Hej! Jag är gravid med vårat andra och har försökt dyka ner i förlossningsförberedelse och hittat en doula som ska medverka, min första förlossning var dålig upplevelse även om allt rent på pappret gick bra. Jag lyssnar på poddar, läser böcker osv. Och hade tyckt de var så intressant att få ditt perspektiv på hemfödsel jämfört med att föda på sjukhus. Fördelar som verkar var med hemfödsel är trygg miljö, färre interventioner, mindre smärtupplevelse och många verkar hävda att det är svårt eller rent av omöjligt att föda fysiologiskt på ett sjukhus.
– Läsarfråga
Hej och tack för frågan
Det finns väldigt många aspekter på det här. Men eftersom du frågar om min åsikt baserar jag den på två saker: forskning om säkerhet, och begreppet medicinsk misogyni. Vi kan börja i det senare, för forskningen om hemförlossningar har så många sidor av myntet att det vi snarare borde kallas det en tärning.
Medicinsk misogyni och förtroendet för vården
Jag ser det som att förekomsten av hemfödslar vuxit delvis som en reaktion på att många kvinnor förlorat förtroendet för den institutionella vården. På nätet, i poddar och i kommentarsfält delar folk berättelser om att inte bli lyssnad på, brist på delaktighet och avsaknad av kontinuitet inom vården. Jag uppfattar delar av det ökade intresset för hemförlossning just som ett uttryck för motstånd mot systemet. Hemförlossning är på sätt och vis en politisk handling, lika mycket som en vårdfråga.
Jag anser i grunden att kvinnor ska ha rätt att välja var och hur de föder. Samtidigt ska det offentliga vårdsystemet ansvara för en säker och jämlik vård. Det är problematiskt att så många kvinnor inte känner sig trygga inom vården. Det är dock lika problematiskt att riskdiskursen ibland blir till propaganda för att styra kvinnors val mot ”naturliga” förlossningar. Inte heller detta är det bästa för alla. Trygghet och risk måste alltid vägas ur individuella perspektiv.
Vad säger forskningen
Som jag skrev tidigare finns det många olika sidor av forskningen vad gäller hemförlossningar. Det finns studier som pekar på att hemförlossningar är mer förknippade med positiva utfall och färre medicinska interventioner för friska födande med låg riskprofil. Kvinnor som har planerat och genomfört en hemfödsel rapporterar också lägre obehag av smärta jämfört med kvinnor som fött på sjukhus. Hemfödslar framställs ofta som mer respektfulla och som att de ger den födande en stärkt känsla av kontroll, med färre onödiga avbrott.
Samtidigt finns det studier som pekar på högre barnadödlighet förknippat med hemfödslar jämfört med förlossningar på sjukhus. I en studie visade sig neonatal dödlighet vara något högre i hemförlossningsgruppen men skillnaden var för liten för att vara statistiskt signifikant. Det finns studier som pekar på att hemfödslar innebär lägre risk för mamman att behöva genomgå kejsarsnitt eller att hon ska bli förlöst med sugklocka. Det är också låg grad av mödradödlighet vid hemförlossningar. Det finns också studier som pekar på lägre grad av stora eller komplicerade bristningar vid hemförlossningar, men dessa studier tar jag med en nypa salt, eftersom det också kan handla om att man är mindre benägen att hitta och rapportera stora bristningar när man själv står som ansvarig.
För friska kvinnor med låg risk för komplikationer är planerade hemförlossningar i Sverige och Europa associerade med färre medicinska ingrepp och goda resultat för mamman. För barnet är risken för negativa utfall generellt låg, men något högre jämfört med sjukhusförlossningar. Detta särskilt för förstföderskor. Riskerna verkar minska betydligt när hemförlossningar sker inom ett system med välutbildad personal och god tillgång till sjukhustransport vid behov.
Jag vänder mig emot begreppet fysiologisk födsel
Fysiologisk betyder i grunden ”det som rör kroppens normala funktioner och processer”. Jag förstår faktiskt inte hur en födsel skulle kunna vara icke-fysiologisk. Rent biologiskt är förstås alla vaginala födslar fysiologiska i den meningen att de sker genom kroppsliga processer. Livmodern drar ihop sig, barnet föds, moderkakan lossnar. Det är alltså fortfarande kroppens fysiologi som arbetar, även om den sker igenom, får stöd eller blir påverkad av medicinska insatser.
Som man använder begreppet fysiologisk födsel idag är det är egentligen en ideologisk distinktion, inte en biologisk. Den fysiologiska förlossningsideologin handlar om om en romantiserad misogyni som kan frånta födandet dess komplexitet och kvinnan sitt handlingsutrymme. När födandet framställs som något som ska ske naturligt, med tillit till kroppen och utan interventioner, kan det uppstå en norm där kvinnor som vill ha smärtlindring eller behöver medicinska insatser riskerar att betraktas som svagare eller mindre i kontakt med sin kropp.
Jag vägrar använda mig av begreppet fysiologisk födsel, jag tycker att det är ett paternalistiskt och misogynt begrepp. Från början användes begreppet ”fysiologisk födsel” för att beskriva en spontan vaginal förlossning utan medicinska ingrepp. Men vi saknar helt och hållet en vetenskaplig, enhetlig eller medicinsk definition av detta. Med begreppet skapar man en motsättning där vissa sorters födslar ses om onaturliga eller onormala. Medicinska ingreppet är ibland helt och hållet nödvändiga för modern eller barnets hälsa. I större perspektiv är det helt normalt att vi människor hjälper varandra med svåra saker.
Klass och tillgång
Det är också viktigt att se att hemförlossningar inte är en praktiskt möjlighet för alla. Att kunna föda hemma kräver ofta en viss ekonomi och en geografisk tillgång. Det är en form av stöd som i praktiken är starkt kopplad till klass, utbildning och bostadsort. För många kvinnor är en traditionell födsel på sjukhuset det enda realistiska alternativet. När hemförlossningar eller så kallad fysiologiska födslar lyfts fram som det mest naturliga riskerar man därför att lyfta fram de priviligerade födande som ännu mer lyckade och framgångsrika. Jag går inte med om att det skulle vara en prestation att föda barn, en prestation som grundläggs redan när du själv föds, går i skolan och tar dig genom livet.
En bra förlossning
Mycket av det som lyfts som fördelar med hemfödsel (trygghet, lugn, kontinuitet, autonomi och minskad risk för onödiga ingrepp) handlar egentligen inte om platsen i sig, utan om förutsättningarna runt den födande. Det man vill uppnå är en en trygg, ostörd miljö där kvinnan känner sig sedd och respekterad. Detta gynnar födandet, oavsett var hon befinner sig. På sjukhus är det svårare att skapa den miljön, men det är naturligtvis inte omöjligt.
Kvinnosjukvården kan reducera den födande till patient, någon som ska underkasta sig systemet. Den fysiologiska ideologin kan reducera henne till kropp, en bärare av ett naturligt ideal. Båda företeelserna kan bli skeva.
Jag förstår att olika personer finner trygghet på olika sätt, och det är precis därför samtalet behöver rymma fler nyanser än platsen för födandet. Jag är helt övertygad om att en trygg förlossning inte främst handlar om den fysiska platsen, utan om förtroende, tillit och makt. Du som födande behöver känna dig sedd, hörd och respekterad. Både den medicinska vårdens kontroll och den fysiologiska ideologins romantisering kan bli till problem. Jag tror att båda kan vara alternativ för en säker förlossning, men valet ska ske på vettiga grunder.
Referenser
- Birth environment interventions and outcomes: A scoping review
- Birth place preferences and women’s expectations and experiences regarding duration and pain of labor
- Home birth after hospital birth: women’s choices and reflections
- Maternal outcomes and birth interventions among women who begin labour intending to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses
- Neonatal mortality in the United States is related to location of birth (hospital versus home) rather than the type of birth attendant
- Outcome of planned home births compared to hospital births in Sweden between 1992 and 2004. A population-based register study
- Planned home versus planned hospital births in women at low-risk pregnancy: A systematic review with meta-analysis
- The impact of birth settings on pregnancy outcomes in the United States
Bra inlägg! Som nybliven barnmorska var jag helt för hemförlossningar och skrev min magisteruppsats i ämnet. Sedan dess har jag tyvärr fått se baksidorna av myntet. Kvinnor med missade bristningar (t.o.m. en grad 4 som enligt hembarnmorskan ”föll ihop fint” och inte behövde sutureras), barn som inte mått bra, stora blödningar där hembarnmorskan inte haft tillgång till läkemedel, barn som inte fått k-vitamin för att tillgång till läkemedlet inte funnits men där barnmorskan mer försökt övertalat föräldrarna till varför det inte behövs. Kvinnor som känt sig övertalade av barnmorskan och doulan att stanna kvar hemma fastän de hade velat bli överflyttade till sjukhus. Som gråter för att de själva gjorde valet och betalade dyrt för att föda hemma. Jag tycker också att det är svårt att få ett svar om riskerna med att föda hemma (ja, jag vet att det finns risker med att föda på sjukhus med). Jag frågade i en live med ett team hembarnmorskor om vad det fanns för risker och fick då svaret: ”Vad ska hända? Jo, det kommer att födas att barn.” Vilket jag inte tycker är tillräckligt med information och det tycker inte de kvinnor där utfaller inte har blivit så bra heller. Att man befinner sig i en situation där oxytocinet flödar kan inte hindra en navelsträngsprolaps hur mycket man än vill och vad är då riskerna kontra att det sker på sjukhus?
Jag var som sagt helt för hemförlossningar förr, och är fortfarande för kvinnors rätt att välja, men har blivit mer negativt inställd med åren.
Ja, jag har också erfarenheter av missade/bortlåtsade/inte hittade bristningar efter hemförlossningar. Det är ju mycket mindre sannolikhet att det ska hända på sjukhus, när det finns fler undersökare och eventuellt mindre personligt stigma kring att vara den som förlöst en kvinna som fått en större bristning. Jag vet att stigmat fanns även på sjukhus förr, men uppfattar det som att barnmorskekåren jobbat väldigt aktivt för att känna att ansvaret för bristningar är kollektivt och inte personligt.
Så intressant! Jag har tänkt mer på begreppet fysiologisk födsel såsom att man stärker den kroppsegna processen genom att möjliggöra ökning av oxytocin, som krävs för progress. Alltså att vara i en miljö som är lugn, mörk, trygg, tyst, minimalt med interventioner. Tyvärr upplever jag inte alltid att sjukhusförlossningar möjliggör det.
Läste en jämförelse att föda barn blir hjälpt av samma fokus som att få orgasm. När man ska komma vill man inte att någon poppar in i rummet och tänder taklampan och pratar högt och ställer krav eller undersöker dig. Utan att vid förlossning kunna gå in i sig själv, fokusera, låta, andas, glömma allt runtomkring. Tror ibland vi glömmer det. Eller som att erbjuda fler möjligheter till att bada eller föda i vatten. Jaja, nu blev det något annat jag babblar om, men iallafall, tack för ett bra inlägg!
Hej!
Jag håller med dig om mycket av det du skriver, och jag tror egentligen att vi är väldigt nära varandra i sak. Miljö, trygghet, kontinuitet och att få vara relativt ostörd spelar stor roll för hur födandet fortskrider. Det är också helt rimligt att kritisera att sjukhusmiljön ofta inte är särskilt bra på att möjliggöra detta.
Samtidigt vill jag vara lite försiktig med att idealisera en viss bild av födandet. För vissa är lugn, mörker och inåtvändhet helt rätt. För andra är tryggheten starkt kopplad till närvaro, guidning, beröring, prat och tät kontakt. Födande är inte alltid stillsamt, ibland är det högljutt, rörigt, aktivt och väldigt relationellt.
Jag tror också att vi ibland gör det lite för snävt när vi kopplar oxytocin till en viss sorts stämning. Oxytocin frisätts också i relation, i tillit, i skratt, i att bli hållen och i att någon tar ansvar när man själv inte orkar. Det är inte bara tystnad som ger trygghet. Samtidigt tänker jag att oxytocinets roll ibland tillskrivs nästan för mycket förklaringskraft, som om rätt hormonell miljö under förlossningen automatiskt skulle leda till både effektiv födsel, god anknytning och okomplicerad amning. Där tror jag att verkligheten är mer komplex, och att många andra faktorer spelar minst lika stor roll över tid.
Trygghet ser olika ut för olika personer, och det är just därför jag tycker att frågan inte kan reduceras till plats eller till ett ideal om hur födande ska se ut.
/Mia
Jag födde två gånger på södra BB, och uppfattade det som lugnt och tryggt. En sjukhusupplevelse borde rimligen kunna se ”bättre” ut, dvs anpassas till vad mamman och barnet behöver. Jag har även fött två gånger på ”vanligt bb” men det var helt okej det med. Jag har ingen egen åsikt om hemförlossningar men skulle önska att mina barn fick föda på ett sjukhus, men i en miljö och med ett mottagande som var anpassat lite mer efter deras behov. Det kostar lite just då med tex familjerum och en egen barnmorska men jag undrar om man inte vinner i längden, nu när man också kommit på att man ska behandla våra förlossningsskador…
Ibland tror jag hemförlossningen för symbolisera alla de drömmar, varav många (men kanske inte alla) borde kunna uppfyllas även på sjukhus.