Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Funkar yonisteam?

Funkar yonisteam?

close up shot of a smoke
Foto: Marek Piwnicki

Vaginal ångning, yoni steaming, snippsauna eller hukbad. Oavsett namn dyker praktiken upp med jämna mellanrum, ofta presenterad som en mild, naturlig och urgammal metod för att läka allt från menssmärta och fertilitetsproblem till trauma och klimakteriebesvär. Marknadsföringen omfattar ofta ett språk som blandar medicinska termer, andlighet och kulturhistoria.

Idag ska vi ta oss an det här ämnet!

Funkar det?

När man påstår att en viss behandling ska hjälpa mot smärta, sjukdom eller psykiska trauman måste faktiskt se på vad forskningen säger. Yonisteam marknadsför inte bara som något som kan kännas skönt eller avslappnande. Man påstår att det påverka livmodern, rena kroppen från gifter, balansera hormoner, läka ärrvävnad, förbättra fertilitet, lindra endometrios och till och med lösa upp trauman.

Detta är medicinska och psykologiska tillstånd kräver diagnostik, uppföljning och ibland avancerad behandling. Jag tror att jag talar för många inom sjukvården när jag säger att om det skulle finnas något enkelt att göra själv, hemma för att behandla svåra tillstånd – då skulle vi otroligt gärna vilja rekommendera det. Då måste det finnas rimliga biologiska mekanismer, studier som visar effekt, och kunskap om risker.

Finns det vetenskapligt stöd?

Nej, det finns inte. Det finns inga kontrollerade studier som visar att vaginal ångning har effekt på de tillstånd som man talar om. Det finns inga data som stödjer att värme och ånga kan transportera ämnen in i, eller ut ur livmodern. Livmodern är inte ett öppet system som kan renas utifrån, och begrepp som detox, utrensning och energiflöde saknar medicinsk innebörd.

När man använder värme inom medicin sker det under kontrollerade former och med tydliga indikationer. Att beskriva något som naturligt eller traditionellt förändrar inte detta. Det är också värt att notera att i en systematisk översikt med metaanalys av värmebehandling efter klipp vid förlossning var det inte ångbad eller örtinfusioner som gav bäst resultat, utan torr värme. I flera studier fick man den effekten av något så odramatiskt som en hårtork.

Det är en gammal tradition

Ett återkommande argument är att kvinnor har använt sig av vaginal ångning i århundraden i Central- och Sydamerika och i andra urfolkstraditioner. Kulturella ritualer i sitt sammanhang är en sak. Kommersiella behandlingar i en modern välfärdsstat är en annan. Att lyfta den här praktiken ur sitt sammanhang och använda den för att sälja individuella behandlingar mot komplexa medicinska tillstånd säger egentligen ingenting om dessa fördelar.

Dessutom vet vi att kvinnors hälsa är något som ofta omkringgetts med ritualer, eftersom vården inte funnits där för att ta hand om behovet. Att man nu återupprepar detta i en slags ”wellnessform” omfattar inte nödvändigtvis respekt för den kulturella traditionen. På sätt och vis är även detta ett sätt att osynliggöra de kvinnor som utfört ritualerna genom tiderna.

Upplevelsen kan vara god ändå

Jag är helt med på att dessa ritualer kan vara lugnande och fyllda av mening.  Många former av egenvård, ritualer eller omhändertagande kan ge en känsla av ro eller kontroll, särskilt i situationer där man inte upplever att sjukvården ger den omsorg och vård man önskar.

Det är dock inte etiskt korrekt att presentera dessa ritualer som att de skulle ge en medicinsk eller terapeutisk effekt. I marknadsföringen av yonisteam går påståendena utöver välbefinnande, utan till behandling. Individberättelser lyfts fram som bevis för påståenden om läkning, hormonbalans eller trauma.

Jag reser ragg när vaginal ångning kopplas till påståenden om att kunna lösa trauman, inklusive trauma relaterat till sexuellt våld. Här rör man sig in på ett område som kräver professionellt ansvar, tydliga etiska ramar och kunskap om risker. Jag ser svensk reklam som samtidigt lyfter en varningens finger för att göra detta på egen hand, och i samma andetag erbjuder vägledning mot betalning. Det här är en oetisk och problematisk företeelse.

Även till barn?

I vissa sammanhang beskriver man att vaginal ångning är så mild att den även kan användas på barn. Det finns inga studier, inga säkerhetsbedömningar och inga vårdrekommendationer som talar för att barns underliv ska exponeras för värme, ånga eller örter. I bästa fall är det mysigt, i neutrala fall verkningslöst och i sämsta fall bidrar detta till obehag för barnet.

Det här är för mig ett tecken på att det kritiska tänkandet har satts ut spel.

Det är också en fråga om ansvar

Kvinnor får ofta sämre sjukvård, och om inte sämre vård så i alla fall sämre bemötande inom vården. När man inte möter det stöd man önskar inom medicinsk vård kommer rimligt tänkande kvinnor med behov söka sig till annan hjälp. Här växer marknaden för lösningar som erbjuder egenvård och ritualer, men där vi också saknar krav på effekter eller ansvar över utfallen.

Det är inte ett problem att kvinnor söker efter alternativ hjälp. Jag anser att det är problematiskt att man marknadsför yonisteam som lösningar på medicinska problem. Det är ett problem att kvinnor behöver ta till sådana här ritualer, i brist på sjukvårdande insatser. Både i historien och i nutid. Detta innebär att ansvaret förflyttas från systemet till individen. Här finns en förskjutning av makt och ansvar som jag ogillar.

Funkar yonisteam?

Om frågan är om vaginal ångning kan ersätta eller behandla gynekologiska tillstånd, hormonella besvär, fertilitetsproblem eller trauma är svaret nej. Det finns inget vetenskapligt stöd för detta, och flera av påståendena i marknadsföringen strider mot grundläggande medicinsk kunskap.

Om frågan är om ritualer kan kännas meningsfulla i en kropp som inte fått tillräcklig vård, är svaret mer komplext. Det kan kännas värde- och meningsfullt, men det förändrar inte det faktum att den alternativa marknaden tjänar pengar på kvinnors medicinska behov.

Referenser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *