Sommaren är oss nästan förbi och Waldo blir nu 10 månader gammal. För en månad sedan trodde vi att vi skulle haft en bebis som gick vid det här laget, men så är icke fallet. Han älskar att hålla någon i händerna och promenera omkring, men så snart en släpper så sätter hans sig. Ibland står han själv, kortare stunder, men så fort han kommer på att han står utan stöd så går han ner. Prat/språk-mässigt går det sakta framåt. Vi tycker att han säger mama och dada till oss respektive, men det är inte helt konsekvent. Det finns tydligen mycket viktigare saker, så som vatten (som har flertalet benämningar) och ”all done” som han säger när han är klar med maten (”AH-DAN”).
Annars så följer han i mycket de olika faser som han går genom och just nu är det mycket peka på olika kroppsdelar. Peka på öga, mun, näsa, öron, dra i ögonfransar, nypa i bröstvårtor mm. Hans ögon har också öppnas mer till omvärlden och fordon och djur är mycket intressanta.
Wollmar och Wilfred
Vi har kört mycket bil i sommar och det har gått hur bra som helst. Genom hela sommar turnén genom Sverige och turen till Finland har vi läst de tre första Harry Potter-böckerna och lyssnat genom 8 h av ”Krypens drottning” av M G Leonard (del 2 av 3). Pojkarna älskar att åka bil och det har verkligen gått över förväntan. På Öckerö fanns även barnens kusin (min brors dotter) som de lekt med jättemycket och som visat dem hur en tar hand om en bebis.
Pojkarna är ändå mycket måna om sin lillebror men ibland så fastnar de i att vidta försiktighetsåtgärder som är onödiga då Waldo blivit större och de hänger kanske inte alltid med i takten som en bebis utvecklas och växer.
Sömn
Hela sommaren har barnen somnat ungefär 20 och vaknat mellan 6 och 7. Waldo har oftast varit först upp tätt följt av Wilfred, som en undrar om inte han legat vaken i väntar på något slags vakenljud från oss. Precis som hemma har Waldo somnat i spjälsäng men oftast burits över till oss vid första amningen eller när han blivit ledsen. Mia och jag har turats om, vem som går upp på morgonen och vem som fått sova till ca 08:15.
Sista veckan har dock Waldo sovit länge och vi har alla gått upp någon gång mellan 7:30 – 8:00. Känns så där lagom bra tajming nu när skolan snart börjar och allt. Ja ja.
Mat
Waldo forsätter att äta det mesta som vi äter. Det är mest mellanmålen som är särskilt anpassade till honom då hårda äpplen eller sommarglassar inte riktigt är något för honom än. Nu för ca 1 vecka sedan slutade han att nattamma helt. Det var jätteskönt för alla inblandade att det skedde utan vidare kris, utan liksom bara blev så.
Föräldrarna
Mia och jag har njutigt i fulla drag av denna långa sommaren tillsammans. Det har varit mycket fix inför företagsstart och många mail fram och tillbaka till Stockholms läns IT-avdelning. Vi har både fått så mycket tid till sömn, vila och träning som en kan få med tre småbarn. Nu ser vi fram mot en spännande höst, där Mia kickar igång sin verksamhet och jag får vara hemma med Waldo och rådda i hemmet. Det ska bli kul och jag ser verkligen fram emot det närmsta året. Nu blir det att jag kommer att vara föräldraledig i 11 egna månader och Mia i 10, men vi ser det som en så när 50:50 som det kunde bli.
Hur tänker ni med uppdelning av föräldraledighet? Är det viktigt att det är jämt? Är det lätt att komma överens?
Vi har haft många matländer och temaveckor nu. Det händer numera ganska ofta att vi har länder där vi bara hittar ett eller två recept som vi är beredda att laga/äta. Men Moçambique var unikt i sitt slag, eftersom vi hittade google-sida upp och google-sida ner med EN maträtt. Ett räk-recept i olika variationer. Vi äter den med pasta, så kommer barnen åtminstone äta pastan. Varför vill våra barn inte äta skaldjur??
