Ordinerat sängläge under graviditet

Man hör ibland om gravida som blir ordinerade sängläge. Hur vanligt är det? Jag har en känsla av att det är vanligare i typ USA, stämmer det? Och varför ska kvinnan ligga till sängs?

Läsarfråga 1

Läsarfråga 2: Jag fick nyligen barn i v 29, utan förvarning. Det var varken havandeskapsförgiftning eller infektion, moderkakan var ok. Därmed finns det en risk att även nästa graviditet skulle bli kortare, enligt läkaren jag fick träffa för uppföljning. Jag frågade specifikt om träning och då sa hen att vid en eventuell graviditet kunde jag träna som vanligt fram till första sammandragningen och därefter inte alls. Det var också ganska troligt att det därefter skulle bli sängläge. Men det lät lite luddigt…Min fråga är nu: vet man någonting om samband mellan träning (rimlig mängd etc.) då det finns en högre risk att föda tidigt? Och finns det något sätt att förbereda kroppen på sängläge en längre tid?

Läsarfråga 2

Läkaren nämnde att det eventuellt fanns en koppling mellan att få barn tidigt och ha ”hjärtformad” livmoder, något som var ärftligt. Hur mycket varierar livmödrar i form? Och finns det annat som påverkas av formen på ens livmoder?

Läsarfråga 3

 Intressanta frågor det här!

Faktum är att det finns en svensk artikel från Läkartidningen  som tar upp ämnet. I den artikeln nämns först av allt att sängvila rekommenderats historiskt sett för ett stort antal sjukdomstillstånd – varav de allra flesta rekommendationerna reviderats kraftigt fram till modern tid. Enligt samma artikel uppges att upp emot 18 procent av alla kvinnor i USA rekommenderas sängvila någon gång under graviditeten, vilket måste skilja sig mycket mot siffrorna i Sverige. Sängläge rekommenderas kvinnor med hotande missfall, flerbörd, havandeskapsförgiftning, prematura sammandragningar med eller utan påverkan på livmoderhalsen och prematur vattenavgång.

I Sverige verkar sängvila ordineras kvinnor som drabbats prematur vattenavgång, ju tidigare i graviditeten desto större chans för ordinerad sängvila. Efter vecka 34 får de flesta igångsättning istället. Fördelarna med ordinerad sängvila är enligt artikeln i läkartidningen tveksamma, men de efterfrågar större studier på detta. Sängläge är inte enbart fördelaktigt då ökar risken för både blodpropp och ger upphov till förlorad muskelmassa. En Cochranestudie från 2015 konstaterade att evidensen för sängläge som behandling är vag och att det troligen finns fördelar med att minska på ordinerandet av detta.

Enligt en förhållandevis liten men intressant studie kan kvinnor som blivit ordinerade sängläge för att undvika risken för prematurförlossning med fördel träna vattengymnastik, utan att öka risken för förtida förlossning.

En annan studie från 2015 drar slutsatsen att det inte finns vetenskapliga belägg vare sig för eller emot sängvila för kvinnor gravida med bara ett barn som riskerar att föda för tidigt (gissar att flerbördsgraviditeter kan vara annorlunda?). Men även i denna studie efterfrågas mer forskning. En studie publicerad 2018 jämförde fysisk aktivitet hos olika gravida och utfallet för förlossning. Man fann att de kvinnor som födde för tidigt tenderade att röra sig mycket mindre än de som födde fullgångna barn. Att ordinera vila gjorde inte att fler gravida födde senare. Ytterligare en annan studie har liknande slutsats – kvinnor som fött för prematurt vid tidigare graviditeter bör rekommenderas att röra sig minst 30 minuter per dag vid efterföljande graviditeter.

Livmoderformer

En följdfråga gällde det här med livmoderformer. Normalt ska livmodern vara päronformad, men vissa individer har en annorlunda form på sin livmoder. Förekomsten är lite oklar, eftersom många inte märker det alls. Jag hittar siffror på allt mellan 1 av 20 och 1 av 100 personer med livmoder. En av 13 som söker hjälp för infertilitet verkar ha en annorlunda form på livmodern, men det behöver inte vara synonymt att livmoderformen påverkar fertilitet eller graviditetsutfall. Hjärtformad livmoder, som frågeställaren undrar över, kallas bikornat livmoder och detta verkar var mycket ovanligt. Denna slags livmoderform kan göra det trångt för fostret på ett sätt som kan trigga igång för tidig förlossning.

