TENS under förlossning

En av mina arbetsuppgifter de senaste åren har varit att prova ut och hyra ut TENS-maskiner till gravida inför förlossning. Som fysioterapeut har jag använt TENS en hel del även för andra, kanske främst för gravida med bäckensmärta eller personer med endometrios. Jag testade själv att ha TENS som smärtlindring under förlossningen med Wollmar. Det hjälpte mig definitivt att ha smärtan under kontroll så att vi kunde stanna hemma så länge som möjligt och det fungerade även väl en bra stund även när vi var inne på förlossningen. Idag tänkte jag skriva lite om denna slags smärtlindring, och också nämna lite nya rön om det hela.

Vad är TENS?

TENS står för Transkutan elekrisk nervstimulering. Trankutan betyder att de elektriska signalerna går genom huden. Det är kortfattat en liten dosa, driven av vanliga AA-batterier, som ger en svag elektrisk ström och som påverkar kroppen och smärtupplevelsen. Man använder självhäftande elektroder, ungefär som en slags plåster, dessa placerar du över området där smärtan finns. Den elektriska stimuleringen känns som en slags vibrerande eller surrande och ska aldrig göra ont i sig själv.

Hur funkar det?

Den förklaringsmodell som brukar användas kallas Gate Control-teorin och handlar om att hjärnan inte kan ta in en massa olika känsel-input från samma område. Om du har smärta i samma område som du har TENS-strömmen så kan hjärnan helt enkelt filtrera bort en del av smärtupplevelsen. Det här är inte en vattentät förklaring och den har ifrågasatts av senare forskning. Det finns även förklaringsmodeller för hur TENS funkar som mer omfattar att både smärtstimuli och elektisk nervstimulering påverkar samma kemiska processer och att behandlingen skapar en frisättning av endorfiner. Alltså, att TENS funkar bra som smärtlindring är väl utforskat, utan det är mer förklaringsmodellen för hur det funkar som är lite vag.

Vad säger forskningen?

Det finns ett tjugotal ganska små studier kring ämnet och därför får man vara lite försiktig att tolka resultaten. Men kanske kan TENS

  • Minska antalet kvinnor med intensiv smärtupplevelse under förlossning
  • Öka antalet kvinnor som upplever sig nöjda med sin smärtlindring under förlossning

Många som använt TENS tenderar att använda samma smärtlindringsmetod igen vid en kommande förlossning.

TENS under förlossning

Förlossningssmärta är troligen av den mest intensiva smärtupplevelserna en individ kan ha, och upplevelsen av smärtan påverkas av anatomiska, psykologiska, kulturella, sociala och omgivningsmässiga faktorer. TENS används för att lindra både akut och långvarig smärta på många olika ställen i kroppen. TENS som förlossningssmärtlindring har använts sedan 70-talet och i England har man rapporterat siffror på upp emot 16 % av alla födande kvinnor som använder smärtlindringsmetoden.

Individuella skillnader

En del upplever det som en fantastisk smärtlindringsmetod som räcker länge och väl, andra upplever att det blir ett störmoment eller att TENS:en inte räcker på långa vägar. Upplevelsen av förlossningen kan påverkas kraftigt av känslan av kontroll eller bristande kontroll av händelseförloppet. En TENS kan förstärka känslan av att ha kontroll eftersom den födande själv styr smärtlindringen. Metoden har inga kända biverkningar på mammor eller barn och strömmen går heller inte djupare än ett par centimeter in i kroppen.Dock kan den elektiska stimuleringen störa annan elektrisk utrustning och därför behöver den ofta stängas av när kvinnans värkar och bebisens mående ska monitoreras.

TENS som smärtlindringsalternativ

TENS är ett smärtlindringsalternativ som ofta finns tillgängligt att hyra eller låna från fysioterapeut, barnmorska eller på förlossningskliniken. Det är ett alternativ som kanske allra bäst lämpar sig för timmarna då du är hemma, men kan också fungera väl hela vägen ”in i kaklet” för vissa. Det ger inga biverkningar, kan inte påverka barnet och är ett icke-medicinskt smärtlindringsalternativ.

Var sätter man elektroderna?

Generellt är rekommendationen att sätta elektroderna där det gör ont, alltså över eller strax intill det smärtande området. Under förlossning kan det smärtande området vara lite svårt att komma åt, och man vill också undvika att sätta elektroder från ett och samma elektrodpar rakt över magen. Under förlossning brukar det vara över ryggslutet och ljumskar som elektroderna placeras. Vill du ha stimulering både bak och fram sätter du en elektrod bak och en fram från ett elektrodpar, och de andra på motsatt sida. Den vanligaste elektrodplaceringen i forskning är över ryggen som på bilden här ovan. Avståndet mellan elektroderna ska minst vara 3 cm.

Hur länge kan jag ha på TENS:en?

Om du har fått TENS för något annat smärttillstånd brukar rekommendationen vara 30-60 minuter ett gäng gånger om dagen. Under förlossning kan du ha på TENS:en så längde du vill och det känns bra.

Val av elektrodplaceringar och elektriskt stimuli kan påverka effektiviteten av behandlingen.

I en ny studie har man testat placebo-TENS mot riktig TENS. Man hade två grupper som fick olika varianter av högfrekvent stimulering, vilket också är en stimuleringsform som visat sig vara mest effektiv mot graviditets- och förlossningssmärtor. En grupp fick stimulering med 100 Hz och en fick pulsbreddsmodulerad TENS som varierade mellan 80-100 Hz. En grupp fick bara placebostimulering. Alla grupperna fick behandling 30 minuter efter att de konstaterats vara i aktivt värkarbete och över 4 cm öppnade. De som ville fortsätta fick ha TENS:en längre än så, men studieresultaten gäller bara dessa första 30 minuter. I denna studie såg man att båda TENS-grupperna skattade sin smärta lägre än placebo-gruppen. Bäst resultat såg man i den gruppen som hade pulsbreddsmodulerad TENS. Denne stimulering ger en känsla av att strömmen kommer i mjuka vågor, vilket kan kännas behagligare än vid konstant stimulering. Det här är intressant eftersom den TENS som är specifikt anpassad för förlossningar (via en knapp som kan förstärka stimuleringen vid värkar) inte har ett program som kombinerar en pulsbreddsmodulerad stimulering tillsammans med värk-knappen. Det här hade väl varit intressant om tillverkarna kollade vidare på?

Referenser

Mer läsning på Bakingbabies

Tankar om förlossningssmärtlindring

Är det bättre att föda utan smärtlindring?

Efter framfalls- och bukmuskeloperationer

Jag har opererats för rectocele två gånger. 10 månader efter min första operation gick det tillbaka. Nu är jag opererad igen för samma framfall och känner mig bättre, men är jätteorolig. Räcker det att forsätta bäckenbottenträna? Jag har också gjort en bukoperation pga delade magmuskler men har fortfarande vissa besvär. Kombinationen av allt detta gör att jag inte vet hur jag ska gå vidare. Borde jag träffa en fysioterapeut? Jag har inte fått någon rehab efter någon av operationerna och jag känner mig minst sagt utelämnad.

Läsarfråga

Efter framfalls- och bukmuskeloperationer

Jag anser att det är ett enormt bristfälligt omhändertagande av kvinnor efter operationer som rör bäckenbotten och magar. Efter nästan vilken annan operation som helst som rör muskler kommer en fysioterapeut kopplas in per automatik, eller patienten får i alla fall en tydlig uppmaning om att själva ta kontakt med en sådan inom öppenvården. Efter gynekologiska operationer och diastasoperationer från kvinnor i regel information om ”att inte träna” ett visst antal veckor, och sedan är det slut på rekommendationerna. De här är helt galet.

Så till att börja med

Klart du ska träffa en fysioterapeut. Du behöver få hjälp att träna upp dina bukmuskler på ett sätt så att du känner dig trygg och kan kräva kroppen på framsteg. När du har opererat bäckenbotten och sedan dessutom fått göra om operationen anser jag att det låter nästan ännu mer prioriterat att träna upp bäckenbotten specifikt. Om du tränar med en app som inte har gett önskvärt resultat behöver då få en vägledning till hur exakt du ska göra. (Frågeställaren nämner en app i originalkommentaren). 

