Nu är vi på flygplatsen och har väntar på att få hoppa på planet. Den går först om 2 timmar så nu är det lite paus så att säga.
Hur som helst kommer det vara roligt att få komma hem. Om man ska vara lite klyschig så bör man väl skriva: “Borta bra, men hemma bäst”
Jag har lovat Mia en lasagne och lösgodis när vi kommer hem.
Ska bli hemskt kul att få träffa alla underbara vänner också.
Nu har Biggie i alla fall varit på sin första utlandssemester. Jag ska dock inte kräva att hen kommer ihåg så mycket. Men kanske lite?
Sparkar
Mia har ganska länge känt rörelser och Biggies små sparkar. Men det här inte varit så jätte livat.
Igår dock. Oj oj oj oj oj! Vi låg i poolen och Mia bad mig att lägga handen på magen.
“Biggie rör på sig nu”, sa hon.
Jag kände och helt plötsligt så rullar något under Mias hud. OMG!!
Nu för en sund sedan sa Mia igen att Biggie är på gång. Jag kände efter och kunde känna att hen var där. Men inga rörelse. Sen kom det. VÄRSTA kicken! Hur tydligt som helst.
Jag ville omedelbart skriva ner detta och blogga om det men samtidigt saknar jag verkligen ord för att beskriva känslan.
Idag låg vi och solade det sista. Living on the edge! Det vill sägs utan solskydd.
Vi slutade på topp med high tea och vid midnatt gick vår taxi till flygplatsen. Hem till verkligheten igen. Suck!
Det har verkligen varit fantastiskt de här tre veckorna. Ett minne för livet!
