Hur mycket egentid och barnvaktstid har ni? Vad gör ni helst när ni har egentid? Och vad gör ni helst när ni har barnvakt?
Följarfråga
Egentid och barnvaktstid
Vi har aldrig barnvakt, haha. Eller aldrig och aldrig, senast hände det väl när Waldo föddes att Mias mamma tog de äldre barnen. Och när vi är hos mina föräldrar så händer det att vi lämnar barnen hemma och sticker ut och springer eller går till affären själva. Men vi har ingen uppstyrd eller återommande barnvaktstid. Mina föräldrar bor ju på andra änden av Sverige och Mias mamma gör så gott hon kan, men med 13 barnbarn och ett förskolärarjobb på vardagarna så har hon inte supermycket tid eller ork att passa alla barnbarnen.
Vad vi gör på vår egentid är ju ganska olika, så vi svarar var för sig.
Joseph
Om jag har en kväll ensam kollar jag helst på animé, spelar TV-spel eller kollar på någon serie/film som vi inte kan kolla på tillsammans. Mia tycker att rätt många filmer/serier är för läskiga. Har jag det riktigt lyxigt brukar jag köpa hem ett ”Maple-Pecan”-bakverk från ICA och chips. Det händer att jag går på bio själv också. Det är om det kommer någon speciellt film som jag verkligen vill se på just bio, men som jag vet att Mia inte alls har något intresse av. Oftast blir ju egentiden när en av oss inte är hemma, och barnen sover. Egentid som i att jag själv går ut och gör något är mestadels gymmet eller går ut och springer. Varken jag eller Mia har jättemycket behov av egentid som i att ha egna vänner och egna intressen som sköts borta hemifrån.
Mia
Min bästa egentid är när jag har noll saker inplanerade och det är tyst hemma. Jag ÄLSKAR att vara ensam. Känner jag mig väldigt harmonisk så brukar jag ligga i sängen, äta choklad och läsa skönlitteratur. Annars brukar jag också uppleva att det är väl använd egentid att läsa vetenskapliga artiklar också. Jag har generellt inte så stort intresse för TV-serier eller film. Någon gång per år fastnar jag i någon enskild serie som jag gärna ser på då jag är ensam. Jag tycker om att promenera ensam. men inte där det är ödsligt. Mina bästa perioder av egentid i vuxen ålder har varit då jag har varit gravidledig från jobbet och hemma utan barn. Då har läst mycket, och nu senaste gången också skrivit mycket. Och annars har jag tagit promenader. Då har visserligen min energinivå också varit längre än annars, så jag vete tusan om jag kanske hade gjort något annat annars? Jag brukar också börja med något kreativt projekt om tiden finns, typ att rita, måla eller skapa på något annat sätt.
Joseph och Mia
Senaste gången vi hade mer sammanhållen barnfri tid i större mängd var när vi firade tioårig bröllopsdag 2017. En hel helg utan barn! Vi började på varsitt håll googla och planera vad vi ville fylla den helgen med. Vi båda hade samma agenda: Mat. Vi skrev ut listor på restauranger. Sedan läste vi igenom listorna och kryssade för dem vi ville gå på. Därefter jämförde vi våra olika resultat och bestämde oss för dem vi båda hade valt. Vi har också älskat de tillfällen vi fått tummen ur och gått på teater/opera. Av någon anledning är det inget som vi gör ofta. Museum och utställningar är en sådan sak som vi tycker lite olika kring. Jag uppskattar det mycket, men det slår inte an samma ton hos Mia.
Vad gör du helst med din egentid? Och har du och din partner samma önskemål om hur era dejter ska se ut?
Nu kryper Waldo i full fart och utforskar allt som han kommer åt. Han är också en hejare på att titta oskyldigt upp när vi säger vart han inte ska vara eller vad han inte får riva i. Detta är några att Waldos favorit saker/destinationer:
Dra i sladdar
Slita i lamellgardinerna
Kryp upp i diskmaskinen
Riva ner toalettborsten
Vadå?
Han reser sig upp mot i princip vilken yta som helst och rör sig obehindrat mellan möbler. Om vi går in på kommunikation så märks det att han tittar förtjust på medan vi pratar och kör med olika stödtecken, men han gör ingen större ansats till att efterapa. Det verkar som att ”nana” kan vara vatten, men det kan lika gärna vara ett missnöjesrop som passar in i situationen.
Wollmar och Wilfred
Storpojkarna växer och utvecklas mycket nu med. Wilfred har fyllt 5 och kan helt plötsligt en massa saker som en inte trodde tidigare. Helt plötsligt så kan han cykla och har kommit över sin rädsla av att doppa huvudet i vatten (tack simskolan!). Wollmar tar mer och mer ansvar och dukar bordet spontant till frukost och rycker in och hjälper med Waldo på olika sätt. Tänk va underbart det ändå är med tre sådana fina barn!
Vi har även haft farmor och siya (farfar) på besök vilket var mycket uppskattat av alla.
Sömn
Månaden började med en veckas dålig sömn på grund av Waldos två första små tänder. Tandbrottet löstes av av en förkylningsrunda som hela familjen fick ta del av med en grand finale av att Mia fick bihålsinflammation. Annars har Waldos nätter kommit sig i ordning efter förkylningen och de senaste nätterna har varit riktigt skapliga. Tyvärr sover Waldo fortfarande riktigt dåligt på dagarna. Eller, vissa dagar kan han bjuda på samlat 2 timmar utspritt på 3 tillfällen och andra gånger kan det summeras med 30 minuter snooze.
Mat
Nu äter Waldo mer eller mindre det som vi äter. Ibland kör vi det i mixern och ibland får han pilla i sig det själv, beroende på vad det är för mat. Sedan finns det sånt som är mer passande som Waldo mat och då brukar vi offra en matlåda och gör i ordning så att det finns mat lätt att värma och ge honom när han behöver. I övrigt är det gröt och frukt som gäller.
Föräldrarna
Förutom varsin sjukvecka på grund av förkylningen så mår vi bra. Jag går in i min sista vecka innan semester och sedan föräldraledighet. Alltså 1 vecka kvar på jobbet och sedan hemma med gullgrisarna i 14 månader! Jag ser verkligen fram emot det. Mia har precis fått klart sitt landstingsavtal och laddar inför arbetet som privat fysioterapeut. Hon har dessutom fått gott om föreläsningsbokningar och till hösten kan vi alla se fram emot inte mindre än två böcker som ska släppas. Helt enkelt fullt ös och laddar inför en sommar med familjen!
Okej, ni kör vi på ett miniland igen. 6,8 km2 liksom. Min gissning var att de inte har så många matbloggare, och det verkar stämma. Den här veckans receptletande resulterade i en rätt, en sallad och ett tillbehör:
Maj var intensiv på många sätt för oss. Allt händer i maj, visst? Vi har båda haft rätt mycket jobb, barnen har haft aktiviteter och ja, ni vet. Livet. Vi har inte haft något matland på hela månaden och nu känner vi att det är dags igen! Vi använder ibland en slumpgenerator som plockar fram fyra alternativ. Den här gången valde Wilfred bland dessa, och valet föll på Nauru. Det verkar som att Nauru har typ samma matkultur som Kiribati.
They are unable to grow fresh vegetables so the diet is limited. Almost all food in Nauru is imported, except for fish, coconut and a few other items. Spam and Corned Beef are popular and they also eat a lot of rice. I struggled to find an authentic recipe for Nauru, so I decided to challenge my culinary skills by experimenting! I cooked yellowfin tuna (which is available in Nauru’s waters) with coconut, chilli flakes & lime. I served it as a canape to our guests and they thoroughly enjoyed it!! If anyone has any traditional Nauruan recipes, I’ll happily cook Nauru again.
Fler än oss som har svårt att hitta recept alltså.
En del av grejen med att vi har mat-lands-teman är ju för att det ska bli lättare för oss att matplanera. Det här hjälper ju sådär… Nu har vi fått välja fritt utan sök-kriterier igen, det är alltid vårt svåraste. Det här planerar vi in nu:
Det här har varit det som förvånat oss mest i föräldraskapet
Omställningen att bli föräldrar
Det som förvånade oss mest med att bli föräldrar var hur otroligt starka känslor det skapar. Och att känslorna är inte enbart positiva, alltid. Vi älskar våra barn och skulle göra vad som helst för dem, så oroa er inte nu. Men vi hade aldrig kunnat föreställa oss att de också skulle kunna driva fram våra egna absolut sämsta sidor på ett sånt väldigt effektivt sätt. Det finns ingen annan människa som kan driva oss till vansinne som våra barn kan. Vi skulle aldrig bli frustrerade och arga på samma sätt, av vad någon annan gör. Vi blir extremt sällan arga på varandra, och vi är inga personer som ofta hamnar i konflikter med kollegor eller andra medmänniskor. Men barnen kan driva fram en sån ENORM frustration, som vi inte riktigt var bekanta med att vi hade inom oss tidigare. Är det bara vi?
Barnen ser hela registret
Vi älskar dem över allt annat, och vi låter inte frustrationen och ilskan ta överhanden på något för barnen negativt sätt. Men de ser oss bli arga, upprörda och stressade och vi försöker så pedagogiskt vi kan förklara för dem när det händer, eller strax efteråt. Vi tänker att barn behöver vet att hela känsloregistret finns och att det är okej att inom sunda spann ge utlopp för sina känslor.
Men, ja. Det som förvånat oss mest som föräldrar är hur arga vi kan bli. Haha.
Förebilder och inspiratörer inom föräldraskap
När det kommer till förebilder inom föräldraskap går vi nog båda mest till våra egna föräldrar. Mia vill gärna pyssla med barnen som hennes mamma gjorde med henne och hennes systrar. Det är lite tråkigt, för våra två stora älskar verkligen inte att pyssla. Mia tycker att det är viktigt att skapa ”magiska” barndomsminnen, hon jobbar mycket med stämningen hemma vid olika specialla tillfällen. Eller gör vardagliga tillfällen speciella. Från mina föräldrar har vi mycket hämtat en generositetsinställning – det ska alltid finnas utrymme för matgäster, och att ha barnens kompisar över är bara en förmån.
Svårt att härma av andra?
Annars känns det i stort sett svårt att inhämta råd och kunskap från andra när det kommer till föräldraskap. Det är ju bara vi som är vi, och det är bara vi som har våra barn. Våra svårigheter är ju utifrån våra egna svagheter som individer och föräldrar, och våra barn är ju sina egna personer med allt vad det innebär. Vi har några kompisfamiljer som fungerar ganska lika oss, och dessa blir ju inspiratörer på ett mer vardagligt plan. Det handlar inte om att vi har vänner som några stora föredömen på piedestaler, utan mer som medkämpande. ”Jaha, de löste det där problemet så där, vad smart!”.
Vad i ditt föräldraskap är mest utmanande eller förvånande?
Alltså. Så här är det: Vi vet att det inte går att generalisera, men vår erfarenhet av mat från Afrika är hittills inte så positiv. Vi är inte superförtjusta i couscous eller mat lik den från Marocko, vi är inte alls förtjusta i bröden från Etiopien och vi gillar verkligen inte såna därgrötliknande maträtter som finns i stora delar av Afrika söder om Sahara. Det är ofta ganska mild mat och vi gillar kryddor. Det har säkert också att göra med att råvarorna där smakar mer. Det är alltså alltid med ett litet motstånd som vi väljer matland från Afrika, till skillnad från Asien där vi väljer med förtjusning. Den här veckan landar vår matresa i Guinea, och vi väljer med en gång bort rätter med matbananer och matgröt.
Redan i förväg dömde vi det här matlandet som jättesvårt. En snabb googling innan vi verkligen satte igång med receptletandet gav oss massor med recept på kladdiga puddingliknande rätter och massor med bläckfisk. Inget av det funkar riktigt bra för oss. Eller ja, JAG gillar bläckfisk. Mia och barnen gör det inte.
Vi hittar också bara en rätt som vi är supersäkra på att är från rätt land, nämligen nationalrätten: Pepperpot stew. Vi hittar inga ”duvärtor” så vi kör med kikärtor istället. Vi är heller inga fan av ”corned beef” och kör istället med något annat salt kött, typ kassler. Och inte hittar vi någon ”Jams” heller, kör på sötpotatis. Ni hör ju, det här blir inte alls autentiskt… =)
Utöver detta blir det med allmänt ”karibiska” rätter:
Det är såna här matveckor som gör att vi kör litegrann fast också, nästa gång vi får upp något Karibiskt land kommer vi ju känna att det redan är lite gjort. Jaja.
Från alla våra matveckor får vi ibland favoriter som vi gör om och om igen. Den portugisiska matveckan hade vi 2017. Vi skrev aldrig upp att vi skulle göra detta recept i den matveckan, men någonstans där hittade vi detta recept. Och det blev en favorit som vi gör om och om igen. Det är som en härlig, mjuk korsning mellan pannkaka, crumpets och scones och är en OTROLIGT uppskattad del av en lyxig frukost. Vi skrev om detta på instagram i november förra året och det var många som verkade sugna på att testa. Det är inte helt lätt att hitta gamla poster på instagram, så vi insåg nu när vi fick frågan om receptet nu igen att vi behövde göra ett blogginlägg med receptet.
Som de urdåliga receptbloggare vi har gått och blivit har vi glömt att ta ett nytt foto av dessa. Men de ser liksom ut som en tjockare slags pannkaka med mer brödig konstistens. Ni hajar, va?
Ingredienser
10 gram jäst om du vill kalljäsa i kylskåp över natten, annars 25 g jäst (och bakar som vanligt)
8-9 dl vetemjöl (ca 500 g)
1 dl strösocker (80-90 gram)
1 ägg
20 g smör
1 tsk salt
2 dl mjölk
Gör så här
Lös upp jästen i mjölken, den behöver inte värmas. Tillsätt resten av ingredienserna och blanda till en smidig och ganska lös, men inte kladdig, deg. Om du ska jäsa över natten ställer du den i en täckt bunke i kylskåp i ca åtta timmar, annars låter du jäsa i ungefär en timme. Baka ut på ett mjölat bakbord, gör ca 20 bullar. Mjöla bullarna runtom, platta till dem och låt dem vila i 30 minuter.
Stek i en oljad/smörad stekpanna eller pannkakslagg på medellåg värme i cirka 5 minuter per sida.
Jag nämnde den här boken i ett inlägg på Instagram och jag fick SÅ MÅNGA dm strax efteråt. Inte från folk som hade läst den, men från följare som gärna ville veta mer. Jag lovade att återkomma med ett blogginlägg när jag läst boken.
En bok till föräldrar, om föräldrar
Jag hade en period när Wollmar och Wilfred var mindre när jag läste typ alla böcker på bibliotekets föräldrahylla. Det var en tuff tid i föräldraskapet och jag behövde råd och strategier, och fick en hel del. Alla böckerna jag då läste handlade om barn, och varför barn gör som de gör och hur man bäst ska hantera dem. Den här boken är lite annorlunda. Den handlar mer om föräldern, varför den gör som den gör och hur man kan hantera sig själv. En intressant och viktig vinkel!
Bokens kapitel
Boken består av sju rätt långa kapitel:
Underbart och svårt
Jag räcker inte till – om krav, förväntningar och stress
Varför känner jag mig inte glad? – om nedstämdhet och ensamhet
Jag blir galen! – om hur ilska och irritation tar sig uttryck i livet som småbarnsförälder
God natt och lycka till – om den ständiga jakten på sömn
Tänk om det värsta händer? – om oro och ångest
Ta hand om varandra – om kärleksrelationen under småbarnsåren
Mina behov
Jag insåg när jag läste boken att jag inte lider jättemycket av en känsla av att inte räcka till, jag är ofta glad och tillfreds och vi sover ändå helt okej. Jag är ganska befriad från irrationell oro och lider inte av ångest. Mina favoritkapitel var således det om ilska och irritation och det om kärleksrelationen under småbarnsåren. Där ligger nog mina utmaningar för tillfället.
Vem skulle jag rekommendera boken?
En del av bokens innehåll kommer absolut att vara bra för en nybliven förstagångsförälder, men jag upplever boken en aning hårdsmält för någon som hunnit vara förälder bara i någon månad. Jag kan också känna att jag nog skulle ha haft bättre nytta av den tidigare i mitt föräldraskap. Vi är visserligen mitt uppe i småbarnsåren med Wilfred och Waldo, men Wollmar börjar ändå kännas stor och vårt föräldraskap känns ”äldre”. Jag tror att boken kanske främst passar dig som har barn som börjat förskola och några år framåt? Kanske dig som också skaffat syskon och har utmaningar med både sömn och det ena med det andra.
Är den värd att läsa?
Absolut! Jag kan komma på några kompisar jag gärna lånar ut boken till ganska direkt, och hoppas på att den ska kunna gå runt i bekanskapskretsen några varv! Är det bara något av bokens teman som tilltalar dig så tror jag att du kan ha nytta av den.
Vi är ofta mer personliga på instagram, och vårt konto där har också ganska stor fokus på vår vardagsmat, mat-temaveckorna och vad barnen äter av allt vad vi lagar. Där fick vi en fråga för ett tag sedan
Frågan löd:
”Det här kanske ni har svarat på många gånger, men hur pratar ni med barnen om att smaka? Om att de kan välja något bara på bordet? Hur peppar ni er själva när de bara äter grönsaker och bröd flera dagar i följd? Ni verkar ha en härlig inställning till mat och jag skulle uppskatta lite inspiration/tips från er”.
Vi planerar och tänker mat utifrån någon slags tallriksmodell, med kolhydrater, protein och grönsaker.
För vår egen del försöker vi hålla på tallriskmodellen med varje lagat mål, men för barnen ser vi det som en cykel över tid. Vi har ganska stort förtroende till barnens egna kroppar, att kroppen över tid ser till att den får allt den behöver. Bara vi erbjuder bra mat generellt. Vi är helt nöjda med att barnen ibland bara äter kolhydrater, vissa dagar bara äter av proteinkällan och en del dagar bara äter grönsaker. Över tid får de i sig hela kostcirkeln och motsvarande en tallriksmodell, fast det är utsmetat över två veckor.
Till exempel har barnen haft lite svårare att få sådana där riktiga ”protein-ätar-dagar” då vi ätit mer vegetariskt i perioder veckor. Helt plötsligt började Wilfred be om ägg till frukost. Det ser vi som ett kvitto på en högfunktionell kropp som ser till att han får i sig allt den behöver.
Vi försöker också alltid att ha det ganska odramatiskt kring att smaka.
De MÅSTE smaka innan de får uttala sig om att något är äckligt, men måste inte smaka rent generellt. Regeln handlar alltså om rätten att uttala sig. Ofta kör vi mut-metoden. Typ barnet tar en portion pasta, men vägrar grönsaker, sås, proteinkälla. Om barnet då vill ha en till portion pasta måste han då först smaka på något av det andra. Det räcker med att smaka pyttelite, men ändå. Otroligt ofta kommer de då på att de nog visst ville ha sås till nästa portion, etc. Ibland mutar vi också med att ”om du smakar på detta så får du efterrätt”. ”Efterrätten” är oftast någon festligare frukt till vardags.
Äter de typ ingenting alls, eller något som vi bedömer som alldeles för lite, då avslutar vi måltiden utan tjat. Sedan dukar vi av, de får leka en stund. När det gått tillräckligt lång stund för att de inte ska dra parallellen ”jag-äter-inget-till-middag-och-då-får-jag-något-godare-istället” så brukar vi göra smörgåsar och frukt till dem.
Att inte komma för hungrig till matbordet
Vi ser ofta att måltiderna blir mer kaosartade om barnen är FÖR hungriga när måltiden börjar. På veckodagar får de ofta börja med morotsstavar eller andra grönsaker i soffan, medan de lyssnar på något från SR barnradio. När de inte är utsvultna verkar de ha bättre strategier själva för att klara av att smaka och testa.
Att vara med och laga
Vi har i vardagen sällan tid/ork att ha med barnen aktivt i matlagningen, men däremot låter vi dem nästan alltid smaka av maten. Vi ber dem om hjälp att smaka av såsen på en tesked. De har också utvecklat en riktigt bra känsla för sås. ”Den behöver mer syra” kan vår sexåring svara. Om de redan smakat under tillagningen så har de svårare att dissa maten när den väl står på bordet.
Vi har tryggheten av att vi vet att våra barn äter bra på förskola/skola
Att kunna vara avslappnad kring vad barnet äter eller inte äter handlar ju mycket om att veta att de faktiskt inte far illa på något sätt alls av att äta lite sämre/mindre någon dag då och då.
Vi testar ju och lagar mycket ny mat. För att barnen ska känna sig trygga i detta blandar vi sällan ihop alla ingredienserna innan servering, utan låter barnen plocka ut det de kan tänkas äta. Säg att vi ska äta nudlar, wokade grönsaker, sås och nötter. Då låter vi barnen får nudlar, färska och icke-wokade grönsaker och nötter. Vi är också väldigt öppna för att barnen får äta ketchup på typ vad som helst. Om det är en smak som gör dem trygga att smaka och äta sig mätta på en ny rätt så gör det oss ingenting.
Hur ser du på barn och mat? Tips, tricks eller svårigheter?
Mia och Joseph Fernando är BakingBabies, som skriver om kvinnohälsa, livet som småbarnsföräldrar och kärleken till mat och bakning (inkl recept).
Mia är fysioterapeut och Joseph jobbar med kvalitetsfrågor inom läkemedelsindustrin.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.OkNej
