Vi har alla hört om gravidskalle. Ni vet, när smöret hamnar i garderoben och strumporna i kylskåpet.
Hur som helst har jag inte väntar mig detta förrän åtminstone vecka 25, 30. Jag befarar dock att det kan ha börjat idag:
Mia slog på kranen till diskhon på fullt ös och högsta värme och gick sedan och la sig i soffan. Jag trodde först att hon höll på att fylla upp inför diskning, men efter ett tag börja jag anna oråd och gick fram till diskhon. Ingen vattenfyllning dock utan den bara stod och öste.
“Mia, skulle denna bara stå och spruta?”,
Hon tittar upp och börjar garva hysterisk. “Nej, stängde inte jag av den?”
Jag stänger av och stämmer in i skrattet. Roligt! Eller borde jag blir otrolig?
Kanske var detta bara en biverkan av sirapströttheten. Eller så är det kanske dags för mig att börja växa de där åtta armarna och ögonen i nacken som jag alltid önskat mig…
eller kanske räcker det med riktigt långa armar som Mr. Tickle
Haha. Nu spammar jag er blogg känner jag men måste stötta Mia här och kan intyga att det finns ingen värre trötthet än gravidtrötthet. Den slår t.om. hårdare än att vara vaken en natt med en skrikbebis. De där extraögonen vore nog en bra idé.
hmmm… det där med en skrikande bäbis är kanske inte det som jag längtar till. Men jag gissar att jag inte har så mycket val i det hela.
Ska börja omedelbart bums med att planera de där extraögonen!