Mia försöker

Joseph lämnade en deg att jäsa hemma idag. Jag som suttit hemma och skrivit idag under eftermiddagen fick uppdraget att baka ut den.

Vid det här laget läget drabbades jag av tvivel. Jag kan ju egentligen inte det här!! Är degen för lös? Borde jag göra något åt det? Har den jäst för mycket? För lite? Joseph har ju en fingertoppskänsla som få när det gäller degar… Inte jag.

Jag gjorde två limpor och skar dem lite snyggt… trodde jag. Tills de liksom fläkte upp sig och blev någonslags pannkaka… Fula var de när de åkte in i ugnen!

Sen började baknings-dramatiken. Man ska baka limpor på 250 grader i fem minuter för att sedan baka dem i 25 minuter på bara 200 grader. Jag glömde dem, en kvart på 250 grader!! Sen visste jag inte riktigt hur jag skulle rädda eländet, så jag drog ner temperaturen till 150 och lät den vara en kvart till. Hugaligen, jag fick verkligen ont i magen…

Men ut kom de, och ganska bra verkar de har blivit!

Två stycken surdegslimpor färdiga!!

Dålig frukostfantasi=dåligt

Idag ska jag ju inte jobbet, utan iväg till arbetsplatsen där jag träffar mina informanter, de jag intervjuar till min uppsats. Så jag fick lite sovmorgon och kom lite ur mina från-ryggmärgen-morgon-rutiner.

Bland annat så stod jag vid frysen en stund och funderade vad jag skulle ha till frukost. Jag tog fram två brödskivor att göra mackor av för att ha senare under eftermiddagen. Till frukost valde jag en överbliven lussebulle, tänkte att det kunde vara gott och gå likasåväl som en macka.

Tjii fick jag.

Jag hade glömt att lussebullar smakar jul, och jul fortfarande är fastetsat i mitt minne som något synonymt med illamående och kräkningar.

Det är lååångt till nästa jul. Bra är väl det…