiga skillnaden här?
En buktande slidvägg hänvisar till själva slidväggens sänkning, medan framfall specifikt involverar en sänkning av något av bäckenorganen. Den stora skillnaden kan också omfatta prognosen. Har du en buktande slidvägg efter en förlossning är tillståndet också ofta övergående
Vad har tillstånden gemensamt då?
En buktande slidvägg kan ge känsla av fyllnad i vagina och ge upphov till obehag, det ger däremot mer sällan det bredare spektrumet av symtom som framfall kan ge. Är du däremot nyförlöst kan du samtidigt ha en buktande slidvägg, urinläckage eller tarmtömningssvårigheter utan att det för den sakens skull är ett tecken på ett framfall.
Återhämtningsaspekten
Ett framfall är oftast en kronisk diagnos, vilket innebär att muskler och stödjevävnaderna har förlorat styrka och spänst, och därmed släpper ner blåsan, livmodern eller tarmen nedåt med gravitationen.
Efter graviditet och förlossning genomgår kroppen en spontan återhämtning. Det som är en kraftigt buktande slidvägg kort efter förlossningen kan helt ha återhämtat sig 12-18 månader senare.
Behandling
Ofta behandlas buktande slidväggar med tid, vila och bäckenbottenträning. När det känns tungt i underlivet är det kroppens signal om att du kanske ska ta en paus. Om du ständigt går över din gräns kanske den tunga känslan känns av nästan hela tiden. Försök du att vila några dagar och återta aktiviteten stegvis. Jag brukar tänka att man har en viss budget av bäckenbottenork att hushålla med, och håller man sig inom sin budget brukar symtomen vara få och små. ”Budgeten” brukar sedan bli större över tid. Ibland kan ett mekaniskt stöd användas för att stödja upp slidväggarna och dess buktningar. Fråga din gynekolog om detta.
Jag brukar förklara det så här:
Det här är en vagina sedd från sidan (klitoris åt vänster, analöppning åt höger):
││
(Tänk nu att vagina är utrymmet mellan strecken, som är väggarna.)
Och så passerar ett barn, och sträcker ut vaginas väggar JÄTTEMYCKET:
(<-B E B I S->)
(Tänk nu hur mycket vaginas väggar pressas åt sidorna av en passerande bebis)
Då blir slidväggarna rejält utsträckta, och se först ut såhär:
S S
(Tänk att det är nyförlöst, uttänjt och buktar både hit och dit)
Och sen börjar kroppen återhämta sig och då ser vaginalväggarna ur såhär
) (
(Tänk att väggarna är liksom lite överflödigt utsträckta och att tyngdlagen tynger ner så att allting buktar in mot slidan)
Det vill säga, när väggarna är lite sladdrigare än vanligt så finns det utrymme att bukta in, med tyngdlagen liksom.
Och med tiden kanske det blir såhär:
││
(Återställda slidväggar, yay!)
Eller så här:
│(
(En bakre buktande slidvägg, med tiden räknas detta alltså som en rectocele, och detta kan opereras om det ger symtom)
Eller så här:
)│
(En främre buktande slidvägg som senare klassas en cystocele, och detta opereras också om det ger symtom)
Symfysen är en slags led som sitter längst framtill i bäckenet, precis under venusberget och pubishåren. Det är den punkt där höger och vänster bäckenhalva möts och är en broskfog som spelar betydande roll för stabilitet, rörelse och belastning. Fogen ger dämpning och absorberar stötar när vi rör oss. Vissa individer får mer eller mindre kraftiga smärtor i symfysområdet under eller efter graviditeten.
Under graviditeten genomgår kroppen en rad förändringar och både bäckenets främre led och bakre leder mjukas upp och bredd vidgas. Progesteron och relaxin står för ökningen av ligamentens elasticitet, dessa är hormoner som går runt i blodet. Bäckenets breddökning syftar till att vidga förlossningskanalen och överhuvudtaget möjliggöra en förlossning.
Vad är normalt?
Symfysens bredd är normalt 4–5 millimeter. Under en graviditet ökar bredden med ca 3 millimeter. Om man har mer än 10 mm brukar man prata om en diastas, alltså en ökning av bredden. Det behöver inte ge några symtom alls. Efter graviditeten brukar symfysbredden successivt minska och återgå till det normala inom 6 månader.
Symfysdiastas
En diastas i symfysen omfattar en separation av symfysen. Det finns en märkbar eller mätbar vidgning av bäckenfogen och detta kan ge symtom.
Symfysruptur
En symfysruptur är ett allvarligare tillstånd då symfysen har fått en skada, vilket påverkar ledens stabilitet. Det här är relativt ovanligt men förekommer, oftast efter betydande kraftutveckling eller trauma som vid en bilolycka, ett fall eller vid en vaginal förlossning. Smärtan upptäckt antingen direkt vid förlossningen eller inom 48 timmar. Oftast debuterar smärtan när eventuell smärtlindring från förlossningen försvinner ur kroppen. Smärtan strålar ut från symfysen och ut i ljumskar och insida lår. Smärtan är ofta så intensiv att man inte vill, eller kan, stödja på benen.
En symfysruptur skiljer sig mot de normala graviditetsvidgningarna genom att själva bäckenleden separeras hastigt och i samband med förlossningen. Du kan tänka dig att det är som en rejäl fotledsstukning, fast i bäckenet. Diagnosen sätts genom en röntgenundersökning.
Risk för symfysruptur vid vaginal förlossning
Det finns fall där det är mycket svårt att se en tydlig orsak till att symfysrupturen uppstod. Men vanligen är det någon av dessa komponenter inblandat:
Mycket intensivt förlopp – ett hårt tryck mot bäckenet under lång tid, eller i motsats, under mycket kort tid kan innebära en överbelastning för leden.
En förlossning där man behöver ta till sugklocka kan öka risken för trauma i bäckenregionen.
En bebis som är större än genomsnittet eller som ligger fel i bäckenet kan bidra.
Behandling
I första hand ska de drabbade vila mycket. Helst ska man ligga på sidan med kuddar mellan knän och fötter. Att använda bäckenbälte kan lindra smärta vid belastning.
Om du har en bredd på över 2 cm bör sängläget vara i minst 3–4 veckor.
Rehabövningar får utföras men ska inte ge förvärrad smärta.
Rehabträning inkluderar oftast:
stabiliseringsträning för bålen
styrkeökande träning
bäckenbottenträning
träning för musklerna som fäster in mot bäckenet (insida lår, rumpmusklerna, baksida lår).
Berättelser från studier
En studie rapporterar om ett fall av symfysruptur efter vaginal förlossning. Först hade kvinnan en separation på 5,4 cm. Inom 10 dagar minskade delningen till 1,4 cm. behandlingen var sängläge och bäckenbälte. Smärtan fanns kvar 3 månader efter förlossningen och försvann successivt under de följande 6 månaderna. En annan kvinna fick en skada och hade 22 dagar i sängläge och med smärtlindring, efter det kunde hon gå och röra sig utan smärta och med total återhämtning av symfysens delning. Ytterligare en annan fick en ruptur, fick vila och bäckenbälte och fick en minskad delning från 3,1 cm till 1,7 cm inom 4 dagar. Hon fortsatte att ha bälte 40 dagar efter förlossningen och efter det var mellanrummet 1,1 cm. Smärtan hade gett med sig 80 dagar efter förlossningen.
De allra flesta i den vetenskapliga litteraturen beskrivs som smärtfria efter 6 månader.
Om rupturen är för stor (över 4 cm), eller om den konservativa behandlingen inte ger tillräcklig effekt (på smärta, gångförmåga och stabilitet) ska man överväga at stabilisera bäckenet kirurgiskt. Detta verkar göras med gott resultat, på de fåtal fall som är beskrivna.
Symfysdiastas och symfysruptur
Om du får veta att du har en besvärsgiande symfysdiastas eller symfysruptur kan du med fördel boka en tid hos en fysioterapeut, helst så fort som möjligt. Här hittar du fysioterapeuter inom kvinnors hälsa.
Symfysen är en slags led som sitter längst framtill i bäckenet, precis under venusberget och pubishåren. Det är den punkt där höger och vänster bäckenhalva möts och är en broskfog som spelar betydande roll för stabilitet, rörelse och belastning. Fogen ger dämpning och absorberar stötar när vi rör oss. Vissa individer får mer eller mindre kraftiga smärtor i symfysområdet under eller efter graviditeten.
Under graviditeten genomgår kroppen en rad förändringar och både bäckenets främre led och bakre leder mjukas upp och bredd vidgas. Progesteron och relaxin står för ökningen av ligamentens elasticitet, dessa är hormoner som går runt i blodet. Bäckenets breddökning syftar till att vidga förlossningskanalen och överhuvudtaget möjliggöra en förlossning.
Under graviditet
Det finns inte en ensam förklaring till varför en del får ont i framtill i bäckenet under graviditet. Hormonet relaxin mjukar upp, den ökade vikten skapar tryck och graviditeten i sig skapar förändringar i balans- och rörelsemönster. Alla dessa saker, tillsammans med individuella faktorer då som exempelvis tidigare skador, kan kokas ihop till ett smärttillstånd under graviditet.
Symtom
Tillståndet kännetecknas av en skarp smärta eller molande värk kring blygdbenet som kan stråla ut i nedre delen av magen, ut mot höfter och skinkor eller mot låren. Det kan vara svårt att stå och gå. Alla aktiviteter som innebär en viktöverföring från ena benet till den andra kan vara triggande. Även att röra sig i sängen eller att resa sig upp från sittande kan utlösa smärta. Vissa upplever också en klickande eller knäppande förnimmelse när de byter position. Smärtan kan också kännas under samlag.
Smärta som debuterar vid förlossning
Det är inte ovanligt att symfysen får en överbelastning vid en vaginal förlossning. Det är ibland en smärta som blir alltmer kännbar ju mer aktiv du blir, men också ett besvär som ofta försvinner med tiden.
Behandling
Fysioterapi är oftast förstahandsbehandling för dessa besvär. Man fokuserar ofta på att stärka alla muskler som ligger omkring symfysen. Detta inkluderar bäckenbottenmuskler, magmuskler och alla muskler runt lår, höften och bäcken. Har du intensiva smärtor behöver du kanske ett bäckenbälte, även om dessa ofta ger mindre effektiv smärtlindring och stabilisering till främre bäckensmärtor än bakre. Har du mycket ont kan du behöva använda kryckor.
Balans mellan aktivitet och vila
Oftast bör du undvika saker som triggar och förvärrar din smärta. Använd dig av en skala mellan 0–10 där 0 är ingen smärta och 10 är värsta tänkbara. Om du ligger på 4 i ditt normaltillstånd kanske en promenad eller aktivitet får öka smärtan till 5, högst. Vi vill också att smärtan ska tillbaka till 4 (eller ännu lägre) efteråt. Om du överanstränger dig och alltid gör för mycket blir det ofta en smärtspiral som blir svår att bryta. Vila efter ansträngande aktiviteter, så att smärtnivån får gå ner mellan varven.
Återhämtning
Återhämtningsperioden kan variera från person till person, men de flesta upplever en tydlig lindring inom några månader efter förlossningen.
Nytillkommen symfyssmärta efter förlossning
Tveka inte utan boka en tid hos en fysioterapeut med en gång. Min upplevelse är att det är allra bäst att komma i gång med behandling tidigt för dessa tillstånd.
Det finns också andra diagnoser som kan ge liknande besvär. Det kommer en text om symfysrupturer. Här hittar du också mer info om ostetis pubis och osteomyelit.
Att bära barn i sele eller sjal är ofta en fantastisk möjlighet till både närhet, mys och samtidig effektivitet. Men vid smärtsjukdomar kan det finnas faktorer som gör det utmanande att bära barn. I dagens text tänkte jag ta upp en del råd och tips kring detta.
För dig med smärta i armar, handleder och händer kan det vara det enda raka att börja bära barnet med bärredskap så som sjal eller sele så tidigt du bara kan. För dig med hållnings- och belastningsrelaterad smärta kan bärande med bärredskap innebära att hävstången blir så mycket mindre att du upplever bärande mindre belastande. Att bära barn med bärredskap passar inte alla, men det kan finnas alternativ som underlättar din vardag.
Sjalar
Sjalar är ofta ett enda långt tygstycke som du sveper och knyter runt din och barnets kropp. Det finns otaliga varianter och tyg. Elastiska tygsjalar använder man främst till de minsta bebisarna och man knyter dem främst framtill. Vävda sjalar kan man använda tills barnen vuxit ifrån att bli burna och kan knytas på många olika sätt, både magen, ryggen och på höften. Att knyta sjalar kan vara tufft för dig med mycket besvär med händerna. Sjalar fördelar vikten jämt över stora ytor av hela bärarens överkropp. Detta kan bidra till en optimerad hållning hos bäraren, vilket kan vara att föredra för dig med smärtor i ländrygg och bäcken.
Mei tai
Mei tai är en sjal/selehybrid som består av en fyrkantig bit tyg som blir barnets sittplats, och med band som man knyter runt midjan och över sina axlar. Precis som sjalar är mei tai-selar steglösa och går att anpassa efter bärarens form och preferens. Min erfarenhet är att det är få som använder mei tai under någon längre period och att passform och komfort kan vara svårare att få till med dem, jämfört med sjal eller sele. Även mei tar kräver en del av bärarens händer vid knytning.
Ringsjal
Ringsjalar är ett tygstycke med två ringar fästa i ena änden. Sjalen sveps runt bärarens och bebisens kropp och fästs med ringarna så att bebisen får en ”ficka” att sitta i. Ringsjalar belastar ofta bara ena axeln och passar inte bärare vars kroppar inte mår bra av snedbelastning. När du fått in rätta knycken är ringsjalar lätta att sätta på, och du behöver inte lika mycket kraft i händerna för att få sjalen spänd som med en knytsjal eller mei tai. Ringsjal kan vara lämplig för kortare förflyttningar då du inte vill/kan bära med armkraft.
Bärselar
Bärselar har ofta en viss likhet med mei tai, men fästs med justerbara band och spännen i stället för knytbara band. Dessa är att föredra när det gäller längre stund bärande för dig som inte vill knyta en sele. Det finns otaliga olika märken och passformer. Ett tips är att testa alla selar du kan komma över hos vänner och bekanta innan du bestämmer dig.
Hitta rätt bärdon
Vissa bärselar har vadderade axelband och bra midjebälten för att fördela vikten jämt och för att minska belastningen. Sjalar kan också ha olika komfort beroende på tyget, elasticiteten och bredd och längd på sjal, samt förstås val av placering och knyt. Det kan vara värt att testa mycket olika innan du bestämmer dig för att det inte fungerar.
Korrekt spänning
Det som jag oftast får hjälpa patienter med att hitta rätt med, är justeringen av spännen och band, eller fastheten i sjalens knyt. Att allting sitter rätt och tätt hjälper till att fördela barnets vikt jämnt och optimerar belastningen för rygg och skuldror. Ett tips för att kolla att det inte är för tätt spänt om dig eller bebisen är att du ska kunna få in två fingrar mellan kroppen och sjalen/selen på alla ställen. Det ska kännas spänt och inte glappt mot dina fingrar.
Optimerad hållning
När du står upprätt med barnet i sjal eller sele ska axlarna vara avslappnade och ryggen rak, varken framåtböjd eller tillbakalutad. En annan sak jag ofta justerar hos patienter är höjden på midjebandet. Det ska ofta sitta högre än vad många tror. Justera också axelbandet så att de tar vikten jämt och är tillräckligt spända. Är de för lösa kommer du kanske behöva kompensera med att luta dig framåt eller bakåt för att ge bebisen optimalt stöd. Detta skapar onödig belastning på din kropp.
Pusshöjd
Den optimala höjden på barnet brukar man säga är ”pusshöjd”. Du ska kunna pussa bebisen på skallen om du böjer ner huvudet. Ha inte bebisen så högt att du får svårt att röra huvudet fritt. Ha inte bebisen så långt ner att det känns instabilt om du böjer dig framåt.
Lyssna på kroppen
Om du upplever obehag eller smärta, ta en paus eller gör justeringar av spänning och placering av band eller sjal. Det är viktigt att tänka på att bebisens vikt blir ett tillägg på din egen kroppsvikt under stunden du bär. Du kanske inte har muskelstyrka eller uthållighet för det just nu – så kroppen kan behöva säga ifrån då och då. Introducera också bärandet stegvis – börja med korta stunder och öka på allt eftersom du upplever att kroppen accepterar det.
Bära barn i sjal eller sele vid reumatisk sjukdom
Dela gärna erfarenheter och tankar i kommentarsfältet
Ergonomiska amningsråd för dig med reumatisk sjukdom
Alla vill inte amma och alla ska inte amma. Det gäller förstås både personer med och utan reumatisk sjukdom. De här råden har jag utarbetat genom min erfarenhet att jobba med patienter med kroniska smärtsjukdomar och jag tänkte att jag kan dela med mig av dem till er.
Kuddar är viktigt
Själva poängen med kuddar och amningsstöd är att hitta positioner som minimerar belastningen på dina leder och muskler. Att ha en optima position och anpassning minskar risken att trigga smärtor och besvär. Ofta behöver man mer än en amningskudde. Kanske en kudde i ryggen, kanske flera kuddar som lyfter barnet, kanske stöd på fler ställen. Testa dig fram och variera dig.
Ryggstöd är bra
Om du ska sitta och amma kan du tänka på att ryggstöd är bra. Ibland måste man amma i farten och hamnar på bänkar utan ryggstöd eller sittande på golv– det kan såklart kännas okej enstaka gånger. Men att kunna luta ryggen mot något är ofta viktigt. Ibland räcker inte soffans eller stolens ryggstöd till. Du kan behöva ha en extra kudde i svanken eller för nacken också.
Du måste inte titta ner på bebisen
I början kan det vara viktigt att titta ner på bebisen för att ha koll på grepp och teknik. Det kan också kännas mysigt med ögonkontakt och en fin stund. Men det är viktigt att veta, för nackens skull, att du inte måste titta ner på bebisen hela tiden. Det kan vara skonsamt att titta på tv eller ut genom fönstret. Testa dig fram och variera dig.
Avslappningstekniker
Att hålla en bebis länge i en och samma stund kan trigga överspänningstillstånd i nacke och skuldror. Det kan därför kännas skönt att varva amning och bärande med avslappningstekniker eller stretchövningar. Här kan du be en fysioterapeut om tips och råd.
