Författare: josephsf

Isländsk matvecka

Isländsk matvecka blir det nu!

Bildresultat för island flagga

Det var faktiskt inte fullt så enkelt som vi trodde att hitta isländska recept. Speciellt också eftersom vi gärna väljer bort lamm, såna recept fanns det en del. Nu blev det också två sopp-recept. Vilket får innebära att vi en av dagarna kombinerar soppa och pannkakor, för barnens skull. Det innebär att island ger oss recept för fem dagar.

Här är de utvalda recepten:

Utöver dessa blir det:

Mer av kålrotssalladen! Den var en hit, verkligen.

En enkel macaronipudding

Och mer risgrynsgröt till middag! Det är ändå december!

Vad ska du äta i veckan? Och har du någon relation till Isländsk mat? Berätta!

”Matvecka” från Västsahara

Barnen är ibland obarmhärtiga när de ska välja matland. De har ingen känsla för vilka länder som går att hitta recept ifrån. Vissa länder verkar inte ha några matbloggare, liksom… Skämt åsido, det var _verkligen_ inte lätt att hitta mat från Västsahara. I ärlighetens namn kände jag inte ens till att det fanns ett land som heter Västsahara. Det kanske säger mer om min allmänbildning än om något annat, dock…

Bildresultat för Västsaharas flagga

Enligt Wikipedia är maten i Västsahara influerad av den gamla kolonialmakten Spanien samt grannlandet Marocko. Couscous och fisk verkar vara stort, och influenser från söder gör att man också äter en del jordnötter till maten. Kamel-, lamm- och getkött förekommer.

Det ENDA receptet vi hittar är dock en soppa med jordnötter och ananas. Vi är inte ens säkra på att den kommer från rätt land, det står ju ”Saharan West African..” Men vi kan ju inte gärna strunta i länder för att vi inte hittar recept. Så här fick det bli nu. Den Västsahariska matveckan blir en dag kort.

Resten av veckan får vi fylla ut med annat. Och bra är kanske det, för vi ska ha en annan barnfamilj som övernattningsgäster i helgen. Det känns alltid lite knasigt att tvinga på andra barnfamiljer våra matexperiment.

Så resten av veckan blir:

Sallader till veckan blir förutom ”vanliga grönsaker som barnen gillar” också test av en kålrotssallad (härifrån) och avokadosallad med svarta bönor.

Hallonbladste

Hallonbladste

Raspberries, Leaf, Green, Berry

Under graviditeten var Mia med i en Facebookgrupp med andra gravida som var beräknade att föda i oktober. Mot slutet av graviditeten dök det upp inlägg efter inlägg med tips om olika varianter för att underlätta eller påskynda förlossning. Ett återkommande tema var hallonbladste. Mia försöker att avstå från att vara en vetenskapsnördig partypooper i såna sammanhang. Inte bara bröla ut ”men finns det någon evidens för det då?”. Så vi pratade om det, och i och med att jag är farmaceuten i vårt hem så har jag läst på.

Nu har vi välgrundade åsikter att hålla för oss själva i diskussioner, haha. Och läsning för dig som googlar dig hit, kanske för att du är av samma skeptiska skrot och korn som vi.

Forskning på råttor

Det här är inget stort ämne i forskningsvärlden. Det finns vetenskapliga rapporter från 50-70-talet som  påvisar positiva effekter av hallonbladste vad gäller kortare förlossning och färre medicinska åtgärder, inklusive kejsarsnitt. Sedan finns ett gäng nyare studier på råttor. Hos dessa har man sett att hallonblad kan stimulera kontraktioner i vissa doser. Men också att för höga doser kan förhindra kontraktioner. Det finns också råttstudier som påvisar risker för barnets hälsa längre fram vid konsumtion av hallonblad under graviditet. Dessa råttbarn kom in i puberteten tidigare och deras avkomma fick i sin tur tillväxtproblem. I råttstudierna var dosen av hallonblad dock hög, och konsumtionen av hallonbladen var hög under hela graviditeten. Det handlade inte om några koppar te i slutet av graviditeten.

Människor då?

De människor som testar hallonbladste brukar göra det i slutet av graviditeten och enligt den dosering som står på förpackningen. Det handlar om te från blad från röda hallonbuskar och smakar enligt utsago inte hallon, utan som ett svart te med ton av gräs. Hallonblad verkar ha använts i naturmedicin under många århundraden för diverse olika åkommor. Tanken bakom att dricka hallonbladste är alltså för att stärka livmodern. För att göra värkarna mer effektiva när det väl är dags. Jag kan bara hitta en enda ”blindad och randomiserad studie” där man jämfört användandet av hallonbladste med att inte använda hallonbladste och effekterna av detta. Man inkluderade 192 förstagångsgravida och hälften slumpades till hallonblads-behandling och andra halvan fick placebo. I slutänden hittade man egentligen inga skillnader mallen grupperna. I en annan studie jämförde man i efterhand 51 individer som använt hallonblad under sin graviditet med 51 individer som inte gjort det, inte heller där hittade man några signifikanta skillnader.

Vad säger forskningen egentligen?

I två lite större vetenskapsgenomgångar (från 2009 och 2016) har man konstaterat att hallonbladste inte verkar ge några kraftiga effekter på vare sig förlossning eller graviditetslängd. På grund av att de studier som gjorts dels är så pass få och dels omfattar metodologiska brister kan man inte från vetenskapligt håll egentligen varken stödja eller avråda från användning av hallonbladste. Rekommendationen är ”use with caution”. En annan slutsats är “The fact that the product has been in traditional use for decades does not constitute evidence”.

Referenser:

Livet som trebarnsföräldrar – Åter till verkligheten

Livet som trebarnsföräldrar – Åter till verkligheten

 

Det är lustigt med livet, eftersom så livsomvälvande händelser som att få barn liksom kommer och går precis som vilken söndag som helst. Utan att en hunnit att se sig om så har fyra veckor passerat utan vidare. Detta fenomen gör livet både lustigt och grymt på samma gång. Tänk att det redan gått fyra veckor sedan vår lilla skruffalo Waldo kom ut! De två första veckorna kändes som en euforisk dröm som nästan varade som för evigt. 16 dagar. Hela familjen. I vår lilla bubbla.

Waldo

Lillskrutten fortsätter att växa och utvecklas som han ska. När jag skrev sist var han två veckor gammal och nu är han plötsligt dubbelt så gammal.  Waldo är en nöjd bebis i det stora hela. Han gråter när vi är för långsamma med att plocka upp honom om han är hungrig eller behöver få blöjan bytt. Vi har haft en episod av 30 minuters gråtande, EN kväll sedan han föddes. Han är dock så våra andra barn varit, väldigt närhetstörstande. Om han bara får vara nära så är han nöjd. Bärsjal for the win!

Wollmar och Wilfred

Storebröderna Fernandos kärlek och intresse för lillebror fortsätter att växa i takt med honom. Wilfred har tagit särskilt intresse där han ofta vill att Waldo ska vila på honom eller där han för jämnan vill hålla honom om foten. Så det där med de ”skrumpliga” fötterna gav sig ganska fort och nu är han hemskt förtjust i sin lilla kattunge.

Wollmar har kanske inte riktigt kommit fram till att vilja byta blöjor eller så, men han vill väldigt gärna köra vagnen och gör det med bravur. Även han sitter gärna och klappar eller pillar på Waldo. När Waldo är med vid nattningen av de stora barnen vill de gärna ligga och hålla en hand på honom medan vi läser.

Sömn

När jag kom tillbaka till jobbet och träffade min kollegor var det en som kommenterade att hennes dotter också var snäll de tre första veckorna. Sedan började skrikandet. Så hur skulle det blir här i huset? Som tur var har det än så länge inte blivit någon större skillnad. Visst kan han ligga och grymta som en halv ladugård mitt i natten (på dagen också, men då är det inte lika störigt) men det kan en leva med eftersom en inte behöver vara uppe och vaka kring det hela. Han är liksom nöjd ändå. Han äter ofta när vi går och lägger oss vid 22, sen vid 02 och 04. Mia ammar, såklart, och jag byter blöjor om det behövs på natten.

Mat

Funkar amningen fortfarande bra? Jo, jo men! Han äter så det står härliga till och där emellan pumpar Mia för donationen. Får vi andra i oss någon mat då? Några gånger har vi haft faktiskt fått ha båda armarna fria och Waldo har suttit nöjd i babysittern på golvet, tillsammans med resten av familjen runt bordet. Annars är det oftast någon av oss som bär på honom, ammar honom (Mia då) eller byter blöja mitt i maten. Men det är väl som det ska vara?

Föräldrarna

Vad ska vi skriva här. Jag har ju börjat jobba, vilket är lite deppigt, eftersom jag saknar Waldo så pass mycket. Samtidigt så kommer en in i vardagen och det är inte så mycket att göra åt det. Mia är hemma och börjar få rutin på sin vardag. Promenader, träning, matlagning mm. Pojkarna somnar fortfarande ganska tidigt (runt 19:30 – 20:00) vilket ger oss ganska mycket kvällstid tillsammans. Det är faktiskt inte så himla stor skillnad för oss. Än så länge är bilden inte helt rättvisande, för vi har inte mycket av trebarnskaos.

Logistik

Första veckan när jag gick tillbaka till jobbet var det höstlov. Då var Wollmar ledig några dagar och var på enbart fritids några dagar. Alltså fanns det inte en skarp tid eller skolplikt som kallade och det blev lite mjukstart för att se hur mornarna skulle kunna fungera framåt. Som den föräldralediga tar Mia hand om både lämning och hämtning. Jag bistår med att ställa iordning frukost på morgonen och lite varierande support, såsom blöjbyten, få barnen i kläder eller förbereda något annat för dagen. För att hinna med samma tider till förskola och skola som tidigare har vi ställt väckarklockan 30 minuter tidigare vilket är då den extratiden som behövs för att rådda med en Waldo i familjekonstellationen. Det funkar fint, och ännu har inte varken blöjbyten eller panikamningar ställt till det för att komma i tid till skolan.

Nu är det bara 6 veckor kvar till årets slut vilket känns hur kort som helst. Men då kommer Waldo att vara 10 veckor gammal, vilket känns hur långt borta som helst. Visst är det konstigt? Tiden alltså…

Nigeriansk matvecka

Nigeriansk matvecka

Bildresultat för nigeria flagga

Den här veckan körde vi på en slumpgenerator för länder och fick fram fyra förslag: Sverige, Italien, Honduras och Nigeria. Sverige känns lite gjort, Italien har vi haft och Honduras kändes som lite för nära Barbados som vi precis avslutat. Så då fick valet bli Nigeria!

Vad vet vi om Nigeriansk mat? Inget! Enligt Wikipedia är det mycket långkok, ris, bönor och kött.

Det verkar finnas massor med grönsaksgrytor och sallader som innehåller löv och frukter som vi inte kan få tag på. Vi väljer också att inte äta så mycket ris som skulle vara autentiskt. Och vi vill heller inte fritera så mycket, så vi vet i förväg att recepten inte kommer bli autentiska.

Våra utvalda recept:

  • Jollof Rice med kycklingdrumsticks och vitkålssallad
  • Tomatgryta med mathavre och tonfisk istället för kött (och inte samma mängd).
  • Bönsnacks med libabröd och grönsaker.
  • Fisk som vi kommer servera med potatis.
  • Veckans storsallad blir en nigeriansk vitkålssallad kanske utan ananas, för det är Mia inte så förtjust i.

För att fylla ut till sju dagar i veckan kommer vi också äta:

Vad kommer ni äta i veckan som kommer?

Livet som trebarnsföräldrar – första tiden

Under graviditeten pratade vi mycket med barnen om hur det skulle vara att ha en bebis hos oss. Hur skulle det blir? Vad hade de blivande storebröderna för förväntningar och farhågor (nej, vi använde inte de specifika orden när vi pratade med dem 🙂 )? Vad är det som gäller när en har en bebis i huset? Och så vidare…

Nu när lillebror väl har kommit ut så sätts allt detta på prov. Vi ser hur barnen, familjen och familjedynamiken verkligen blir nu när vi plötsligt är fem i familjen.

I allt detta kommer vi att skriva regelbundet under detta första år för att dels följa Waldo men även hur det är att vara fem i familjen. Så nu i ett första inlägg skriver jag om den första lyxiga tiden under ”pappadagarna”.

Waldo

Waldo har kommit in i världen och familjen riktigt bra. Han gör som bebisar mest (och förhoppningsvis) gör: Äter, sover och skiter. Han är vad en skulle kunna klassa som en ”snäll” bebis. Jag tycker inte om uttrycket, men vi skulle kunna uttrycka det på ett annat sätt: Vår 6-åring skriker och gråter mer per dygn än den nyfödda som ändå har gråt och skrik som primära språk. En märker att han är ett minsta syskon som förmodligen hört en del av sina storasyskon i magen, för han pojkarna bråkar och stökar som värst så är lilla Waldo helt oberörd. Det spelar ingen roll om han sova, äter eller ligger och tittar på sin favoritlampa. Att Bök & Stök AB håller på tillhör vardagen.

Wollmar

Wollmar var den som var mest pepp inför Waldos ankomst och han var också mest exalterad vid introduktionen och första dagarna. ”Åh, va söt han är”, ”Waldo är verkligen den sötaste bebisen i världen”, Att vi fick en sådan fin bebis efter att ha väntat så länge”. Han var också mycket noggrann med att pussa Waldo vid alla nödvändiga tillfällen såsom morgon, gå till skolan, komma hem från skolan och  läggdags. Men efter ungefär en vecka har hans engagemang och entusiasm svalnat något. Det är verkligen inte som att han ogillar Waldo på något sätt och om en ber honom om hjälp med att kolla till bebisen eller sätta in nappen i munnen på honom så är han snabb att vara behjälplig. Men annars så går hans 6-åriga liv vidare och det finns viktigare saker att ägna sig åt.

Wilfred

Lilleman, eller numera ”Mitt-i-mellan-man”, var inför förlossningen den som prompt ville läsa ”Vi ska få en bebis” varendaste kväll. Men någonstans i det hela har en oro eller rädsla anats att han kommer att ersättas av en ”ny” minsting. Denna rädsla/oro gav sig då i uttryck under första dagarna till att Wilfred promt ville att vi, och framförallt den speedade storebrodern, skulle ”sluta prata om Waldo hela tiden”. Han sa även efter första besöket på BB att ”sjukhuset luktade illa och Waldo luktade illa”. Men efter de första nätterna hemma och efter att han märkt att han faktiskt kunde och fick sova i mammas och daddys säng på nätterna så var inte lillebror så himla tokig längre. Förutom en episod när Wilfred vägrade att äta frukost så länge som Waldos ”Skrumpliga fötter” syntes så har han kommit närmre och närmre sitt lillasyskon. Nu är det mest Wilfred som kollar till Waldo och spontant vill klappa honom på huvudet, pussa honom och allmänt vara nära. Till det hela tror jag att det hjälpte mycket att han fick vara hemma från förskolan ett par dagar och korta dagar generellt så att han få tid att vänjas in i det hela.

Sömn

Sömnen har som sagt var funkat bra för Waldo, vilket i sin tur speglar sig på oss om föräldrar och övriga familjen. Han ammar en hel del på kvällarna och från 22 på kvällen så äter han inte mer än 2-3 gånger under natten. Han har perioder under kvällen där han låter som en get och oftast vill ha närhet och napp (eller snutta med bröstet), vilket kan göra det svårt att sova. Men vi som föräldrar tycker ändå att vi har fått riktigt goda nätter på det stora hela.

Mat

Precis som med Wollmar och Wilfred så har Mia haft övermycket bröstmjölk. Eftersom det var mer än barnen kunde äta, ledde detta till ett antal mjölkstockningar med Wollmar, till bröstmjölksdonation med Wilfred och nu samma sak med Waldo. Vi lyckades till och med få blodproverna och allt klart  för bröstmjölksdonation under BB-vistelsen. Waldo äter regelbundet och går upp i vikt som han ska.

Föräldrarna…

Just nu, denna första tid med ett nytt barn är ju magiskt. Om allt går bra är det en nyförälskelse och en eufori. För oss har det verkligen varit en bra uppstart med Waldo. Vi har fått en underbart skapad liten skrutt som vi älskar och blir bedårade av. Allt funkar och flyter på bra hittills. Mia har fått tillbaka mobilitet och orken i kroppen och vi är båda två så lyckliga i att få ha så mycket tid tillsammans som familj som vi haft nu.