Liten vägledning vad gäller fysioterapeuter:

  1. I princip varenda fysioterapeut kan hjälpa dig med ett guidat träningsprogram för magen/bål, det är bara att söka på närmsta rehabmottagning
  2. Alla fysioterapeuter kan inte bäckenbotten, men du kan be om hjälp att hitta någon som kan. Ring runt till närmaste rehabmottagning och fråga om råd!

Lite tips på annan läsning här på Bakingbabies

Du ska inte behöva känna dig utelämnad

Det kan vara en väg till att hitta rätt person/fysioterapeut som kan vägleda dig vidare, men du ska inte behöva vara rädd för att träna och röra på dig. Bestäm dig för att vara krånglig patient tills du får bra hjälp! Stå på dig och lycka till!

Orsaker till besvären?

Det här hör inte till frågan egentligen, men jag vill nämna det för det kan ändå vara relevant. Finns det en gemensam nämnare för dina besvär, utöver graviditeter och förlossningar? Har du någon överrörlighetsproblematik, eller så? Kan du har en levatorskada efter förlossning? Återfall av framfall efter operationer kan också höra ihop med missade eller kvarvarande muskelskador (levator ani eller i muskler i mellangården). Har den som opererat dig sagt något om läget i bäckenbotten generellt? Att veta mer kan ju vara sådant som också ger tydligare svar på hur du ska hantera kroppen nu.

Här finns eventuellt lite vidare läsning:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Egentid och barnvaktstid

Hur mycket egentid och barnvaktstid har ni? Vad gör ni helst när ni har egentid? Och vad gör ni helst när ni har barnvakt?

Följarfråga

Egentid och barnvaktstid

Vi har aldrig barnvakt, haha. Eller aldrig och aldrig, senast hände det väl när Waldo föddes att Mias mamma tog de äldre barnen. Och när vi är hos mina föräldrar så händer det att vi lämnar barnen hemma och sticker ut och springer eller går till affären själva. Men vi har ingen uppstyrd eller återommande barnvaktstid. Mina föräldrar bor ju på andra änden av Sverige och Mias mamma gör så gott hon kan, men med 13 barnbarn och ett förskolärarjobb på vardagarna så har hon inte supermycket tid eller ork att passa alla barnbarnen.

Vad vi gör på vår egentid är ju ganska olika, så vi svarar var för sig.

Joseph

Om jag har en kväll ensam kollar jag helst på animé, spelar TV-spel eller kollar på någon serie/film som vi inte kan kolla på tillsammans. Mia tycker att rätt många filmer/serier är för läskiga. Har jag det riktigt lyxigt brukar jag köpa hem ett ”Maple-Pecan”-bakverk från ICA och chips. Det händer att jag går på bio själv också. Det är om det kommer någon speciellt film som jag verkligen vill se på just bio, men som jag vet att Mia inte alls har något intresse av. Oftast blir ju egentiden när en av oss inte är hemma, och barnen sover. Egentid som i att jag själv går ut och gör något är mestadels gymmet eller går ut och springer. Varken jag eller Mia har jättemycket behov av egentid som i att ha egna vänner och egna intressen som sköts borta hemifrån.

Mia

Min bästa egentid är när jag har noll saker inplanerade och det är tyst hemma. Jag ÄLSKAR att vara ensam. Känner jag mig väldigt harmonisk så brukar jag ligga i sängen, äta choklad och läsa skönlitteratur. Annars brukar jag också uppleva att det är väl använd egentid att läsa vetenskapliga artiklar också. Jag har generellt inte så stort intresse för TV-serier eller film. Någon gång per år fastnar jag i någon enskild serie som jag gärna ser på då jag är ensam. Jag tycker om att promenera ensam. men inte där det är ödsligt. Mina bästa perioder av egentid i vuxen ålder har varit då jag har varit gravidledig från jobbet och hemma utan barn. Då har läst mycket, och nu senaste gången också skrivit mycket. Och annars har jag tagit promenader. Då har visserligen min energinivå också varit längre än annars, så jag vete tusan om jag kanske hade gjort något annat annars? Jag brukar också börja med något kreativt projekt om tiden finns, typ att rita, måla eller skapa på något annat sätt.

Joseph och Mia

Senaste gången vi hade mer sammanhållen barnfri tid i större mängd var när vi firade tioårig bröllopsdag 2017. En hel helg utan barn! Vi började på varsitt håll googla och planera vad vi ville fylla den helgen med. Vi båda hade samma agenda: Mat. Vi skrev ut listor på restauranger. Sedan läste vi igenom listorna och kryssade för dem vi ville gå på. Därefter jämförde vi våra olika resultat och bestämde oss för dem vi båda hade valt. Vi har också älskat de tillfällen vi fått tummen ur och gått på teater/opera. Av någon anledning är det inget som vi gör ofta. Museum och utställningar är en sådan sak som vi tycker lite olika kring. Jag uppskattar det mycket, men det slår inte an samma ton hos Mia.

Vad gör du helst med din egentid? Och har du och din partner samma önskemål om hur era dejter ska se ut?

Läsarfråga om ansträngningsinkontinens

”Jag fick barn för snart 11 månader sedan och har sedan dess haft problem med ansträngningsinkontinens när jag nyser, hostar samt hoppar/springer.”

”Som för många andra blir problemen mindre när jag använder en tampong under aktiviteten. Har nyss skaffat en menskopp och för ett lugnare joggingpass var det helt revolutionerade. Kändes precis som innan graviditeten! Inte en droppe! Är det på något sätt negativt för min bäckenbotten att springa med en kopp eller innebär passet rent utav lite träning för muskulaturen? I övrigt tycker jag kroppen har återhämtat sig bra, jag har några mindre känningar i fogarna efter längre promenader men ingen tyngdkänsla alls när jag springer längre.”

Läsarfråga

Svar

Det här är inget superenkelt svar. När något som en tampong, menskopp eller en contrellebåge kan ge ett litet mekaniskt stöd och minska ansträngningsinkontinensen är det positivt tänker jag. Samtidigt är urininkontinens ett symtom på något som eventuellt bör kollas upp. Hur starka är musklerna och kan de behöva bli starkare? Finns stödet från bäckenbotten på ett tillräckligt sätt? Ofta går ansträngningsläckage att träna bort.

Ibland är det ett bra alternativ att springa med menskopp

Det bidrar inte med någon extra träning för bäckenbotten, men ger ett litet mekaniskt stöd till slidväggarna.

För den som har alla muskler på plats (intakt eller välsydd bäckenbotten efter en vaginal förlossning) och där musklerna reagerar reflexmässigt som de ska, kan löpning fungera som en bra träningsform även för bäckenbotten. För någon med en defektläkt eller missad förlossningsskada kan löpning istället innebära en överbelastning som förvärrar besvär. Det är ju inte alltid vi vet läget, så därför är min devis ”allt som känns bra, är bra”.

Jag tycker att det låter som att du har hittat en lösning som fungerar bra för dig. Jag tycker att du ska fortsätta så. Om ansträngningsläckaget inte går att träna bort tycker jag dock att du på sikt ska ta kontakt med en gynekolog för en bedömning.

Lycka till med löpandet!

Fler inlägg på temat:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Att vara en vårdgivare på nätet?

När jag började blogga och vara en offentlig vårdgivare på nätet var det ganska unikt. Jag tror att det fortfarande är det, på sätt och vis. Alla vårdprofessioner är fostrade att vara personliga, men inte privata. Att en patient har kontakt med en vårdgivare utanför de vanliga vårdkontakterna anses vara något avvikande och nästan fult. Att vara en vårdgivare som känner ett intresse för sina patienter utöver den av arbetsgivaren betalda tiden är också otroligt annorlunda.

Och jag gör tvärt om?

Jag är här, och berättar vitt och brett om hur jag mår, mitt eget underliv och vad jag äter till frukost. Ni vet vad mina barn heter och ni har någon slags uppfattning om min man. Jag får, och har ibland kontakt med både blivande och varande patienter här, på Facebook och på Instagram. Jag tycker heller inte att det är något konstigt.

Men jag har gränser!

Allt som oftast skryter jag i det oändliga över ”min patientkategori” som så väl verkar förstå de outtalade reglerna. Att jag aldrig känner något allvarligt övertramp, trots att jag är ”out there”. Men jag brukar tjäna på att vara väldigt tydlig.

Vårdkontakter är annorlunda

Naturligtvis har jag en lön för det arbete jag utför när jag träffar patienter, men så fort jag lämnar arbetet slutar jag att få någon som helst ersättning för det jag gör. Det innebär att patientarbete är det jag gör på mitt jobb, och min fritid ägnas åt annat. Om du som bloggläsare blir min patient kommer du naturligtvis få fortsätta läsa bloggen, men jag kan inte ta av min fritid för att ge dig mer än det vi kan ta på besöken.

Mejlrådgivning mot ersättning

Jag väljer själv att prioritera att lägga tid på folkbildning och bloggande. Jag svarar också på kommentarer så mycket jag bara kan, och som ni märker besvarar jag allt oftare frågor i inlägg. Men jag har behövt sätta en gräns för mejlrådgivningen. Jag har under flera år haft mejlkonversationer igång med otaliga kvinnor, med lika många olika frågeställningar. Det tar oerhört mycket tid, framförallt att sätta sig in i någon annans problematik och ge vettiga svar och råd.

Att bearbeta och skriva informativa texter är min superkraft, och jag gör det med glädje. Om inte annat är den här bloggen mitt feministiska fotavtryck och mitt sätt att påverka samtiden. Men jag är ingen Florence Nightingale. Jag är en trebarnsmamma som kämpar med vardagen (och ekonomin) precis som många andra. Du betalar inget för att jag lägger min fritid och tankemöda på bloggen, men om du önskar mer av mig i form av personlig rådgivning behöver jag ta ut en avgift.

Jag önskar rimliga förväntningar

Jag skrev här ovan att bearbeta och skriva informativa texter är min superkraft, och så är det. Att vara fysioterapeut är egentligen inte min superkraft. Jag hoppas så innerligt att ni förstår, att bara för att jag syns och hörs, betyder det inte att jag är bäst. Jag har så oändligt många bra – bättre – kollegor där ute. Jag beklagar ofta att vi inom nischen är till antalet få, men vi blir ständigt fler. Och det finns och kommer finnas JÄTTEMÅNGA som är bättre än mig. Jag ser mig som en talesperson, en person som riktar offentlighetens ljus på kvinnohälsa och de stora behov som finns. Jag tror också att jag är en av dem som lockar andra fysioterapeuter till nischen. Och jag räknar kallt med att de kommer gå om mig, bli bättre än mig.

Bäckenbottenträning inför löpning

Jag fick barn för snart ett år sedan. Har inte haft några bekymmer efter förlossningen. Nu planerar jag att börja ta upp löpträningen igen, men jag är lite nervös då jag slarvat med knipövningarna. Kan du tipsa om att knipträningsupplägg som jag borde göra innan jag börjar? Jag vill inte riskera att få några besvär bara för att bäckenbotten är dåligt förberedd på löpträning.

Läsarfråga

Bäckenbottenträning inför löpning

Den här frågan är intressant tycker jag. Generellt är min första respons: Vi behöver inte skapa ett problem som inte finns. Om allting känns bra i bäckenbotten får vi ju anta att det också är bra! På ett sätt tänker jag då att det egentligen bara är att köra på. Men om jag tänker ett varv till inser jag att jag ändå brukar ge lite andra råd. För individer som inte springer alls på vinterhalvåret och som brukar börja framåt vårkanten brukar jag rekommendera knästabilitetsträning inför återgång till löpning. (Appen ”Knäkontroll” är en av mina favoriter att rekommendera då.) Varför skulle jag ge andra råd bara för att det gäller bäckenbotten?

12 veckor för en muskel att växa i volym

Vi behöver vara ute i god tid för att hinna prehab-träna inför ett visst tillfälle. Jag har för mig att det tar ca 12 veckor för muskelvolymen att öka så pass att det blir en mätbar skillnad. Redan efter 6 veckor kan det ha skett en effektivisering av kommunikationen mellan muskel-nerv så pass att du upplever dig starkare, utan att musklerna faktiskt hunnit växa så särskilt. Om vi utgår från att du inte har några problem kan vi också anta att det är vår något slarviga grund-rekommendation av knip som skulle vara lämplig för dig. 30 knip, vid tre tillfällen om dagen. Knipen ska då vara så hårda och intensiva att du faktiskt blir trött i bäckenbottenmusklerna av träningen. 30 knip tre gånger om dagen i 12 veckor. Det lättaste är annars att börja knipa med TÄT-appen, den vägleder dig också i en stegring av knipen allt eftersom. Den kan du också ställa in så att mobilen surrar till när det är dags att knipa.

Andra inlägg du kan ha nytta av att läsa

Stort lycka till med löpningen! 

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Postpartumkroppsdesan del 8

Alltså, nu är Waldo redan åtta månader och det börjar kännas som evigheter sedan jag var gravid. Och ändå är det fortfarande en resa i den här kroppen. Det händer grejer, det förändras grejer och jag vet inte riktigt när jag helt kommer ha landat. Att vara gravid och postgravid är verkligen inte helt olikt en pubertet – det har med hormoner att göra och ingen vet riktigt hur det ska sluta…

Börjar ändå se fram emot att jobba igen. Här är mina nya arbetskläder!

Kroppen

Nu är håravfallet slut, jag tappar normala mängder igen och har en fin liten stubbåker av rågblont hår som sticker upp längs med hela hårfästet. Det är än så länge helt okej, men lagom till att jag kommer börja jobba igen kommer jag vara i galen-professor-stadiet med håret. Jag ser inte sådär jättemycket fram emot just det. Jag har ett gäng kilon kvar tills vikten innan den här senaste graviditeten, men väger nu ungefär som jag vägde innan Wollmar föddes. Det känns okej. Magen har fortfarande en ”påse” av lös hud och jag tror inte att den någonsin kommer dra ihop sig. Det är också okej. Vi har varit sjuka i omgångar de senaste två månaderna, så jag har inte fått ihop särskilt mycket träning och det känns lite trist. Hade hoppats känna mig starkare vid det här laget. Men sommaren kommer kanske som en räddning, både vad gäller sjukor och just tid till träning.

Magen

Jag tycker att magmusklerna svarar bra på träning, när jag väl tränar. Som sagt, huden är en annan sak. Den kommer aldrig bli som förr. Jag och min lilla mag-bulldeg får förlika oss med varann.

Bild på baby shower-tårtan jag gjorde till Louise häromveckan

Amning och hormoner

Waldo ammar 1-2 gånger per natt och 2-3 gånger per dag fortfarande. Men jag märker av att kroppen domineras av mina vanliga hormoner och inte av amningshormon nu. Jag har haft mens flera gånger, känner av PMS-dippar och under-mens-självkritiken och allt annat. Mensen är också mer än någonsin. Jag brukar alltså ha en ganska modest mens, men nu börjar jag känna att om det ska vara så här så kommer jag behöva äta järntillskott regelbundet. Hade ett akut menskoppsöverfyllnads-moment mitt när jag var med både Wilfred och Waldo på BVC häromdagen. Tror sköterskan eventuellt tyckte att jag var lite konstig när jag mitt från ingenstans bara utropade ”Här, ta Waldo, jag MÅSTE gå på toaletten”.

Bäckenet

Egentligen så länge jag kan minnas har jag fått värk i bäckenlederna när jag haft influensa eller större förkylningar på gång. Alltså när andra får muskelvärk så får jag bäcken-ont. Jag är i smärtfri i bäckenet till vardags, men i början av den här senaste mastodontförkylningen fick jag ont vänster bäckenled så pass att jag haltade lite igen. Det höll bara i sig en dag, som tur var. Nu kan jag nog promenera och springa ”hur långt som helst” igen. Jag längtar efter mitt första ”långpass”, är sugen på 15 kilometer snart!

Handlederna

Handlederna och tummarna börjar jag ge upp om. Kommer jag aldrig bli bra? Det kommer säkert bara bli sämre över sommaren också, för jag kommer ICKE kunna låta bli att läsa böcker för barnen, eller för mig själv för den delen. Och att hålla i böcker är min mest provocerande sak. Vi planerar att börja läsa Harry Potter för barnen och jag ÄR SÅ PEPP. Vi kommer vara en vecka i en stuga utan el och vatten, så då är högläsning på kvällarna den stora planen.