Stärkande övningar
Bebisen kommer bli tyngre, så ibland kommer det inte räcka med avslappningstekniker, stretchövningar och god positionering. Det kan också vara så att du behöver träna upp styrkan och uthålligheten för att orka. Ta hjälp av en fysioterapeut om du behöver!
Liggamning
Liggande amning är ofta väldigt skonsamt på ett sätt, men väldigt belastande på andra sätt. Speciellt om du somnar ifrån amningen och hamnar att ligga väldigt stilla i en och samma position under en längre stund kan detta trigga smärtor och besvär. Även här kan fysioterapeuter hjälp att analysera din liggposition och ge tips och råd för lösningar.
Amningsbh:ar och specifika amningskläder kan vara varierande bra för dig med reumatisk värk. Knäppningen på en amnings bh kan kräva väldigt snäva vinklar i handleden, vilket inte fungerar för alla. I början när amning kan vara en aktivitet som du sysslar med varje timme kan det vara smidigt med något lätt omlottplagg som du sveper upp eller ihop allt eftersom.
Ergonomiska amningsråd för dig med reumatisk sjukdom
Dela gärna erfarenheter och tankar i kommentarsfältet!
Att bli förälder, oavsett om det är första eller fjärde gången är omvälvande. Det kan kännas överväldigande att navigera i det nya livet med nyfödd bebis, och det kan tillkomma extra utmaningar om kroppen inte riktigt känns som att den gör det man vill.
Ny kontakt med läkare
Du behöver ta kontakt med din reumatolog efter födseln för att diskutera ditt mående, dina läkemedel och eventuella sjukdomsförändringar. Ha också en diskussion om amning och läkemedel, ifall du vill amma. Vissa mediciner kan vara säkra att fortsätta med, medan andra kan behöva justeras eller så behöver du sluta med dem tillfälligt.
Ta hand om dig under tuffare perioder
Reumatiska tillstånd kan ibland blossa upp efter hormonella förändringar och stress. Postpartumperioden är därför en känslig period som kan ge ökade smärtor eller symtom. Prioritera vila, använda hjälpmedel vid behov och uppsök fysioterapeut om du behöver vägledning eller övningar.
Mer trött än vanligt
Trötthet är vanligt hos alla bebisföräldar, men en ökning av sjukdomsaktiviteten kan också spä på tröttheten lite extra. Försök att sova när du kan och delegera uppgifter till partner, familj eller vänner.
Ta hjälp av en fysioterapeut
Regelbunden fysisk aktivitet har vissa antiinflammatoriska effekter och kan minska smärtor och besvär. En nyförlöst person med reumatisk sjukdom har både sin sjukdom och ”nyförlöstheten” att ta hänsyn till, vilket ibland kan kännas extra svårt. Vad är rätt att göra? Eftersom för intensiv träning ibland kan förvärra besvär är det viktigt att du anpassar din motion och träning efter hur du mår. Ta hjälp av en fysioterapeut att få en lämplig plan för din fysiska aktivitet och träning.
Byten och påklädning
I början kan en bebis behöva få ren blöja upp emot 12–14 gånger per dygn. Om du har svårt att hantera små knappar och hårda tryck kan det vara bra att ta detta i beaktning när ni köper bebiskläder. Om du har besvär med händerna kan stretchiga tyg och omlottbodys vara enklare att hantera. Dragkedjor och kardborre kan vara att föredra framför hårda tryckknappar om du har ont i händerna. Man behöver heller inte skilja på dag- och nattkläder, med syfte att minska antalet klädbyten. Om du har besvär med händerna kan du behöva undvika pull-up- blöjor eftersom de ofta kräver mer att få på och av jämfört med ”vanliga” blöjor som stängs med en slags kardborre.
Vagnar, bilstolar och spännen
Kolla upp vikten på babyskydd och vagn i förväg och testa också knäppningar och spännen. Om du har en benägenhet att få ont i händer eller fingrar kan lätta knäppningar vara att föredra, och om du ska fälla ihop vagn eller bära babyskydd kan du behöva kolla på det lättaste alternativet även där.
Handtaget på barnvagnen ska också passa dig, både vad gäller din längd och ditt handgrepp.
Här är några andra tips
I början kan det kännas ouppnåeligt, men jag vill ändå ge rådet: Prioritera återhämtning. Sov när du kan. Be om hjälp när du behöver. Att få återhämtning och tid för dig själv kan optimera både fysiskt och känslomässigt välbefinnande.
Varma bad och avslappningsövningar kan hjälpa dig att hantera både fysisk smärta och känslomässig stress.
Humörförändringar efter graviditeten kan komma hos vem som helst, men individer med sjukdomar och besvär kan vara extra sårbara. Om du känner dig nedstämd, prata med din BVC-sköterska eller någon annan vårdgivare.
Postpartumtiden med reumatisk sjukdom
Dela gärna erfarenheter och tankar i kommentarsfältet!
