Äppelmos
Det har varit fullt ös sedan vi kom hem från Öckerö och man märker tydligt att Wollmar är van vid att ha många personer som vill leka, busa och roa honom. Nu är det tyvärr enbart jag vilket betyder att han blir hemskt grinig och rastlös om vi inte gör något. Så det blir mycket ut i parken och iväg på andra upptåg.
När han dock sover passar jag på att diska, laga mat och därmed är vi så gott som inne i hela rullan igen.
Idag har vi kokat äppelmos på en påse äpplen Mia fick med sig från en kollega på jobbet.
Skala och kärna ur äpplena. Lägg dem i en bunke med vatten och askorbinsyra (eller citronsra) så att de inte oxiderar och blir mörka och fula. Koka upp lite vatten och lägg i äppelbitarna. Puttra i några minuter till dess att äpplena blivit mosiga. Rör i sockret och askorbinsyra och mosa till dess att du fått den konsistens du vill ha. Häll över i varma och rena burkar.
Arv eller miljö?, det kan man fråga sig.
Här kommer den brittiska humorn och den sri lankesiska kärleken till te, allt i ett!
Vi tackar farmor och siya för den fina presenten!
Kindtandselände
Alltså, någon som vill vara stand-in-förälder ett tag?
När barnet är mätt, utsovet och ingosat i sin ena förälders famn, och ändå gråter som att världen skulle gå under.
När man är i kyrkan och man har lyckats manövrera så att barnet både fått lagom med lugn och ro, men också massor med rolig uppmärksamhet, och det ändå gråter som att det inte fanns någon morgondag.
När barnet får bada, vilket är det absolut roligaste i hela världen, men bara fortsätter gråta.
När en alvedon-supp bara hjälper en kort, kort stund, för att sedan följas av gråten som skulle kunna representera alla andra gråtar i världen.
Då är det bara att försöka lägga barnet och tömma huvudet på alla ljud.
Ge mig största möjliga tyyyyyyyyyyyysssssstnad!
