OKejrå

… jag bröt visst ihop litegrann.

Det är konstigt hur trasig jag kan känna mig, bara för att jag vet att det inte är helt där. Och hur det påverkar kroppskänslan, självkänslan, känslan av att vara fräsch, snygg, attraktiv. Det tar ner allt, faktiskt.

Genast tycker jag också att jag får mer ont. Psykiskt såklart.

Jag kan knappt ens frammana någon motivation att göra mina knipövningar, när det ändå känns så hopplöst. Även om jag vet att funktionen och det ytliga utseendet och resultatet är två helt skilda saker.

Jag vill helst bara lägga mig i sängen och gråta och inte gå upp mer på hela dagen. Men nu ska jag tvinga mig iväg till affären och jag TÄNKER INTE missa öppna förskolan i eftermiddag. Det är ju bra att göra saker, och inget blir bättre av att jag ligger hemma och deppar. Fast… det är ju det jag helst av allt vill göra.

Men. Igen tänker jag fula ord och känner mig arg. Kunde de inte sytt ordentligt? Varför blev det såhär nu då? Dålig tråd? Hade operatören dåligt betyg i syslöjd?

Ååååååååååååååå. Jag tänker i alla fall tillåta mig att tycka synd om mig själv. Stackars, stackars mig.