Träningsprogram under ordinerat sängläge

På amerikanska sidor hittar jag flera träningsprogram för dem som fått ordinerad sängvila under graviditeten. Jag tror att det är så pass ovanligt i Sverige men hoppas att det kallas in en fysioterapeut i de individuella fall som krävs. Att ha god muskelfunktion och mycket muskelmassa innan sängläget gör ju att den muskelmasseförlust som sker kanske inte påverkar din funktion så mycket.

Kan inte betyda ordinerad inaktivitet

Att vara rekommenderad sängläge under en graviditet bör inte innebära full inaktivitet. Inaktiviteten i sig innebära risk för ohälsa. Den motion du kan få till kan bidra till både optimera fysisk hälsa, men också hjälpa dig psykiskt. Fysisk aktivitet kommer hjälpa dig att hålla dina leder rörliga, hålla igång blodcirkulationen och minska förlusten av muskelmassa. Att hålla blodcirkulationen igång är det viktigaste för att förebygga blodproppar, och att undvika förlust av muskelmassa är viktigt på grund av föräldraskapet som väntar dig.

Övningstips

Blir du ordinerad sängläge ska du första hand begära att få träffa en fysioterapeut. Gör alla övningar långsamt. Lyssna på kroppen. Dela upp träningen över dagen. Undvik att hålla andan, ta i så tungt att du nästan krystar och får sammandragningar. Doseringen vid varje övning gäller bara om du samtidigt mår bra medan du tränar. Börjar det kännas tungt kan du minska på antalet.

Bäckenbotten och bål

  • Bäckenbottenträning. Knip med bäckenbotten so matt du ska hålla in en fis och hålla in kiss. Lyft bäckenbotten något uppåt/inåt i kroppen. Ingen rörelse ska synas utanpå kroppen, du ska alltså inte lyfta rumpan eller knipa ihop insida lår. Håll ett par sekunder och släpp. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.
  • Djupandning. Håll händerna på nedre delen och på sidan av dina revben och andas djupt. Känn att revbenen expanderar i sidled när du andas. Försök få med bäckenbotten så att du kniper på utandning och släpper bäckenbotten på inandning. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.
  • Bäckentippning. Ligg på rygg med böjda knän och fötterna i madrassen. Tippa bäckenet så att du växlar mellan att ha en kraftig svank och en svank som är helt utplånad och pressad ner i madrassen. Gör rörelsen mjuk, det ska inte göra ont. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.
  • Knäfällning. Ligg på rygg med böjda knän och fötterna i madrassen. Fäll båda knäna åt höger sida, och sedan åt vänster sida. Andas långsamt medan du fäller knäna och drar upp dem igen. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.

Armar

  • Knäpp händerna i nacken och fäll ut armbågarna. Dra ihop dem igen, och sära på dem igen. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.
  • Ligg på rygg med böjda knäna och armarna längs sidorna. Spänn magens och ryggens muskler och dra ihop skulderbladen. Försök hålla kvar den spänningen medan du sträcker armarna långsamt upp över huvudet. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.
  • Knyt och spreta med händerna. Böj och sträck i armbågarna. Håll handen upp mot taket och rita en cirkel. Upprepa varje rörelse på var sida, 10 repetitioner i 3 omgångar.

Nacke/axlar

  • Dra in hakan mot bröstkorgen, frammana dubbelhakor. Rulla huvudet försiktigt åt sidorna. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.
  • Dra upp axlarna mot öronen. Rulla axlarna framåt och bakåt. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar.

Ben och fötter

  • Ligg på rygg med raka ben. Rulla fötterna först åt ena hållet 10 gånger och sedan åt andra hållet 10 gånger.
  • Ligg på rygg med raka ben. Pumpa fötterna kraftigt uppåt och nedåt. Detta ska ske minst 10 gånger i timmen!
  • Ligg på rygg med raka ben. Böj ett knä i taget och dra foten så långt in mot rumpan du kan. Sträck sedan benet så mycket att hälen lyfter lite från underlaget. Upprepa 10 repetitioner i 3 omgångar, per ben.

Kondition

Om du får sitta upp i sängen kan du promenera med fötterna i sittande, och på så sätt få en lättare konditionseffekt.