Jobb

Maj månad innehöll mina mest utmanande moment jobbmässigt, både totalt sett och ur perspektivet ”jobba med barn”. Jag hade fyra inplanerade föreläsningar, varav en var i Växjö och en i Jönköping. Att ta tåget på morgonen, föreläsa mitt på dagen och sedan ta tåget hem är ju lite av en utflykt även med bara mig själv. Men det gick toppenbra. Och föreläsningarna var så roliga! Och Waldo gjorde succé som sovbebis medan jag föreläste. Bara en av de fyra gångerna blev den som anlitat mig tvungen att gå ut en stund med honom. Nu är det sommarledigt för oss alla, och när jag börjar jobba igen är det Joseph som är föräldraledig. Det kommer faktiskt kännas som en lyx!

Trötthet

Förutom att jag varit sjukt himla sänkt av en förkylning och bihåleinflammation i två veckor nu så tycker jag att energinivåerna annars är bra. Waldo sover bra generellt. Han hade någon vecka runt när han fick tänder när han började bajsa på nätterna igen, det kändes ju lite onödigt.

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

Läs mer på Bakingbabies

Livet med tre barn – Waldo 8 månader

Waldo

Nu kryper Waldo i full fart och utforskar allt som han kommer åt. Han är också en hejare på att titta oskyldigt upp när vi säger vart han inte ska vara eller vad han inte får riva i. Detta är några att Waldos favorit saker/destinationer:

  1. Dra i sladdar
  2. Slita i lamellgardinerna
  3. Kryp upp i diskmaskinen
  4. Riva ner toalettborsten
Vadå?

Han reser sig upp mot i princip vilken yta som helst och rör sig obehindrat mellan möbler. Om vi går in på kommunikation så märks det att han tittar förtjust på medan vi pratar och kör med olika stödtecken, men han gör ingen större ansats till att efterapa. Det verkar som att ”nana” kan vara vatten, men det kan lika gärna vara ett missnöjesrop som passar in i situationen.

Wollmar och Wilfred

Storpojkarna växer och utvecklas mycket nu med. Wilfred har fyllt 5 och kan helt plötsligt en massa saker som en inte trodde tidigare. Helt plötsligt så kan han cykla och har kommit över sin rädsla av att doppa huvudet i vatten (tack simskolan!). Wollmar tar mer och mer ansvar och dukar bordet spontant till frukost och rycker in och hjälper med Waldo på olika sätt. Tänk va underbart det ändå är med tre sådana fina barn!

Vi har även haft farmor och siya (farfar) på besök vilket var mycket uppskattat av alla.

Sömn

Månaden började med en veckas dålig sömn på grund av Waldos två första små tänder. Tandbrottet löstes av av en förkylningsrunda som hela familjen fick ta del av med en grand finale av att Mia fick bihålsinflammation. Annars har Waldos nätter kommit sig i ordning efter förkylningen och de senaste nätterna har varit riktigt skapliga. Tyvärr sover Waldo fortfarande riktigt dåligt på dagarna. Eller, vissa dagar kan han bjuda på samlat 2 timmar utspritt på 3 tillfällen och andra gånger kan det summeras med 30 minuter snooze.

Mat

Nu äter Waldo mer eller mindre det som vi äter. Ibland kör vi det i mixern och ibland får han pilla i sig det själv, beroende på vad det är för mat. Sedan finns det sånt som är mer passande som Waldo mat och då brukar vi offra en matlåda och gör i ordning så att det finns mat lätt att värma och ge honom när han behöver. I övrigt är det gröt och frukt som gäller.

Föräldrarna

Förutom varsin sjukvecka på grund av förkylningen så mår vi bra. Jag går in i min sista vecka innan semester och sedan föräldraledighet. Alltså 1 vecka kvar på jobbet och sedan hemma med gullgrisarna i 14 månader! Jag ser verkligen fram emot det. Mia har precis fått klart sitt landstingsavtal och laddar inför arbetet som privat fysioterapeut. Hon har dessutom fått gott om föreläsningsbokningar och till hösten kan vi alla se fram emot inte mindre än två böcker som ska släppas. Helt enkelt fullt ös och laddar inför en sommar med familjen!

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Matvecka från Gibraltar

Flag of Gibraltar.svg

Okej, ni kör vi på ett miniland igen. 6,8 km2 liksom. Min gissning var att de inte har så många matbloggare, och det verkar stämma. Den här veckans receptletande resulterade i en rätt, en sallad och ett tillbehör:

Jahapp…Nu får vi hitta på fritt igen då.