Efter mycket letande har vi hittat en piri-piri-kyckling också. Den tar vi med mathavre.
Okej, vad ska vi äta mer då?
Det har ju varit den återkommande frågan hela sommaren… Nu kan vi visserligen litegrann välja mat utifrån vad vi skördar på lotten.
Har vi bara tid och tillgång till bär älskar vi att plocka dem och göra sylt och marmelad. Vi brukar försöka hinna med en dags blåbärsplockning varje år, och brukar även gå ut och plocka park-körsbärs i närheten.Det är ju så härligt att få ha en bit av sommaren kvar i en burk, kanske hela hösten och vintern!
En marmelad vi gärna gör hos mina föräldrar, där vi otroligt gärna får länsa buskarna eftersom de har i överflöd. Denna marmelad kanske gör sig bäst i bakverk, så som svartvinbärsgrottor (som hallgongrottor fast denna sylt), eller denna mördegskaka.
Det här är kungen av marmelader, enligt oss. Vi park-plockar sådana där mindre, sura slags körsbär som ingen annan vill ha. De gör sig alldeles utmärkt i en söt marmelad. De gånger vi försökt med köpe-bär har det blivit alldeles för sött. Har du ett sådant där sur-körsbärsträd i din närhet är du lyckligt lottad. Ut och plocka!
Vi anser att blåbärssylt är det bästa sättet att ta till vara på skogens ametister. Får vi ett direkt överflöd bakar vi paj eller annat, men annars vill vi helst ha sylt till höstens alla pannkakor. Och ja, vi äter rätt mycket pannkakor.
Om ni mot förmodan skulle vilja baka något av blåbär, nu när vi hjärntvättat mer med sylt- och marmeladrecept, vill vi _verkligen_ slå ett slag för den här kaka/paj-korsningen. Den är himmelsk!
Berätta, vad är din bär-favorit? Både att äta och att göra med bär, alltså.
Lyxigt frukost kräver färskt och gott bröd. Något som förgyller en härlig frukost är frallor, tycker vi. De går ju förstås att göra och äta vilken tid på dygnet som helst, men i och med att våra barn vaknar så embarmligt tidigt så är det ofta på mornarna vi har tid att baka. Men det är lika gott med nybakta frallor till eftermiddagsmellis också! Här kommer några av våra favoriter!
Ibland är det roligt att göra tillbakablickar genom åren, och tack vara bloggen har vi ju chans till det!
2018
Förra sommaren var som ju vädermässigt en (mar)drömssommar. Alltså vi förstår att det är många som verkligen fick lida av vädret, men för oss som bara semestrade var det ju underbart. Vi hade på vinst och förlust anmält Wollmar till utomhussimskola, och det var ju för väl att vädret var som det var. Mia var gravid och trött men glad också.
Den här dagen för tre år sedan gjorde vi en utflykt från Öckerö till Hyppeln, en annan liten ö på västkusten. Vi badade, lekte och köpte glass av en glasbåt som kom förbi. Den båten har gjort djupt intryck hos barnen, de pratar fortfarande om glassbåten.
2015
Juli 2015 var vi på årets dejt på Tullhuset, den restaurang som vi alltid passar på att besöka medan vi ändå är på Öckerö och mina föräldrar kan passa barnen. Tullhuset är en fisk- och skaldjursrestaurang. Korven du ser på bilden var någon slags laxkorv och den var himmelsk som en del av en tapastallrik. På dagen innan vår dejt sprang jag och Mia en mil på under 50 minuter. Det var Mias första, och hon älskade det inte.
2014
Wilfred var två månader och några veckor och var på tvåmånaderskontroll. Han vägde 5780 gram och var 59 cm lång. Det var typ trehundragrader varmt ute. På bilden syns också Wilfred navelbråck rätt bra. Det har typ försvunnit nu, men har har en liten magmuskeldelning kvar.
Här var Wollmar inte ens ett år, och gjorde som smågurkor gör – äter sand. Han träffade också en av sina storkusiner och gosade järnet. Han var så blond där. Och så liten. Det är när vi gör sådana här återblickar som det blir så tydligt hur stora barnen faktiskt blir.
