Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Läsarfråga om långvariga bäckenbesvär

Läsarfråga om långvariga bäckenbesvär

Idag svar på en läsarfråga om långvariga bäckenbesvär.

var hittar jag hjälp?

“Jag har en liten bebis på fem månader och har haft foglossningssmärta i främre bäckenfogen sedan graviditetsvecka 11. Kan gå långsamt inom hemmet och håller mig på så vis nästan smärtfri, men nu känner jag att mitt barn blivit för tungt för att det ska vara lämpligt att jag bära henne och det är givetvis trist att vara så rörelsehindrad. Jag måste komma till rätta med det här!
Jag förvirras av att alla säger olika saker om vad jag bör göra. Nyss läste jag att strechning är bra. Jag har också hört många som blivit sämre av de övningar de fått av fysioterapeuten. Jag har inte vågat prova de jag fick av den anledningen. Det var inga övningar som sammanställdes till mig utan ett standardkoncept vilket kändes opålitligt.
Är rådvill om vem jag ska kontakta för att få hjälp. Två läkare, en fysioterapeut och flera barnmorskor har gett så gott som nollresultat. Har du något tips hur man bär sig åt för att få hjälp?”

Hej och grattis till bebisen!

Det jag tänker att är bra med att du redan varit inom vården en sväng. Mina råd kan ju naturligtvis inte ersätta faktiskt undersökning och behandling. Summan av det här inlägget kommer bli att du ska försöka hitta en vårdgivare som inger förtroende. Förhoppningsvis kan vi i alla fall veta att du genom de vårdbesök du varit på fått andra diagnoser uteslutna. Jag utgår därför nu ifrån att det faktiskt är främre bäckensmärta du har, även om jag på håll naturligtvis inte kan avgöra detta.

Olika råd ger förvirring

Jag förstår att du blir förvirrad över olika besked, råd och tips. Det finns lite olika orsaker till detta. Barnmorskor har i sin utbildning ingenting som gör att de kan undersöka bäckensmärta och särskilja detta från andra muskulära tillstånd i samma område. Deras råd kan vara bra, men de är baserade på deras yrkesmässiga erfarenhet och inte specifikt utifrån ditt specifika tillstånd. Läkare kan också vara olika bra på att undersöka smärta i och kring bäckenet. Du gör helt rätt att inte svälja alla råd du får mer hull och hår. Om du inte upplever att den fysioterapeut du träffat kunna förklara och motivera de träningsövningar du fått förstår jag att du känner dig tveksam även till dessa.

Råd för dig med bäckensmärta

Generellt säger man att kvinnor med bäckensmärta ska undvika rörelser som särar på benen och rörelser där benen korsar mittlinjen. Man ska även gå med ganska korta steg, inte belasta ensidigt eller stå upp när man cyklar. Men dessa råd är ju utformade för  gravida. Alla dessa råd gäller inte per automatik även en person som har kvarvarande smärtor flera månader efter graviditeten. Jag tror säkert att du har en känsla för vilka sorters rörelser som provocerar din smärta, och  det vara smart att undvika stretching i de lägen och vinklar där du får ont. Annars är jagövertygad att stretching kan vara en del av behandlingen. Det ska göra “gott-ont” och inte förvärra dina besvär.

Individuell bedömning och behandling

En bra fysioterapeut borde kunna undersöka dig. Utifrån vad hen hittar vid en undersökning bör du kunna få individanpassade råd. Det kan vara lämpligt att byta fysioterapeut om du hittills bara fått ett standardprogram som du känner dig osäker på. Du nämner att många får mer ont av sina träningsprogram. Jag tänker att det finns många välvilliga kollegor där ute som försöker göra gott men som lämnar kvinnor ensamma med hemträningsprogram som de teoretiskt sett ska klara av att göra på egen hand. Jag tror att en förhållandevis tät uppföljningsfrekvens av träningsprogrammet där fysioterapeuten kan göra justeringar efter din reaktion på träningsprogrammet är en nyckel till framgång.

Min tanke om behandling

Min tanke är på grund av detta resonemang att jag skulle vilja 1) symtombehandla och 2)  testa att se besvären mer som en idrottsskada. Det vill säga en brist i kroppens sätt att klara av den belastning som den utsatts och utsätts för. För punkt ett handlar det om att minska smärtan på något sätt. Genom att undvika de saker som provocerar smärtan och kanske på alla möjliga sätt du själv har för att lindra – värme, massage osv osv. Punkt två är på sikt den viktigaste, och då menar jag att du sakta ska bygga upp muskler i smärtande område. Se till att alla inblandade muskler klarar av att utföra sin uppgift med tillräcklig styrka, spänst och uthållighet.

Om vi fokuserar på idrottsskadetanken, då får det ibland göra lite ont att träna.

Inte galet ont, men ändå lite ont. Jag brukar försöka förmedla detta till mina patienter genom att förklara, att när en övning gör att man börjar grimasera av smärta, då har det ändå gått över gränsen. Jag har skrivit ett resonemang om detta i detta inlägg. Där handlar resonemanget om just löpning, men jag använder 0-10-skalan på nästan alla patientkategorier med smärtbesvär och tycker att man kan ha ont upp till ungefär fem på skalan. Utifrån hur man reagerar på träningen kan man behöva justera antal repetitioner av varje övning eller göra den på ett lättare eller tyngre sätt. Det är ju detta som en fysioterapeut ska vara proffs på, att anpassa och justera träning. Om du reagerar med smärta som känns lite för intensiv behöver det inte vara fel på övningarna i sig, kanske bara på doseringen. Du ska däremot aldrig få MER ont av träningen.

Standardprogram okej?

Vi har alla i grunden förhållandevis lika anatomi på så sätt att musklerna sitter på samma ställen och gör samma rörelser. När man har besvär i och kring bäckenet brukar man behöva träna rumpmuskler, höftmuskler, lårmuskler och bålmuskulaturen. Alla fysioterapeuter har sin arsenal av favoritövningar för olika muskler. Det är mer regel än undantag att vi plockar  från en mental övningsbank till varje patient. Brukar patienter med ganska lika symtom behöva träna övningar för ungefär samma muskelgrupper är det i stort inget fel att göra en standardisering av träningsprogrammet. Jag kan dock tycka att bemötandet är av större vikt. Att du får känna att dina besvär blivit undersökta, bedömda och att en professionell har klurat ut ett lämpligt program för just dig.

Du undrar hur du ska bära dig åt för att få hjälp.

Ofta behöver man vara mycket frisk för att vara sjuk. Det vill säga ha ganska mycket egen ork och kraft att stå på sig och att söka vidare när inte första kontakten med sjukvården blir som man tänkt. I kontakten med en fysioterapeut handlar ett lyckat behandlingsresultat ofta om personkemi. Att du förstår hur din behandlare tänker, resonerar och varför behandlingen kommer att se ut som den gör. Jag hoppas att läsningen här kan bli inspiration för dig till att våga testa ditt träningsprogram. Kräv återkoppling hos din fysioterapeut om du känner för det. Annars, sök dig vidare tills du träffar någon som förstår sig på dig och dina besvär.

Läsarfråga om långvariga bäckenbesvär

Du är värd att må bra. Det kan bli en kamp, men den är värd att kämpa!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

4 kommentarer till “Läsarfråga om långvariga bäckenbesvär”

  1. Jag är lite nyfiken på den här smärtskalan, även kopplat till inlägget om genus och smärta där du skrev lite om den individuella skillnaden i hur man beskriver smärta. Upplever du att patienter generellt är bra på att hamna ”rätt” på skalan eller behöver det ofta justeras?
    Jag tycker att smärtskattnings-frågan är lika svår varje gång, dels på grund av att smärtminnet är så himla kort och dels på grund av att olika typer av smärtor känns så himla olika. Händer att skalan inte räcker till i takt med att smärtan minskar och man hamnar i botten på skalan forfarande med betydande smärtor kvar osv ..
    Så när man säger att man kan träna upp till en femma på skalan, är folk i allmänhet bra på att veta ”hur en femma känns”?

    Flummig fråga kanske, och jag fattar att egen smärtskattning såklart inte är det enda verktyget för att bedöma lagom träningsdos .

    1. Jättebra fråga! Jag tänker att det är en ögonblicksbild och inte ska jämföras så mycket från gång till annan. Men över 5 tänker jag att att man har så pass ont att man börjar andas annorlunda, biter ihop, gör grimaser och på något sätt stålsätter sig för smärtan. Med vissa patienter pratar jag inte alls om siffror, utan om smärtan känns grön-gul-röd. Röd är en NEJ-signal, orange kan bero på situation (okej om en övning/aktivitet glider över i orange bara det går ner till grönt strax efteråt) och grönt är bara helt fritt fram.
      Jag tycker ofta att relationen till smärta förändras över tid, ganska ofta så skattar folk mer smärta i slutet av en rehabperiod fast de har mycket mindre ont/klarar mycket mer/har ont mer sällan. Så att om man i stort är mer smärtfri och har enstaka stötar av smärta kan det liksom “låta” värre, än om en person kämpar med daglig molande och funktionsnedsättande smärta ständigt. Så det är liksom alltid situationsberoende och låååångt ifrån den enda relevanta informationen vi behöver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *