Första gången för allt

Det finns visst en första gång för allt.

Att få frågan om jag har barn och svara något annat än ett ärligt, blankt nej, till exempel.

Det händer ju att patienter frågar sånt, men inte jätteofta. Jag har en ganska kraftig integritet i mina patientrelationer och vi kommer sällan ens in på att prata om mig.

Men igår hände det alltså, jag fick frågan om jag har barn.

Jag fick stillestånd i hjärnan för en sekund. Vad skulle jag svara? Ett nej hade ju per definition fortfarande varit ärligt, men å andra sidan är det bara tal om veckor innan graviditeten kommer vara uppenbar även för alla mina patienter som har ögon att se med. Så klart hade jag inte tänkt säga ja.

Jag svarade ju såklart nej, MEN, jag har ett på gång här – och så pekade jag på magen.

Det var en konstig känsla. Både liksom triumferande men också  liksom blottande. Och så är det också det väldigt, väldigt främmande att tänka att vi faktiskt ska ha barn.

Jag tycker fortfarande att det känns knasigt att tänka på. Och jag hoppas på innerligt att allting verkligen står rätt till. Men om det gör det, då är det ju faktiskt en sådan här jag har i magen

Latmasken vann idag

image

image

Tog tunnelbanan till jobbet. Jag är trött överlag och trött på kyla I synnerhet. 21 dagar kvar till semester…

image

Så väldigt väldigt gott!

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.