2012
Mias var JÄÄÄÄTTEGRAVID och låg hemma och läste böcker. Den dagen hade hon läst ut Les Miserables och börjat läsa andra boken i Haruki Murakamis triologi 1Q84 och hade fått graviditetsklåda. Jag jobbade mina sista dagar inför semestern och gick också och undrade när bebisen skulle komma…
Regnigt ute men solsken i sinne? Eller tid för kaffe och bulle i bersån? Förbered dig för solsken och fikastund med BakingBabies smarriga sommarbullar! Eller trösta dig med de samma. Våra sommarbullar är ett samlingsinlägg med bullar vi bakat under åren, men alla fungerar lika bra på en fikastund i bersån eller med en kopp kaffe inomhus medan det skvalar ute.
Mia och jag har lite olika preferenser när det gäller fika, och Mia gillar verkligen småkakor. Hon uppskattar att få en lite småkaka till sitt förmiddagskaffe så här på sommaren, och eftersom vi har en hel del olika bra småkaksrecept så tänkte vi tipsa! Kanske finns det fler som drömmer om långsamma kaffestunder med en liten kaka i fred från barnen?
Stoppljuskakorna som vi tipsade om häromdagen. Roliga att baka med barn, och uppskattade av alla!
Märtas är vår bästa kaka av alla. Sååå enkla och så goda. Faktiskt gillar vi dessa bättre än många andras favoriter bland de skurna kakorna, kolansnittarna.
Waldo blir idag nio månader! Han är ingen liten bebis längre, utan han är en person som med nyfikenhet och frustration tar sig fram här i livet. Han går längs med möbler, ställer sig upp mot allt och släpper och står utan stöd korta stunder. Han travar på med stöd av en person eller av en möbel eller vagn (även om vi inte har någon sån där bra lära-gå-vagn). Han har blivit lite tystare vad gäller ord, alltså för en månad sedan så försökte han mer med att säga ord. Nu känns det som att det är något annat i utvecklingen som dominerar. Men han har börjat försöka härma efter vårt stödtecken för ”all done” och det är så himla gulligt.
Wollmar och Wilfred
Alltså, det här med att ha långsemester med hela familjen är ju både mysigt och lite påfrestande. Ni vet ju hur det är. Men stundtals har vi det så himla mysigt och att vara fem i familjen där här sommaren är en riktigt bra grej.
Sömn
På Gotland och nu i Finland bor vid i stugor som inte är som hemma. Det är ju själva poängen, nästan. Men det här med att inte ha nattlampa (eller el för den delen) gör att Wilred vaknar och gråter varje natt. Lägg till lite bebis-fas, någon nerkissning och så gör ju att nätterna inte är helt ostörda. Vi har det inte dåligt med sömn, men vi har haft några riktigt dåliga nätter.
Mat
Vi har varit på resande fot i några veckor nu och det blir inte helt genomtänkt bebismat, alltid. Waldo äter det vi äter, och det funkar. Vi har inte tillgång till stavmixer eller så, så det blir mest plockmat. Det funkar.
Föräldrarna
Det märks att vi har tre barn nu. Det är mysigt på så många sätt men det märks också att vi är i minoritet. Det är inte lika enkelt att få till träning i trädgården eller bullbak i sommarstugeköket. Det är en liten omställning. På vissa sätt är det som att backa till småbarnsåren med Wollmar och Wilfred, på vissa sätt är det enklare och på vissa sätt svårare. Alltså att ha en bebis som kräver konstant översyn är ju en sådan sak, en vuxen går ju alltid åt till Waldo. Samtidigt som han ju också ”bara kan hänga med” i sele på ryggen, så att vi ändå kan gå pokemonpromenader eller spela boll med storgrabbarna.
En dag kom Mia och jag att prata om det här med o-ombedda råd till föräldrar. Alla som blivit föräldrar (och ibland de som bara hunnit några veckor in i en graviditet för den delen) har varit med om det. Ibland är det från någon närstående, en förälder, en mor- eller farförälder, ett syskon eller en vän. Ibland kommer det från en ytlig bekantskap eller från någon man knappt känner. Råden som kommer gällande barnuppfostran och omhändertagande av barn är många och vitt skilda.
Jag vill tro att det någonstans i de allra flesta fall finns en välmening bakom råden som ges. Men ibland kan det enda en hör vara en förtäckt formulering av ” jag tror mig kunna sköta ditt barn bättre än du”.
Låt mig fördjupa resonemanget.
Som i all kommunikation finns två delar i det hela. Sändaren, den som lämnar rådet och mottagaren/mottagarna, (=föräldern/föräldrarna).
SÄNDAREN:
Om vi fokuserar på sändaren först. Vem är sändaren och vad driver denne? Som jag ser det finns det lite olika varianter:
yrkesexperten (som kan ha varierande kompetens ändå ju)
”det här funkade för mig”-personen
en önskan att göra saker bättre (typ hen som påstår ”Han är nog hungrig” till en förälder med gråtande barn på bussen…)
bara en klassisk översittare som vill framhålla sin egen förträfflighet
en äkta empatiskt person som verkligen vill väl
en person som talar innan hen tänker (”har ingen farstu” som Mias norrländska kollega brukade säga)
Alla ovanstående faktorer kan göra att Sändaren känner sig manad att ge dig ett råd. En total främling kanske inte har någon rätt att blanda sig i över huvud taget. Men de vill ju så himla gärna lämna det där tipset, rådet, den där hänvisningen. Om inte annat så de de i alla fall försökt. Grejen med råd är väl att man gärna inhämtar råd från dem som förtjänat dens förtroende?
Undantag: En främlings råd ska antingen vara mycket förtroendegivande (typ från en yrkesperson), vara förmedlat med outstanding retorik, helt enkelt vara världens bästa råd eller tilltala en mycket desperat förälder som är beredd att testa vad som helst.
MOTTAGAREN:
Hos mottagare kan känslan vara: Är det här ett råd och är det kritik?Det är så klart lite knivigt att veta. Känslan av att kanske bli kritiserad gör att det är lätt att i mottagarsituationen bli som trostiga tonåringar som inte vill lyssna på omvärldens visa ord, utan bara tar illa vid för allt som sägs och surmulet går iväg.
Går det att ge o-ombedda råd rätt?
Jag tänker att själv vill jag bli bättre på att tänka igenom vad jag säger, hur jag säger det och närdet sägs. Jag tror att nyckeln kan ligga i att fråga först – ”skulle du vilja höra min tanke om detta?”. Och absolut inte döma förälderns beteende på något sätt och inte förvänta mig att mitt råd kommer tas emot med fyrverkerier och evig tacksamhet. Alls. Så hade jag gärna velat att folk gav råd till oss också.
(Det här är ett inlägg som står överst på bloggens förstasida. Nyare inlägg ser du när du scrollar ned.)
Semestertider på BakingBabies innebär att det blir fler receptinlägg och inlägg av resonerande karaktär, kanske inga omfattande faktainlägg.
I radioskugga
I perioder kommer vi vara på ställen utan tillgång till internet och kommer därför inte kunna svara på frågor, kommentarer eller erbjuda personlig rådgivning. De flesta inläggen är tidsinställda i förväg. Vi hänvisar till sökfunktionen här på bloggen. När du har en fråga och inte hittar svaret här på bloggen är du naturligtvis välkommen att ställa den. Men svaret kommer enbart och endast utifrån vår möjlighet att svara. Kanske kommer svaret i först efter semestern.
Vi vill däremot otroligt gärna behålla kontakten med er läsare!
När vi har tillfälle är vi gärna inne och läser era kommentarer. Ibland har vi tillgång till att läsa kommentarer, men inte att skriva. Om vi är tysta är det alltså inte av ointresse. Skriv gärna och berätta om hur din sommar är! <3
Mia och Joseph Fernando är BakingBabies, som skriver om kvinnohälsa, livet som småbarnsföräldrar och kärleken till mat och bakning (inkl recept).
Mia är fysioterapeut och Joseph jobbar med kvalitetsfrågor inom läkemedelsindustrin.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.OkNej