Logistik

Just nu kan vi kanske inte säga så mycket här. Matlagning, hämtningar, lämningar och mathandling går liksom enkelt att fixa när vi båda är hemma och Mia fått tillbaka ork att kunna göra grejer här hemma. Vi har lagt märke till att tiden inte riktigt räcker till om vi går upp med den vanliga väckarklockan. Waldo är en ny faktor och han behöver tid. Hur det ska bli på onsdag när jag går tillbaka till jobbet? Vi får väl se…

Matvecka från Barbados

Matvecka från Barbados

Bildresultat för barbados flag

Det är dags för en matvecka igen! Barnens val föll på Barbados den här gången. Det verkar ganska enkelt och barnvänligt faktiskt, så det blir en bra vecka.

Våra utvalda recept

Utöver Barbados-recepten:

  • Pannkakor
  • En freestylad fläskfilegryta med ugnsrostad potatis

Nu är Mia inte längre gravid och äter 3 kg morötter i veckan…

Men hon har börjat amma och dessutom donera bröstmjölk och vi försöker därför fortsatt vara extra noga med att äta bra mat. Vi försöker hålla hårt på 500 g frukt och grönt per dag, och ett sätt att göra det är att göra ”storkok” av sallader att ha och plocka fram till alla måltider. Något vi gör är att koka någon bönsort eller lite hårdare linser, hacka rödlök och blanda med alla andra lite fastare grönsaker vi har hemma och en god vinägrett. För variationens skull blir veckans storsallad också: Treveckorssallad

Kuriosa från Barbados:

En rolig grej vi hittade som vi inte kommer göra den här veckan: Senapsglaserad julskinka. Knasigt att det är en grej i både i Sverige och på Barbados? Vore kanske kul att testa en ny variation till jul?

Förlossningsberättelse – Waldo – Joseph

Förlossningsberättelse Waldo 14 oktober – Joseph

 

Dripp dropp…

06:40 – 08:05

Jag vaknar till lätt av att både Wollmar och Mia är upp och kissar. Wollmar är lite ledsen och jag hör Mia säga något om att hon kommer sen. Wollmar spolar och klättrar tillbaka upp i våningssängen. Mia tar en dusch. ”Varför då?” tänker jag.

När Mia duschat av sig hör jag henne gå till barnens rum. Wilfred ligger redan hos mig. ”Men Mia kan ju inte lägga sig hos Wollmar. Hur skulle hon klättra upp dit med magen?”

Mia kommer tillbaka i korridoren till vårt rum men stannar tvärt. Jag vatten smattra mot trägolvet. ”Stackars Mia, hon kissade ner sig. Men hon kissade ju precis?”

– Joseph, kan du komma? ropar Mia. Jag hoppar ur sängen och hjälper henne tillbaka till toaletten. Sedan hämtar jag en trasa och torkar upp en klar vätska från golvet. Mia klättrar över in till badkaret igen och duschar av sig.

– Jag vet inte vad som är fel. Jag kan inte hålla inne det. Säger hon medan vi båda ser på hur det strilar ner mellan benen oavbrutet ner i badkaret. Vattnet har gått. Vi ringer förlossningen och de vill att vi kommer in vid 8:30 för en kontroll. ”OK, men hur gör vi med barnen?”

Mia ringer sin mamma, som säger att hon kommer så snart hon kan, men att hon har två av barnens kusiner som sover över hos henne och att hon måste få upp dem först. Wollmar och Wilfred vaknar och inser att bebisen förmodligen är på väg ut, två dagar i förskott. Samtidigt ringer det tillbaka från förlossningen som bekräftar att vi kommer att stanna där och inte skickas hem. ”OK, bebisen kommer alltså idag?!?”
Barnen är hur stissiga som helst så vi slår på ett naturprogram för att få dem att sitta stilla medan vi ordnar med det praktiska denna morgon. Jag bokar en taxi till 8:10.

07:17 ringer mormor och säger att hon sitter på pendeltåget med kusinerna. Jag plockar fram frukost och vispar ihop en pannkakssmet, samt plockar fram kyckling från frysen så att det kan lagas mat i vår frånvaro. Mia och jag slänger i oss en var sin smörgås och strax därpå börjar Mia få huggande smärtor i underlivet. ”Hmm, hon hade smärtor av samma karaktär igår kväll”.
Mormor och kusinerna kommer. Fullt ös med morgonpigga barn som vill leka. ”Bebisen kommer!” Men äntligen får vi alla på plats för frukost.
07.50 får jag för mig att det ska vara rena sängkläder när vi kommer hem. Jag bäddar ur sängen och kör igång en tvätt. Färgat. Hinner inte bädda klart sängen förrän taxin ringer och vi behöver gå ner.

Tick, tack…

08:17 – 14:46

Taxin släpper av oss framför ingången till södersjukhusets förlossning. Det är inte riktigt ”raka vägen in”, men efter lite runt i kring och upp i hiss ”G” så kommer vi in till förlossningsavdelningen och checkas in till rum 204. Medan vi sitter och inväntar första koll av en barnmorska börjar vi skratta lite smått hysterisk över situationens absurditet. Mia förklarar att hon blev jätteirriterad över att jag skulle börja bädda sängen i sista sekunden och vi skrattar ännu mer.
08.32 – Barnmorska KG kommer in och kollar läget. Hon luktar på vattnet i Mias binda. Byter till en ny binda och lägger ner två pappershanddukar med. Hon kopplar på en CTG och kollar läget på bebisen och Mia. Bebisens bekräftas ligga i huvudbjudning och har puls på 146. Mia – temp: 36.9; Puls: 62; Tryck: 110/75 mmHg. Hon meddelar att de vill bevaka hjärtfrekvens och eventuella värkar i ca 20 minuter och hon går ut.
Efter lite drygt 10 minuter kommer barnmorska A in. Hon stänger av CTGn och ber Mia att stå upp ett tag för att få ut fostervätska. Så snart A går ut ur rummet så hostade Mia och Mia förklarar att det fullkomligen forsade ut fostervätska som nästan överbelastade bindan och de två papper servetterna som låg där trosan.
09.16 kommer barnmorska K igen (på den halvtimman sedan hon var inne hos oss hade hon varit med om en förlossning!). Hon kollade på bindan och pappershandukarna och bekräftar att det är riktig avgång av fostervatten. Hon meddelar att hon ska ut för att prata med läkarna så att de kan ta ett beslut kring snitt eller hemgång.
En dryg halvtimma senare kommer K tillbaka och säger att de troligen ska plocka ut bebisen idag, men att läkare N ska komma och stämma av med oss först. Kort därefter kommer läkare N in och meddelar att de planerar att snitta under dagen. Hon tar anamnes och kollar av eventuella allergier mm. Hon lyssnar på hjärta och lunga (Mias). K sätter infart på Mia och tar grundblodprov. Däremot avvaktar hon med att sätta kateter tills strax innan snittet.

I och med att det inte är akut (inga riktiga värkar än och livmodertappen var inte mer än 2 cm öppen), så vill de avvakta tills minst 6 timmar sedan Mia åt. I och med att vi åt frukost 7:25 så skulle det innebära ett snitt tidigast runt 13:30. Jag får dock äta och passar på att gå till föräldraköket och hämtar lite mackor, blåbärsdricka och värma en pirog i och med att en aldrig vet när det blir mat härnäst.
Vattnet fortsätter att rinna ut och vi byter binda ett flertal gånger medan vi väntar. Nu har vi gått över till en extra stor storlek och skattar över att det känns helt ur proportion.
11.05 börjar sammandragningarna/värkarna att bli så pass mycket smärtsamma att vi ringer på K för att be om smärtlindring. Hon sätter på CTG för att kolla hur kraftiga värkarna är. Hon går ut för att prata med läkare N. Strax därpå kommer hon tillbaka och ger Bricanyl (detta agerar värkhämmande). Mitt i detta kommer narkosläkare S in. Ställer alla sorters frågor en kan förväntar sig i en sådan här absurd situation.

– Har du några lösa tänder? Snarkar du? Blir du lätt åksjuk när du åker bil eller buss?
Sammandragningarna/värkarna kommer igång igen och är något kraftigare, men inte så ofta. Strax innan 13 kommer K in och sätter dropp. Hen tror att det snart blir snitt om inget akut ligger före. Kl. 13 kommer en annan barnmorska in och meddelar att snittet blir strax efter kl. 14.