Just nu är vi inne i en inläggsserie om kroppens återhämtning efter graviditet. Den här texten fokuserar på återhämtningen den tredje månaden och framåt
De tre första månaderna innehåller en drastisk omställning för kroppen. Efter dessa månader känner en del hur kroppen börjar kännas mer som vanligt igen. Andra har många månader kvar av återhämtning. Några har begynnade symtom, andra har symtom som håller på att gå över. Det här är ofta ett frustrerande påstående, men: allt det här är vanligt och kan också vara normalt.
Kroppens återhämtning
Livmodern är tillbaka till nästan pre-gravid storlek och form. Avslagsblödningen ska nu ha försvunnit helt. Eventuellt stygn eller snitt från födseln har i regel läkt ihop. Blodvolym, puls och hjärtats storlek brukar ha återhämtat sig. Graviditetshormonerna är sedan länge borta och nu kan vissa omställningar börja märkas i form av hudförändringar och energiomställningar. Om du ammar kan brösten kännas mindre fyllda och spända, när mjölktillförseln stabiliseras. För dig som inte ammar kommer mensen i regel tillbaka under den här perioden. Om du ammar men har mer än 6 timmar mellan amningstillfällena kan mensen också komma åter.
Bäckenbottens återhämtning
Bäckenbotten är långt ifrån färdigåterhämtad vid det här laget. Det kommer som en överraskning för många, som kanske känner att kroppen i övrigt börjar kännas allt mer vanlig. Men bäckenbotten kommer ha nedsatt uthållighet och styrka samt nedsatt lyftande/bärande förmåga upp till ett år efter födseln. Främst tid, men också bäckenbottenträning, kan påverka återhämtningen.
Sömnen påverkas både av bebisens dygnsrytm och behov, men också av olika fysiologiska och hormonella faktorer hos dig. Sömn med en bebis i hemmet kännetecknas ofta av frekventa uppvaknanden. Fragmenterad sömn kan ge en minskad sömnkvalitet och minskad total sömnlängd, även om nattvilan som helhet skulle bli lång. Hormonella förändringar i progesteron- och östrogennivåer kan påverka sömnen.
Sömnbrist kan påverka din kognitiva funktion, din humörreglering och din fysiska återhämtning. Det är viktigt att veta att det finns en tydlig koppling mellan postpartumdepression och sömnstörningar. Otillräcklig sömn kan bidra till utveckling eller förvärring av postpartumdepression och ångest.
Sov när barnet sover, ha tillräckligt mörkt och svalt, undvik skärm för sänggående och ta hjälp av anhöriga om din sömn blir alldeles för dålig.
Sömnstörningar är en normal del av att vara småbarnförälder, men det finns också gränser när sömnbristen går alltför mycket ut över hälsan. Om det inte ser ut att ljusna på sömnfronten, sök hjälp.
Vikt
Det är normalt att viktminskning tar tid. Det finns negativa hälsoaspekter på att behålla för mycket av graviditetsviktökningen. Vi saknar konsensus om att ammande kvinnor går ner lättare i vikt än de som inte ammar. Det finns studier som tyder på att fysisk aktivitet och träning kan påverka hur mycket av graviditetskilona man får kvar, men det finns ingen konsensus om vilken träningsform som skulle vara mest effektiv.
Kroppsuppfattning
Många har en tuff tid med kroppens omställningar och nya utseende under den här perioden. Att ta hand om sig själv med medkänsla och kroppspositivitet är hälsosamt.
Fysisk aktivitet
Beroende på hur du mår i kroppen och på eventuella symtom från bäckenleder och bäckenbotten kan du successivt återta vanlig fysisk träning.
Smärtor och besvär
Om du har smärtor eller besvär som du känner att är på en rimlig nivå, och om något går åt rätt håll, så behöver du inte oroa dig. Även här kan man tänka att den fysiska återhämtningen år långsamt framåt. Det finns också saker som hör ihop med det tunga livet med småbarn, som triggar smärtor eller besvär, som kommer gå över när barnen blir större eller när du går tillbaka till arbetet. Om du nu har smärtor eller besvär som du känner att snarare blir värre än bättre ska du söka hjälp hos en fysioterapeut. Det är vanligt och inte nödvändigtvis onormalt att ha ont i bäcken, ländrygg, bröstrygg, knän, skuldror eller händer. Det finns nästan alltid hjälp och lindring att få.
Vad kan man förvänta sig av kroppen efter fjärde trimestern?
Man kan förvänta sig att kroppen återhämtar sig och att man börjar känna sig mer hemma i kroppen som den är nu. Det är normalt att graviditetskilona inte bara rasar av en av sig själva. Det är också vanligt att man har kvar eller utvecklar smärtor eller besvär, och för dessa kan man behöva sök rehabhjäp.
Egenvårdsrutiner som stimulerar återhämtning
Sov när du kan, äta bra och träna saker som känns roliga, rimliga och som ger lika mycket energi som de tar. Det är enkla råd, och svåra att följa.
Att ta steget in i föräldraskapet innebär en betydande omställning i livet. Forskning har visat att denna övergång ofta åtföljs av en tillfällig nedgång i livskvalitet. Att bli förälder tycks också till en början höra samman med en försämring inom viktiga områden i livet som hälsa, ekonomi, karriär och tillfredsställelse i parrelationen. I Sverige, och i världen i stort, drabbas ungefär 13 procent av kvinnorna av depressionssymtom under de första månaderna efter förlossningen. Detta är något högre än under andra perioder i livet. Föräldraskapets påfrestningar är en betydande orsak till att cirka 30 procent av svenska par separerar under småbarnsåren.
Omvälvande förändring
Övergången från att inte vara förälder till plötsligt att vara det innebär en omvälvande förändring i livet. Att bli förälder innebär att känna och uppleva saker som man aldrig tidigare har gjort. Man ser världen ur helt nya perspektiv och upptäcker nya sidor hos både sig själv och ens närmaste.
Varför blir man nedstämd som nybliven förälder?
De nedstämdhetskänslor som många småbarnsföräldrar upplever kan ofta kopplas till ensamhet, extrem trötthet, svårigheter att skapa struktur i vardagen och en brist på positiva förstärkningar. Inom inlärningspsykologin betyder att man förlorar kontakten med saker som tidigare gav en glädje och som var betydelsefulla.
Sinnesstämningen kan fluktuera kraftigt. Det är normalt att den påverkas av tankar om att ens verklighet inte stämmer överens med de förväntningar på föräldraskapet man har tidigare haft eller eller med bilden av hur andra har det. Man kanske plötsligt inser att den enda vuxenkontakten vissa dagar är med kassabiträdet i mataffären. Andra verkar njuta av trevliga barnvagnspromenader eller fikastunder medan deras barn sover eller är nöjda i vagnen.
Det är viktigt att förstå att förändringen i livets innehåll inte nödvändigtvis leder till en känsla av förlust eller saknad. Det kan lika gärna vara så att man inte längre uppskattar aktiviteter som man tidigare trodde att man skulle sakna när man blev förälder. Det är exempelvis inte självklart att man vill lämna sitt barn en kväll för att gå ut och äta middag med sin partner eftersom man är för orolig att lämna det med barnvakt.
Att känna sig nere och ha svårt att anpassa sig till den nya situationen är en naturlig reaktion på stora livsförändringar. Nedstämdhet, där man känner sig låg och saknar motivation att göra saker, signalerar ett behov av att dra sig tillbaka och sakta ner. Det kan resultera i att man förlorar intresset för saker som tidigare gav en glädje.
Vad är baby blues?
Baby blues är en emotionell berg-och-dalbana som många upplever några dagar efter förlossningen. Man kan överväldigas av olika känslor, både positiva och negativa. Det är normalt att känna sig sårbar och gråta lätt för minsta lilla. Denna fas går vanligtvis över inom en till några veckor utan behov av ytterligare vård. Samtidigt som man älskar sitt barn djupt och känner en stark mening med föräldraskapet, kan man också känna ensamhet och nedstämdhet.
Nedstämdhet och depression
När en nedstämdhet utvecklas till en depression, vilket är ett mer allvarligt tillstånd, sker förändringar i känslor, tankar och beteenden. Depression som påverkar nyblivna föräldrar kallas för förlossningsdepression, postnatal depression eller postpartumdepression. Symtomen för postpartumdepression skiljer de sig inte från hur depression vanligtvis ser sig under andra livsperioder. Risken för depression påverkar inte enbart den som har varit gravid och fött barn, utan även den andra föräldern. Ungefär 10 procent av nyblivna mammor drabbas. Forskning visar att även nyblivna pappor löper en högre risk för depression än män i samma ålder utan barn.
Vad innebär förlossningsdepression?
Ett tecken på depression är mörka, negativa och självkritiska tankar, till exempel:
“Jag klarar inte av det här.”
“Jag har längtat efter ett barn så länge, och nu när jag har det kan jag inte glädjas som jag trodde, det måste vara något fel på mig.”
Du kanske inte längre kan uppleva glädje. Det kanske känns irrelevant att byta om till rena kläder eller duscha. Du plågas av skuldkänslor och känner att allt är värdelös. Du inte har lust att göra något.
Om allt detta stämmer för dig är förmodligen deprimerad. Depressionen påverkar alltså både hur du upplever det som sker och hur du tänker om dig själv.
Hur känner man igen depression?
