På en del sätt var det nästan skönare när graviditeten inte var så offentlig. Jag antar att det bara kommer bli värre och värre, det här med folks “goda råd” och åsikter om ditten och datten.
Kommentarerna som gäller illamåendet är halvkul.
“Men det där borde ju verkligen ha gått över nu!!”
Jajamensan. Jag vet det med. Nåt annat smart du vill konstatera?
“Men jag vet vad som funkar! Frysta gröna ärtor är bra! Det var det enda jag kunde äta under mina graviditeter!”
Jag tror sannerligen inte på något universalknep. Och käka frysta ärtor finns INTE på min att göra-lista. Och så länge min graviditet ger mig en kilometerlång lista med saker jag INTE vill eller kan äta, så tänker jag fortsätta äta saker som faktiskt går ner.
Jaja.
På tal om mat så hittade jag ett jättetrevligt recept på en pastagratäng med lax, fänkål och dijonsenap som jag håller på att göra nu. Jag gick till affären för att köpa ägg, fänkål och creme fraiche som skulle vara i. När jag kom hem hittade jag alla övriga ingredienser förutom… pasta.
Det fanns inte på världskartan att jag skulle orka gå till affären en gång till. Så nu gräddar jag en pastagratäng på slattar av all världens olika pastasorter. Spagetti, lasagneplattor och penne.
“Vad fiskaren hade i nätet” kan vi kalla anrättningen. Just detta begrepp kallades matrest-luncherna i Josephs högstadieskola. Så himla ofräscht!! Mouhahahaha. Tror ni Joseph blir glad över middagen kväll?