Övriga tips:

  • Gummiband som fästs i sängramen eller i något annat kan användas som ett motstånd för armarna för att röra armarna i olika riktningar. Om du får sitta upp är rodd en bra gummibandsövning
  • Om du får stå på alla fyra är katten/kon en skön övning som bibehåller rörlighet i ryggen.
Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Ett halvt år med Waldo

Waldo

Farten ökar med vår lilla Do-do. Den senaste månaden känns det som att det har hänt hur mycket som helst. Motoriskt sett är han huuur nära som helst till att börja krypa. Jag vet att det eventuellt kan dröja lång tid innan han verkligen gör det, men han är också i ett läge där han faktiskt skulle kunna vara i full färd redan om en vecka. Vad menar jag? Jo, han ligger bra på mage, kan vända sig till och från rygg. När han är på mage så lyfter han sig upp på händerna och jobbar järnet för att komma dit han vill. Höger och vänster snurr funkar finfint, men oftast kommer han inte dit han vill, alltså framåt. Det motoriska programmet blir lite fel och han skjuter sig baklänges istället. Några gånger har han krupit några steg på armbågarna (typ militärkryp) framåt, men inte mer. Han kommer även upp på alla fyra ganska ofta och står och gungar.

Redo att krypa
Jag kan sitta ganska bra också.

Med maten går det också bra. Mia ammar för fullt, men vi märker att det inte räcker längre. På kvällen vill han verkligen ha en ”stadig” portion gröt (dvs. 2 msk grötpulver, 4 msk vatten, 1 tsk olja, 1 kub bröstmjölks-is och några tsk aprikospuré). Kan äter även smörgåsrån själv, brödbitar ibland, banan, apelsin och lite olika sorters mat (ris, potatis, kyckling, fisk mm). Ibland känns det inte som att det finns någon botten i pojken.

Mums!

Wollmar och Wilfred

De stora barnen blir större och större. Deras förhållningssätt till minstingen har inte förändrats märkbart på den senaste månaden. Möjligtvis så busar de lite mer med honom i och med att han skrattar vid titt-tut-lekar och ibland kan det vara ganska skoj för de stora med. W1 och W2 har börjar återuptäcka Duplo den senaste tiden och det är något som Waldo kan vara med på. De bygger och leker. Han ligger bredvid, raserar ibland och smakar sedan på diverse klossar. Alla nöjda! Vi försöker främja duplolekandet framför smålegolekandet (pga småbitar och bebisar, ni vet) och har därför köpt ett stort lass nytt (begagnat) duplo.

Sömn

Under 1½ vecka har Waldo varit förkyld. Det har inneburit lite jobbigare nätter. Men han har klarat det förhållandevis bra, hans storebröder i samma ålder tog förkylningarna mycket värre. Nu har det varit några nätter med mer amning och två riktigt jobbiga ”jag-kan-inte-andas-med-näsan-och-kan-inte-heller-suga-på-nappen”-nätter. Första natten efter att förkylningen släppte sov han från 18:30 – 03:45 utan att vakna eller amma. Det var nice!

Mat

Vora måltider rullar på. Men vid middagarna är det en förälder som inte får äta helt ostört utan behöver agera bläckfisk och mata en hungrig Waldo samtidigt. På grund av detta har Mia matat Waldo innan jag kommit hem från jobbet, för då kan han sitta med och knapra själv på ett smörgåsrån som ”efterrätt”. De stora barnen är såklart mycket avundsjuka på de där rånen. Livet är orättvist! 😛

Jag pottränar en del också, fast jag bajsar hellre på mattan.

Föräldrarna

Den senaste månaden har varit mycket arbetsintensiv för oss båda. Jag har haft mycket deadlines på jobbet, med lönesamtal, utvecklingssamtal och en massa workshops och inspektioner (= sena dagar). Jag har också påbörjat att lämna över en del av mina ansvarsområden och då kräver det lite extra arbete för att hinna med. Mia har haft fullt upp med uppdrag och dagar med SKL, SBU, Socialstyrelsen och fristående föreläsningar och personliga mejlrådgivningar. Vi har även byggt på lotten med hjälp av underbara vänner och så nu vill vi bara andas ut och ha några lugna veckor! Nu hoppas vi på fint väder, bra vårsådd och slut på förkylningar och en paus från jobbiga faser.

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Ett halvår postpartum

Kan vi bara ta en sekund och fundera över detta sjuka: Ett halvår postpartum? NÄR försvann all denna tid?

Magen och kroppen

Jag hade en dag i mars, då jag skulle jobba och klädde mig i jobbkläder och sminkade mig och ba ”JAG KÄNNER MIG SNYGG!”. Det var en sån fantastisk känsla och det var så ENORMT länge sen. Jag tror att det ganska exakt var ett år sedan, faktiskt.

Det här var i april förra året, och det var på en jobb för SKL-dag och jag vet att jag kände mig bekväm, välklädd och snygg. Det var nog typ sista gången för graviditeten.
Det här var nu, första gången jag verkligen kände att jag trivdes med mitt utseende igen.

Kalla mig ytlig, men det gjorde SÅ MYCKET att bara få landa i den där känslan av att trivas i kroppen igen.

Sen gick det några veckor, och så började postpartum-håravfallet Allan ge sig till känna. Det är inte sååå farligt, men det gör ändå något med mitt utseende. Att inte ha riktigt samma ansiktsform/hårfäste som vanligt. Jag ser inte heller fram emot perioden av att se ut som en galen professor med yviga småhår som en gloria runt pannan.

Amningen

Amningen rullar på som tidigare, men nu äter Waldo en eller två måltider med annat, men ammar som måltidsdryck. Så jag tror egentligen inte alls att jag ammar mindre än tidigare.

Bäckenet

Jag har insett en sak: Jag kan inte promenera med Waldo i sjal, även om det aldrig har gjort direkt ont medan jag burit och gått. Det är en belastning som troligen medverkat till att jag har haft så ont i bäckenet, så pass länge. Jag har helt fått övergå till att ta vagn vid lämningar och hämtningar. Däremot fungerar sjalbärande hela arbetsdagar (med pauser såklart), bara de inte innebär för mycket gående. När jag slutat överbelasta bäckenet så så har det blivit mycket bättre. Jag har nu kunnat springa en mil och har nog inte haft värk egentligen på hela Waldos femte månad.

Handlederna

Jag tänker inte på handlederna länge, mer än om jag suttit och läst eller sytt för hand mycket. Då blir jag trött och får lite ”varningssignals-ont”. Hade jag gått över den gränsen hade det nog varit lätt att provocera igång smärtorna igen.

Jobb

Waldos femte månad har varit jobbintensiv. Vi har snittat på två hela arbetsdagar i veckan minst, utöver allt jag gör här hemma med blogg och bokskrivande. Jag tror inte att det har varit dåligt alls, för någon av oss. Min erfarenhet av våra tidigare bebisars femte månader är att det är en månad av frustration och närhetsbehov. Waldo har behövt vara väldigt lite frustrerad, för han har ju suttit ihop med mig i sjalen väldigt mycket. Och ändå går hans utveckling i rasande takt framåt, han sitter själv korta stunder och står på alla fyra och gungar. Men resten av terminen kommer vara lugnare nu! Det ska bli skönt, det med!

Trötthet

Just nu har både jag och Waldo haft en förkylning med massa hosta, med uppvak och störd sömn för oss båda. Så nu är jag lite mör. Men annars? Helt okej.

Mens?

Ingen mens än, men har haft lite förkänningar av värk i livmodertrakten och sånt som får mig att känna att det kanske är på g? Jag vet inte. Har fått tillbaka mensen vid typ 8 månader de andra gångerna så jag hoppas det dröjer lite till.

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

Vad behöver forskas på?

Förra året i juni skrev jag om detta första gången. Om SBU:s rapport om prioriterade forskningsområden. Nu kommer årets rapport, där man gått ännu djuare i dessa frågor.

HÄR kan du läsa rapporten.

Varför?

”Vilka forskningsfrågor prioriterar kvinnor som drabbats av förlossningsskador och vårdpersonal inom området? SBU har, på uppdrag av reger­ingen, in­­ven­terat forsk­nings­frågor samt låtit kvinnor med för­loss­nings­skador och vård­personal som arbetar inom om­­rådet gemensamt prioritera bland forsk­nings­frågorna.”

Hur?

Prioriteringen har gjorts genom att patienter, vårdpersonal och anhöriga lyfter vilka forskningsfrågor som de, utifrån sina perspektiv, tycker är viktiga att forska på. Man började med en enkät på SBU:s webbplats. ”Totalt var det 939 personer som fyllde i minst ett för­slag på forskningsfråga under något av de tio områden där forskningsfrågor efterfrågades. Majoriteten var kvinnor som drabbats av förlossningsskador men även anhöriga, vårdpersonal och forskare fyllde i enkäten.”

Fem huvudområden

Utifrån detta gick man vidare med att djupdyka i områdena diagnostik av för­loss­nings­skador, prevention av förlossningsskador, behandling av grad 2-bristningar, behandling av grad 3- eller 4-bristningar (analsfinkterskador) samt behandling av skador på levatormuskeln. Djupdykningarna gjordes av fem arbets­grupper vid fem separata work­shoppar. Deltagarna var hälften professionella inom området och hälften har egen erfarenhet av att ha en förlossningsskada. Ambitionen var att få med så många olika relevanta perspektiv som möjligt i varje grupp. Deltagarna prioriterade forskningsfrågorna i två steg.

Resultatet?

De fem workshopparna resulterade i fem topp 10-listor med de forskningsfrågor som respektive arbetsgrupp tyckte var viktigast. Kolla upp dessa på SBU:s egen sida! (Det är lite för mycket att skärmdumpa eller skriva här). Men det är mycket, mycket intressant!

Jag var själv med i gruppen som jobbade med behandling av analsfinkterskador och det var en väldigt trevlig och givande arbetsdag/diskussion.

Tagga till nurå!

Jag tror faktiskt inte att det är något problem att hitta personer som är sugna på att forska på allt detta. Däremot är det nog klurigare att få finansiering till dessa projekt. Så hoppas vetenskapsrådet och andra som finansierat forskning taggar till och ser behoven!

Coreträning och bäckenbotten

Kan du skriva om coreträning? Är det bra, hur ska man träna det osv. Jag har problem med min rygg och med bäckenbotten och tänker att coreträning vore bra (men kanske har fel) men hittar ingen coreträning som tar hänsyn till bäckenbotten.

Såg att du tidigare skrev om bäckenledssmärta, vad är det, var sitter det och vad kan man göra åt det (tror att jag lider av det).

Knipkulor, kan det vara ett bra komplement till knipträning? Vad ska man tänka på då? (Du kanske redan har skrivit om detta?)

Läsarfråga

Svar

Jag har redan skrivit ganska mycket om coreträning!

Du undrar ockå lite om bäckensmärta.

Nu har jag ofta delat upp det i bäckensmärta under och efter graviditet, det finns alltså en hel kategori här på bloggen som också omfattar bäckensmärta efter graviditet.

Du frågar också om knipkulor, det har jag skrivit mer om här:

Träna med vaginala tyngder

 Använd sökfunktionen!

Om du undrar om jag skrivit om fler saker går det att använda sökfunktionen direkt här på bloggen, eller skriv in bakingbabies.se i google-sökrutan direkt, gör ett mellanslag och skriv det du letar efter. Då brukar google också direkt plocka upp relevanta inlägg.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Bäckensmärta och överspänd bäckenbotten

L

Två läsarfrågor om bäckensmärta och om överspänning i bäckenbotten

” Jag har 15 månader efter andra barnet fortfarande problem efter foglossning. Har ont över blygdbenet, på sidorna av blygdbenet, ”undertill” (bäckenbotten?) precis var insidan av låren möter bäckenbotten samt svanskotan. Kan bara gå kortare sträckor. Vad är det egentligen som gör ont i bäckenbotten där vid insidan av låren måntro? Muskler? Ligament? Där börjar det värka och kan hugga till om jag rör på mig för mycket. Där knakade det också hemskt när jag var gravid. Smärtan i svanskotan kom först efter förlossning.

Läsarfråga

”För 9 månader sedan födde jag vårt första barn med ett planerat snitt (är stelop i SI-lederna och avrådes vaginal förlossning). Slapp foglossning och mådde bra under graviditeten. Allt gick bra och jag tycker att jag ”fått med mig kroppen” på att vilja börja träna igen. Jag har varit noggrann med bäckenbottenövningar och har tränat med både fysioterapeut och en pt som ska vara duktig på postpartum-träning. Men.. vareviga gång jag kniper och /eller kopplar på bäckenbottenmusklerna så får jag så infernaliskt ont i svanskotan. Jag har fått höra att detta nog ska gå över men det gör det verkligen inte. Det blir inte ens bättre. Jag tänker på min hållning och hur jag sitter för att inte belasta svanskotan men har ändå så ont. Har du någon uppfattning om vad det kan vara som ger sån smärta.”

Läsarfråga

Svar till första frågan

Jag vill till att börja med hänvisa till en  serie om bäckensmärta efter förlossning. Där tror jag att det finns mycket bra input till den första frågeställaren.

Behövs en bedömning

Det här är frågor  som är svåra att svara på utan att jag själv gjort en bedömning, så det bästa svaret får du om du faktiskt bokar tid hos en fysioterapeut som kan klämma och känna på dig!

Svar till andra frågan

Min gissning är att bäckenbottens muskler som fäster vid svanskotan drar i den och provocerar en rörelse som ger smärta. Jag skulle därför rekommendera att du söker upp någon som gör en bedömning av din bäckenbotten. Är den generellt för spänd så kanske du överhuvudtaget inte ska knipa just nu, utan fokusera på avslappning och sänkning av bäckenbotten snarare än knip. Om det istället är ett problem i just svanskotan så kan bäckenbottenträning vara bra för att öka blodcirkulationen i området, men då tror jag att du ska försöka hitta en spänningsnivå som ändå känns smärtfri.

I det sista inlägget i ovan nämnda serie så skrev jag även om överspänd bäckenbotten. Om du har en överspänd bäckenbotten rekommenderar jag inte knipövningar utan istället avslappning, egenmassage och andra åtgärder. Tips på dessa hittar du här:

Egenvård vid överspänd bäckenbotten

Här finns läsning om smärta i svanskotan:

Boka in ett besök hos en fysioterapeut är min rekommendation! Oftast hittar du bra hjälp om du ringer runt till de fysioterapimottagningar som finns i din närhet och frågar efter någon som jobbar med kvinnohälsa, bäckenbotten eller svanskotor!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Läsarfråga om snippans utseende efter förlossning

Återställa snippans utseende efter en bristning?

Jag undrar över detta med att bli sydd och möjligheten att återställa snippans utseende efter bristning. Till mig säger de att de inte vill sy hela vägen som jag var innan skadan, pga risk för samlagssmärta då ärrvävnaden är mindre töjbar än den tidigare oskadade vävnaden var. Är det vedertaget? Vad har du för erfarenhet, kunskap och åsikt i frågan?

Svar

Det här är en svår fråga, med flera olika lager av svar.

  1. Ärrvävnad kan ge samlagssmärta, men det kan vara behandlingsbart
  2. Man ska laga allt som behöver lagas om det är möjligt
  3. Utseendet kan ändå förändras, utan att det nödvändigtvis är bestående men

Utseende och funktion kan vara synonymt

Det som oftast ändrar utseende efter en vaginal förlossning är de inre blydgläpparna och förhållandet mellan dessa och mellangården. Att laga mellangården efter en bristning är inte en estetisk fråga, det är en funktionell sak. Om du fått en väldigt kort mellangård (och i relation längre blygdläppar) efter en förlossning kan detta ibland höra ihop med missade muskelskador under huden. Det är dock inte alltid så – det kluriga med mellangården är att man kan ha fått ihop alla muskler men ändå ha fått en något kortare mellangård. Eller så kan de ha sytt ihop huden långt och snyggt, men totalt missat musklerna där under.

Mellangårdens utseende ger ledtrådar

En kort mellangård, en ny ”längd” på blygdläpparna och en bristande muskelfunktion kan alltså betyda att det är något som är fel. Då kan du behöva en kirurgisk åtgärd för att återställa anatomin så gott det går. Men om alla muskler sitter där de ska och funktionen är bra, men ”bara” utseendet förändrats, då gör man ofta helst inget åt det. Eftersom en operation alltid innebär risker och i det faller bedömer man kanske inte att riskerna överväger fördelarna. En kort mellangård kan också (utöver de symtom som uppstår vid muskelbortfall) också innebära att bakterier från tarmen lättare når in till vagina och man får problem av detta.

Man ska sy, men man ska sy bra

Mellangårdmusklerna fäster ihop i varandra i utrymmet mellan vagina och anus. Om dessa muskler går sönder vid en bristning behöver de sys ihop igen i mitten för att återfå sin funktion.

Som jag uppfattat det så ska man sy det som gått sönder och det är inte vedertaget att lämna en bit osydd för att minska risken från ärrsmärta vid samlag. Men det kräver lite finess hur man syr och det är inte bara att tråckla på hejvilt. Så här säger bäckenbottenutbildning.se:

”Närmare hymen bör man inte sy ner vaginalväggen mot fascian eftersom det då kan bli en grop med stram ärrvävnad som kan orsaka dyspareuni. Sy därför i 2 lager här. Hymen är bra som referens för var suturraden ska stoppas. När man närmar sig hymen bör man vara försiktig eftersom vaginalslemhinnan här ofta är svullen. Om muskelfästena är adapterade och slidmynningens form återställts ligger själva hymen ihop och kan lämnas osuturerad om den är svullen. Risk finns annars att suturen skär.”

Bäckenbottenutbildning.se

Ärrbehandling

Ärrsmärta efter en primär lagning eller omoperation är behandlingsbar. Det innebär ju dock att operationen har skapat ett behov av ytterligare behandling. Då är vi tillbaks till att nyttan måste överväga riskerna. Och det beror ju som jag ovan nämnde helt på hur du mår och vad du har för symtom.

Mina åsikter

Jag har träffat patienter som genomgått operationer hos privata kirurger enbart för estetiska skäl. Jag har inte varit imponerad. De har visserligen kunnat återställa utseendet, men i flera fall har den som sydde ändå missat musklerna undertill. Om problematiken handlar om bäckenbottens muskler, och inte bara slemhinna och hud, då skulle jag aldrig under några som helst omständigheter låta någon som inte är en erkänt duktig bäckenbottenkirurg sätta kniven i mig. Det är för mycket som står på spel.

Lite mer om hur jag tänker kring ämnet finns också här, Bör vi förbjuda kosmetisk könskirurgi?

Var det ens ett svar på frågan?

Du får gärna berätta mer om hur din situation ser ut och hur du tänker!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Stramande kejsarsnittsärr

Du skrev tidigare om ärr efter kejsarsnittet och det var första gången jag fick veta att man kan massera ärret. Det är nu 15 månader sedan jag födde med akut snitt. Ärret är fint och läkte bra, men ena änden av ärret har ”växt fast” med underliggande vävnad och det smärtar och stramar lite efter magträning/löpning/längdskidåkning. Frågan är om det gör något att det gör ont? Vilka vävnader är det som växer ihop? Och går det att massera bort så här långt efter snittet?”

Läsarfråga

Stramande kejsarsnittsärr

Stramande ärr handlar ofta om adherenser, när de olika vävnadslagren liksom växer ihop efter exempelvis ett kejsarsnitt. Det är en del av den normala läkningen, men när när stramhet från ihoväxningen ger symtom kan det behöva behandlas. Det är en mängd olika lager som läkaren tar sig igenom för att komma in till livmodern, och några av dessa lager kan alltså växa lite samman i ärrvävnaden. Ibland är det en sammanväxning melllan huden och de strax underliggande lagren och ibland känns sammanväxningarna djupare in.

Sammanväxningar kan visa sig på olika sätt:

  • Diffus magsmärta under eller efter träning
  • Stramande känsla kring ärrområdet eller djupare in, när du sträcker dig bakåt

Små, nästan osynlig ärr har sällan mycket sammanväxningar . Ärr som är indragna, mycket utstående eller har annan mörkare färg än omkringliggande vävnad visar oftare tendenser till sammanväxningar.

Vad kan jag göra?

Du kan absolut jobba med ärrmassage litegrann varje dag, och dels försöka få huden att bli rullningsbar under fingrarna men också gå lite djupare in i magen med massagen vid behov. Enligt min erfarenhet så kan du börja när som helst. Ju längre ärret funnits desto längre tid kan det ta innan du märker resultat. Det låter inte som att du har några stora besvär, så du får väl värdera din tid. Om du tycker att besvären är värda att jobba bort kan du absolut lägga tid på att massera ärren. Ibland kan det ju dock bara räcka med tanken ”jaha, där stramar mitt kejsarsnittsärr och det är inget farligt”. För om du bara tycker att förnimmelsen är okej så är det ju inget dåligt med att ha kvar det som det är. Du kan välja att se stramandet som något positivt, som att känslan du får är en töjning/stretchning/mobilisering som faktiskt är rätt bra. Allting handlar alltså om HUR ont det gör.

Referenser:

Post-cesarean parietal scar characteristics are predictive of pelvic adhesions. A prospective cohort study
Abdominal scar characteristics as a predictor of intra-abdominal adhesions at repeat cesarean delivery.
A reliable way to predict intraabdominal adhesions at repeat cesarean delivery: scar characteristics.

Fler inlägg på temat

Sammanvaxningar efter kejsarsnitt

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Var med i en studie om normal-anatomi

Bakingbabies hjälper till att sprida info

Det pågår en studie via Bäckenbottencentrum på Karolinska i Huddinge. De kartlägger normalanatomin med hjälp av 3D-ultraljud hos kvinnor som inte har fött några barn.

Kvinnohälsa, ni vet

Det som är grejen är att den globala kunskapen om bäckenbottens anatomi och funktion är relativt låg och ny (om man jämför med exempelvis gallgångarna) och 3D-ultraljud som kartläggning ännu nyare. I hela världen finns inga referenser hur den ”normala” anatomin, dvs innan en förlossning, ser ut av perinealkroppen/mellangårdsmusklerna.

På Bäckenbottencentrum träffar de kvinnor med besvär efter förlossningsskador och de vet naturligtivis hur skadorna ser ut men har alltså inget säkert att jämföra med. Därför gör de den här studien, så att det ska finnas fler pusselbitar till kunskapen kring förlossningsskador.

Normalanatomi och referensvärden

Vi som jobbar inom området ser ofta hur det kan se ut anatomiskt hos de kvinnor som har defektläkta förlossningsskador men det existerar inga referensområden för mellangårdsmuskulaturen och levatorn, hur det ser ut innan kvinnor har fött barn.

Vem kan vara med?

Kvinnor som aldrig har fött barn!

Hur går det till?

När man kommer till Bäckenbottencentrum får man fylla i ett formulär kring symptom som vidhetskänsla, nedsatt sexuell känsla och inkontinens av olika slag. Det är samma formulär som de ger till kvinnor med förlossningsskador, vilket gör att någon enstaka fråga kan kännas konstig att svara på (när det står ”jämfört med tidigare”). Sedan görs två stycken ultraljud, ett vaginalt och ett genom ändtarmen.

Intresserad?

Kontakta gärna Nina om du vill delta!

Studieansvariga läkare: Nina Rose, ST-läkare Kontakt: nina.rose@sll.se Gunilla Tegerstedt, Överläkare PO Gynekologi och Reproduktionsmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Snabb förlossning

Kan en snabb förlossning bero på en svag bäckenbotten?

Jag undrar om en snabb förlossning kan bero på en svag bäckenbotten? Mitt första barn föddes 5 timmar efter att första värken kom och barn nummer två kom 50 minuter efter första värken. Detta  resulterade i att han föddes hemma, tack och lov var sambon oxå hemma! Fick i efterhand höra att det lät som om jag hade en svag bäckenbotten med tanke på hur fort det hade gått.

Läsarfråga

Svar

Det här är en fråga som du kanske skulle få lite olika infallsvinklar på svaret på beroende på om du frågar en läkare, en barnmorska eller mig – en fysioterapeut. Hoppas du och din bebis mår bra och att du ändå kände att det var en okej upplevelse!

Vad vi vet att vi inte vet…

Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendet att en stark bäckenbotten skulle göra den förlossning längre. Så att påstå det motsatta tycker jag verkar lite magstarkt! Det finns ju många olika anledningar till varför så där riktigt snabba förlossningar sker. Snabba förlossningar kan höra ihop med ärftliga faktorer, att du fött barn tidigare, med havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, att bebisen är liten för sin graviditetsvecka eller då moderkakan börjar lossna spontant innan själva förlossningen. Eller något annat. Något samband kan också finnas med snabba förlossningar och fertilitetsbehandlingar, men jag har inte riktigt förstått det sambandet. Om livmodern har ovanligt kraftfulla och verksamma kontraktioner kan förlossningsarbetet också gå snabbare än annars.

Kan bäckenbotten styrka/svaghet påverka?

Jag tror personligen inte att bäckenbottens styrka har så mycket med förlossningen att göra. Däremot är ju liksom konsistensen på muskler och stödjevävnad en påverkansfaktor, men detta behöver inte vara synonymt med styrkan.

En problematiskt svag bäckenbotten ger andra symtom

Om du har symtom från svag bäckenbotten (inkontinens, tyngdkänlsa etc) så kan du försöka träna upp det. Om du inte hade symtom innan förlossningen, och har fått det nu, är det troligare att det är en naturlig följd av förlossningen. En följd som förhoppningsvis ger med sig med tid, kroppsegen återhämtning och knipträning. Verkar du ha fått nya symtom som inte ger med sig tycker jag att du ska söka hjälp.

Svamligt svar, kanske

Jag har svårt att tro att en svag bäckenbotten skulle vara den enda anledningen till en mycket snabb förlossning.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!