De flesta har turen att tänka ”äh, nej, det här behöver jag inte läsa” när det kommer till anala läckage. Jag vill ändå uppmana dig att göra det! Vi har under de senaste åren fått följa hur de offentliga samtalet allt mer kommit att omfamna förlossningsskador och urininkontinens. Men just anal inkontinens är det få som vill prata om fortfarande. Och ändå är det många människor som är drabbade någon gång under livet.
Vad är anal inkontinens?
Anal inkontinens är ett paraplybegrepp för läckage av gaser eller flytande eller fast avföring. Det är ett tillstånd som faktiskt är ganska utbrett och som kan ha varierande orsaker och symtom.
När vi pratar om anala läckage är det lätt att tro att det alltid handlar om stora funktionsnedsättningar. Personer som läcker hela lass med bajs när det går illa. Visst, det finns personer som har det så. Men anala läckage är ett begrepp som täcker även förhållandevis små besvär. Anala läckage säger alltså varifrån läckaget kommer, inte i vilken omfattning läckagen sker. Anal inkontinens handlar om oförmågan att kontrollera tarmen avseende gas och/eller avföring. Det är ett symtom, inte en sjukdom i sig.
Varför drabbas man?
När något eller några av de faktorer som ansvarar för tarmens kontinens blir störda kan man bli drabbad anal inkontinens. Ibland finns en dysfunktion men andra mekanismer kan kompensera. Ibland lyckas inte detta, och då uppstår läckage. De vanligaste orsakerna till anal inkontinens inkluderar svaghet eller skador i anala slutmusklerna (sfinktrarna), nedsatt känsel i rektum eller lös avföringskonsistens. Dessa faktorer kan ofta samverka.
Levatorskador – effekt av skador på puborektalis
Puborektalis är en del av levator ani-komplexet i bäckenbotten och är även den en viktig muskel för den anala kontinensen. När denna muskel späns skapar den en skarp vinkel för tarmen, som är viktig för kontinensensen. Denna vinkel utför den första barriären mellan ändtarmen och analkanalen. Nedanför den finns sedan slutmusklerna (inre- och yttre sfinktermusklerna) samt kuddningen från blodkärl. Detta är samma blodkärl som kan utvecklas till hemorrojder.
Här är några av de vanligaste orsakerna vid anal inkontinens:
Skador på bäckenbottens muskler eller nerver. Skador kan inträffa efter en förlossning, vid kirurgi i bäckenområdet eller vid en olycka.
Kronisk diarré – långvarig lös avföring kan vara svår att kontrollera.
Svåra hemorrojder kan påverka stängningsfunktionen vid ändtarmen.
Rektalprolaps – när ändtarmens vävnader glider ut genom ändtarmsöppningen kan också stängningsfunktionen blir påverkad.
Neurologiska sjukdomar så som MS eller ryggmärgskador kan också orsaka anal inkontinens.
Vilka är symtomen på anal inkontinens?
Anal inkontinens omfattar läckage av gaser, lös avföring eller fast avföring. De flesta drabbade lider av en känsla av att inte kunna hålla tätt.
Anala läckage är förenade med skam och tabu och har inverkan på psykisk och fysisk upplevda hälsa och social livskvalitet.
Hur sätts diagnosen?
Ofta får man diagnosen genom att en vårdpersonal ställt en massa frågor och kommit fram till att läckaget finns. Sedan behöver man ofta följa upp med en undersökning för att hitta en möjlig orsak till besvären. Dessa undersökningar görs hos läkare och kan omfatta bäckenbottenultraljud och defekografier.
Hur behandlar man?
Det här ska vi djupdyka i kommande dagar, men det kortfattat finns det några teman för behandling:
Livstilsförändringar, kostomställning och användning av bulkmedel.
Bäckenbottenträning kan användas för att öka känslan av kontroll av bäckenbottenmusklerna.
Läkemedel för att reglera tarmfunktionen och begränsa diarrén och därmed minska risken för läckage.
När det finns potential att göra symtomen bättre med kirurgi erbjuds ofta bäckenbottenkirurgi eller annan kirurgi.
Det är vanligt!
Man tror att två tredjedel av de drabbade individerna inte söker vård för anala läckage, så mörkertalet är stort. Förekomsten i studier skiljer sig mycket åt mellan olika studier. Jag har läst procentsatser på allt mellan 2- 25 %. Många får sina besvär med ökad ålder och i en generell befolkning drabbas lika många män som kvinnor, tror man. Men i yngre åldrar är kvinnor som fött barn och fått bäckenbottenskador mer drabbade än andra.
Spelar förlossningssätt roll för bäckensmärta efter förlossningen?
Det här meddelandet trillade in i min mejlinbox:
”I en Facebook-grupp för personer med bäckensmärta säger flera personer att de haft en bättre återhämtning efter kejsarsnitt än efter vaginal förlossning. Vad säger forskningen?”
Läsarfråga
Det korta svaret
Bäckensmärta är det som förr kallades foglossning. Svårighetsgraden och varaktigheten av bäckensmärta varierar väldigt och när det kvarstår efter graviditeten är det flera olika faktorer som spelar roll. Förlossningssättet är inte det mest avgörande.
Bäckensmärta
Förkomsten av bäckensmärta under graviditet är mellan 30-78 %, beroende på hur man definierar besvären. Bäckensmärta är en smärta som lokaliseras mellan de bakre höftbenskammarna och skinkvecken eller i blygdbenet framtill. Det kan också stråla ut till baksidan av låret och smärta i ljumskregionen kan förekomma. Bäckensmärta är vanligt bland gravida eller nyförlösta kvinnor och kan påverka förmågan att stå, sitta och göra enkla rörelser. Symtomen minskar oftast efter förlossningen, men vissa individer har kvarvarande besvär.
Saker som spelar roll när bäckensmärta blir långvarig
Om man har svåra smärtor i alla bäckenets tre leder under graviditeten finns en ökad risk att smärtan blir kvar en tid efter förlossningen. Mellan 5-25 % av alla individer som nyligen fött barn upplever ihållande smärta i ländrygg eller bäckenområdet.
Tilltro till kroppens förmåga spelar roll när smärtor blir långvariga eller inte. Låg tilltro till kroppens förmåga samt rädsla för rörelse är kopplat till mer långvariga besvär. Individer med låg tilltro till kroppens förmåga under graviditeten har ungefär dubbelt så stor risk att ha kvarvarande besvär 6 månader efter förlossningen.
Nedsatt bäckenbottenstyrka efter förlossning kan vara en faktor som spelar roll när bäckensmärta kvarstår två till tre månader efter förlossningen.
Stor magmuskeldiastas kan vara en prediktiv faktor för en högre grad av funktionsnedsättning hos kvinnor med bäckensmärta postpartum.
Sömnstörningar är också associerade med kvarvarande bäckensmärta 4 månader postpartum.
Smärtor i, eller trauman mot, bäcken eller ländrygg redan före graviditeten kan spela roll för om smärtan blir långvarig eller inte.
Antal graviditeter spelar roll. Ju fler graviditeter, desto mer risk för kvarvarande smärtor.
Förlossningssätt då?
Det finns två studier som pekar på att det finns en koppling mellan kejsarsnitt och en större förekomst av bäckensmärta 6 månader efter födseln. Det vi inte riktigt vet här är om det är faktorer som gör att individer som har en ökad risk för bäckensmärta efter graviditeten också i större utsträckning föder med kejsarsnitt, eller om det finns någon faktor i själva kejsarsnittet som påverkar risken. Som jag ser det är det osannolikt att det är kejsarsnittet som skulle påverka.
En annan sak som spelar roll är de nya studierna som kommit de senaste åren, som pekar på en koppling mellan svag och förlossningspåverkad bäckenbotten och förekomsten av bäckensmärta postpartum. Sannolikheten att få en kraftigt påverkad bäckenbotten efter födseln är förstås mycket högre vid en vaginal förlossning än vid snitt.
Bättre återhämtning efter snitt?
Här går upplevelserna isär litegrann, mellan de som jobbar inom förlossningsvården och oss fysioterapeuter som jobbar med kvinnohälsa och följer individer under lång tid postpartum. Nästan mina dagar på kliniken fylls i regel av personer som har besvär efter vaginala förlossningar. Jag har väldigt få patienter som har besvär relaterade till just kejsarsnitt. Jag skulle säga att återhämtningen efter en tuff förlossning ofta är mycket jobbigare än återhämtningen efter ett planerat kejsarsnitt. Men sedan finns hela skalan av lätta och smidiga vaginala förlossningar och akuta och komplicerade kejsarsnitt. Det går inte riktigt att generalisera och ställa vaginala förlossningar och alla sorters snitt mot varandra.
Spelar förlossningssätt roll för bäckensmärta efter förlossningen?
Som det är nu så finns det inte någon entydig bild från forskning, att förlossningssätt är det som spelar någon avgörande roll i huruvida bäckensmärta blir långvarig eller inte.
Efter en navelbråcksoperation har vi två viktiga komponenter i återhämtningen: Vila och träning. Först och främst kommer vila ge kroppen möjlighet att läka. Å andra sidan hjälper träning dig att återfå styrka och funktion i bukområdet.
Restriktioner och risker
Restriktionerna efter operationen avgörs av läkaren som du opererats av och beror på flera faktorer, inklusive bråckets storlek, operationens komplexitet och ditt generella fysiska tillstånd. Efter operationen är det viktigt att hitta balansen mellan att återhämta sig och att inte bli alltför inaktiv. Det är därför klokt att hålla igång blodcirkulationen i kroppen genom lätt aktivitet och promenader, om möjligt.
Du bör undvika överbelastning under återhämtningsperioden för att sårområdet ska få läka ifred och för att återhämtningen ska bli optimal. För att minimera risken för kompliktioner viktigt att och undvika tunga lyft och överdriven ansträngning efter operationen.
Själva operationen
Själva navelbråcksoperationen innebär att försvagningen i bukväggen lagas, oftast med ett nät. Det är värt att notera att detta nät förstärker bukväggen och ger en stabil grund för att förhindra att bråcket återkommer. Vanligtvis utförs operationen snabbt och som en så kallad “dagoperation.” Det innebär att du vanligtvis kan gå hem från sjukhuset samma dag som operationen utförts. Det rekommenderas dock inte att du kör bil hem, men att åka bil går bra. För smärtlindring efter operationen brukar vanliga smärtstillande tabletter vara tillräckliga.
Först några grundläggande saker
Lyssna noga på din läkare. Om du har fått specifika råd som inte överensstämmer med de här riktlinjerna bör du alltid prioritera de individuella råd du fått från din läkare. Alla människor är unika, och det kan finnas särskilda skäl till varför du fått avvikande råd.
Det andra viktiga rådet är att starta försiktigt och gradvis öka intensiteten. Öka komplexiteten i din träning när du känner dig starkare och mer smärtfri. Börja med enkla rörelser och ha alltid örat mot marken för att lyssna på din kropps signaler. Undvik aktiviteter som ger smärta eller obehag i åtminstone 12 veckor efter operationen.
När kan man lyfta tungt?
En fråga som ofta uppstår efter de flesta operationer är när det är säkert att börja styrketräna, lyfta barn eller utföra andra tunga lyft. Svaret kan variera beroende på individuella faktorer och operationens art, men det finns några allmänna riktlinjer:
De första 4 veckorna efter operationen är de mest kritiska när det gäller att undvika tunga lyft, och du bör begränsa lyft till föremål som väger mindre än 5 kg. Detta för att skona bukväggen och det opererade området från onödig belastning.
Mellan vecka 4 och 8 efter operationen kan du gradvis öka belastningen och börja lyfta föremål som väger mellan 5 och 10 kg.
Efter 12 veckor brukar det oftast inte finnas några specifika begränsningar för tunga lyft, förutsatt att lyft eller belastning inte orsakar smärta eller obehag. Även om begränsningarna minskar vid den här tiden är det viktigt att fortfarande vara uppmärksam på din kropps signaler och gradvis stegra din träning.
Träning direkt första dagarna efter operation:
1. Djupandning.
Du kan ligga eller sitta och andas djupt in och ut, medan du känner att magen rör sig med dina andningsrörelser. Upprepa detta 4-5 gånger varannan timme under de första dygnen.
2. Bäckenbottenträning.
Bäckenbottenmusklerna, som spelar en viktig roll i att hålla emot buktrycket i botten av bålen, kan också vara påverkade när man har ett navelbråck. Träning av dessa muskler är en säker och lämplig första övning. Du kan börja med att knipa runt ändtarmen och sedan föra spänningen fram mot urinrörets mynning, hålla spänningen i ca 5 sekunder och upprepa detta 10 gånger, 3 gånger om dagen.
Träning när du har mindre ont och börjar kunna röra dig lite lättare:
1. Hållningskorrigering.
Fokusera på att dra tillbaka axlarna och huvudet, minska svanken om det behövs, och sträck på dig. Sträva efter att upprätthålla en optimal hållning i 5-15 sekunder, slappna av och upprepa flera gånger.
