Den här dagen har ju varit sisådär.
Jag började kräkas innan Lerigan:en hade börjat verka. Och vilken kräk-omgång det var sen. Jag stod och hulkade och kräktes gång på gång, fast magen blev tom. Det var som att det blev någonslags spasm, det gick inte att avbryta. Tillslut lyckades jag kränga i mig några klunkar vatten i panik, och då lugnade det ner sig.
Det visade ju att jag så lägligt hade kräkts ut hela den nyss upplösta tabletten, så förmiddagen blev ju inte så kul. Snart kan vi ta en sightseeing runt i mitt arbetsområde så ska jag visa er säkert 30 rabatter jag stått och hulkat över…
När vi sedan kom in för lunch så hade jag två missade samtal. Båda gällde blodproverna som jag lämnat hos barnmorskan förra veckan.
Det första gällde röda hund. Inte så farligt, men tydligen har jag inte något skydd för det. Jag måste akta mig för personer med röda hund (hur vanligt är det, liksom?) tills efter graviditeten, och sedan borde jag ta en ny spruta.
Det andra kändes lite värre. Vi har sedan en tid tillbaks vetat att det finns en genetisk defekt inom vår familj, en defekt som kan ge lung- och leverproblem i värsta fall. Alfa 1 antitrypsinbrist. Min ena syster har visats ha denna, och nu även jag. Dessvärre var mina värden ganska låga, 0,77 när normalintervallet borde vara mellan 0,94-1,94. Dessutom stiger värdena när man är gravid, så det borde ju ligga väldigt lågt i normala fall för mig.
Jag har nästan anat att det är något, för senast i våras gjorde jag ett konditionstest som fick USELT resultat trots att jag var som mest vältränad på flera, flera år. Så jag nu när jag väntar på remiss till Lungkliniken så hoppas jag på att få chans att kolla min lungkapacitet. Om man nu har normalvärden på spirometri för gravida, det vete katten.
Jaja, nu liksom alltid är det ju viktigt som tusan att ha bra kondition. Så ikväll blir det spinning! Lite högre styre nu bara, sen är det bara att köra på som vanligt.
Heja mig. Nu ska jag äta korv och makaroner.
Åh vad roligt att få följa dig/er här! Haha..Känner igen det där med rabatterna. Hann aldrig fram till dörren och avfyrade en jäkel i grannens buske 😀 snart mår du som en prinsessa hoppas jag!
Det värsta är ögonblicken med spypåsar i avskilda hörn hemma hos patienter. DÅ vill jag mest bara dö…