Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Biofeedback vid bäckenbottenproblem – vad vet vi egentligen?

Biofeedback vid bäckenbottenproblem – vad vet vi egentligen?

an oscilloscope on the table

Biofeedback vid bäckenbottenproblem – vad vet vi egentligen?

Under de senaste månaderna har antalet remisser och patientförfrågningar om behandling med biofeedback för bäckenbottenbesvär ökat märkbart. Det här är en metod som vi inte regelmässigt använder i Sverige. Idag tänkte jag gå igenom vad biofeedback är, hur det är tänka att fungera och framför allt – vad forskningen säger om behandlingen.

Vad är biofeedback?

Biofeedback är en form av beteendeterapi där patienten tränar på att påverka och förbättra funktionen i bäckenbotten eller analsfinktrar med hjälp av visuell eller ljudmässig återkoppling. Återkopplingen sker via sensorer som placeras vaginalt eller analt och som registrerar muskelaktivitet i realtid. Patienten får direkt feedback i form av siffror, kurvor, ljud eller bilder. Det är denna feedback som gör det lättare att förstå när rätt muskel är aktiv eller hur avslappnad den är.

Syftet är att förbättra kroppskännedom och koordination, och därigenom ge patienten bättre kontroll över funktioner som annars sker mer omedvetet.

Hur ska det fungera?

I praktiken använder man biofeedback som ett komplement till bäckenbottenträning. Det är tänkt att hjälpa patienter som har svårt att förstå eller känna när de aktiverar rätt muskler. Genom återkopplingen tränar de på att spänna eller slappna av på ett mer precist sätt, vilket i teorin kan leda till förbättrad funktion och symtomlindring.

Vad säger forskningen?

Vetenskapliga studier visar blandade resultat. Biofeedback i kombination med bäckenbottenträning har i vissa studier gett bättre resultat jämfört med enbart träning. Men andra, större studier har inte funnit någon signifikant skillnad mellan grupper med eller utan biofeedback. Tillägg av biofeedback utöver vanlig bäckenbottenträning ger ingen uttalad effekt.

När det gäller anala besvär såsom avföringsläckage, gasinkontinens, ofullständig tarmtömning eller koordination mellan bäckenbotten och ändtarm finns viss dokumentation om förbättring. Men resultaten är osäkra, och man tror att förbättringen beror på naturlig återhämtning snarare än själva biofeedbackbehandlingen. De flesta studier har inte visat några signifikanta skillnader mellan biofeedback och kontrollbehandlingar vad gäller patientrapporterade symtomförbättring.

Biofeedback är därför betraktad som en experimentell metod vid behandling av fekal inkontinens och är inte rekommenderad för rutinmässigt bruk.

Biofeedback vid bäckenbottenproblem – vad vet vi egentligen?

Varför använder vi inte biofeedback i Sverige? Internationellt används biofeedback vid vissa typer av bäckenbottenbesvär, men i Sverige är metoden ovanlig inom den offentliga vården. Det finns flera skäl till det. Bristen på stark evidens är den största anledningen. En annan anledning är att biofeedback kräver särskilt utrustning och mer behandlingstid. Det är på så sätt en dyr behandling, och kostnaden är svår att motivera när nyttan är begränsad jämfört med exempelvis vanlig bäckenbottenträning. Vårt sjukvårdssystem är byggt på att behandlingar ska vara evidensbaserade, kostnadseffektiva och tillgängliga.

Biofeedback kan användas selektivt i forskningsmiljö eller som ett komplement i särskilda fall, men är i dagsläget inte motiverad som standardbehandling. Effekten är ofta liten till måttlig, och många patienter får lika goda resultat av noggrant handledd bäckenbottenträning utan teknisk återkoppling. I nuläget finns inget vetenskapligt stöd för att använda biofeedback som standardbehandling i svensk rutinvård.

Referenser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *