Vi är båda ringrostiga bloggare, men vi får väl se om vi kan få ihop nåt av det här i alla fall.
Tanken är väl mest att det blir en kombo av Josephs brödbaksbloggande och någonslags graviditetsblogg. För faktum är alltså att vi är på väg att bli en riktig liten familj, en bebis är på väg.
Vi beställde en bebis av storken med leverans någon gång efter att jag klarat av min magisteruppsats. Så under våren har vi fullt upp, för att sedan fortsätta i samma anda över sommaren och hösten och förmodligen resten av vår överskådliga framtid.
Graviditetens första månad var mest bara ett enda stort pirr i magen. De två efterföljande som snart gått har varit sjukt jobbiga. Hade vi inte vetat vad det berodde på hade jag nog trott att det var en allvarlig sjukdom. Trötthet över alla gränser och så illamåendet Allan.
Sedan ett par dagar har jag fått Lergigan Comp att ta två gånger per dag. Med dem klarar jag att behålla maten jag äter i alla fall, vilket känns skönt. Magen syns faktiskt lite redan nu i vecka 13. Jag känner mig ibland som en vandrande symtomförteckning. Jag började få ont i bäckenet redan i vecka 9. Jag trodde först att jag fått någon rejäl muskelinflammation i baken, men när jag sedan testade foglossningsbälte i smyg på jobbet så insåg jag att att det ändå var foglossning. Sedan jag började med bältet har jag knappt ont alls.
Jag antar att det också är hormonellt betingat och att det kommer kunna gå upp och ned också, som med allt annat.
Det absolut konstigaste graviditetssymtomen är hittills att jag verkligen inte är sugen på choklad. Det finns en enorm mängd saker jag inte är sugen på, och en hel del saker som jag kräkts när jag känt lukten av eller tänkt på. Men choklad? Superskumt.
Japp, det var en liten rapport för nu. Vi hörs!
