So what if the journey was long and though. You are here now, and one look at the beach, one moment spent digging your toes into its scrunchy sand, one instant to let a smile of unrestrained joy cross your face, and you’ll be glad you came. This is the isle of serendipity at her glourious best.
Så långt lonely planets beskrivning av upuveli, stället vi är på nu.
Resan var verkligen sån som man kan tänka sig. 30 grader varmt, en fullastad buss, sex timmars busstur. Och när jag säger fullastad menar jag verkligen det på ett asiatiskt sätt, vilket på intet vis liknar det svenska sättet. Lokalbussarna i kandy har texten ”nothing is impossible” på framrutan. Det är på alla vis sant. Upp för höga berg och djupa dalar med skärande motorer med allt för tung last.
Nåväl. Vi är framme i paradiset, stranden är perfekt, hotellet lyxigt och folket trevligt.
Vi återkommer med tätare uppdateringar nu när vi har wifi.
WOHO!