Vi har haft några veckors uppehåll i matvecke-projektet, men nu kör vi igen. Land 153 bli Saudiarabien.
Utöver detta blir det plockmiddag och pannkakor, barnens favoriter som vi får ge dem ständigt i utbyte mot att de äter en massa ny och konstig mat.
Har du ätit mat från Saudiarabien? Dela gärna med dig av erfarenheter i kommentarsfältet.
Kan man som kvinna fördröja sin orgasm?
”Efter min andra förlossning tycker jag att jag kommer ”för snabbt”. Jag har alltid haft den tendensen, men det är mer nu. Är betydligt svagare i bäckenbotten och har en ökad vidd i slidan. Har okej uthållighet men mesigt maxknip. Kan svaga muskler ge nedsatt kontroll över orgasmen? Eller handlar det om att vi kanske har sex rätt sällan?”
Läsarfråga
Den här frågan har jag fått klura på lite. Och svaret blir verkligen spridda skurar av tankar. Jag har hittat noll vetenskaplig förankring för mina tankar. Ni läsare får väldigt gärna fylla på med tankar och erfarenheter för att bredda, också!
Jag förstår såklart att det blir lite tråkigt och snopet att uppnå orgasm för fort. Det skulle dock kunna vara ett tecken på att du känner din kropp väl. Och att din partner har koll på vad du uppskattar. Att dra ut på tiden innan orgasmen ger ju totalt sett längre tid av njutning. Kanske blir det också förknippat med mer intensiva orgasmer?
Det kan vara värt att nämna att om du använder vibrator eller annat hjälpmedel så kan det leda till orgasm snabbare än vad det normalt tar för din kropp att bygga sexuell respons som kan leda till orgasm.
Kanske hjälper det som du lär dig hur det känns i kroppen strax innan orgasmen bryter igenom, och väljer att pausa stimulansen just där. Efter någon minut kan du/ni återgå. Första gångerna kanske du ska låta kroppen få orgasm precis efter första pausen. Senare kanske du kan leka med att pausa flera gånger. För att då det här att funka måste du själv och din partner kunna stanna till på kommando.
Här är jag ute på tunn is. Men om man läser på om manlig prematur ejakulation så verkar det finnas en rad fysiska och psykiska saker som är förknippade med den tidiga orgasmen. Allt ifrån hormonella förändringar, sköldkörtelproblem och relationsbesvär till stress och psykisk ohälsa. Finns det något i ditt generella mående som kan spela in? Då kan det vara värt att se över om du behöver andra åtgärder för det också.
Sammandragningar i bäckenbotten är det som man känner i form av pulserande rytmer som kommer i samband med orgasmer. Manlig prematur ejakulation går ofta att behandla effektivt med bäckenbottenträning. Men om det är överförbart till kvinnlig orgasm vet vi inte. Men kanske kan du som frågeställare leka lite med knip under sex. Alltså att testa att slappna av mer eller knipa mer eller att växla. Jag tror inte att svaga muskler i sig kan ge nedsatt orgasmkontroll, men kanske att det finns något i kopplingen mellan musklerna och nerverna som gör det. Men jag vet inte.
Det finns ofta en träningseffekt även när det kommer till sex. Vill du kunna hålla ut längre innan orgasmen behöver du nog öva på det. Om det är muskler, nerver eller liksom psyke som svarar på träningen kommer nog vara oklart, men träning brukar oavsett ge effekt. Vill du bli bra på golf måste du spela golf, vill du bli bra på fotboll måste du spela fotboll. Vill du bli bra på att styra dina orgasmer måste du öva på just det.
Orgasmer ger bättre bäckenbotten
Påverkas förmågan att bli upphetsad av muskelskador?
”Vad vet man om ålder och risk att skadas vid förlossning? Jag har sett att ålder nämns som riskfaktor för bristningar, men jag förstår inte vilken ålder det gäller. Vet du?”
Läsarfråga
När vi pratar om förlossningar och ålder så brukar man landa i begreppet ”avancerad ålder” (advanced maternal age) och det är när den gravida/födande är över 35 år. Det finns också begreppt ” extremely advanced maternal age” som gäller över 45 år. Jag hoppas ingen av er tar det här som förolämpningar, utan det är ju helt enkelt ålder i relation till ämnet (fertilitet framförallt).
Många gravida och födande är numera över 35, det är inget ovanligt. Därför tycker jag att detta är lite svårt att skriva om, jag vill liksom inte vara den som lägger skuld eller skrämmer upp. Vad vi vet från forskning och statistik behöver ju inte nödvändigtvis gälla dig som individ. Men från forskning så ser vi att åldern kommer påverka och det kan enligt vissa faktorer vara bättre att vara gravid och föda barn i yngre ålder. Hög ålder kan påverka missfallrisken, behovet av igångsättning, behovet av kejsarsnitt, risken för instrumentell förlossning och risk för blödning efter förlossningen. Störst ökar risken för högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Att vara gravid och föda över 45 ökar också vissa risker för bebisen.
Att vara yngre än 19 kan också påverka risken för komplikationer under graviditet och förlossning på ungefär motsvarande sätt – risk för prematur förlossning, stressat foster och att bebisen inte växer som den ska. Det som skiljer de unga från de äldre föderskorna är att de också har en ökad risk för vissa infektioner jämfört med de äldre.
Livmoderns funktion och arbete kan påverkas av högre ålder, på så sätt att sammandragningen vid värkarna kan bli mindre effektiva jämfört med hos yngre.
Att vara över 35 år vid första förlossningen ökar risken för förlossningsskador signifikant, statistiskt sett. Att vara under 25 minskar risken för just detta. Man tror att detta beror på en minskad stretch-tålighet och elasticitet med ökad ålder. När barnet ska passera ut från magen, genom bäckenet och ut i världen kommer både bindväv, muskler och nerver få ett oerhört tryck på sig. Det finns många olika faktorer som påverkar hur mycket ”trauma” förloppet innebär (hastigheten, bebisens storlek, bindvävsfaktorer osv) utöver ålder. Om man är äldre och mindre flexibel i både bindväv och muskler kan risken för skada öka.
Det här är ett inlägg som djupdyker i EN av riskfaktorerna för att få en förlossningsskada. Det betyder inte att det är självförvållat om du skadas och du behöver inte känna att ansvaret ligger hos dig. Däremot, OM du kan välja att bli gravid tidigare eller senare, så kan ju detta vara en av sakerna att ta med i beräkningen. Liksom fertiliteten – vi alla kan inte vänta hur länge som helst heller för den sakens skull. Jag vet inte hur mycket vårdgivare pratar om detta, men jag vet att man mer och mer börjar prata om det här med graviditetsplanering utifrån åldersperspektivet.
Jag har skrivit en del om tyngdkänsla efter förlossning tidigare, men har nu också fått in några frågor om bäckenbotten under graviditet som jag tänkte besvara.
”Jag är gravid i vecka 16 och har ett barn sedan tidigare. Jag vet att trycket ökar på bäckenbotten vid en graviditet och min är nog inte så vältränad från början. Men de senaste veckorna känner jag ofta tyngdkänsla i bäckenbotten utan att jag gjort nåt speciellt ansträngande. Och allra värst är det efter sex. Kan förstå om det känns efteråt men till och med dagen efter. Är det normalt? Tacksam för svar/förklaring/tips.”
Läsarfråga
”Försvagas bäckenbotten mycket redan under graviditeten? Jag är nu gravid i vecka 30 och för har försökt knipa så ofta jag kommer ihåg under hela graviditeten. I princip blir det åtminstone någon gång per dag, ofta fler. Men tycker verkligen att det är plötsligt börjar bli stor skillnad. Tycker uthålligheten är bedrövlig plötsligt. Och liksom mer svårkontrollerat, och svårare att koncentrera till bara den muskelgruppen på nåt sätt. Allting börjar ju bli tungt, och livmodern gör lite ont varje dag, vag mensvärk liksom. Och jag är fysiskt mycket tröttare, så det kanske bidrar.”
Läsarfråga
Graviditeten påverkar bäckenbotten på tre grundläggande sätt
Kvinnor som föder med kejsarsnitt får urininkontinens i nästan samma utsträckning som kvinnor som föder barn vaginalt, med ökad ålder. Knipövningar är förstahandsrekommendationen för urininkontinens under graviditet och för att stärka upp bäckenbotten generellt.
Jag brukar ju likna bäckenbottens arbetsuppgifter med en armbrytning. Bålens tyngd och buktrycket du utvecklar utgör en kraft och bäckenbotten utgör en lyftande motkraft. Under perioder när du går upp vikt och ökar på belastningen på bäckenbotten kommer den inte riktigt hänga med att bli motsvarande stark – och resultatet blir då istället en försvagning. Bäckenbotten har en svag punkt och det är ”slitsen” i det muskellager i bäckenbotten som kallas levator ani. Vid graviditet ökar trycket mot bäckenbotten och ”u:et” blir vidare. Viddökningen kan ge sig till känna som en trötthet eller svajighet.
Ansträngningsinkontinens, alltså urininkontinens då det blir ett ökat tryck mot bäckenbotten (som när vi hostar eller nyser) anses vara ett resultat av att bäckenbotten och dess stödjevävnader samt tillhörande nerver blir tröttare och svagare. Den försämrade funktionen drabbar i det här fallet urinröret och blåshalsen, och resultatet blir urinläckage.
Att en kvinna upplever tyngdkänslor i bäckenbotten under graviditet är egentligen inget konstigt. Det brukar dyka upp som symtom senare i graviditeten när magen är stor och tung och tynger nedåt. Men redan tidigt under graviditeten får den gravida en topp av de uppmjukande hormonerna som ska möjliggöra en förlossning senare, och dessa kan påverka så att även stödjevävnaden i bäckenbotten blir lite ”svajigare”. Att försöka motverka uppmjukningen och graviditetens ökade tyngd och belastning på bäckenbotten med knipövningar kan vara en god idé. Speciellt om du faktiskt upplever besvär.
Det är det här med ökad tyngdkänsla efter sex som får mig att fundera om det kan vara något ytterligare annat med i bilden. Här är min gissning lika god som din. Åderbråck inne i underlivet kan ge motsvarande känsla. Eftersom sex gör att underlivet blir med blodfyllt än vanligt är det den närmaste anledningen jag kan komma på på rak arm, och om det finns åderbråck är det venösa återflödet påverkat och svullnaden kan kännas av längre.
Åderbråck är en vidgning av de blodkärl som för blodet tillbaka till hjärtat. Det vanligaste är ju åderbråck i benen och för att minska besvär av dessa brukar rekommenderas generellt stödstrumpor och träning av vadmusklerna för att genom muskelpump pressa tillbaks blod till hjärtat. En person med besvär av bristande venöst återflöde till hjärtat (svullna ben under graviditete som exempel) rekommenderas att ha benen högt i sittande och inte så för långa stunder. Jag tänker att det är rimligt att träning av bäckenbottens muskler kan motverka känslan av tyngd även om det skulle bero på åderbråcksbildning.
Det finns inga kända nackdelar med att ha starka bäckenbottenmuskler vid en förlossning. Om inte din barnmorska säger något annat kan du med fördel använda en bäckenbottenträningsapp. Man hittar många om man söker på ”kegel” i sin app-store, och sen får man testa sig fram, kvaliteten varierar.
Vissa kvinnor har tendenser att vara överspända i bäckenbotten. Även en överspänd bäckenbotten har också försämrad funktion. Lägg därför precis lika mycket krut på att slappna av mellan knipen som att faktiskt knipa!
Fråga dina barnmorska om råd!
Ett blogginlägg med tips och råd kan på intet sätt ersätta en kontakt med en vårdgivare.
Vad är problemet med magmuskeldelning egentligen?
Vad finns det för risker med magmuskeldelning postpartum? En del oroar sig för att tarmarna ska ploppa ut i ett bråck, hur rimligt är det och är det ens farligt? Och hur bred magmuskeldelning behöver det vara för att vara förknippat med risker? Vilka indikationer det finns för operation? Hur vid ska delningen vara, hur långt postpartum och vilken typ av besvär? Sen undrar jag också om hur länge efter förlossning man kan förvänta sig att den fortsätter gå ihop. En vän till mig är bara 3 veckor postpartum och hon är orolig, vi var båda överens om att hon behöver ge det mer tid, men hur många månader kan man säga?
Fråga från fysiokollega
Jag ska göra mitt bästa för att svara! Kom ihåg att jag inte gör anspråk på att veta allt, vi kan gärna fortsätta diskutera!
En magmuskeldelning innebär att mittlinjen mellan magmusklerna på höger och vänster sida har blivit utsträckt. Vi pratar oftast om det som ett graviditetsrelaterat besvär, men det kan lika väl uppstå av ”vanlig” övervikt eller av andra orsaker som sätter väldigt mycket press på buken inifrån (hosta, tunga lyft etc).
När jag läser runt på bloggar och forum verkar ”många” (de är generellt få i relation till alla som är gravida) som har magmuskeldelningar också lida av ryggsmärta och andra besvär. Vetenskapligt sett har inga sådana samband kunnat ses, i alla fall inte vad gäller ländryggssmärta. Det som vi fysioterapeuter tänker kring magmuskeldelningar är att de kan försämra förmågan att stabilisera bålen.
En separation av musklerna kan påverka din förmåga att hålla dig stabil i olika positioner. Det finns inga perfekta hållningar men det är viktigt att kunna röra sig och hålla sig kvar i en stor variation av positioner.
Forskning har visat att vid 6 månader har nästan 40% av alla postgravida kvinnor kvar en viss delning. Jag har sett studier som säger att de första åtta veckorna sker den mesta spontanläkningen, men de flesta verkar också mena något vagt om att kroppen behöver ha på sig lika länge att läka som den faktiskt var gravid. Jag tror inte någon pratar om en ”kvarvarande delning” förrän efter ett år har gått. Faktum är att flera studier verkar visa att delningen är som mest några veckor efter förlossningen, så om din vän är tre veckor postpartum så kan hon nog chilla lite!
Jag träffar ibland kvinnor med riktigt stora delningar, upp emot 10-11 cm. Det är mycket. Jag själv har en delning på typ 1,5 finger, det är nog normalt. Jag har nog aldrig känt på en kvinna som varit gravid som inte haft något alls. Vävnaden mellan magmusklerna blir utsträckt, typ som ett uttänjt tyg. Även när det läker optimalt blir inte mellanrummet som förut.
Det finns forskningsmässigt ingen konsensus om vad som är en ”sjuklig” delning, men det börjar kanske resoneras om försämrad bålstabilitet vid en delning på ca 5 fingrar. I min kliniska vardag tänker ja mer på upplevelse och symtom än faktiska fingerbredder i mellanrummet, även om jag följer upp dem så.
Någon studie har visat att kvinnor som inte fött barn ”ska ha” ett mellanrum på mindre än 22 mm i navelhöjd. Jag tänker att det är svårt att mäta – vems fingrar, eller millimetrar från inre kanter eller yttre? Alla studier verkar dessutom göra olika när de mäter.
Officiellt sett inga indikationer för kiurgi vad gäller magmuskeldelning. Operationer av magmuskeldelningar sker i Sverige oftast som skönhetsoperationer och bekostas själva i de allra flesta fall. Jag har dock hört (tack och lov) resonemanget att det måste göras en individuell bedömning, och om det finns uppenbara svårigheter att stabilisera bålen kan det nog ändå slinka förbi en och annan operation även inom landstingsvården.
Vad jag hört så kommer aldrig en operation på fråga om det inte är en delning på minst 5 fingrar över naveln, minst ett år efter förlossning och kvinnan ska helt säkert vara klar med att vara gravid.
Ett navelbråck är när bukinnehåll liksom glider igenom en öppning som uppstår i bukväggen. Det bildar en utbuktning av naveln. Ett navelbråck kan växa med tiden och det är inte synonymt med magmuskeldelningar.
Historiskt sett har det drabbat fler kvinnor än män, vilket ändå troligen betyder att graviditeter är en orsak. Förekomsten ökar också med åldern. Riskfaktorerna för ett navelbråck är övervikt, tunga lyft, långvariga hostor, förstoppning och graviditeter. Förekomsten är också ärftlig.
Navelbråck oftast inget farligt, de flesta är små och ger inga besvär alls. Det är också förhållandevis ovanligt med inklämningsbesvär. I de fall det behövs är en navelbråcksoperation är i de allra flesta fall ett litet dagkirurgiskt ingepp. Vad jag läst mig till så opereras ofta navelbråcken, men magmuskeldelningen korrigeras inte. En del kirurger verkar på senare tid ha börjar argumentera för att risken för ett recidiv då ändå är rätt stor, så jag har sett att det gjorts studier på att göra både och samtidigt. Jag har också träffar patienter som genomgått kirurgi för båda tillstånden vid samma tillfälle.
Även om diastas recti och bukbråck kan se likadana ut, är de inte samma sak. Diastas innebär en utsträckning av bindväv i magens mittlinje. En diastas innebär inte en utbuktning av tarmar eller annat bukinnehåll. Ett bråck är när bukinnehåll trycks ut i en öppning i bindväven. Det är möjligt att diastas med en utsträckning och förtunning av stödjevävnaden kan öka risken för navelbråck.
En kvinna som alldeles nyss har fött barn HAR en magmuskeldelning. Nästan hälften av alla kvinnor har det även efter 6 månader också. De allra flesta får inga som helst besvär. Att gå och oroa sig för ett navelbråck är inte lönt. Drabbas man så drabbas man. Förmodligen hade det kanske ändå hänt ändå på grund av ärftlighet som största påverkansfaktor. Och är man gravid är magens storlek en sån sak som påverkar risken. En stor mage = stor utsträckning = ökad diastasrisk.
En magmuskeldelning är ett problem när den ger symtom och problem, men inte annars. Det är inte nödvändigtvis något fel på kroppen bara för att det finns ett mellanrum mellan magmusklerna. Har du symtom från rygg och mage kan du i första hand träna upp bålmusklerna. Träning kan hjälpa dig att bli starkare och stabilare, och därigenom symtomlindrad. Har du besvär som inte går över med rehab bör du uppsöka läkare för bedömning.
European Hernia Society guidelines on management of rectus diastasis
Comorbid rectus abdominis diastasis is a risk factor for recurrence of umbilical hernia in Japanese patients
Vad kan man göra åt foglossning som ligger kvar efter förlossningen?
Den här rubriken är en slags click-bait för dig som googlar. Jag ska tillhandahålla dig bra information om det du söker, så jag har inte lurat hit dig onödan. Men klickbetet handlar om begreppet foglossning.
Bäckenet har visserligen fogar (=leder), men de kan inte lossa. Foglossning anses inte längre vara ett korrekt uttryck, men många lekmän och en del ouppdaterade vårdgivare använder det fortfarande. Nu förtiden kallas det graviditetsrelaterad bäckensmärta.
Muskler och leder blir påverkade av både hormonella förändrinar, livmoderns tillväxt och viktuppgången under graviditeten. De hormonella förändringarna som graviditeten orsakar kan medföra en förhöjd rörlighet i lederna. Viktuppgången kan också leda till att skelett, muskler, leder och ligament belastas hårdare. Samtidigt sker en förskjutning av kroppens tyngdpunkt framåt och ryggmusklerna belastas mer vilket skapar en ökad kompression på de bakre delarna av ländryggen.
50% av alla gravida kvinnor upplever bäckensmärta i någon grad. Man vet inte helt varför bäckensmärtan uppstår överhuvudtaget, men en del belägg finns för att det handlar om en biomekanisk ändring som försvårar kraftöverföringen mellan ländrygg och bäckenet. Musklerna kring bål och bäcken spelar viktiga roller i kraftöverföringen i detta område.
För många minskar eller försvinner besvären snabbt efter förlossningen. Ibland upplevs förbättringen nästan magiskt i samband med att hormonnivåerna i kroppen normaliseras. Det finns dock kvinnor som upplever kvarstående smärta i flera år framöver. Kvinnor som hade besvär med ländryggssmärta redan innan graviditeten lider också större risk att ha kvarvarande besvär av bäckensmärtor ett år efter förlossningen. För majoriteten av dessa försvinner smärtorna inom tre månader efter förlossningen. Besvären finns dock kvar hos vissa, upp till 7% har smärta som de upplever som svår och funktionsnedsättande.
Du som lider av bäckensmärta behöver ofta få fysioterapeutisk behandling där du får råd och hjälp att träna dina muskler på en lagom nivå. Du behöver kanske också ergonomiska råd och det vi ofta kroppsmedvetenhetsträning. Kanske behöver du på nytt lära känna din kropp. När den är spänd och avspänd? Var går dina fysiska och orkesmässiga gränser nu? För vissa är det också bra att jobba med rörlighetsträning och stretching, men muskelstyrketräning är oftast där vi börjar.
Forskningen menar på att tidigare ländryggssmärtor och bäckensmärtor kan vara en faktor att en kvinna får fortsatta besvär även efter den aktuella graviditeten. Vissa studier menar att nedsatt uthållighet och styrka kring bål och bäcken hör ihop med kvarvarande besvär av bäckenledssmärta tre månader efter förlossningen. Även emotionell stress och kvinnans totala psykiska hälsa kan bidra till att smärtan kvarstår längre. Man ska inte glömma att graden av tillfrisknande är hög! De allra flesta blir också spontant bättre utan behov av behandling.
Tänk dig dina besvär som en en idrottsskada. Rehab efter en idrottsskada är ofta långsam och innehåller väldigt väl utvalda moment. Det kräver både smärtlindring, lagom dos av träning och ibland andra behandlingar för att optimera en balans i muskler och leder. I lagom hastighet ökar man belastningen och kroppen anpassar sin tålighet till belastning. Successivt leder rehabiliteringen fram till återgång till aktivitet och full funktion. Så tänker jag att rehab även för bäckensmärta ska vara.
De här var ett konstigt budskap, va? Jag ska förtydliga. Har du kvarstående besvär av bäckensmärta efter graviditet bör du se över hur du rör dig. Kanske är det viktigt att börja röra dig överhuvudtaget om graviditeten innebar mycket inaktivitet. Rör du dig alldeles för mycket kan du iställe behöva dosera ner träningen. Vi brukar förklara det här så:
Ena änden står för 0=inte ont alls, och andra änden för 10=värsta tänkbara onda.
Vi brukar säga att träning och motion kan få kännas upp till 5 på den linjen. Smärtan ska gärna ge sig inom 24 timmar.
Om din grundsmärta är på 3 kan du kanske inte förvänta dig att träning ska vara helt smärtfri, eftersom du ju redan har ont till att börja med. Men vi vill inte heller att du ska komma upp i några nya smärthöjder genom träning. Men det är fortfarande okej att komma till 5 på skalan, bara ökningen lägger sig inom 24 timmar.
Jag brukar förklara det som att om du får ett jättesmärtgenombrott av att promenera 10 minuter, då kanske du klarar 5 minuter. När du legat stadigt på dessa 5 minuter dagligen utan att få mer ont i ett gäng veckor, då stegrar vi till 7,5 minut. Och sedan vidare till 10, 20, 30, 40 och timmar… Samma slags stegring kan du tänka för vilken slags aktivitet som helst.
Stress, psykisk ohälsa och sömnbrist kan alla bidra till att smärta upplevs värre och dessutom stannar kvar längre. Ett tips också att tänka över hela sin hälsosituation. Är det något annat som skaver i livet kan det vara en del av rehabiliteringen att ta tag i dessa bekymmer. Förhandla om sömnen med en eventuell partner. Be BVC eller vårdcentralen om en samtalskontakt.
Ser du ingen ljusning efter 16 veckor efter graviditeten är det läge att söka vård hos en fysioterapeut.
I den här kategorin lägger jag alla inlägg som rör bäckensmärta. Läs och leta vidare där!
Alla tränings-webbkurser jag har är anpassade för dig med bäckensmärta och innehåller samma slags övningar som jag ger till patienter för at behandla bäckensmärta.
Ps: För dig som vill läsa ännu mer om ämnet har jag gjort en hel serie inlägg om bäckensmärta efter graviditet, den finns att läsa här.
Idag blir det ett svar på en läsarfråga om slidväggsbuktning och överspänning i bäckenbotten.
”Hej! Kan man ha buktande slidvägg samtidigt som man har en överspänd bäckenbotten? Jag fick buktande främre slidvägg efter förlossningen men det verkade gå tillbaka, åtminstone så jag inte led av det. Nu har det kommit tillbaka att jag känner mig kissnödig hela tiden. Det känns som att slidväggen trycks ner när jag kniper och det svider och gör ont när jag känner efter.”
Läsarfråga
Det korta svaret är att ja, du kan absolut ha en överspänd bäckenbotten samtidigt som du upplever att slidväggarna är svajiga. Kroppens första reaktion på att någon känns fel i bäckenbottenregionen är att ofta att höja spänningsgraden, i en del eller alla av bäckenbottens muskler.
När stödjet för blåsan blir försvagat kan resultatet bli att urinblåsan sackar ner mot vagina. Detta ger inte alltid några symtom. Du kan få en känsla av att ha något i vagina, en känsla av obehag när du hostar, krystar eller belastar din bäckenbotten på annat sätt, svårigheter att tömma blåsan helt, upprepade urinvägsinfektioner och ibland urinläckage. Symtomen ökar ofta när du varit på benen ett tag och minskar om du lägger dig ned. Om du har en buktning som gör att du inte kan tömma blåsan helt är det viktigt att få råd och hjälp, för det är inte nyttigt.
Det är naturligtvis möjligt att du haft en slidväggsbuktning som gick tillbaka och sedan blev värre igen, men jag skulle gissa att det kanske finns något annat i din problembild. Känslan av att slidväggen åker ner när du kniper och känslan av att vara kissnödig hela tiden kan bero på detta, men skulle också kunna vara något annat.
Att slidväggen sänks vid knip är ju egentligen motsatt vad som borde hända. Precis som du nämner är dina förnimmelser kanske symtom på överspänning i bäckenbotten, men jag kan utifrån beskrivningen inte säga att jag vet. Svid när du känner efter låter också som något ytterligare annat – hur mår dina slemhinnor? Ammar du?
Överaktiv blåsa är när du får starka och frekventa kissnödighetssignaler utan att det är adekvat, alltså att blåsan orimligen kan vara tillräckligt full. Att ha en överaktiv blåsa är ett symtom, inte nödvändigtvis ett tecken på att något är fel. Överaktiv blåsa blir ibland behandlad ibland med blåsträning och ibland på andra sätt.
Det finns andra orsaker till irritation i slemhinnorna som kan ge en svullen känsla med inslag av att det buktar och blir lite trångt. Trängningar kan också höra till. Det kan vara torrhet, svamp eller någon rubbning av bakteriekulturen i slidan. Det kan därför finnas en anledning att kolla upp hos gynekolog och få råd om kräm eller annan behandling.
Det är absolut möjligt (och inte ovanligt) att ha båda tillstånden samtidigt. Jag tycker att du ska prata med en vårdgivare IRL som kan undersöka och se hur det står till.
Kursen ”Bli fri från smärta och överspänning” är en webbkurs på 6 månader som riktar sig till dig med smärtor och besvär i bäckenbottenområdet . Läs mer här: Webbkurser
Överspänd bäckenbotten eller symtom av trasiga muskler?
”Jag har fött för lite mer än ett år sedan och har nu fått konstaterat att jag har ett bakre framfall. Dagar då jag ansträngt mig lite mer får jag även en del värk. Värken sitter upp mot ljumskarna och inuti kroppen om man trycker vid de yttre blygdläpparna. Senast jag pratade med gyn om operation sa hon att smärtan kan sitta ihop med att musklerna som löper runt slidan och ska fästa i mellangården inte sitter ihop där. Både fysio och gyn tycker att mitt knip är bra, kan det ändå vara så att muskler i mellangården är av och kan orsaka värken?
Hur vet man? Går det att se via ultraljud? Att man skulle kunna laga ev trasiga muskler i mellangård ger mig isåfall större inspiration till att genomföra en framfallsoperation. Vad talar för överspänd bäckenbotten kontra trasiga muskler?”
Läsarfråga
Det här är en jättebra fråga, men svår. Svår därför att det finns så många alternativa svar och överlappning av symtom.
Av överspänd bäckenbotten kan man få värk i bäckenbotten. Om man också, förutom det knip man omedvetet går också håller på, går omkring och drar in magen kan man får ont i magmusklernas fästning in mot ljumskarna. Av överspänning kan man också så svårt att tömma tarmen och blåsan, och svårigheter att föra in föremål i slidan eller ha penetrerande sex.
Skador på musklernas infästning i mellangården är ofta förknippat med bakre framfall. Bakre framfall ger svårigheter att tömma tarmen. Muskeldefekten ger ofta en känsla av nedsatt stöd i mellangården. Den kan ibland upplevas som en molande värk, lite lik mensvärk fast lokaliserad i bäckenbotten med sitt centrum kring mellangården.
När kroppen förnimmer att det finns en defekt på en eller fler muskler kan den också bestämma sig för att försöka kompensera – det gör den genom att knipa till mer eller mindre ständigt. Och då har vi gått runt hela cirkeln och är tillbaka till överspänd bäckenbotten.
Min erfarenhet är att det är ganska ovanligt med bakre framfall om man inte har samtidiga muskelskador. Buktande bakre slidväggar under det första året efter förlossning är däremot väldigt vanligt, men om alla musklerna är intakta brukar det återhämta sig senast inom 18 månader.
Det är en sak om du varit kroniskt förstoppad i många år och i princip fått framfallet enbart av förstoppning och ihärdig krystning. Men om du inte haft mångårig förstoppning och vet att besvären kom efter en förlossning, då är det rimligt att be någon bedöma att alla musklerna i utrymmet mellan slidan och tarmen sitter där de ska.
Utan fysisk undersökning är det svårt att svar på exakt vad det är som värker. Men framfall i sig gör sällan ont, om det inte är så att själva framfallet orsakar skav, sår och sveda. Däremot kan musklerna som försöker kompensera och lyfta upp det som buktar bli ömmande efter en dags hårt arbete. En trötthetsvärk just centrerad i mellangården behöver inte höra ihop med överspänning.
Den stora knipförmågan avgörs av muskelgruppen som heter levator ani. De mindre musklerna som omger slidan och fäster i mellangården har ingen stor knipkraft. Det kan alltså vara möjligt att ha muskelskador och ändå ett bra knip i det stora hela.
Det enklaste sättet för en vårdgivare att undersöka läget med musklerna i mellangården är att känna med ett finger i analen och ett finger vagialt. Hur mycket vävnad man får mellan sina fingrar kan ge en fingervisning (pun intended) på om musklerna finns där eller inte. Om du ändå ska genomgå framfallskirurgi där opererande läkare är kunnig också vad gäller muskler så behöver man inte alltid gå vidare med ultraljudsundersökning. Man kan göra så att man öppnar upp och se hur allting ligger, och åtgärdar det som behövs. Men bäckenbottenultraljud kan också ge en tydlig bild av läget, som kanske hjälper dig i ditt beslutsfattande.
Den här frågan kan jag inte svara på, i alla fall inte hur det är i ditt individuella fall. Men det är inte ovanligt att ha både och!
Både vårdgivare och patienter har väldigt skilda åsikter och erfarenheter av bäckenbälten under graviditet. Det är väldigt nyttigt att höra sig för vad ”vanliga kvinnor” har för erfarenheter. Jag gjorde därför en lite koll hos våra instagramföljare för ett tag sen.
Här har jag sammanfattat alla de svar som kom in. Även om det inte var en vetenskaplig studie så tyckte jag mig ana att det var ungefär 50 % positiva och 50 % negativa erfarenheter.
Bältet syftar till att ge ett mekaniskt tillskott vad gäller stöd på själva bäckenlederna. Det är alltså INTE ett stöd för magen. Om detta är det du önskar så finns det sådana slags stödgördlar på marknaden, men det är alltså inte samma sak som det som vi fysioterapeuter rekommenderar som stöd för bäckenlederna.
När du är gravid och en fysioterapeut bedömt att du har bäckensmärta från bakre bäckenlederna rekommenderas du ofta ett bäckenbälte. Det kan hända att du behöver få annan behandling i första hand, före bäckenbältet.
Du kan också behöva få råd om hur bältet ska sitta på just dig. Det händer med jämna mellanrum att vi träffar personer som har fått mer ont av bältet. Ofta beror det på att bältet placeras för lågt eller för högt.
Bäckenbälte är en kompletterande behandling, och har du fått övningar rekommenderade för dig är dessa alltid minst lika viktiga som bältet. Eller kanske viktigare!
Här kommer vi till det svåra! Det finns lite olika bälten på marknaden och vi resonerar lite olika om de flesta. Min egen uppfattning (som jag gärna reviderar om ni övertygar mig till annat) är att de grå/svarta ganska smala och hårda bältena generellt sett ger enormt bra mekaniskt stöd, men att de också är hyfsat obekväma att ha på sig. Därför upplever jag att många köper dem, säger ”aaah, vad skönt” när de tar dem på sig, men sedan använder dem ganska lite.
Därför har jag hamnat i att oftare rekommendera bälten av typen som är lite bredare, med dubbla lager och lite mjukare kanter. De är ofta lite mindre hårda och ger därför mindre stöd, men är också bekvämare. Ett dyrt men bra exempel på ett sådant bälte är Nordicares Mamma Mia. (OBS ej reklam).
Bältet ska sitta så att de håller ihop bäckenlederna. Framtill är det ofta ganska uppenbart, det blir liksom under gravidmagen och tvärs över ljumskarna. Baktill har forskning visat att bältet gärna ska sitta ganska högt, men ändå över bäckenlederna. Det är alltså inte ett extra ländryggsstöd du behöver. Om bältet går tvärs över ”skrattgroparna” som finns på var sida om ryggen/bäckenet så har det oftast hamnat ganska rätt.
Anledningen till att ha bältet ganska korta stunder är att det ska vara så tight och hårt spänt att det är viktigt att ta av sig ibland. Men om du har ett bälte med två lager så kan man ofta justera bara den övre spänningen för korta lägesförändringar. Exempel är om du ska sitta en stund på bussen mellan två promenadsträckor.
Främre bäckensmärta som sitter i blygdbenet är svårare att nå med bälten. Jag vet att vissa testar att använda smala (grå) bälten och ha dem bakåfram, dvs att ha omlottkorsningen framtill istället för baktill. Det är inte säkert at det hjälper, men kan vara värt att testa för en del.
Min högst personliga erfarenhet är att bälten har gett mig något längre gångsträcka, men att de också varit lika sköna att ta av efter en stunds användning som de är att ta på. Man ska inte tro att de liksom löser problemet, men de kan lindra en del besvär.
”Att bäckenbottensymtom kan påverkas av hormonella omställningar under amning och klimakteriet verkar vara något många pratar om. Men hur är det med hormonella preventivmedel och bäckenbotten?”
Läsarfråga
De fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor (generaliserat, jag vet) återfinns bland annat i muskler och senor och kan till viss del förklaras av hormonskillnader. Man tror att östrogen har en muskeluppbyggande effekt, framförallt genom att öka känsligheten för/effekten av styrketräning. Östrogen kan också minska stelhet i stödjevävnad och senor. Hormonella preventivmedel kan innehålla olika ämnen och i olika doser, och det går inte att prata om alla hormonella preventivmedel som en enhet. Jag inte gå in för djupt i allt, så det här blir en ganska ytlig översikt.
Det finns ju många olika saker som ingår i begreppet preventivmedel men i det här inlägget har jag mest kollat på forskning kring ”oral contraceptives”, alltså preventivmedel man tar oralt.
P-piller innehåller östrogen och gestagen, dessa förhindrar ägglossning och gör att sekretet i livmoderhalsen blir segare.
Mellanpiller och minipiller innehåller bara gestagen, de förtjockar sekretet i livmoderhalsen så segt att spermier inte kan ta sig igenom och att slemhinan i livmodern är så tunn att ett befruktat ägg inte kan fastna. Vissa gestagenpiller förhindrar också ägglossning.
När man jämfört kvinnor som använder kombinerade p-piller (innehåller både östrogen och progesteron) med kvinnor som inte använder hormonella preventivmedel har man sett en liten fördröjning vad gäller återhämtning av fulla muskelkraften hos p-pilleranvändarna. Det verkar som att p-piller som innehåller östrogen också kan bidra till en bättre effekt av styrketräning än preventivmedel utan (vilket i det studerade sammanhanget verkar vara det som kallas minipiller).
Vi vet att kvinnor i större utsträckning än men drabbas av idrotts- och belastningsskador i mjukdelar jämfört med män. Allt kan inte förklaras av hormoner förstås. Men man tror att de kvinnliga könshormonerna är en delorsak. Återhämtningen i stödjevävnad är lägre hos kvinnor i vila och efter träning, jämfört med hos män med samma aktivitetsnivå. Kvinnor som har höga halter av syntetiska kvinnliga könshormon kan få något sämre återhämtning i senor och stödjevävnad jämfört med kvinnor utan.
Det här behöver inte nödvändigtvis betyda något dåligt, vi har i menscykeln redan svängningar i det fysiologiska svaret på träning utifrån hormoner, och p-piller kan i det sammanhanget ses skapa en mer stabil miljö.
Att ha p-piller kan ju också för vissa skapa den balans en individ behöver för att klara av att träna regelbundet. Att kvinnliga könshormon och menscykelsvängningar påverkar kroppen har jag skrivit om tidigare, både vad gäller ägglossning och mens.
Studier som gäller p-piller och skaderisk har inte kunnat påvisa någon tydlig påverkan generellt, men att inflammation i hälsenan kan vara en sådan sak som p-piller ökar risken för något hos 35-44-åringar. P-piller kan i motsats kanske också minska risken för korsbandsskada. De studier som handlar om p-piller och muskelstyrka har inte heller de några klara besked. P-piller har i olika studier gett bättre muskelstyrka, sämre muskelstyrka och ingen påverkan alls.
När det gäller bäckenorganen verkar p-piller kunna öka risken för smärta i blåsan och smärta i vulva.
Men det verkar inte som att p-piller generellt medför någon risk för smärta vid sexuell penetration.
En omfattande systematisk översikt visar på att det finns signifikanta samband mellan interstitiell cystit och p-piller samt kopplingar till annan vulvasmärta.
Vi vet egentligen inte mer än så, men detta tyder på att p-piller kan ha en viss effekt på bäckenbottenfunktionen. Men vi behöver ha mycket mer forskning om detta för att veta. Handlar det om musklerna i sig, om slemhinnorna eller om smärtsystemet? Vi vet inte. Det verkar inte finnas några studier på preventivmedel och själva bäckenbottenstyrkan eller något som tyder på kopplingar till exempelvis inkontinens eller framfall.
Mina kliniska erfarenheter som fysio är att de personer som lider av stora svängningar av symtom i menscykeln ofta mår mycket bättre med hormonbehandling. Att ta bort mens och ägglossning gör att det inte blir lika täta och djupa dalar i måendet. För den som har positiva erfarenheter av preventivmedel är detta ofta en rekommendation: Ska du inte snart bli gravid och känner att mens/ägglossning är hinder i din vardag och sänker din livskvalitet – medicinera bort dem.
Har du några egna erfarenheter du vill dela? Berätta gärna!