Depression påverkar känslor på så vis att man känner sig nedstämd större delen av dagen, förlorar intresset för aktiviteter som tidigare gett glädje och upplever en konstant trötthet och brist på energi, oavsett hur mycket man vilar. Dessutom blir det svårare att fokusera, fatta beslut och man får oftare negativa tankar samt en mer pessimistisk syn på tillvaron. Beteendemässigt tenderar man att undvika saker, dra sig undan sociala sammanhang, skjuta upp uppgifter, äta sämre och har svårt att upprätthålla ordning i omgivningen.
Om du vet att dessa symtom varit närvarande nästan dagligen i minst två veckor och påverkar din vardag är det av största vikt att du söker kontakt med BVC. Där kan du få tillgång till samtal och bli hänvisad till ytterligare hjälp, inklusive kontakt med psykolog eller läkare. Att söka stöd och hjälp är viktigt om man upplever att man inte kan hantera dessa känslor på egen hand. Det finns resurser och professionell hjälp tillgänglig för att stödja föräldrar genom denna period av livet.
Vad kan jag göra själv?
Att ta hand om sig själv under småbarnsåren kan vara en utmaning på många olika sätt. Alla går in i föräldraskapet med förväntningar både på tillvaron och på sig själva. Det är lätt att vara hård och kritisk. Det är viktigt att hitta strategier kan vara hjälpsamma för att inte fastna i nedstämdhet och undvikande.
Kalla den första tiden med barnet för undantagstillstånd.
Det är möjligt att din första tid som förälder kommer att kräva allt du har att erbjuda. Om så är fallet, låt det vara precis så. Släpp alla förväntningar på dig själv, inklusive behovet att visa för andra att du är en bra förälder. Ta en tupplur när chansen ges, om du känner dig utmattad. Om choklad är din tröst, njut av den utan skuldkänslor. Om du finner lugn i att röra dig hemma i pyjamas för att snabbt kunna kasta dig i soffan och amma, gör det med hjärtat i frid! Du måste inte ta emot besök. Det är fullständigt okej att skippa att storhandla och städa. Att ge dig själv friheten att göra nästan vad som helst för att klara av den här tiden innebär inte att du förlorar kontrollen. Så ta alla möjliga genvägar och be gärna om hjälp med de praktiska.
Positivt förstärkande aktiviteter
Att engagera sig i positivt förstärkande aktiviteter kan minska upplevelsen av nedstämdhet. Skapa en lista med återhämtande, glädjefyllda och meningsfulla aktiviteter, oavsett om de är stora eller små. Anpassa dem efter din nuvarande vardag och möjligheter. .Ha med dig din accepterande och medkännande blick samtidigt som du funderar vidare på vad du skulle må bra av att göra om du bara hade lust . Börja med de små stegen som inte kräver mycket ansträngning. Påminn dig själv om att du inte är ensam i denna resa. .
Träna på medveten närvaro.
Att kultivera medveten närvaro har en mängd fördelar. Först och främst stärker det vår förmåga att utföra en uppgift åt gången med fullständig uppmärksamhet. Detta leder i sin tur till att vi blir mer effektiva och mindre stressade. Träning i medveten närvaro minskar risken för att den som tidigare varit deprimerad blir deprimerad igen. Och inte minst, det ger oss möjlighet att njuta av livets små glädjeämnen.
Bra början kan vara att ägna dig åt något som du vet stimulerar något av dina fem sinnen på ett behagligt sätt. Fokusera under tiden just på sinnesintrycken. Testa t.ex att äta medvetet närvarande – fokusera på färger, former, smaker, konsistenser. Du kan hålla ditt barns hand och känna värmen mot din egen hud. Eller fokusera på luften mot ansiktet nästa gång du är på barnvagnspromenad. Fokusera på ljud du hör eller det du ser omkring dig. Räkna upp en sak du hör tyst för dig själv. Gör samma med en sak du ser och en sak du fysiskt känner. Träna på att bara notera och inte värdera eller agera på det.
Berätta om hur det verkligen känns.
Ta steget och våga berätta också om det som känns svårt, jobbigt eller läskigt. Det kan vara för en vän, i en föräldragrupp eller i ett forum på internet. Att våga dela det som är svårt med andra är också att värna om sig själv. Det är då du kommer att upptäcka att du inte är ensam.
Ta en dag i taget.
Om det är en riktigt dålig dag, bryt ner tillvaron i små steg. Ta en dag i taget för stort. T a en timme för en timme. Gör bara det som känns viktigt i stunden. Varje dag tar dig närmare nästa fas i barnets utveckling. Det för med sig nya utmaningar, men livet kan ta sig enklare när barnen växer.
Baby blues eller postpartumdepression?
Dela gärna med dig av egna erfarenheter i kommentarsfältet.