– Jag är så HUNGRIG! Jag vill ha morot! Jag en liksom en mekanisk känsla i magen som hungrar efter MOROT! meddelar Mia. Jag börjar undra vilket hon längtar efter mer. Att få ut bebisen eller få äta morot igen.
Strax innan 14 kommer en undersköterska in med en säng som Mia ska flytta över till. Men sängen funkar inte. ”Suck”
Barnmorska J byter av K. Hon sätter kateter för att vi ska vara redo att åka in. Men några minuter senare kommer hen in och säger att det är fullt på uppvaket så vi behöver vänta ca 20 minuter till innan vi får gå in. Tick, tack, tick, tack. 20 minuter går. ”NU BÖRJAR DET KÄNNAS VÄLDIGT LÅNGT!”
Men så helt plötsligt är det dags! 14:46 drar vi till operationen.

Plopp, plopp…

14:52 – 16:15

Vi kommer bort till operationssalen och introduceras till förlossningsläkaren, en assistent och narkossköterskan. De gör i ordning lite olika saker inför operationen och efter ett tag kommer narkosläkaren in för att lägga en spinalbedövning. Samtidigt kör vi igång vår kejsarsnittsplaylist.
Hen lägger bedövningen och Mia lägger sig ner för att få magen tvättad med sprit. De testar om bedövningen har tagit och när de är nöjda gör de klart det sista inför det första snittet. Men när de skurit genom skinnet och det subkutana lagret och börjar töja upp hålet så säger Mia att det gör ont. Bedövningen tog inte och de beslutar att de måste söva Mia. I och med detta behöver jag gå ut och ställa mig i ett rum bredvid och vänta på bebisen. Minuterna går fruktansvärt långsamt, men 10 minuter senare hör jag ett litet skrik. ”Åh vad underbart! Bebisen lever!”. Jag får höra senare att han mådde så pass bra att han fick ligga kvar vid Mias mage i några minuter för att få det sista blodet från naveln innan den klipptes.

Sedan kommer barnmorska J ut med honom till mig och jag får vara med när hen kollar vikt, längd, gomspalt och bilirubin. Alltså: 15:37 föddes Waldo Fernando, 3270 g och 49 cm.

Därefter gick vårdpersonalen in och ut från operationssalen för att slutföra allt på Mia, kolla till Waldo och förklara för mig hur det gick och vad de gjorde när jag inte kunde se. Sedan skulle de väcka Mia och köra upp henne till uppvaket så 16:15 gick Waldo och jag ner till förlossningen igen.

Pick, pick, HURRA!

16:15- …

J informerar mig att Waldo inte får besöka Mia förrän:

1) Han är minst 1 h gammal;

2) Mia har vaknat och mår bra nog att ta emot besök.

Jag räknar ner sekunderna till dess att Waldo och jag ska få komma till Mia. Han petar ut tungan hela tiden och pickar och jag förstår att han vill amma. Efter några minuter kommer undersköterska G in med en ”förlossningsbricka” åt mig (alltså en bricka med fina mackor, cider och en Sverigeflagga). Detta var ju extra fint av dem, men jag blev faktiskt ledsen när den kom in, eftersom Mia inte fick den tillsammans med mig och under Wollmars förlossning så blev hon utan bricka.

Waldo och jag sjunger och gosar och väntar på klartecken. Han forsätter att peta ut tungan och försöker stoppa in sina fingrar i munnen samtidigt som att han pickar på mig hela tiden i jakt på bröstmjölk. 17.00 får Waldo och jag äntligen komma upp till Mia som låg i ett avsnitt utanför uppvaket. På vägen dit hittar han sin tumme men så snart han kommer till mamma Mia har han inget emot att byta ut tummen mot bröstet. Sedan går vi ner till förlossningsrummet igen. J tar tryck och temp på Mia samt Temp på Waldo. Allt normalt. Den lille rackaren släpper inte taget på brösten. Mera mjölk åt bebisarna! I väntan på att få en plats på BB kommer J in med en extra förlossningsbricka åt Mia. ”HURRA! Det är hon SÅ värd”.

