Smärta efter perineorafi – ärrvävnad eller nervsmärta?
”Hur skiljer man på smärta på grund av stram ärrvävnad och smärta från överreagerande nerver efter perineorafi efter en massa missade skador? Ska jag tänja ärrvävnaden, även om det gör ont?”
Efter en förlossningsskada som behövt sys flera gånger kan det vara svårt att veta vad smärtan egentligen beror på. Känns det som att ärren är stela och behöver tänjas, eller handlar det snarare om att nerverna i området är överkänsliga? Och framför allt – ska man försöka tänja igenom smärtan, eller låta kroppen vila?
Två olika mekanismer som ofta samverkar
Efter en perineorafi kan vävnaderna läka på olika sätt. En del utvecklar stram ärrvävnad som drar och känns stelt, andra får brännande eller stickande smärta som snarare beror på nervpåverkan. Hos många finns båda delarna samtidigt.
Stram ärrvävnad uppstår när bindväven blir tätare och mindre elastisk efter en skada. Smärtan är ofta mekanisk: det drar, sträcker eller svider när du rör dig, vid samlag, tarmtömning eller vid annan töjning av vävnaden. Att komma igång med rörelse kan ibland lindra besvären. Du känner ofta ganska specifikt var smärtan sitter.
Neuropatisk smärta däremot, beror på att nerver blivit överaktiva. Då kan även lätt beröring göra ont, och smärtan känns oftare brännande, stickande eller ilande. Den kan sprida sig utanför själva ärret, till exempel mot slidöppningen, klitoris eller anus. Ibland finns även domningar eller känslan av att känseln är uppskruvad i volym. En beröring som på en annan plats känns som en lätt strykning kan kännas skarp och vass i det här området.
När smärtsystemet överreagerar
Om nervsystemet varit utsatt för långvarig smärta, stress eller trauma kan det börja överreagera. Det kallas sensitisering; nerverna skickar smärtsignaler trots att vävnaden i sig är läkt. Smärtan kan då hålla i sig längre, bli mer utbredd och väcka oro eller panik. Det här är inte inbillning, utan ett fysiologiskt tillstånd som behöver lugn och trygghet för att kunna läka.
Forskning visar att långvarig smärta i slidan efter förlossningsskador eller operationer ofta har flera orsaker samtidigt: vävnadsskada, nervpåverkan och psykologiska faktorer som stress, oro och katastroftankar. Därför behöver behandlingen också vara bred. Det handlar inte bara om vävnaden, utan om hela kroppen och hela din person.
Ska man tänja eller inte?
Om smärtan känns mekanisk och du återhämtar dig snabbt efteråt kan försiktig tänjning, massage och rörelse vara hjälpsamt. Men det handlar aldrig om att pressa sig igenom smärta. Du ska inte bli öm i flera dagar, eller känna att kroppen går i försvar. Arbeta i små steg, med lugn andning, och avbryt om du märker att musklerna spänner sig eller om du blir rädd.
Om smärtan däremot är brännande, ilande eller känns oproportionerlig mot beröringen, bör du börja med mycket varsam beröring. Lätta strykningar och korta stunder kan hjälpa nervsystemet att vänja sig vid beröring igen. Det är samma princip som används vid vulvodynibehandling, man lär kroppen att beröring kan vara trygg.
Ofta behöver man kombinera båda strategierna: börja varje gång med att lugna området, och först när det känns okej, lägga in små moment av tänjning. Tänk att du tränar kroppens förtroende, inte bara muskel- eller ärrflexibilitet.
När det gör för ont
Om behandlingen väcker gråt, panik eller kraftigt obehag är det inte ett tecken på att du är känslig, utan att nervsystemet signalerar för mycket stress. Det är i sig ett viktigt tecken. Då behöver du backa, inte som att du ger upp, utan för att hitta en trygg utgångspunkt igen.
Ibland behövs också medicin mot neuropatisk smärta (till exempel gabapentin eller amitriptylin), eller stöd för det psykiska måendet. Depression, stress och sömnbrist kan förstärka smärtsignaler, och en helhetsbehandling ger ofta bättre resultat än enbart bäckenbottenbehandling.
Så kan du tänka i praktiken
- Känn efter vilken sorts smärta du upplever: stram och mekanisk, eller brännande och nervliknande.
- Arbeta i små steg, med god andning, och backa vid stark smärtreaktion.
- Undvik att pressa dig igenom smärta som väcker obehag eller rädsla.
- Fokusera på trygghet och lugn beröring.
- Be gärna en fysioterapeut att pröva olika tillvägagångssätt tillsammans med dig.
Smärta efter perineorafi – ärrvävnad eller nervsmärta?
Målet med rehabiliteringen är inte bara att ärren ska bli mjuka, utan att området ska kännas tryggt och tillitsfullt igen. Smärta som väcker rädsla eller panik är inte något man ska ”arbeta igenom”. Du behöver inte kämpa dig igenom smärtan för att det ska bli bättre – det handlar om att steg för steg visa kroppen att beröring är trygg igen. När både vävnad och nervsystem får läka i lugn takt kan också smärtan minska.
Referenser
- Factors associated with persistent pain after childbirth: a narrative review
- Pelvic floor rehabilitation in the treatment of women with dyspareunia: a randomized controlled clinical trial
- Persistent pain after childbirth
- Persistent Postpartum Pain – A Somatic and Psychologic Perfect Storm
- Wound healing: cellular mechanisms and pathological outcomes