2. Bäckentippning
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna på golvet. Rulla bäckenet mjukt så att svanken växelvis nuddar golvet och sedan lyfts från golvet. Upprepa denna rörelse 10-15 gånger.
3. Grundspänning
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna i golvet. Spänn magmusklerna som om du skulle parera ett litet slag, utan att dra in eller pressa ut magen. Håll spänningen i 5-15 sekunder och upprepa flera gånger.
4. Bäckenlyft
Ligg på rygg med böjda ben och fötterna i golvet. Börja med att knipa med bäckenbottenmusklerna, aktivera även magmusklerna och lyft sedan rumpan upp mot taket.
Efter 12 veckor
Nu kan du successivt återa din vanliga träning, oavsett vad den brukar bestå av. Ta i beaktning ditt träningsuppehåll och hoppa därför inte in direkt på den nivån där du tidigare tränade utan någon som helst reflektion. Och glöm inte att lyssna på kroppen!
Träning efter navelbråcksoperation
Dela gärna med dig av egna erfarenheter av träning efter navelbråcksoperation i kommentarsfältet!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Får man det? Vad kan man göra? Vad bör man undvika? Fysioterapeuten ger råd.
Vad är ett navelbråck?
Navelbråck uppstår när det finns en försvagning eller öppning i bukväggen i området runt naveln. Detta kan innebära att inre vävnader kan tränga igenom och skapa en buktning ute vid naveln. Det som avgör att en individ får ett navelbråck kan vara en kombination av flera olika saker:
Ärftlighet
Graviditet
Bukfetma
Höga buktryck vid återkommande tunga lyft, långvarig förstoppning eller hosta.
Tidigare kirurgi nära naveln
Det finns också personer som får navelbråck även utan kända orsaker.
Behöver man vård och behandling?
Om du misstänker att du har ett bråck bör du kolla upp det hos en läkare. Små navelbråck som inte ger obehag brukar man inte behandla, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändigt.
Hur är kopplingen till magmuskeldiastas?
Diastas är en separation av de raka bukmusklerna som går längs med magens mittlinje på höger och vänster sida. Det här hör till en graviditet och de flesta får en mindre permanent förändring på hur magen ser ut efter graviditeten. En kvarvarande lite större diastas kan öka risken för att utveckla navelbråck genom att vävnaderna i delningen blir mer utsatta för buktryck. Därmed kan risken för navelbråck eventuellt öka.
Men det är viktigt att veta att diastas och navelbråck inte är samma sak. Inte alla med diastas kommer få bråck.
Träning vid navelbråck
En del blir rädda för att träna och anstränga magmusklerna. Det är bra att veta att träning kan ha en positiv inverkan på bråcket. Men det är lika viktigt att veta att träning inte kan bota ett navelbråck. Träning kan vara bra på flera sätt:
Smärtlindring – träning och rörelse kan ibland lindra smärta eller obehag som uppstår vid navelbråcket. Man kan dock behöva testa lite olika för att hitta rätt, det finns också möjlighet att viss träning ökad smärta eller obehag.
Stärka upp musklerna – god styrka och uthållighet i magen kan stå emot och fördela trycket i buken bättre, och eventuellt förhindra att bråcket förvärras.
Förberedelse för kirurgi – om du ska opereras kan starkare muskler och god generell kondition optimera återhämtningen efter operationen.
Att tänka på och undvika
Lyssna på kroppen. Smärta och obehag kan vara tecken på att övningen är för tung för dig just nu, eller på något sätt olämplig för ditt tillstånd.
Träning som känns för tung kan vara för tung. Om du tränar så intensivt att du alstrar höga buktryck kan bråcket eventuellt blå större. Det behöver inte vara en absolut gräns – men ett enkelt knep kan vara att se till att träna med kontinuerlig andning. Träna inte så tungt att du behöver hålla andan vid de tyngsta lyften.
Ta hjälp av en fysioterapeut om du behöver råd och stöd.
Träna med navelbråck?
De allra flesta kan träna precis som vanligt med ett navelbråck. Om du stöter på patrull när du tränar och har frågor om specifika övningar eller utföranden kan du boka en tid hos en fysioterapeut för vägledning.
Land 168 blev Irak och sedan har vi bara ett land kvar i hela Asien. Det är uppenbart för oss att allt från Asien har varit gott. Allt ifrån väst-, central-, syd-, sydost- och östasien har vi tyckt om. Irak verkar inte vara något undantag!
Många går till gynekologen, barnmorskan eller fysioterapeuten och får höra att de har en slidväggsbuktning. Sedan går man hem och googlar symtomen och känner åh, hjälp, är det här ett framfall? Buktande slidväggar och framfall är besläktade, men inte samma sak. Idag ska jag guida er genom båda dessa termer och förklara bakomliggande orsaker, symtom och behandlingsalternativ.
Buktande slidväggar, vad är det?
Det här begreppet omfattar ett tillstånd när någon slidvägg är något uttöjd och sänkt. Det kan ge en känsla av fyllnad, tryck, skav eller obehag i slidan. Det behöver inte alla innebära att blåsan, livmodern eller ändtarmen är sänkt också. Det är otroligt vanligt att ha en slidväggsbuktning efter graviditet och förlossning. Bäckenbottens muskler spelar en avgörande roll för att ge stöd åt slidan, och när dessa muskler är uttöjda eller försvagade som under en graviditet, efter en förlossning eller mer åldern så kan slidväggarna sänkas något. Efter en vaginal förlossning är slidväggarna också uttöjda i sig.
Framfall då?
Framfall är ett mer specifikt tillstånd då urinblåsan, livmodern eller ändtarmen har sänkts ner mot slidan.
Vad är den viktiga skillnaden här?
En buktande slidvägg hänvisar till själva slidväggens sänkning, medan framfall specifikt involverar en sänkning av något av bäckenorganen. Den stora skillnaden kan också omfatta prognosen. Har du en buktande slidvägg efter en förlossning är tillståndet också ofta övergående
Vad har tillstånden gemensamt då?
En buktande slidvägg kan ge känsla av fyllnad i vagina och ge upphov till obehag, det ger däremot mer sällan det bredare spektrumet av symtom som framfall kan ge. Är du däremot nyförlöst kan du samtidigt ha en buktande slidvägg, urinläckage eller tarmtömningssvårigheter utan att det för den sakens skull är ett tecken på ett framfall.
Återhämtningsaspekten
Ett framfall är oftast en kronisk diagnos, vilket innebär att muskler och stödjevävnaderna har förlorat styrka och spänst, och därmed släpper ner blåsan, livmodern eller tarmen nedåt med gravitationen.
Efter graviditet och förlossning genomgår kroppen en spontan återhämtning. Det som är en kraftigt buktande slidvägg kort efter förlossningen kan helt ha återhämtat sig 12-18 månader senare.
Behandling
Ofta behandlas buktande slidväggar med tid, vila och bäckenbottenträning. När det känns tungt i underlivet är det kroppens signal om att du kanske ska ta en paus. Om du ständigt går över din gräns kanske den tunga känslan känns av nästan hela tiden. Försök du att vila några dagar och återta aktiviteten stegvis. Jag brukar tänka att man har en viss budget av bäckenbottenork att hushålla med, och håller man sig inom sin budget brukar symtomen vara få och små. ”Budgeten” brukar sedan bli större över tid. Ibland kan ett mekaniskt stöd användas för att stödja upp slidväggarna och dess buktningar. Fråga din gynekolog om detta.
Jag brukar förklara det så här:
Det här är en vagina sedd från sidan (klitoris åt vänster, analöppning åt höger):
││
(Tänk nu att vagina är utrymmet mellan strecken, som är väggarna.)
Och så passerar ett barn, och sträcker ut vaginas väggar JÄTTEMYCKET:
(<-B E B I S->)
(Tänk nu hur mycket vaginas väggar pressas åt sidorna av en passerande bebis)
Då blir slidväggarna rejält utsträckta, och se först ut såhär:
S S
(Tänk att det är nyförlöst, uttänjt och buktar både hit och dit)
Och sen börjar kroppen återhämta sig och då ser vaginalväggarna ur såhär
) (
(Tänk att väggarna är liksom lite överflödigt utsträckta och att tyngdlagen tynger ner så att allting buktar in mot slidan)
Det vill säga, när väggarna är lite sladdrigare än vanligt så finns det utrymme att bukta in, med tyngdlagen liksom.
Och med tiden kanske det blir såhär:
││
(Återställda slidväggar, yay!)
Eller så här:
│(
(En bakre buktande slidvägg, med tiden räknas detta alltså som en rectocele, och detta kan opereras om det ger symtom)
Eller så här:
)│
(En främre buktande slidvägg som senare klassas en cystocele, och detta opereras också om det ger symtom)
Framfall beskrev jag noggrannare i en text som publicerades i förrgår, den texten hittar du här. Det är inte alltid så enkelt att känna igen symtomen, så idag ska vi gå igenom de vanligaste tecknen på framfall och vad du kan göra om du misstänker att du har ett sådant. Det medicinska ordet för framfall är prolaps.
Vad är ett framfall?
Ett framfall är när urinblåsan, livmodern eller ändtarmen sjunker ner från sin normala position och buktar ner i slidan. Detta kan ske genom att muskler och stödjevävnad blir försvagade. Bäckenbottenmusklerna håller upp bäckenorganen underifrån. Om stödjevävnaden som ska lyfta och hålla organen går sönder eller tänjs ut, eller om bäckenbottenmusklerna blir kraftigt försvagade, kanske inte organen stannar kvar på sin optimala position utan sänks ner mot vaginalöppningen.
Förekomsten ökar med åldern.
Vanliga tecken och symptom på framfall:
Det vanligaste symtomet är en känsla av tryck eller utfyllnad i slidan. En del beskriver det som en känsla av att ha en tampong som sitter fel eller är på väg att trilla ut.
Ibland är en prolaps av urinblåsan kopplat till urininkontinens, alltså att du oavsiktligt läcker urin när du hostar, nyser eller anstränger dig. Men det kan också ge svårigheter att tömma blåsan helt, eller täta kissnödighetsträngningar utan läckage. Observera att alla som har täta blåsträngningar eller urinläckage inte har framfall.
För en del kan framfallet ge svårigheter att tömma tarmen eller ge obehag vid tarmrörelse. Prolaps kan också ge obehag vid sex. Studier har dock visat att de flesta har god sexuell fysisk funktion även vid framfall, men den psykiska och känslomässiga aspekten kan påverka samlivet mer.
Vad ska du göra om du misstänker ett framfall?
Om du misstänker att du har en prolaps ska du boka en tid hos en gynekolog. Berätta om alla symtom. Du kan utgå från orden kiss, bajs, sex och fysisk belastning/träning samt livskvalitet. Gynekologen kan sedan göra en undersökning.
De olika framfallstyperna
Cystocele (Framfall av urinblåsan): Vid cystocele sjunker urinblåsan ned mot framväggen av slidan.
Rektocele (Framfall av ändtarmen): Rektocele innebär att ändtarmen buktar bakåt in i slidan.
Uterusframfall (Framfall av livmodern): Uterusprolaps innebär att livmodern sjunker ned i slidan.
Det kan vara svårt att själv avgöra vilken prolapsstyp man själv lider av eftersom symtomen på flera sätt liknar varandra. Sammanfattningsvis kan prolaps ge:
utfyllnadskänsla i slidan
tryckkänsla och trötthetskänsla i bäckenbotten
känsla av att ha en ”tampong som sitter snett”
du kan själv känna något som buktar ner/ut
svårt att tömma blåsan eller återkommande trängningar
svårt att tömma tarmen
Symtomen kan blir värre under dagen och kännas bättre när du ligger ner. Om du har ett framfall som trycker ner genom vaginalöppningen kan du också uppleva regelrätt skav mot underkläderna.
Vilken typ av framfall?
Det finns alltså prolaps som berör blåsan, tarmen eller livmodern och dessa kan ge lite olika symtom.
Om du har en känsla av tyngd eller tryck i bäckenregionen tillsammans med urininkontinens, täta trängningar eller svårigheter att tömma blåsan kan detta tyda på ett framfall av urinblåsan, även känt som en cystocele.
Om du har en känsla av tyngd eller tryck i bäckenregionen tillsammans med svårigheter att tömma tarmen, kan det vara ett tecken på ett framfall av ändtarmen, även känt som en rectocele.
Ifall du har en känsla av tyngd eller tryck i bäckenregionen tillsammans med en dov obehagskänsla i nedre delen av ryggen eller magen kan det vara ett tecken på livmoderframfall.
Det är dock jätteviktigt att komma ihåg att det är efter en gynekologisk undersökning som du kan få en diagnos. Det finns andra tillstånd som kan ge liknande symtom och besvär. Det här är förenklat och ska inte användas som grund för att diagnostisera dig själv.
Behandling
Beroende på grad av objektivt framfall och upplevde symtom kan olika behandlingsalternativ diskuteras. I tidiga stadier och vid små framfall kan det räcka med bäckenbottenträning och livsstilsförändringar för att bli besvärsfri. Livsstilsförändringarna kan handla om att undvika förstoppning, justera träningsformer samt att vid behov gå ner i vikt. En del kan också få god effekt av mekaniska hjälpmedel.
Framfall kan ofta opereras, men operationssättet avgörs naturligtvis av besvären och vilken/vilka typer du lider av.
Jag ska till gynekologen, vad ska jag fråga om?
Vad är det som orsakar mina besvär?
Kan du visa och förklara vilka strukturer som är inblandade?
Vad börjar vi med som förstahandsbehandling för mina besvär?
När och hur utvärderar vi resultatet?
Vad gör vi senare om det behövs någon annan insats?
Behöver jag remiss eller hänvisning till någon annan profession, undersökning eller behandling?
Finns det något jag behöver veta inför en graviditet, klimakteriet eller annan förändring?
Har jag ett framfall?
Hoppas du fått vägledning och svar på den frågan här. Lycka till!
Många patienter jag träffar kommer till mig med en oerhörd ångest och oro inför att kanske ha ett framfall. Jag förstår helt oron, men vill också nyansera bilden. Att ha ett framfall är inte synonymt med att livet är förstört eller att kroppen är paj. Däremot kan du behöva hjälp, stöd och behandling för att må så bra som möjligt.
Definition av framfall
Framfall är det svenska ordet för prolaps och betyder helt enkelt att något sjunkit ner från sin normala position. I bäckenregionen pratar vi om framfall från urinblåsan, livmodern eller ändtarmen. Det vanligaste är att framfallet innebär en sänkning så att det som är sänkt buktar in i slidan, men i mer uttalade fall buktar det ut genom slidöppningen.
Förekomsten av framfall
Framfall är vanligt men det är lite svårt att säga exakt hur vanligt. Det skiljer sig väldigt mycket åt mellan studier, länder och undersökta grupper. Förekomsten varierar också beroende på om diagnosen är baserad på symtom eller på en gynekologisk undersökning. Man brukar säga att runt 15 av alla kvinnor har någon grad av prolaps, om man går på symtom. Om man går på vad som syns vid en gynekologisk undersökning kan förekomsten vara så hög som 64 %. Vi vet att vaginala förlossningar ökar risken för framfall med upp till fyra gånger. Det är belastningen och de skador som kan uppstå vid en vaginal förlossning som kan kan göra att de stödjande vävnaderna blir försvagade, vilket ökar risken för prolaps senare i livet.
Vilka typer av framfall finns det?
Cystocele – urinblåsan sjunker ner och buktar in mot vagina
Rectocele – ändtarmen sjunker ner och buktar in mot vagina
Livmoderframfall – livmodern sjunker ner i vagina.
Vaginaltoppsframfall – när man gjort en hysterektomi kan vaginas topp ibland sänkas ner i sig själv
Andra riskfaktorer
Ökad ålder och hormonella förändringar kan bidra till utveckling av framfall. Man brukar framförallt förklara detta med att vi förlorar styrka och uthållighet i musklerna ju äldre vi blir, och stödjevävnaderna får försämrade stödjande kvaliteter.
Långvarig förstoppning, kronisk hosta och tunga lyft i arbetet kan öka risk för prolaps. Fetma, som ökar belastningen på bäckenbotten, anses också vara ytterligare en riskfaktor.
Symtom av framfall
Framfall kan ge en rad olika symtom, men de vanligaste är en känsla av tryck eller fyllnad i slidan. Vid prolaps kan man också känna av skav, blås- och tarmtömningssvårigheter, urininkontinens eller obehag vid samlag. Symtomen varierar kraftigt i svårighetsgrad och intensitet. Vissa individer upplever nästan inga symtom alls, medan andra upplever hur livskvaliteten sänks avsevärt.
Hur får man diagnosen?
Det är en gynekolog som sätter diagnos. Denne utgår från hur normalanatomin ser ut och avgör om och hur mycket sänkning det finns.
Hur behandlar man?
Beroende på symtom och svårighetsgrad kan behandlingen se helt olika ut. Oftast börjar man med livsstilsförändringar (optimera avföring, motion, bäckenbottenträning) och med kräm mot torra eller skavande slemhinnor och prolapsstöd. Om symtomen är större än att dessa alternativ kan ge fullgod lindring kan man överväga kirurgi. Det finns en rad olika kirurgiska metoder som avgörs av var framfallet sitter och hur omkringliggande vävnader ser ut.
Att leva med framfall
Den känslomässiga belastningen av att ha prolaps kan kännas överväldigande. En del upplever ångest, oro och nedsatt sexuell lust på grund av oron hur underlivet ser ut och fungerar. Ta upp även dessa frågor med din vårdgivare!
Fysioterapi
Rehab vid framfall syftar till att stärka upp både resten av kroppen och bäckenbotten för att optimera din livskvalitet och funktion. Ibland handlar det om generell träning och strategier för att bättre tåla med belastning, ibland handlar det specifikt om bäckenbottenträning. Rehab återställer inte prolapsen, men kan minska symtomen därav.
Vad är ett framfall?
Framfall är ett förhållandevis vanlig tillstånd som inkluderar en sänkning av någon av bäckenorganen. Det kan ha en betydande inverkan på livskvalitet, men det finns behandling och copingstrategier som kan minska lidandet. Boka tid hos en gynekolog om du har frågor om din underlivshälsa. Boka en tid hos en gynekologisk nischad fysioterapeut om du vill ha vägledning i fysioterapeutisk behandling för prolaps.
Land 166 blir Bahamas. Bahamas har en massa recept med sniglar, landkrabbor och fisk vi inte får tag i. Och en läskig rätt med get-tunga och grisfötter så vi inte var så sugna på.
Så de utvalda recepten från Bahamas blev följande:
Jag har tidigare skrivit om bäckenbottentränings-stolen, men får så pass många frågor om denna behandling att jag vill ta upp ämnet igen. Emsella är en stol som använder en teknik som kallas elektromagnetisk stimulering för att ge sammandragningar i bäckenbottens muskler.
Elektromagnetiska vågor stimulerar musklerna att dra ihop sig och slappna av upprepade gånger. Tanken är att det är som bäckenbottenträning, bara att du inte behöver göra det viljemässigt. Meningen är att detta ska stärka upp musklerna. Stolen ger alltså tusentals sammandragningar i bäckenbottenmusklerna under ett enda tillfälle.
En typisk behandlingssession tar cirka en halvtimme och under hela tiden förblir du sittande på stolen, fullt påklädd. Den marknadsförs som behandling för alla sorters urininkontinens hos både män och kvinnor. Det finns många historier att hitta på nätet om individer som upplever symtomlindring efter att ha genomgått en behandlingsperiod med stolbehandlingen. Men stämmer det här med forskningen?
Fördelar?
Den mest uttalade fördelen med behandlingen är att den är icke-invasiv. Den kräver ingen kirurgi, inga läkemedel, inte ens en avklädning. Det här kan ju vara oerhört skönt för någon som av olika anledningar tycker att ingrepp eller undersökningar känns läskiga. Behandlingen är smärtfri, ger inga kända biverkningar och kräver ingen återhämtningstid.
Vad säger forskningen då?
Här ska sägas att studierna jag läst undersöker två olika stolar, Emsella och Dr Arnold. Dessa är båda stolar som använder elektromagnetiska fält för att stärka bäckenbottenmusklerna. Det finns dock skillnaderna ligger i den exakta tekniken och behandlingstiden. Men förklaringsmodellen och de förväntade resultaten är desamma.
Flera av de studier som pekar på fördelar och god effekt av dessa behandlingsmetoder är inte fristående och neutrala, utan finansierade av företagen bakom behandlingen. Detta minskar förstås studiernas trovärdighet.
Vi behöver mer forskning för att utvärdera effektivitet och kostnadseffektivitet. Några studier har visat att behandlingen är säker och effektiv på kort sikt, vad gäller lindring av inkontinenssymtom. En studie har visat att behandlingen har en kortvarig effekt och den urinrelaterade livskvaliteten återgår till vad den var före behandlingen efter tre månader efter avslutad behandling.
En systematisk översikt har visat att de studier som finns på ämnet har en låg kvalitet och när man jämför stolbehandlingen med ”placebo-behandling” kan man inte visa att stolen ger någon signifikant förbättring jämfört med låtsasbehandling.
Det finns alltså inga övertygande evidens som pekar på fördelar med att använda stolbehandling för bäckenbottenbesvär.