Vad ska du äta i veckan?

Putande mage efter graviditet

When it rains, it pours, kan man säga. Här har det trillat in mag- och magmuskeldelningsfrågor på rullande band, även dagens inlägg får bli ett svar på en mag-fråga:

Jag födde mitt första barn för 8 månader sedan. Hen är frisk och jag har återhämtat mig bra, är mycket tacksam för detta. Gravidkilona försvann första veckan, men fortfarande har jag så väldigt putande mage. Jag är smal/normalbyggd, vilket gör att magen verkligen syns. Jag ser gravid ut! Den är putig och hård. Älskar allt som har med träning/rörelse att göra och har börjat hitta tillbaka till träningen riktigt bra, njuter att att bli starkare igen. Har ingen nämnvärd diastas. Men kan jag göra något åt putandet? Är helt ok med att en kropp förändras av att bära barn, amma osv … men det vore skönt att inte se gravid, ibland svullen, ut. Vad är din erfarenhet? Ska jag bara ha tålamod?

Läsarfråga

Putande mage efter graviditet

Svaret på den här frågan kan bli jättefel om den inte nyanseras. För så här: En mage kommer förändras efter graviditet, och det vet ju frågeställaren. Det är liksom inte bara livmodern som sträcks ut, det är ju ALLT. På ett sätt får vi alla jobba med att kroppen förändras, och att magen aldrig kanske blir platt igen. Tro mig, min mage ser INTE ut som innan efter tre barn. Kanske har du någon med lite samma ärftliga faktorer som dig som du kan spana på? Hur ser mamma, moster, systrar ut efter graviditeter?

Brist på muskelmassa?

En putande mage kan ju också bero på ett bristande stöd, och bristande stuns i både stödjevävnad och muskler. För en del handlar magens återhämtning både om tid och att faktiskt våga träna så pass tungt att det också händer något med muskler. Så att det faktiskt går framåt.

En diastas?

Du skriver att du inte har någon nämnvärd diastas. Det är ju annars den vanligaste boven i dramat till en anmärkningsvärd putmage efter graviditet. Finns det någon anledning till en ”second opinion”, alltså kan det finnas en diastas som missats? Jag tänker att för både punkten ovan och detta kan det vara en poäng med att boka en tid hos en kunnig fysioterapeut för bedömning och träningsråd.

En hård putmage?

Enligt min erfarenhet är hårda putmagar efter graviditet rätt ovanligt. Det finns bråck som kan vara hårda, men det är ju sällan ”hela magen” utan oftast mer bråck på ett speciellt ställe. Jag har vid några tillfällen haft patienter som haft hårda putmagar som haft (godartade) muskelknutor eller cystor kring livmodern som vuxit till och gjort att magen sett gravid ut. Jag vet inte om jag missförstår frågan, men om magen verkligen är hård och du inte känner igen den skulle jag nog gå och kolla upp det bara för säkerhets skull. Hos vårdcentralen eller gyn.

I stående och med tyngdlagen mot en försvagad bukvägg, kan det ju upplevas som ”hårt” bara av att magens innehåll ligger an mot bukväggen. Men då blir ju magen mjuk när du ligger ner. Jag reserverar mig alltså för att jag missförstått det hela, hur hård din mage egentligen är.

Putmage av överspänning

Jag har träffat patienter som haft så mycket överspänningsproblematik i bäcken-mag-området att de utvecklat en hård putmage av enbart superduper-överspända magmuskler. Behöver du sänka spänningsgraden i musklerna? Sluta dra in magen konstant om du sysslar med något sånt, och spänn magen bara när det faktiskt är adekvat – när du behöver det för att stabilisera kroppen vid lyft och belastning.

Mina råd

  • Kolla upp hos läkare för att utesluta att det är ”något annat”
  • Kolla upp hos fysioterapeut för att dubbelkolla magmusklerna och få rätt träningsråd
  • Verkar allt okej ändå – ge det tid. Kroppen behöver tid för återhämtning, ge den minst ett år!
  • Var stolt över kroppen som den väl landat sen, även när den verkar ha återhämtat sig helt färdigt och om magputet händelsevis skulle vara kvar. Putmagar unite!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!