När vi berättade för Otto, två och ett halvt år, att vi väntar barn svarade han med ett stort skratt:
– Haha! Den kan inte springa! Jag är STOR! Jag är Otto-Skrotto!!
Det här var för någon månad sedan.
Idag träffade vi alla syskonsönerna igen. Otto och tvillingbrorsan Aron tittade på min mage.
Du har en bebis i magen!
Ja, det har jag. Här inne, en liten bebis, sa jag och klappade på magen.
Men var är den då? Sa den ene och drog upp min tröja för att titta.
Den är så liten att den inte syns, sa den andre besviket.
Sen lämnade vi ämnet för en liten stund. Sen frågade en deras storebror Edvin:
Men när kommer bebisen då?
Jag förklarade att först kommer det bli sommar, sedan kommer kusinen Ebbe fylla år, och sen efter det kommer bebisen komma.
Äh, så länge man måste vänta….
…Jajamensan. Och tur är väl det, känner jag.
Can’t wait, för övrigt, tills vi får
… byta den här utsikten…
mot den här…
