Jag har varit mycket, mycket, tveksam till att någon gång bli gravid igen. Hittills har det verkligen inte känns som något som är så roligt att jag vill upprepa det. Eftersom jag också till och från känner mig ganska skärrad över det hela faktumet att vi ska ha ett barn, med allt vad det innebär, så känns det ganska avlägset att genast börja fundera på ett till.
Men idag slog det mig.
Syskon är det finaste son finns. Jag kan inte vägra Big Bird att få ett syskon, hur tradigt jag än kan tycka att det är att vara gravid. OM vi kan få en till (jag tror stenhårt på att man inte ska ta sånt här för givet), så ska vi nog ha en till. Senare.
Men för andra tisdagen i rad har jag fått träffa mina systrar efter jobbet. (Förra tisdagen var vi allihop, idag bara tre av oss eftersom en envisas med att åka till mellanöstern hela tiden…). Och det är ju bara för fint det här med syskon. Den bästa sortens vänner, liksom.
Så, ja. Jag ser inte fram emot det, men det är förmodligen en uppoffring som är värd guld för Biggiesarna. Till dig, mitt kommande, älskade barn. Till dig vill jag ge allt!!
Jag inser att det kommer bli en före resan/efter resan-uppdelning framöver.
Den här tröjan som jag brukar ha till gymmet kommer definitivt vara en “före resan”-tröja. Det är trångt nu. Om tre, fyra veckor kommer det inte gå.
Angående gymmet. Jag fortsätter att träna. Jag cyklar, går på spinning, styrketränar, simmar och fortsätter mina dagliga entimmespromenader. MEN. Jag kommer aldrig längre över den där gränsen, när man blir lite euforisk av träningen. Kicken kommer aldrig. Just nu befinner jag mig alltså i ett träningssadie när ALLT är jobbigt, sällan skönt och aldrig resulterar i något endorfinrus. Suck. Det är oändligt tråkigt.
Det som motiverar mig är
a) envisheten
b) jag är helt enkelt inte en sån som som inte tränar. Jag skulle skämmas ihjäl om jag blev en soffpotatis.
c) man kan få en lättare förlossning om man är vältränad
d) man kommer definitivt igång snabbare efter förslossningen om man hållit i gång under graviditeten.
Men. På semestern kommer jag inte ta med några träningskläder. Det får bli promenader och simning som blir motionen. Det är ju för katten ändå semester.
Och det innebär att det kanske kommer bli väldigt tungt att ta upp
Vad vackert tänk du har. Jag kan försäkra dig att det är värt all sveda & värk. Om jag hade slutat efter första så hade du aldrig träffat din prins, eller du hade säkert fått någon annan, men du förstår nog vad jag menar.