Mellangården är ett litet område, men som innehåller muskelfästen som är viktiga för bäckenbottens funktion i sin helhet. Den utgör fästpunkt för flera viktiga muskler och bindvävstrukturer, och när den skadas vid förlossning påverkas ofta både stöd, känsel och kontroll. För de flesta läker vävnaden bra med tiden, men för vissa blir mellangården defektläkt. Detta kan ge en lång rad symtom som är svåra att förstå och än idag kan vara svåra att få gehör för.
När något inte känns som förut
Efter en förlossning kan kroppen kännas annorlunda, och i många fall är det normalt och övergående. Slidöppningen kan upplevas mer öppen eller glipande och luft eller vatten kan tränga in i slidan. Tamponger kan glida nedåt eller lägga sig på snedden. Avföring kan fastna i en ficka mellan slida och ändtarm. Många beskriver också minskad känsel, obehag eller smärta vid samlag.
Det tar lång tid för kroppen att återhämta sig, men när musklerna är hela och återhämtningen är möjlig kommer du kunna se tillbaka och se att det finns en progress åt det bättre hållet, om än långsamt. När det gått ungefär ett år borde kroppen vara så gott som färdigt återhämtad. Om bäckenbottens funktioner inte är bra då är det viktigt att få en bra undersökning, svar på varför och en plan framåt. Om rådet enbart blir att fortsätta bäckenbottenträna, fast problemen kanske beror på defektläkta muskler, riskerar man att känna sig både misstrodd och ensam.
Så kan en defektläkt mellangård upptäckas
Vid en bäckenbottenundersökning tittar man på vävnaden, känner efter hur musklerna fäster och bedömer längden och stabiliteten i mellangården. Att kunna beskriva sina upplevelser konkret kan göra det lättare att få rätt hjälp.
Frågor att fundera på om du misstänker att mellangården inte läkt som den ska:
- Känns slidan öppen, glipande eller vidare än tidigare?
- Märker du att luft eller vatten kommer in i slidan, eller att det uppstår ljud som liknar små pruttar?
- Känns det som att tamponger eller menskoppar inte sitter som de ska, eller att de glider ut?
- Behöver du trycka med fingrarna mot mellangården eller slidväggen för att kunna bajsa ordentligt?
- Har du en känsla av att något buktar inifrån när du ska tömma tarmen, eller har du en tyngdkänsla bakåt?
- Har du mindre känsel eller obehag vid sex, jämfört med innan förlossningen?
Vad vi vet från forskning
En svensk randomiserad studie från 2020 jämförde perineorafi (kirurgisk rekonstruktion) med bäckenbottenträning och visade att omkring 70 procent av de opererade kvinnorna blev mycket bättre, medan endast 11 procent fick samma effekt av enbart träning. Vidhetskänsla, slidpruttar och tarmtömningsbesvär minskade markant efter operation. Ingen som varit smärtfri före ingreppet fick långvarig smärta efteråt. Senare uppföljningar visar att förbättringen håller i sig minst ett år, även hos kvinnor som också har djupare muskelskador i levator ani. Det visar att rekonstruktionen av mellangården i sig har stor betydelse för hela bäckenbottens funktion.
Vad bäckenbottenträning kan bidra med
Bäckenbottenträning är alltid en viktig del av återhämtningen, men vid en defektläkt mellangård finns inte samma möjligheter att få träningseffekt som när man har alla muskelfästen på rätt plats. Träningen kan då inte återskapa stödet som saknas. Däremot är den värdefull både inför och efter en operation. Det man vill då är att stärka de fortfarande hela musklerna, öka blodcirkulationen och förbättra samordningen när vävnaden väl är återställd.
När är det dags att söka vidare?
Under de första månaderna efter förlossningen sker ofta spontan läkning. Det är klokt att låta kroppen få tid, särskilt under amningsperioden då slemhinnor och vävnader är skörare. Men om du efter 9–12 månader fortfarande har besvär som påverkar vardagen, trots regelbunden träning, kan det vara dags att söka vidare vård och stöd.
Det kan handla om att du känner dig öppen, inte kan knipa ihop som förut, har svårt att bajsa utan att trycka med fingrarna eller upplever obehag vid samlag. Då är det rimligt att be om en bedömning av en gynekolog med erfarenhet av rekonstruktiv bäckenbottenkirurgi.
Vad en operation innebär
En perinalkroppsrekonstruktion handlar om att återställa anatomin. Kirurgen återskapar vävnadens fäste, för ihop musklerna och stärker stödet för ändtarmen. Operationen görs i lokalbedövning eller narkos och tar ungefär en timme. De flesta går hem samma dag. Under de första veckorna är det vanligt att ha ont och känna svullnad, men successivt minskar besvären och de flesta upplever tydlig förbättring inom några månader. Risken för komplikationer som infektion, blödning eller ärrkänslighet är låg, och majoriteten blir nöjda med resultatet.
För mer information om själva operationsförloppet, återhämtningen vecka för vecka och hur träningen byggs upp, läs gärna här.
Tips och råd
- Låt kroppen läka minst 9–12 månader efter förlossningen.
- Träna bäckenbotten regelbundet, gärna med stöd av fysioterapeut.
- Om symtomen kvarstår, be om en bedömning av mellangården.
- Vid misstänkt defekt, sök en gynekolog med erfarenhet av rekonstruktiv kirurgi.
- Efter operation bör du följas av fysioterapeut och återgå till träning successivt.
Att orka söka hjälp
För många tar det tid att förstå vad som egentligen är fel, och ännu längre tid att bli trodd. Många har fått höra att allt ser fint ut, trots att kroppen säger något helt annat. Det kan väcka frustration, sorg och en känsla av att inte bli tagen på allvar. Men att söka hjälp handlar oftast om viktiga funktioner. Om att kunna leva, röra sig, ha sex, tömma tarmen och känna sig hemma i sin kropp. Kroppen efter en förlossning är stark och anpassningsbar, men ibland behöver den också hjälp att bli återställd.
Referenser
- Association Between Sonographic Deviations in the Perineum and Symptoms of a Deficient Perineum in Primiparous Women One Year After Birth: A Prospective Cohort Study
- Development and initial validation of a Swedish inventory to screen for symptoms of deficient perineum in women after vaginal childbirth: ‘Karolinska Symptoms After Perineal Tear Inventory’
- Levator Ani Deficiency and Pelvic Floor Dysfunction 1 Year Postpartum: A Prospective Nested Case–Control Study
- One-year follow-up after standardized perineal reconstruction in women with deficient perineum after vaginal delivery
- Pelvic floor muscle training for the prevention of pelvic floor dysfunction
- Pelvic floor symptoms according to the severity of second-degree perineal tears within 12 months post-partum: A longitudinal prospective cohort study
- Perineal Body Anatomy in Primiparas Assessed by Three-Dimensional Endovaginal and Endoanal Ultrasound: A Reliability Study
- Perineorrhaphy Compared With Pelvic Floor Muscle Therapy in Women With Late Consequences of a Poorly Healed Second-Degree Perineal Tear: A Randomized Controlled Trial
- Posterior compartment symptoms in primiparous women 1 year after non-assisted vaginal deliveries: a Swedish cohort study
Hej!
Födde barn i slutet av november -25 med en grad 3b bristning höger sida samt djup vaginal ruptur 4 cm. Har förstått det som att i alla fall yttre sfinktern, transversus, bulbocarvenosus var inblandade. Perineum är ca 1 cm. Vet inte vad den var innan, men är ganska liten och tunn i kroppen. BM misstänkte skada på rektovaginala fascian pga tunnt vid ärret i slidan, och buktande bakväg på efterkontroll 8 v pp. Var på efterkontroll hos fysioterapeut 12 v pp som kände igenom musklerna, var lite osäker på bulbocavernosus infästning och tyckte jag kunde avvakta och se hur symtomen utvecklade sig vad gällde rektovaginala fascian. Rekommenderades styrka upp kroppen generellt, bäckenbottenträna och fortsätta med bra tarmtömning.
Har nu sedan jag blivit mer aktiv fått tilltagande besvär med tarmtömning, upplever att jag får hålla emot mer än tidigare i slidan/mellangården, kan tydligt känna en ficka där tarmen buktar in i slidan. Kan även känna igen mig i en tyngdkänsla bakåt som jag innan bara trott var allmän ömhet. Borde jag fortsatt ha is i magen eller söka ny kontakt med fysion?
Hej!
Utifrån det du beskriver låter det som att du redan är uppfångad på ett bra sätt och att man sett att det kan finnas en misstänkt defektläkning. I det läget brukar rekommendationen nästan alltid vara att avvakta och låta kroppen få tid till sin egen återhämtning. Så här tidigt efter en förlossning, särskilt efter en större bristning, gör man i regel inget kirurgiskt ändå.
Det du beskriver, att det känns som en ficka där tarmen buktar in mot slidan och att du behöver hålla emot lite vid tarmtömning, är ganska typiskt när stödet i bakre slidväggen eller mellangården är svagt. Det kan bli tydligare när aktivitetsnivån ökar. Det betyder inte nödvändigtvis att något har blivit sämre, utan ofta bara att belastningen på bäckenbotten märks mer när man börjar röra sig mer i vardagen.
Just nu brukar fokus framför allt ligga på att få tarmtömningen så smidig som möjligt, så att du slipper krysta eller ta i mycket, och på att ge kroppen tid. Vävnaderna i bäckenbotten fortsätter att återhämta sig under lång tid, ofta upp mot ett år efter en förlossning.
Under det första året händer det fortfarande mycket i vävnaderna. En del symtom kan faktiskt bli bättre med tiden när svullnad lägger sig, muskelfunktion förbättras och kroppen anpassar sig. Samtidigt är det också sant att vissa saker ibland kan bli kvar i någon form. Därför är uppföljning längre fram i återhämtningen viktig, då går det att göra en mer rättvis bedömning av hur det faktiskt blev.
Fysioterapi kan vara ett bra stöd under tiden, både för att guida i bäckenbottenträning och för att hjälpa dig hitta en lagom nivå av belastning i vardagen.
Önskar dig en god fortsatt återhämtning. Det här kan vara en tung period att gå igenom, men du ska inte behöva bära alla funderingar själv.
Oj vilket bra svar! Jag är jättetacksam att du var så snabb och tog dig tiden, så otroligt fint av dig. Det gav mig mycket. Som du säger har det varit oerhört tungt och känts väldigt ensamt. Jag är väldigt tacksam att jag hittat din blogg!
Önskar dig en fin fortsatt dag!
Vad innebär det att ha en tunn mellangård efter förlossning? Jag har varit hos fysio och fått konstaterat en något tunn mellangård men fått veta att detta kan bero på amning och att det inte gått särskilt lång tid efter förlossning – men jag har nu sett i min journal att redan på förlossning konstaterades en tunn mellangård. Kan detta hänga ihop med att jag också fick en mindre bristning i rektovaginala fachian? Kan man leva med en tunn mellangård eller bör det opereras?
Hej!
När man pratar om en tunn mellangård brukar man egentligen mena att perinealkroppen, alltså stödjevävnaden mellan slidöppningen och anus, upplevs liten eller tunn vid undersökning. Det är ett område där flera muskler och bindvävsstrukturer möts och bidrar till stödet för bakre delen av vagina och ändtarmen.
Det är också viktigt att skilja på två saker som ibland blandas ihop. En kort mellangård handlar om avståndet mellan slidöppningen och anus. En tunn perinealkropp handlar mer om hur mycket vävnad och muskelstöd som finns i området. De kan förekomma tillsammans men behöver inte göra det. Man kan ha ett ganska normalt avstånd men ändå en tunn stödjevävnad, eller tvärtom.
Efter en förlossning kan perinealkroppen kännas tunnare därför att vävnaderna har varit uttänjda eller för att en bristning har påverkat muskler eller stödjevävnad i området. En bristning i rektovaginala fascian, alltså bindväven mellan vagina och ändtarm, kan absolut vara en del av den bilden eftersom den strukturen också bidrar till stödet baktill i slidöppningen.
Att det noterades redan på förlossningen talar mest för att det är ett anatomiskt fynd som uppstod i samband med bristningen eller förlossningen, snarare än något som bara beror på hur långt efter förlossningen undersökningen gjordes. Samtidigt kan vävnadernas fyllighet och spänst förändras ganska mycket under återhämtningen det första året.
De flesta behöver inte opereras bara för att mellangården beskrivs som tunn. Man brukar snarare utgå från funktion och symtom. Om du inte har besvär som tyngdkänsla, problem med tarmtömning, luft i vagina eller tydlig instabilitet i slidöppningen brukar man inte rekommendera någon åtgärd. Om sådana symtom finns kan man ibland överväga en operation där man bygger upp perinealkroppen igen.
Önskar dig en fortsatt god återhämtning!