Ärrvävnadsremediering – riskabel behandling utan stöd i forskning
På senare tid har jag fått allt fler frågor om kommersiella behandlingar som marknadsförs som något som kan hjälpa vid smärtsamma ärr efter förlossning och vid framfall. En metod som återkommer kallas ”ärrvävnadsremediering” eller STREAM. På hemsidan beskriver man den som en helhetsbehandling där man genom manuell beröring, ofta intravaginalt eller intraanalt och ibland med ricinolja, ska kunna ”frigöra” ärr, återställa vävnadens funktion och påverka symtom som smärta, känselbortfall, samlagssmärta och framfall. Det låter hoppfullt. Men vad är det man säger egentligen?
Vad påstår man egentligen?
Marknadsföringen om metoder säger ungefär att ärr kan växa och påverka kroppen långt bortom själva skadan, och att försiktig manuell manipulation kan ”frigöra” vävnaden, återställa känsel och förbättra framfall. Här vill jag vara tydlig. Det finns idag inga välgjorda studier som visar att STREAM i sig ger de här effekterna. Ärrvävnad kan mjukna över tid och symtom kan lindras, men att genom en behandling ”återställa” vävnad till ursprungligt skick är inte möjligt. Inom vården använder vi ibland ärrmobilisering, men vi pratar då om rimliga målsättningar; mjukare ärr, lite bättre rörlighet, mindre ömhet. Inte att vi trollar bort ett ärr.
Kort om anatomi och fysiologi
Ett ärr efter en förlossningsbristning består av en brygga av kollagen i slemhinna, hud eller muskler. Det som är ohederligt i marknadsföringen för ärrvävnadsremedieringen är att den slänger sig med helt felanvända medicinska uttryck. Det framställs bland annat som att framfall är en slags ärrvävnad, vilket är en missuppfattning ur anatomisk och medicinsk synpunkt. Vidare påstår man att ärrvävnadsremedieringen kan förbättra framfall och ge ökad sexuell njutning. Att knipträning skulle ”pressa ner vävnad” och förvärra framfall är ett påstående som också går på tvärs med både fysiologi och etablerad vetenskap Rätt doserad, uppföljd bäckenbottenträning ger ofta märkbar symtomlindring för dem med framfall, men det hjälper absolut inte alla. Ibland behövs kirurgi.
Etikproblem med intima behandlingar utanför hälso- och sjukvården
Den här komersiella behandlingen kostar nästan 3000 kr för en session och inkluderar intravaginal och intra-anal manuell behandling med ricinolja. Här ringer det varningsklockor för mig. Det här är mycket intima och potentiella integritetskränkande behandlingar utförda av personer utan medicinsk legitimation. Man har visserligen en samtyckesprocedur, men nämner också att behandlingen kan ske i en kontext där starka känsloreaktioner så som gråt och skakningar ingår. Det här framställs som normalt och positivt, men kan också innebära en psykologisk risk för retraumatisering hos patienter med tidigare trauma. Den svenska utövaren av ”ärrvävnadsremedieringen” har utbildning i kinesisk medicin och akupunktur, men är inte en legitimerad vårdgivare. Detta innebär att behandlingen inte sker inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen, och att det inte finns tillsyn av IVO eller Socialstyrelsen.
Varför det kan kännas bättre – även när metoden saknar evidens
Kropp och psyke hänger ihop. Beröring, tid och uppmärksamhet kan i sig vara lugnande. Placeboeffekten är inte påhitt, utan ett uttryck för att förväntan och kontext påverkar nervsystemet. Dessutom går många besvär i perioder och kan förbättras samtidigt som man provar något nytt. Det betyder inte att den specifika metoden har den påstådda verkningsmekanismen. Utmaningen är att särskilja vad som är naturlig variation, placebo och verklig behandlingseffekt. För det behöver vi studier som vi i dagsläget saknar för ärrvävnadsremediering.
Risker jag ser
Ärrvävnadsremediering marknadsförs med starka löften som saknar vetenskapligt underlag. Flera av påståendena om behandlingen motsäger vad vi vet från modern forskning och kan ge fel information som gör att personer med hälsoproblem inte tar del av evidensbaserad behandling. Förutom att risken är att individen får en utebliven behandling och en dyr alternativ behandling som kanske är verkningslös ser jag andra risker; ekonomisk exploatering, risk för felbehandling och retraumatisering.
Jag ser det som att patienten ligger i ett dubbelt underläge här. Dels för att hon ofta är desperat efter hjälp, dels för att hon måste betala höga summor för behandlingen. Den typen av utsatthet är en perfekt grogrund för exploatering, även om utövaren själv har goda intentioner. Det finns också risk att patienter avstår från eller fördröjer att ta emot evidensbaserad vård.
Vad vården faktiskt kan erbjuda
Om du har smärta, stramhet eller förändrad känsel i ett ärr efter bristning: Börja med en medicinsk bedömning. En legitimerad fysioterapeut inom kvinnohälsa kan undersöka bäckenbotten, titta på ärr, bedöma muskelaktivitet och ge ett upplägg som går att följa. Vi rekommenderar i regel dig att utföra ärrmassage på egen hand hemma. Oftast räcker det med egenvård av ärr och gradvis introduktion av annan beröring. Ibland behöver du lägga till slemhinnebehandling med rätt sorts krämer, muskelavslappning eller så behöver du bli remitterad vidare till läkare för bedömning av ärr och muskelfunktion.
När det är aktuellt med bäckenbottenträning jobbar vi ofta strukturerat med knipträning som går att dosera och utvärdera. Vi kompletterar med höft- och bålstyrka, andning och belastningsstrategier. Kirurgi för framfall är inte ett misslyckande, utan ett bra och viktigt alternativ när du behöver det.
Vid smärta vid samlag börjar vi ofta med avspänningsövningar, andning, positionsjusteringar och ett lugnt tempo. När kroppen och nervsystemet får lära sig att sex kan vara förutsägbart, smärtfritt och tryggt, brukar smärtan försvinna. Det tar tid, men det fungerar ofta bra.
Så hittar du rätt hjälp
Jag har ingen egen vinning på att marknadsföra fysioterapi som det bättre valet. Jag och alla mina kollegor har redan långt fler patienter än vad vi har möjligheter att ta emot. Tro mig när jag säger att jag skulle vara oerhört tacksam för fler möjligheter till trygga och goda behandlingar för de människor som behöver.
Be om en remiss eller boka tid hos en legitimerad fysioterapeut med inriktning kvinnohälsa. Fråga hur undersökningen går till, hur uppföljningen sker och hur man avgör om insatsen fungerar. Behandlaren ska kunna förklara syftet med varje moment, vad du själv bör göra mellan besöken och hur ni fattar beslut om nästa steg om du inte upplever förbättring.
Om du ändå överväger en privat, icke-legitimerad aktör, var särskilt noga med att få svar på vem som ansvarar om du får mer ont, hur journalföring sker, och hur hänvisning till vården hanteras om något verkar avvika från det normala. Finns en patientförsärking? Vad händer om du får mer problem av behandlingen?
Vårdens ansvar för tomrummet
Kvinnor med framfall, förlossningsskador och smärtsamma ärr upplever ofta att de inte får adekvat hjälp inom den etablerade vården. När vården saknar strukturer för rehabilitering och uppföljning efter förlossning öppnas ett vakuum där alternativa metoder fyller tomrummet. Patienter tvingas navigera mellan att å ena sidan riskera att inte tas på allvar i vården, och å andra sidan betala för behandlingar med osäker vetenskaplig grund.Det är alltså inte konstigt att kvinnor söker sig till dylika behandlingar och det är på sätt och vis ett misslyckande från det offentliga vårdsystemet att de ska behöva göra det.
Min ståndpunkt
Jag förstår lockelsen i metoder som lovar mycket. Men att sälja dyr, intim behandling till kvinnor i en utsatt situation utan robust underlag är inte okej. Ärrvävnadsremediering saknar i dag stöd i forskningen. Om du vill prova något, välj vägar där effekten går att följa upp, där du vet vem som ansvarar för vad, och där du kan ändra kurs om det inte fungerar. Du förtjänar vård som är trygg, begriplig och respektfull.
