
Ni jobbar inte holistiskt …
De finns en hype kring ordet holistisk som dels indikerar att vanlig sjukvård inte ser till hela människan och att hela människan har en existentiell och andlig dimension som vi inte kan mäta, se eller behandla med konventionell sjukvård. Så långt är jag med, alla kan inte allt och dessutom vill jag mycket hellre ha en vårdgivare som är specialist på sitt specifika område, än på andliga frågor. Men ofta ställs det här mot varandra. En kollega berättade för mig att hon fått höra följande, av en person inom friskvårdsbranschen:
”Ni har handskar och glidmedel och jobbar med bäckenbotten, men vi inom vår bransch ser till hela kvinnan”.
Ser vi inte skogen för alla träden?
Ser vi kvinnohälsanischade fysioterapeuter inte människan, utan bara hennes bäckenbotten? Ja och nej. Mitt mål med varje patientmöte är att de ska slippa mig. Jag vill att de aldrig mer ska behöva se mina handskbeklädda händer och min glidmedelsflaska. Jag vill att de ska springa och träna. Leka, busa och hoppa. Skratta, blåsa ballonger och bära barn. Ha energi och tankeutrymme att tänka på existentiella och andliga frågor. Målet med rehabilitering är att återta livet. På så sätt är det mest holistiska att jag fokuserar på det jag är bäst på.
En icke fungerande bäckenbotten påverkar allt
Vi vill att kroppen som bäckenbotten hör till ska fungera. När jag ger bäckenbottenrehab pratar vi ofta om hållning, andning, ergonomi. Om lyft- och bärteknik, om benstyrka. Om att starka armmuskler ger en mindre belastning mot bäckenbotten i vardagens lyft. Vi pratar dessutom om sex, kiss och bajs. Inne på mitt behandlingsrum gråts det. Det skrattas. Det är nervöst sammanbitna miner. Det kommer upplyftande skratt. Hela individen får plats, vill jag ändå påstå.
Men ingen kan göra allt
Det finns en ganska tydlig begränsning inom sjukvården, vad våra resurser och vår tid räcker till. Jag brukar ofta ha minst 100 pågående patienter samtidigt, för det är så systemet rullar. Det finns mycket som jag inte kan hinna med med alla dessa, även om jag försöker göra mitt allra bästa. I den ekvationen kommer kanske att jag få begränsa mitt fokus till bäckenbotten, i och med att jag vet att ingen kan ersätta just den uppgiften. Det finns andra människor och professioner som kan göra kompletterande insatser. Ibland behöver vi förlita oss på dem.
Psykisk hälsa är en del av den fysiska hälsan
Efter en stor omställning, som förlossning eller klimakteriet, löper kvinnor ökad risk för depression och ångest. Som vårdgivare kan jag inta en evidensbaserad och holistisk approach i att identifiera riskfaktorer och erbjuda hänvisning vidare, och hjälpa patienten till ökad förståelse för hur psykologiska faktorer och kroppsliga symtom kan höra ihop. Vård som tar hänsyn till psykisk hälsa som en integrerad del av den fysiska är mer träffsäker, det är jag övertygad om.
Alla är värda mer
Många av mina patienter skulle behöva sova bättre, få utrymme för djupa samtal, få en paus i vardagen. De skulle behöva få tid att träna rolig träning. De skule behöva få andas in och ut i vacker natur. De skulle behöva få lyfta tanken till vad som är viktigt i livet, och få utforska existentiella och andliga sidor av tillvaron.
Samspelet mellan arbete, relationer, sömn, återhämtning och fysisk belastning är centralt för många kvinnors hälsa. Holistisk kvinnohälsa innebär därför att lyfta blicken från enskilda kroppsdelar och behandla symtom i relation till helheten. Jag kan till exempel utvärdera både bäckenbotten, bukvägg, andning och belastningsstrategier, men också fråga om patientens vardag, stöd i hemmet och möjligheter till återhämtning.
Ni jobbar inte holistiskt …
Det är fascinerande hur ofta den som säger sig arbeta holistiskt omedelbart reducerar andra professioner till sina redskap. Att jag använder handskar och glidmedel i mitt arbete betyder inte att jag missar helheten – det betyder att jag tar ansvar för den fysiska aspekten av något som ofta är både skamfyllt, underbehandlat och avgörande för kvinnors hälsa, sexualitet och livskvalitet.
Holistisk vård handlar inte om att kunna allt. Det handlar om att förstå hur olika delar hänger ihop. Jag behandlar en specifik del av kroppen, men ser hela människan framför mig, med sin trötthet, sina relationer, sitt bagage och sin begränsade ork. Det är fullt möjligt att vara både specialiserad och se helheten.
Oj, va bra skrivet. Ditt driv och din känsla är fantastisk.
En sak jag funderar på är miljön. Jag är fysioterapeut i hemsjukvården och träffar därmed patienten i hemmet. Det känner jag ger mig ovärderlig information om patientens liv med intressen, relationer m.m. som kan inverka på behandlingsresultatet, vilket vore svårare i ett behandlingsrum.