I den här kategorin samlas inlägg om fysioterapi och fysisk träning. Här finns resonemang om träning och hur kroppen reagerar på träning och belastning.
Inläggen är så långt det går baserade på forskning och vetenskap, men ibland också på fysioterapeutiska resonemang som handlar om beprövad erfarenhet.
Konditionsträning är den form av fysisk aktivitet där avsikten i första hand är att bibehålla eller förbättra konditionen. Styrketräning, är en form av fysisk aktivitet där avsikten i första hand är att bibehålla eller förbättra olika former av muskulär styrka och bibehålla eller öka muskelmassan.
Hur hänger magmuskler, hållning och löpning ihop egentligen? Och hur påverkar graviditeter?
Magmuskler, hållning och löpning (efter graviditet).
Kroppen genomgår en hel del förändringar under en graviditet. Det självklara som händer är att livmodern och fostret ökar i storlek och vikt. Som en följd av detta förskjuts kroppens tyngdpunkt framåt och bäckenet tippas framåt. Den gravida kvinnan får därmed ofta en ökad svank. Hormonerna progesteron och relaxin inverkar också på kroppen och mjukar upp bindväv och leder. De raka bukmusklernas blir utsträckta och den växande magen sträcker isär magmusklerna. Normalt sett går muskelbukarna på vardera sida av linea alba, ett senstråk som löper från bröstbenets nedre spets till pubisbenet. Hos gravida sker delningen av raka bukmuskeln då den växande livmodern sträcker ut de ovanliggande magmusklerna. Man kan också anta att alla magmuskler går igenom någonslags utdragning och ändrar form lite grann under en graviditet.
Kejsarsnitt
Under planerade kejsarsnitt sker en varsam delning av den raka bukmuskeln. Man kommer hålla dessa två delar separerade av instrument under den tid ingreppet pågår. Därför kan delar av den raka bukmuskeln få både blödningar och övergående problem med blödtillförseln och nervförsörjningen en tid efter kejsarsnittet. Detta kan ske även om snittet gjordes korrekt och enligt konstens alla regler. Under urakuta snitt kan varsamheten i ingreppen gå i andra hand. Men så fort barnet väl är ute har man också god tid att göra en noggrann suturering av snittytorna och vad jag förstår så läker de flesta väl.
Graviditeten som sådan, hormonpåverkan, att musklerna blir utdragna och separererade och kvinnans förändrade hållning kan alla vara faktorer som gör det svårt för kvinnan att hitta och aktivera sina djupa magmuskler och bäckenbottenmuskler efter förlossningen. Lägg då till det antal månader som du inte har tränat bålmusklerna som du kanske brukar. Slutsatsen blir rejält påverkade bålmuskler med nedsatt styrka, uthållighet och till viss med del kvarvarande förändrat utseende och funktion.
Löpningen
Löpning är en aktivitet som inkluderar hela kroppen. Självklart är det benmusklerna och det kardiovaskulära systemet som arbetar allra mest. Även armarnas muskler arbetar med i armpendlingen som sker. Bålmusklerna arbetar dels statiskt då hållningen under löpning genast blir något framåtfälld i höften. Det sker också en rotation av hela bålen kring ryggraden (denna rotationsrörelse förstärks av armpendlingen). Det är bålmusklernas jobb att stabiliserar upp i det läget.
Bukmusklerna arbetar för att du som löpare ska bibehålla en god hållning. Hållningen behövs för att kunna producera kraft och spänst i löpsteget. Om man jämför löpning med gång är det en stor skillnad (utöver benens rörelser och hastigheten) i kravet som ställs på bålmusklerna. Det är en större balansakt i att hålla en framåtböjd överkropp i en god position och att hålla en roterande bål stadig men ändå rörlig.
Sett i ljuset av detta är det verkligen ingenting konstigt att man får en känsla av nedsatt uthållighet i magmusklerna under löpning när man återupptar träningen efter en graviditet.
Hållningens betydelse vid löpning
När du springer är en god hållning viktig för att kunna alstra kraft i löpsteget. Är du uthållig i stabiliserande muskler får man även en god ”löpekonomi” och behöver inte slösa energi och kraft på att stabilisera kroppen utan kan fokusera på att föra kroppen framåt. Den mest generella hållningsförändringen som sker vid en graviditet är att kvinnan får en ökad svank till följd av en tippning av bäckenet framåt. Tippningen av bäckenet gör att rumpmusklerna blir översträckta, lätt uttröttade och ibland även överansträngda.
Behöver jag göra något annorlunda?
Enligt viss löpskolningsteknik kan man jobba med detta genom att sätta händerna på rumpan när man springer och skjuta höften litegrann framåt. Detta för att se om du kan få en mer neutral hållning och minskad svank. Ofta anser jag att om du inte mår bra av att springa så som kroppen är, så ska du kanske hellre ska avvakta lite. Se till att kroppen är tillräckligt stark och tålig för det den ska utsättas för. Lyckas du hålla en god hållning när du springer som postgravid kvinna, kan det också vara en anledning till att du känner sig rätt mör i magmusklerna efteråt. De har jobbat hårt!
Magmuskler, hållning och löpning
De muskler som aktivt arbetar för att tippa bäckenet bakåt är raka bukmuskeln, transversus abdominis, obliquerna, rumpmusklerna och musklerna på baksida lår (hamstrings). Det kan vara smart av en postgravid kvinna att träna just dessa muskler för att återställa den muskulära balansen efter graviditeten. Utöver bålträning kan man då lägga lite extra krut på rumpa och baksida lår.
Bäckenbotten är som en korsning mellan studsmatta och hängmatta.
Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss. De lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta. Det är inte en muskel utan flera stycken som går i olika riktningar och gör lite olika saker. Förutom bäckenbottens lyftkraft har den också en tillstängningsfunktion kring urinrör och analöppning.
Om bäckenbottens muskler är för svaga och inte kan hålla emot studsar och tryck med tillräckligt stor kraft kan det hända att bäckenbotten misslyckas med att hålla urinröret stängt i alla lägen. Urin kan läcka ut när trycket ökar i buken (som när vi hostar och nyser) eftersom bäckenbottens styrka inte räcker till att stå emot tryckökningen.
Svaghet i bäckenbotten kan bero på många olika saker.
Det är långt ifrån bara förlossningar som ger upphov till försvagad bäckenbotten. Det finns studier på nunnor som visar att de har nästan lika mycket urininkontinens som andra kvinnor när de kommer upp i en viss ålder. Vi får i alla fall anta att dessa nunnor inte fött några barn. En svag bäckenbotten beror på att ”hängmattan” blivit uttänjd eller att ”studsmattan” tappat stuns. Ålder, graviditeter, förlossningar, övervikt och långvarig förstoppning kan alla orsaka försvagad bäckenbotten. Uttänjningen och stuns-tappet kan också handla om muskelskador som ej hittats och lagats efter förlossning.
Bäckenbottenproblem är vanliga men inte normala
Om du nyser och läcker urin behöver du inte bara rycka på axlarna och tänka att tyvärr har kroppen blivit såhär nu… Bäckenbottenproblem kan och ska behandlas. Om inte tre till sex månaders intensiv bäckenbottenträning ger fullgott resultat ska du träffa en gynekolog som kan göra en bedömning. Mycket av kvinnors livskvalitet hör ihop med att vara trygg och avslappnad i förhållande till sin kontinens och bäckenbotten. Se till att få hjälp innan du börjar begränsa dig.
Knip är bra!
Det kan knappast komma som en överraskning – bäckenbottenträning som fungerar gör dig stark och fungerar väl för att behandla och förebygga urininkontinens. Jag vill förtydliga ”bäckenbottenträning som fungerar”. Om du har en muskelskada i bäckenbotten som inte lagats bra efter en förlossning kan du kanske inte knipa med fullgod effekt.
Alla ska inte knipa
Vi säger ibland slarvigt att alla kvinnor i alla åldrar ska knipa. Men det är inte sant. Kvinnor med slidkramp eller överspända bäckenbottnar med mycket smärta kan behöva lägga mycket tid och fokus på att lära sig att slappna av i bäckenbotten. Under tiden kan det vara direkt dumt att knipa en massa. Om du inte vet om du bör eller inte bör knipa kan du behöva en individuell bedömning av din bäckenbotten för att veta.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Hur viktigt är val av skor när det gäller bäckenbotten? Finns det någon forskning eller har du några tankar och generella råd om det? Jag gillar barfotaskor eller känslan av converse men märker att jag blir tröttare i kroppen och läcker mer, samtidigt som jag tycker att jag blir uthålligare på andra ställen i kroppen. Förstår att lagom kanske är bäst. De som förespråkar barfotaskor/skor utan drop menar att bäckenet blir framåttippat av andra typer av skor. Vore intressant att höra din syn på det hela!
Läsarfråga
Vad säger forskningen?
Det finns studier som omfattar undersökning om hur olika fot-positioner påverkar bäckenets position. Det finns också studier som undersökt hur bäckenets position påverkar bäckenbottenmusklerna.
Kroppen är en rörelsekedja och det är klart att allting
hänger ihop på ett eller annat sätt. Om du ändrar position på din fot, kommer
du behöva göra ändringar uppåt i kroppen för att hålla balansen och för att
hitta den position där kroppen gör av med minst energi.
Bäckenbotten+dorsalflexion=sant?
I några studier har man sett att bäckenbotten aktiverats
mest när foten vinklas som den gör när du ska gå på hälarna, och mindre när
foten hölls som att man skulle gå på tå. Vad betyder detta? Personligen tror
jag att det rent krasst handlar om balans – bäckenbotten spänner sig som en del
av kroppens rörelseförsvar, när vi hamnar i ett läge där vi är behöver slå på
mår av kroppens balans-strategier.
Det här är alltså forskning som inte handlar om skor, alls.
Så vet vi något mer om det här med fötter och bäckenbotten?
Slutsatsen i en studie jag läst säger så här:
Decreased resting activity in
plantar flexion identified in the meta-analysis indicates that high-heel
wearers with stress urinary incontinence might potentially experience more
leakage during exertion in a standing position. Women with stress urinary
incontinence should be advised to wear flat shoes instead of high-heels and
should be cautioned about body posture and ankle positions assumed during
exercise and daily activities.
I en liknande studie där man kollat på sambandet mellan höga klackar och anal inkontinens har man inte hittat något sådant. Är det skillnad på urininkontinens och anal inkontinens i förhållande till fotpositionen, eller är det olika metod/kvalitet på studierna? Jag har svårt att tro att det är så väldigt stor skillnad på fotpositionen påverkan på bäckenbottens slutningsförmåga för urinrör och analöppning. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka den här informationen. Tror jag att fotpositionen spelar roll? Kanske, för vissa?
En neutral bäckenposition kan ge dig optimal kraft i bäckenbottenmusklerna vid ett uppmätt knip. Man har också i någon studie kunnat se att kvinnor med inkontinens har ett mer framåttippat bäcken än andra. Ett mer bakåttippat bäcken kan innebära en bättre anspänning i bäckenbotten i vila och under aktivitet. Jag tänker precis som frågeställaren att klackar/högt under hälen kan förstärka en framåttippning i bäckenet. Men om skorna du väljer att använda påverkar din bäckenbottenhälsa? Jag vet inte faktiskt. Jag vet att kroppen är rätt bra att anpassa sig också.
Vilka skor är bäst?
Alltså, för bäckenbotten tror jag att variation är bra. För fötternas skull är ju högklackat inte direkt det skonsammaste valet. Men jag tänker att du förhoppningsvis ska kunna ha en så pass bra bäckenbottenhälsa att du kan använda vilka skor du vill i de flesta sammanhang. Vi har inte något forskningsstöd för att barfotaskor gör något fantastiskt för hälsan. Det finns äldre studier som pekat på en koppling mellan vanliga löparskor och ökad risk för skador jämfört med användning av barfotaskor eller löpning utan skor, men dessa studier har metodologiska brister och är på senare tid väldigt ifrågasatta.
Vad vet vi?
Det finns ingen stabil grund att på vetenskapsbas hävda att någon typ av skor är bättre på något speciellt vis. Det finns någon enstaka studie som har som slutsats att det är fördelaktigt för bäckenbotten att gå med klackar som är 3-5 cm höga, men den studiens metod är lite märklig för att kunna dra den slutsatsen. Löpning med barfotaskor minskar belastning på vissa strukturer och ökar belastning på andra. Det är ett sätt att biomekaniskt variera belastning, och om det är bra eller dåligt beror på en massa olika faktorer.
Hur viktigt är val av skor när det gäller bäckenbotten?
Jag tror generellt att det är bra med variation och att det är skonsamt att inte alltid gå omkring i höga klackar. Jag tror att det finns olika skor som är lämpade för olika personer och olika aktiviteter. Skor i relation till bäckenbotten tror jag mest handlar om att du ska vara bekväm. Om du har en bäckenbotten som är känslig för markreaktionskraften vid stötar, då kan dämpande skor vara en bra grej. Bäckentippningsfrågan är svårare att få rätsida på tycker jag.
Din kroppshållning kan vara beroende av anatomi/genetik och då kanske det inte spelar någon roll. Men en överdriven framåttippning som inte är ”din normala” utan som ett resultat av försvagade muskler efter en graviditet kanske kan vara något att rikta uppmärksamhet mot. Om du nu försöker jobba med att stärka upp musklerna som med rätt uthållighet och styrka håller bäckenet i neutral position kanske det blir lite att motarbeta den processen om du alltid har skor med klack eller högt under hälen.
Core är ett begrepp som vi använder för ”lådan” som utgörs av magmusklerna framtill, ryggradsmuskler och rumpmuskler baktill, diafragma i toppen och bäckenbotten i botten. Det utgör en muskulär enhet som stabiliserar kroppen som helhet och ryggraden i synnerhet.
På rygg-sidan
Ryggradsmusklerna består av två muskelgrupper; Erector Spinae (som består av ”fläskfiléerna på vardera sida av ryggraden) och multifiderna. Erector spinae har en lång momentarm och utför ryggens bakåtböjning. Multifiderna är korta och går bara över 2-3 kotnivåer och har som största uppgift att stabilisera ryggradens olika segment och utför inga direkta rörelser.
Quadratus lumborum är en stor, tunn och fyrkantig muskel som också fäster in mot ryggraden och nedersta revbenet. Den hjälper till vid andningen och kan bidra till sidoböjning. Några forskare menar att QL har stor inverkan på bålstabiliteten.
På mag-sidan
Transversus abdominis har varit den mest omtalade magmuskeln i sjukgymnastvärlden den senaste 15 åren. Fibrerna löper horisontellt och är den muskel som aktiveras när man drar in den nedre delen av magen.
Interna obliquerna liknar till viss del transversus och är också den muskel som lättast misstas för att vara transversus vid när man försöker känna på ”aktivering av inre bålmusklerna”.
Tillsammans med de externa obliquerna skapar transversus och de interna obliquerna bukpressen, den tryckökning som vi använder vid hosta och krystning. De externa obliquerna är den största och ytligaste magmuskeln och gör framförallt en bäckenrörelser som bidrar till minskad svank. Rectus abdominis är den raka bukmuskeln som utgör det ”sexpacket” på människor med väl utvecklad muskulatur och lite underhudsfett. Denna muskel gör en framåtböjning.
Runt omkring
Höftmusklerna är en också en viktig del av bålstabilitetsmusklerna eftersom de förmedlar kraft från bålen till benen i en rörelsekedja. Detta gäller både rumpmusklerna och höftböjarmuskeln. Diafragma är locket på bål-lådan och bidrar till ryggradsstabiliteten genom att med sin kontraktion bidra till ökat buktryck. Likaså sköter en stark bäckenbotten sitt jobb genom att hålla emot buktrycket. En försvagad bäckenbotten kan innebära både inkontinensproblem och svårigheter att stabilisera ryggraden.
Vad säger vetenskapen om coreträning?
Core-träning blir ofta marknadsförd som något som riktas till just magmusklerna. Dock skiljer sig teknik, instruktion och utförande åt extremt mycket. Om begreppet core-träning ska vara riktigt korrekt borde det också inkludera andning och bäckenbotten. Ett träningspass som mest fokuserar på mag- och ryggmuskler omfattar egentligen bara delar av det vi kallar kroppens ”core”.
Det verkar inte heller som att forskningen nuförtiden pekar åt att specifik core-träning är bättre för hälsan än annan, mer generell träning. Ofta är bålträning ett sätt för oss fysioterapeuter att närma oss ryggsmärta. Vad gäller core-musklerna finns faktiskt inga enhälliga evidens för att nedsättningar i styrka eller uthållighet kommer öka risken för ont i ryggen. Specifik bålträning verkar kunna vara hjälpsamt för ländryggssmärta på kort sikt. På lång sikt verkar ryggen må bra av rörelse och träning, oavsett typ. Alla människor kan inte utan upptrappning hoppa in i vilken slags träning som helst, så missförstå mig inte. Jag använder mig mycket av träning för alla ovan nämnda muskler i min rehab-approach för kvinnor framförallt efter graviditet.
Graviditet och core-musklerna
Graviditet kommer påverka bålmusklerna och hela bukväggen genom den direkta utsträckningen de genomgår. Utsträckningen innebär att musklerna får svårare att utveckla kraft och en nedsatt förmåga att stabilisera bäckenet. Det verkar dock inte finnas övertygande samband mellan musklernas styrka och förekomsten av exempelvis bäckensmärta. Efter en graviditet tar det åtminstone kring åtta veckor för musklerna att minska i längd och återta sin motoriska förmåga att stabilisera bål och bäcken.
Under den tiden är ryggen förhållandevis oskyddad i jämförelse med under sen graviditet då bebis och hela maginnehållet hjälper till med bålstabiliteten. Trots detta får inte den stora massan av kvinnor få debut av ländryggssmärta direkt efter graviditeten! Det verkar alltså inte som att ländryggssmärta är en direkt orsak av instabilitet i bålen, så som ofta patienter får det förklarat för sig. Jag föreställer mig att coreträning har en plats i att vara med att optimera bålmuskelfunktion efter graviditet, men att rehabträning måste ha som syfte att patienten ska kunna återgå till mer generell och varierad motion.
Core-musklerna och förlossning
När du ska krysta, oavsett om du ska bajsa eller föda barn, kommer du använda dig av dina coremuskler. Mag- och ryggmusklerna används för att skapa trycket nedåt. Bäckenbotten ska i sin tur slappna av, och släppa igenom och ut. Vi kan visserligen teoretisera om att jättestarka magmuskler krystar bättre, men det finns inget vetenskapligt stöd för att förlossningar underlättas av starka bålmuskler. Livmodern står för den drivande muskelkraften i förlossningsarbete, och den är helt autonom och står helt utanför din eventuella träningsgrad. Vi har helt enkelt inte stöd för att påstå att ju bättre tränad du är, desto enklare förlossning får du. Det är naturligtvis också individuellt. Jag skulle också vilja påstå att dina musklers förmåga att slappna av är mer avgörande än deras styrka, när det kommer till förlossning. Läs nu noga:
”There was no relationship between prenatal exercise and preterm/prelabour rupture of membranes, caesarean section, induction of labour, length of labour, vaginal tears, fatigue, injury, musculoskeletal trauma, maternal harms and diastasis recti.”
Citat från en systematisk översikt om påverkan om träningsgrad och utfall av förlossningar
Muskler som marionett-trådar
Efter en graviditet vill jag ofta rikta träningen mot muskler som kan vara med och återställa och normalisera hållningen. Här tänker jag mig att musklerna jobbar med sina dragriktningar och hjälper till att tippa bäckenet och återställa hållningen till det mer normala. Välavvägd core-träning kan vara en del av detta, under en tid och som en del av ett allmänt aktiveringsprogram. Men kontrollen och stabiliteten i kroppen är en enhet. Det finns inga evidens för att core-musklerna är viktigare för hälsan än andra muskler. Att ”lära sig att aktivera den inre bukmusklerna” är ett icke-vetenskapligt begrepp. Kroppen har ingen nytta av att vissa ensamma muskler kan slås på och slås av.
Sammanfattning
Core-musklernas styrka eller avsaknas av styrka eller uthållighet verkar inte vara direkt kopplat till ryggsmärta eller till utfallet av en förlossning. Att lära sig att aktivera de inre bukmusklerna eller att gå omkring med indragen mage kommer inte bidra med något ytterligare för din hälsa. Du behöver inte lägga ner tid på att ”lära kroppen” att aktivera specifika muskler.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Jag fick en fråga om jag inte kunde dela med mig av mina bästa tips och hjälpmedel för bäckenbottenträning. Det kan jag ju såklart. Grejen är att det vi vetenskapligt har till grund är att det oftast faktiskt är bara vanliga tråkiga knipövningar som är bäst. Jag rekommenderar oftast faktiskt bara bäckenbottenträning som den är grundad på en individuell bedömning. Eller med en app till hjälp. . Men jag vet också det finns många vägar till Rom. Här har jag samlat de bästa tipsen från er följare!
Bäckenbottenträningsapp
Jag kan också rekommendera att använda en bäckenbottenträningsapp. Man hittar många om man söker på ”kegel” i sin app-store, och sen får man testa sig fram, kvaliteten varierar.
Hänga upp det på någon annan händelse
Det var många som tipsade om att göra sina övningar i samband med något annat. Att kolla på TV, sitta i bilkö, vänta på bussen osv. Det här är en rekommendation som funkar för dig som har en ganska ”väldresserad” bäckenbotten. Det kommer inte funka för dig som behöver koncentrera dig 100% för att få bäckenbotten att göra det du vill. Min rekommendation är att detta också är bara för dig som underhållstränar. Om du behöver öka styrkan i bäckenbotten behöver du ta i och koncentrera dig så mycket att jag inte skulle rekommendera att göra detta i samband med något annat.
Aquaflex
Aquaflex är de knipkoner och vaginala tyngder som jag rekommenderar om jag rekommenderar några alls. Dels gör deras form att de är nästan omöjliga att göra fel med. De är spetsiga och hala nedåt och kommer glida ut om du inte kniper emot. Du kan själv stegra träningen, både med konens storlek (mindre är jobbigare) och med små viktplattor du lägger i. Jag brukar också rekommendera att testa träna bara med hylsan i, för att kolla om bäckenbotten orkar hålla emot medan du tränar annat.
Batteridriven mekanism knipträningsgrej
Det finns flera sorter på marknaden som är lite liknande, några heter Elvie och Perifit. Det är en vaginal sensor och en app som gör att bäckenbottenträningen blir mer lekfull. Det finns alltid risk att en sån här vaginal sensor hamnar lite fel och tar in annan muskelaktivitet än just bäckenbotten. Det finns också risk att du använder fel muskler om du inte riktigt vet hur du ska göra. Jag tycker alltså att det är viktigt att du som ska investera i en dyr apparat först har kollat att bäckenbotten funkar som den ska, att dina muskler ens går att träna upp, och att du kniper rätt när du kniper.
Kulor
När jag frågade om följarnas bäckenbottenträningstips var det många som tipsade om olika sorters kulor, ägg och andra vaginala vikter. Jag har inte testat alla som finns, och förstår att det kan finnas en himla massa bra grejer ”där ute”. Men vill också skicka med en brasklapp – om du har väldigt sviktande slidväggar eller missade muskelskador kan det alltså bli så att du placerar en kula eller vikt liksom ”inuti en ficka” och träningseffekten uteblir. Du kanske bara råkar få tryck, tyngd och töjning på vävnader som bäst borde slippa det.
Att träna med vaginala vikter är inte ett mer effektivt sätt att bäckenbottenträna, det är bara ett likvärdigt alternativ. Jag upplever att många försöker med vaginala vikter när vanlig bäckenbottenträning inte hjälpt. Då är det ganska osannolikt att de vaginala vikterna plötsligt gör det. Om det inte är för motivationen de hjälper – för träning som blir av är ju kanske bättre än träning som inte blir det.
Positionering
En del följare tipsade om olika sorters positioner som gav bättre effekt för dem. Någon gillade att sitta på en träningsboll, någon annan att ligga på sida osv. Jag tycker att det är viktigt att veta att positionen är ett sätt att stegra bäckenbottenträning. Att ligga är mest avlastat och därför oftast lättast. Att sitta är mer belastat och därmed tyngre, och att stå eller röra sig på annat sätt kan vara tyngst. Det kan vara överkurs för en nyförlöst bäckenbotten att knipa i stående. Det finns däremot en stor variation – många upplever sitt knip mer effektivt i någon viss position. Kör då på den! Ibland kan ju en viss position göra att kommunikationen mellan hjärna och muskel går lättare för just dig.
Kunskap
Någon skrev att den hade fått mycket lättare att bäckenbottenträna efter att hon varit på någon slags workshop och fått mer kunskap om bäckenbottens anatomi och fysiologi. Det här tror jag är så viktigt. Bäckenbotten är muskler vi har så vag input från i vanliga fall. Att veta så mycket vi bara kan om området kan hjälpa att hitta och göra rätt. På samma linje skrev någon att det hade hjälpt hennes knip att bli effektivare då hon tänkte lyft istället för knip. Att veta hur musklerna gå, och vad deras uppgift är, kan vara superviktigt.
Orgasm
Någon skrev om att hon använde orgasmer, själv eller med partner, för att bäckenbottenträna. Jag har skrivit om ämnet tidigare här.
I samband med annan träning
Här var tipsen varierade. Alltifrån yoga och höftlyft nämndes. Här vill jag också vara tydlig – om du kniper medan du gör annat så blir det träning även för bäckenbotten. Men det existerar ingen träningsform där du liksom får med bäckenbotten ”automagiskt”. Du behöver aktivt slå på, och slå av, bäckenbotten upprepade gånger för att få en träningseffekt.
Avslappning
Det finns personer som är så spända att bäckenbottenträning är helt olämpligt. Men det finns dem i gränslandet som kan behöva bäckenbottenträna, men som bara får en god effekt av träningen om de också fokuserar på att slappna av ordentligt mellan varje knip. För dem kanske hela tränings-sessionen ska fokusera på avslappning, men där knip används för att visa på skillnaden mellan spänt, avslappnat och deras grundläge – halvspänt. Då är ju målet att sänka grundläget parallellt med att höja maxknipet.
Partner som påminner
Det här har varit mitt bästa knep i perioder, att outsourca ansvaret för min bäckenbottenträning till Joseph. Jag behöver visserligen träna själv, men jag behöver inte komma ihåg det själv.
Man kan ju få trängningar av överspänd bäckenbotten. Kan du förklara anatomiskt vad detta beror på? Får jag gissa så tänker jag att när man är kissnödig så kniper man för att hålla sig. Vid överspänd bäckenbotten går man ju och kniper hela tiden. Tror blåsan då att man är kissnödig och så får man trängningar?
Läsarfråga
Överaktiv blåsa
Att ha en Överaktiv blåsa innebär att urinblåsan får frekventa och ofrivilliga sammandragningar vilket leder till kissnödighetsträngningar mer frekvent än vad som är brukligt och nödvändigt. Det är vanligt förekommande och behandlas ofta med bäckenbottenträning och beteendeträning för blåsan. För vissa fungerar detta jättebra . Bäckenbottenträning kan spilla över och minska sammandragningarna av blåsans detrusormuskler.Utöver att som vanligt också öka styrkan och volymen i bäckenbotten och därigenom öka motståndskraften mot trängningarna. I forskning har man dock sett att det kan behövas längre kontraktioner än vid vanlig bäckenbottenträning. Cirka 15 sekunders knip kan behövas för att på sikt påverka aktiviteten i musklerna som utgör blåsans väggar.
Vissa ska inte knipa
Det finns dock personer som lider av en överspänning i bäckenbotten och av överaktiv blåsa samtidigt. För dessa personer kanske mer knipträning inte är den bästa behandlingen. När bäckenbotten blir överspänd finns det ett ”knip” konstant i musklerna, oavsett om personen vill knipa eller inte. När de redan är fullt upptagna med att vara spända kan de inte alltid vara flexibla nog att reagera på tryggökningar, så urinläckage kan ändå ske. Det kan också uppstå svårigheter att tömma blåsa och eller tarm, eftersom bäckenbotten ger ett slags motstånd vid tömning. Det händer som sagt att individer får både besvär av överspänd bäckenbotten och ökade trängningar från blåsan. Ofta är detta mer kopplat till överaktiv blåsa utan läckage, än trängningsinkontinens.
Förklaring?
Förklaringen till att överspända bäckenbottenmuskler kan bidra till överaktiv blåsa kan ligga i den anatomiska närheten, att bäckenbottenanspänningen kan påverka vinkeln på urinröret och blåshalsen och skapa irritation. Det är också möjligt att problematiken uppstår på grund av retning i nerverna som går till området. I någon studie har man sett samband mellan ångestnivåer och symtom från överaktiv blåsa, men inte till aktivitet i bäckenbotten. Frågeställarens gissning att det handlar om en retning kan ju delvis vara sann utifrån nerv-teorin, alltså att det blir retningar som går litegrann bananas i systemet. Där kan jag tänka att det blir svår med ”hönan och ägget”. Är det frekventa trängningar som triggar en överspänning i bäckenbotten, eller är det tvärt om? Jag vet inte.
Överaktiv blåsa och överspänd bäckenbotten
För dessa individer kan man behöva ”träna ner” bäckenbotten för att kunna komma åt besvären. Det innebär att bäckenbottenträning kanske inte är en lämplig del av behandlingen. För vissa kommer det dock vara det, behandlingen behöver vara individuellt anpassad. Jag tror att det kommer dröja innan vi har alla svar och det kommer aldrig finnas en ”one size fits all”-approach när det gäller bäckenbottenrehab. När det gäller överaktiv blåsa så kan bäckenbottenträning vara en superbra och lämplig behandling, och för andra kan det vara något som stjälper snarare än hjälper. Som alltid: vi måste individanpassa!
Kursen ”Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser
Koppling mellan bäckenbotten och djupa magmuskler?
I början av 2000-talet introducerade man en tanke om en synergisk samkontraktion av bäckenbotten och magmusklerna som sker under aktivitet. Det kom ett gäng studier i böran av 00-talet som pekade på att träning av djupa bäckenbottenmuskler kunde ge fördelar även för bäckenbotten. De här studiernas resultat spreds ut i världen och blev en sanning som många fortsatte att bygga behandlingsmetoder på. Men sedan har forskningen inte riktigt kunnat påvisa med robusta fakta hur det här sambandet är uppbyggt och på vilket sätt det fungerar. En systematisk översikt från 2020 slog fast att renodlad bäckenbottenträning är det vi har bäst evidens för, vad gäller träning som behandling för bäckenbottendysfunktion.
Ett knip ger en anspänning i magen?
Nu börjar de flesta veta att det är gammalmodigt. Men det förekommer fortfarande ibland att vissa tränare eller terapeuter försöker uttala sig om folks knip genom att känna på magen. Men varför gör de så? Jo, för att det finns någon slags koppling så att när vi kniper, så spänns ofta de djupa magmusklerna samtidigt. Det här är inte vattentätt, du kan ju spänna magen utan att knipa, eller du kan spänna magen och samtidigt krysta. Utan att undersöka bäckenbotten har du ingen aning om vad som faktiskt händer eller hur stark, svag, hel eller skadad bäckenbotten är. Men ändå – den där kopplingen finns där. Varför?
Hur funkar det?
Det finns någon form av synergi mellan bäckenbotten och magmusklerna, och det sker en sam-kontraktion av både bäckenbotten och bukmuskler vid aktivitet hos alla individer ( med eller utan bäckenbottenbesvär). Det finns hypoteser om att personer med eller utan bäckenbottenbesvär inkluderar magmusklerna i olika grad, och med olika timing men studierna som pekar på detta är svårtolkade.
Enklare förklarat:
Bäckenbotten består av muskler och stödjevävnad som har som uppgift att lyfta upp allt bukinnehåll samt att kontrollera kontinensen både för urin och avföring. När man kniper kan det vara viktigt att försöka isolera just bäckenbotten, för att inte få med en massa andra omkringliggande muskler som kan ”störa” själva bäckenbottenträningen. Men man kan ofta inte helt undvika att få en liten anspänning i magen när man kniper. De djupa bålmusklerna är, strax efter bäckenbotten, de första att reagera på när kroppen behöver stabilisera upp ryggraden. Detta tror man att muskeln känner av när trycket i buken förändras. Det finns viss vetenskaplig bevisning för att det sker en sam-aktivering i magmusklerna när en person med hel och fungerande bäckenbotten kniper.
Vad är funktionen med kopplingen?
Kopplingen, tror man, handlar om att bäckenbotten ska ”slås på” och aktiveras före trycket stiger inuti buken. Ju högre tryck som skapas, desto fler muskler involveras sedan. Det här är logiskt, utifrån att aktivering av magmusklerna också är de som ger upphov till tryckökningen inuti buken.
Vi vet ännu inte hur det fungerar.
Är det en rent strukturell koppling, alltså att bäckenbotten och djupa magmusklerna sitter ihop via senstrukturer (en myofasciell koppling)? Så verkar det inte vara. Är det en neurologisk koppling, att det är samma nerver som styr anspänning i de olika områdena? Det är möjligt, men det ser inte riktigt ut så rent nerv-anatominskt. Är det en reflexmässig reaktion på förändringar i buktryck och andning som orsakar muskelgensvar i mage/bäckenbotten tillsammans? Eller har dessa olika muskler en agonist/antagonist-relation lik den mellan biceps och triceps? I ärlighetens namn: det är ingen som riktigt vet!
Forskningen har spretat lite:
En isolerad bäckenbottenaktivering är bättre än
den tillsammans med djupa magmuskler för att träna bäckenbotten. Detta med
bakgrund till att en magmuskelaktivering höjer buktrycket och motverkar en
höjning av bäckenbotten. Man menar också att djupa magmuskler inte har någon
funktion för stöd till urinblåsa/urinrör och att att djup magmuskelträning
faktiskt inte tillför något till de med ansträngningsläckage eller kanske till
och med försämrar besvären.
Några andra menar att försök till att isolera
bäckenbotten utan samtidig djup magmuskelaktivering resulterar i ett sämre
knip. Alltså – att träning av magmuskler och bäckenbotten tillsammans skulle ge
en pluseffekt.
Man vet alltså inte riktigt, varken hur det funkar eller ATT det funkar. Troligen kan det skilja mellan individer beroende på bäckenbottens status.
Var är vi nu då?
I slutet av 2000-talet fick de tidigare hypoteserna effekten att många fick för sig att bäckenbottenmusklerna kunde tränas genom att aktivera de djupa magmusklerna. När man senare undersökte detta såg man att det inte räckte med magmuskelaktivering för att få ett tillfredställande knip eller tillstängning av slitsen av de djupa bäckenbottenmusklerna (levator ani). Hos några testpersoner såg man istället en vidgning/sänkning av bäckenbotten då man spände magmusklerna.
I en studie på nyförlösta jämförde man också magmuskelaktivering och bäckenbottenknip. Ett knip i bäckenbotten lyfte blåsan hos alla förutom en deltagare, medan magmuskelaktivering höjde blåsan hos 56 % och sänkte blåsan hos resterande 44%. En kombinerad aktivitet (bäckenbotten+magmuskler) höjde blåsan hos 65 % av testpersonerna, men effekten var ändå större med enbart bäckenbottenknip. Bäckenbottenknip var alltså överlägset även här, och magmuskelaktivering gav ganska olika utfall hos de olika testpersonerna.
Koppling mellan bäckenbotten och djupa magmuskler?
Det är mycket vi inte vet än! Men det som verkar kvarstå är att bäckenbotten behöver undersökas vaginalt/analt och inte via magen och bäckenbotten tränas bäst via knip och inget annat.
En läsare hörde av sig och hade en fråga om löpning med symfyssmärta.
Jag är en av de där som dras med symfysproblem. Jag sprang lite efter förra graviditeten men blev tyvärr blev aldrig bra. Denna gång har jag väntat längre och inte vågat testa än. Klarar göra utfall och de flesta styrkeövningar.
Föreställer mig att fogen ska explodera om jag skulle göra nån adduktionsövning med vikt så det har jag inte provat. Finns det nån ”checklista” på grejer man borde kunna göra innan man är redo att testa springa? Vill så gärna!
Läsarfråga
Symfyssmärta efter
graviditet
Symfyssmärta är en av de besvär som kan uppstå i samband med en graviditet (eller förlossning) och är ofta en distinkt och skarp smärta prick i mitten av pubisbenet där det finns en fog i bäckenet. En fog är alltså en slags led men där ingen rörelse ska ske. Under graviditeten så breddökas den här fogen och mjukas upp, allt för att förbereda kroppen för förlossningen. En del individer känner av detta mycket kraftigt, speciellt vid rörelser som inkluderar yviga rörelser med benen eller vid enbensbelastning.
Vanliga symtom med symfyssmärta:
En skarp smärta mitt i pubisbenet
Smärta som strålar ut mot ljumske och höfter eller mot magen
En del upplever att fogen kan klicka eller låta på något annat sätt, vid plötsliga rörelser
Smärtan kan variera från mild till kraftigt funktionsnedsättande
Smärtor och besvär förvärras av enbensbelastning som att stå på ett ben, föra ut ett ben från kroppen eller korsa benen. Typiska aktiviteter som gör ont är att kliva ur en bil, gå i trappor och bära saker på sidan av kroppen.
Individuella råd är viktiga
Vid besvär från bäckenet efter graviditet tycker jag att det är viktigt att du träffar en fysioterapeut som kan göra en bedömning och hjälpa dig att få ett bra rehabprogram. Det finns ofta också annan kompletterande hjälp hos en kiropraktor. Det finns ingen ”one size fits all” när det gäller dessa besvär och du behöver få en individuell bedömning och individuella råd och tips. Med det sagt kommer jag ändå komma med en del input här…
Träna smärtfritt
Med kvarvarande bäckensmärta anser jag att man ska oftast undvika saker som gör ont. Det får möjligen kännas, men det ska inte smärta. Du ska inte få ont efteråt eller vakna ledbruten dagen därpå. Det här innebär inte att det är bättre att träna så försiktigt att du aldrig tänjer på gränserna. Utan du ska ligga precis under gränsen till att det börjar göra ont, och träna på samma nivå i flera veckor.
Efter ett tag kommer du märka att tåligheten ökat, och att gränsen förskjutits. Det här innebär, för att knyta an till frågan i inledningen att man börjar med adduktionsövningar (=övningar där man för ut benet från kroppen, exempelvis sidliggande benlyft) utan vikt och sedan börjar med pyttelite vikt, för att sedan successivt öka. Men det går sällan att hoppa från ingen belastning till jättetung vikt direkt.
Träna med lika belastning
på båda benen
Du behöver ofta träna dig stark, för att få en långsiktig symtomlindring. Men att träna saker som gör ont eller är obekväma är som sagt inte alltid aktuellt. Även om det är bra att träna utfall och andra saker (som inte gör väldigt ont!) så kan det också vara bra att brassa på med träningen som belastar båda benen lika. Ofta har du en sidoskillnad, ett ben eller en kroppshalva som är märkbart svagare. Den kommer du behöva adressera senare i träningen också. Men i början kan det räcka med att träna inom säkra gränser och hålla belastningen på båda benen.
Muskler stabiliserar symfysen
Det är viktigt att veta att vi har muskler som är med och stabiliserar symfysen. Magmusklerna är viktiga i det här sammanhanget. Att träna upp dem är en viktig del av symfys-smärt-rehab. Att träna insida lår är också viktigt. Ofta börjar jag med glidövningar, utökar till sidoplankor och sedan gör jag olika stegringar av ”copenhagen side plank” – allt för att bygga tolerans för kraftöverföring mellan kroppshalvorna.
Knipträna mer eller
mindre
Det kan vara så att
bäckenbottenträning ska vara en del av din träningsregim. Det kan också vara så
att din bäckensmärta triggar en konstant överspänning i din bäckenbotten. Då
kan det vara bra att veta att mer knip kanske inte är lösningen för dig just
nu. Är du osäker – boka en tid hos en fysioterapeut som kan göra en
bäckenbottenbedömning!
Återta
instabila övningar successivt
För att kunna komma
åter till löpning och andra aktiviteter som kräver belastning på bara ett ben
(växelvis) så behöver du bli så pass smärtfri att ensidig och instabil
belastning funkar smärtfritt. Jag brukar rekommendera att man börjar med
rumplyft på ett ben, små enbensknäböj, step up och step down- övningar på låda
och så vidare. Utfall är en av de mer krävande övningarna, klarar du den smärtfritt
har du kommit ganska långt.
Återta rörelseomfånget successivt
Att våga ta ut
rörligheten och öka utrymmet mellan benen är viktigt på sikt. Att börja våga
göra sneda utfall, sumosquats och liknande, och att klara av riktningsändringar
om du småjoggar lite inomhus. Gång i sidled med gummiband runt knäna är också
bra. Här tycker jag att man kan vara lite försiktig och stegra långsamt, precis
som med annan stegring.
Ha en uppmätt bäckenbottenstyrka som är minst 3 på en 0-5 skala
Kunna gå 30 minuter rask promenad smärtfritt
Klara av stående enbensbalans i minst 10 sek
Vara smärtfri och stark nog för benböj, tåhäv och rumplyft på ett ben, 10 st/sida
Kunna jogga på stället 1 min, smärtfritt och utan besvär från bäckenbotten
Funktionella tester från riktlinjerna
Du bör också klara av detta innan man tänker att löpning är lämpligt för dig med symfyssmärta.
Klara tio stycken övningen ”forward bounds”. Jag hittar ingen bra översättning på svenska? Utfallshopp?
Kunna hoppa på ett ben 10 st/sida
Kunna göra smärtfria ”running man”. Känner inte till någon bra översättning, men det är när du gör springrörelse med en arm och motsatt ben, medan du står stilla på den andra foten.
Kunna resa dig upp från sittande på ett ben
Klara av smärtfria sidliggande benlyft
Löpning med symfyssmärta?
Jag tror också att om du börjar närma dig att klara av alla dessa grejer ovan, så kan det enda rätta vara att testa. Huvudsaken är att du testar tillräckligt lite för att inte dra på dig värsta smärtan. Börja med korta intervaller och utvärdera båda under passet, några timmar efter träningen och dagen därpå – om allt detta känns okej är det nog bara att köra vidare.
Jag har inte ont i symfysen, men väl viss kvarstående smärta i bakre bäckenlederna. För mig är det värre att gå snabbt än att springa. Skulle jag vänta tills jag var hundra procent smärtfri gällande promenader skulle jag aldrig ha kunnat börja springa. Men jag springer ca 3 mil i veckan nuförtiden utan besvär. Ibland behöver man också bara våga – men tillåta sig en tillräckligt långsam stegring.
Jag brukar vara försiktig med att dra för stora växlingar mellan kopplingen mellan bäckenbottenträning och sexualfunktion, för den kopplingen har både visats och inte visats finnas, enligt olika studier. Ofta så verkar det vara själva symtomen av bäckenbottendysfunktion som ger en nedsatt sexualfunktion och inte själva muskelstyrkan. Men så kom det en ny studie som jag tycker är lite rolig, så jag tänkte skriva litegrann om den i alla fall.
Orgasmer utöver bäckenbottenträning?
I den här studien (den första i referenslistan nedan) jämförde man effekten av sexuellt inducerad orgasm tillsammans med bäckenbottenträning med enbart bäckenbottenträning, alltså deras effekten på bäckenbottenstyrkan och den sexuella funktionen efter förlossning. (Det var efter okomplicerade vaginala förlossningar, dock, bra att veta…).
Bättre resultat
Det är en prospektiv randomiserad studie. Deltagarna i den ena gruppen fick råd om daglig bäckenbottenträning och deltagarna i grupp två fick rådet att initierade egensex eller sex tillsammans med partner i syfte att få orgasm, utöver daglig bäckenbottenträning. Man mätte och utvärderade deltagarnas bäckenbottenmuskelstyrka, förmåga att slappna av y bäckenbotten och sexuell funktion varje månad under sex månader. Den grupp 1 hade 26 deltagare och grupp 2 hade 29 deltagare. Sexualfunktionen och förmågan att slappna av i bäckenbotten var signifikant bättre i grupp 2, vid varje månatlig uppföljning. Bäckenbottenstyrkan var signifikant bättre i grupp två i slutet av mätperioden (vid 6 månader postpartum).
Vad tar vi med oss?
Framförallt tar jag till mig det här med orgasmernas effekt på bäckenbottenavslappning. Det tror jag är viktigt och bra. Dels så blir musklerna i bäckenbotten avslappnade direkt efter en orgasm (som ju består av kraftiga och rytmiska sammandragningar i bäckenbotten). Dels så tror jag också att det finns en fin kroppsmedvetande- och kroppspositiv effekt av att få en bra, positiv koppling till sitt kön och sin bäckenbotten postpartum.
Vem bör ta till sig det här?
Onanera mera! Kanske alla behöver det? Jag vet att många nyförlösta har MYCKET annat före på sin agenda, innan de hinner fram till egensex. Det får inte bli en annan punkt på listan som bara blir till ett jobbigt krav. Men det kan vara stärkande i alla fall att veta att det är positivt. Ifall man fastnar i någon slags skamtanke kring ”får en mamma vara kåt” och sånt. Då kan det vara bra att veta att man gör kroppen en tjänst!
I historien och även i vår nutid är träning starkt könad. Män tränar för att bli starka, kvinnor för att optimera sin femininitet och sexualitet. Kvinnokroppen är liksom bärare av kroppsideal, sexualitet och klass och kvinnokroppen ska härskas över. Träning används som ett medel för att tukta och härska över kvinnokroppen så att den blir smal, kvinnlig och sexuellt attraktiv. Knullbar, i klarspråk.
När jag ser på kvinnokroppen och träning sådär blir jag inte särskilt sugen på att vara en träningsperson. En del feminister tar aktivt ställning från det kroppsfokus som ligger på kvinnan. Som ett ställningstagande att vägra ta del av sexualiseringen av kvinnokroppen låter en del bli att träna. Andra tränar, men vägrar vara en del av ett hälsopostande instagramflöde. Och en del tränar på och agerar kroppspositiva föredömen, men får om jag förstått det rätt, utstå en del spott och spe.
Skilja på utseende och funktion
Tänk OM det gick att skilja mellan hälsa och smalhet för evig tid. Fitness är ett engelskt begrepp utan enkel motsvarighet på svenska. Det betyder väl egentligen ”att vara vid god hälsa”, men det är ju inte hela betydelsen, utan det innefattar för många en livsstil, ett utseende och ett ideal. Fitness är ett begrepp som jag gärna inte är en del av. För mig är det för stor del av innebörden av det begreppet som handlar om hets för att det ska vara riktigt trevligt.
Kroppsfokus i min feminism
Men om vi bestämmer att den som är ”fit” är hälsosam och en person som trivs i sin egen kropp. Då är begreppet vidgat till att betyda ”hälsosam och sund” mer än ”snygg, smal och framgångsrik”. Om traditionell feminism har haft behov av att fjärma sig från kroppen vill jag stå för en hälsofeminism som riktar fokus mot kroppen. Jag älskar ju kroppar. Jag pratar ju kropp med allt och alla. Funktion, rörelseglädje och smärtfrihet. Jag tänker att det måste finnas utrymme för feminism som älskar kroppen.
Jag tänker också att feminism kan ha fokus på styrka, både muskulärt och innanför pannbenet. Det är en styrka att genomföra sina träningspass, trots motstånd av väder, vind, tid, ork, lust. Den styrkan kan jag uppleva att går väl hand i hand med feminism! ”Because it takes strong women to smash the patriarchy.”
Hälsosam är inte tvångsmässig
Så länge träning inte blir tvångsmässig, och hälsomedvetenhet inte blir destruktiv, är hälsosam livsstil något positivt.
Hälsa är inte ett utseende eller en viss kroppsform. Den ”fittaste” personen är den som använder sin kropp efter sina styrkor och svagheter, utmanar dem och utvecklar dem. Den ”fittaste” personen lyssnar på sin kropp och hörsammar signaler om behov av vila och återhämtning. Jag vet att jag kan sitta här bakom min skärm och påstå detta, men det är svårt att alltid leva så. Så hjärntvättade är vi ändå.
Hälsa är ett moraliserande begrepp
Vi har nog alla upplevelser när träning och hälsotänk blir moraliserande, skam-och idealförmedlande.
Från skolgympan, från den där kommentaren från den slemmige killen på gymmet, från våra vänner som småsnackar om den där bullen ingen borde äta. Utöver det marineras vi alla i mediabruset av kvinnokroppar som alla är till för att behaga, inte för att vara funktionella. Det är skit.
Du kan inte separera dig från din kropp, hur gärna du än vill komma bort från idealbilden hur din kropp bör se ut.
Hur skiljer vi hälsosam träning och vår tids sjuka ideal?
På ett sätt tänker jag att en stark, frisk och självständig kropp helt och hållet kan ställas utanför vår skönhetskultur. Du är stark, du är svettig, du är röd i ansiktet. Ditt eventuella smink rinner och ditt hår är uppsatt för att vara funktionellt, inte för att behaga. Din kropp fungerar och du är ditt starkaste jag. Där och då kan du peka fingret åt idealen. Där och då är du ditt starkaste feministiska jag. Träning har potential att höja kvinnokroppen över idealbilden. Fysisk och mental styrka och rörelse är vackert.
Jag vet inte hur vi kan göra förändring på samhällsnivå. Men jag tror att för individen kan det göra skillnad bara att träna sig på att byta fokus. Minimera influensen av idealbildens påverkan på eventuella baktankar till varför du tränar.
Samlade inlägg om träning och kroppen