Mia har ganska mycket ont och får morfin.
19.00 – Vi får plats på BB. Avd 53 (samma som med Wollmar) på rum 9. Vi blir välkomna och får en introduktion samt lite mat. Waldo fortsätter att äta varvat med att sova.
Innan vi tar natt testar Mia att gå upp. Hon går hela vägen till fönstret, sedan ut i korridoren, bort till föräldramatsalen och tillbaka (ca 150 m). ”Vilken järnkvinna!”
22.35 – Vi borstar tänderna, gör iordning oss för sängen och säger god natt till söta Waldo för första gången. Under natten till måndag byter vi Waldos blöja 3 gånger och ammar en hel del. Med det och alla konstiga ljud som Waldo grymtar fram så blev det inte så mycket sovit den natten. Men tänk att det som började som ett par droppar på golvet på morgonen kan sluta med världens skatt i famnen på kvällen!

Från och med nu: speciella tider på BakingBabies

Från och med nu: speciella tider på BakingBabies

Vi har bakat bebis! Waldo föddes 14 oktober och vi befinner oss i bebisbubblan!

Vi har i förväg jobbat med att tidsinställa inlägg så att det kommer finnas läsning här på BakingBabies varje dag. Ända fram tills i november. Bara så ni vet : Vi kommer inte prioritera att skriva blogginlägg eller kanske ens ha minsta lilla koll på kommentarsfältet under den här perioden. Men ni, våra allra bästa läsare, ska inte bli helt utan inlägg ändå.

Rätt vad det är får vi ändå något infall och skriver något spontant. Men bebisbubblan innebär att vi kategoriskt kommer strunta i att svara på alla de DM på Instagram som kommer in, personliga meddelanden på Facebook och en massa tidskrävande mejl via bloggen. Vi är inte mer än människor, och också alldeles nykläckta trebarnspäron.

Hoppas ni har förståelse och tålamod!

Det här är en post som kommer ligga kvar överst bland blogginläggen tills vi tar bort det. Alla nya inlägg finns om du scrollar neråt!

 

Äppelempanadas -äppelpajpiroger

Äppelempanadas -äppelpajpiroger

När vi researchade recept till vår chilenska matvecka  för något år sedan såg vi empanadas, piroger, överallt. När vi kom över ett recept på denna dessertvariant bestämde vi oss genast för att ta med det i vår planering. De har sedan blivit något av en återkommande favorit!

Ingredienser:

    • 3 stora Granny Smith-äppeln
    • 1,25 dl strösocker
    • Saft av en halv citron (pressad)
    • 2 kryddmått kanel

 

    •  Ca 6 dl vetemjöl (355 g)
    • 2 msk strösocker
    • ½ tsk salt
    • 250 g smör
    • 1, 25 dl iskallt vatten

Gör så här:

Sätt på ugnen till 175 °C. Skala, kärna ur och skär äpplena i centimeterstora bitar.

Lägg äppelbitarna i en kastrull med socker, citronsaft och kanel. Låt äpplena sjuda på medelhögvärme i 12 minuter utan lock. Rör då och då.

 

Häll över äppelröran i en stor sil och låt överflödig vätska rinna av i någon minut. För över till en bunke och ställ i kylskåp i 30 minuter.

Medan äppelblandningen svalnar gör du mördegen. Väg upp och blanda mjöl, socker och och salt i en bunke. Skär ner smöret i bitar. Kör med degblandare (spadinsats) eller blanda för hand/en gaffel tills smör-och mjölblandningen är grynig. Tillsätt sedan vattnet och blanda till en smidig deg.

Dela degen i fyra jämnstora bitar och rulla vardera bit till en boll. Plasta in bollarna och låt ställ i kylskåp i minst 20 minuter.

Kavla ut en av bollarna i taget på ett lätt mjölat bakbord och tills den är ca 3 mm. Stansa ut cirklar om ca 10 cm i diameter med hjälp av en kakform eller en mugg.

Lägg ca 1 msk av äppelbladningen i mitten av varje cirkel. Stryk kallt vatten längs cirkelns kant med fingret.Vik sedan ihop och tryck ihop kanterna med en gaffel.

Upprepa utkavling, stansning, fyllning och förslutning tills hela degen/fyllningen är slut.

Grädda ca 18 piroger åt gången i mitten av ugnen i ca 30 minuter.

Servera med vaniljglass.

Njuuut!