Dagens barnmorskebesök i siffror
Blodtrycket var lågt, 100/60. Blodvärdet likaså, 114 hade det gått ner till nu.
Det är ju såklart mest fördelaktigt om man har lågt blodtryck hellre än högt, men hon undrade ju såklart om jag gick omkring och kände mig yr. Nej, det gör jag ju inte. Men jag är ju väldigt, väldigt trött. Ska nog brassa på med järntabletterna, så jag i alla fall får upp blodvärdet lite.
SF-måttet var 21, det tyckte hon att var perfekt. Hon sa även att hon tyckte att magen var fin.
Det var lite konstigt. Ligga där med blottad mage och bli klämd på, och så få en komplimang. Vad svarar man? Ja, eh, tack…
Biggies hjärtfrekvens var 144.
Tack, tack käre gode Gud och snälla kroppen för att allt fungerar som det ska!! Jag blev lättad även denna gång, fint att få veta att Biggie lever och har det bra.
Heja på Biggie!!
Världens sämsta gravid-fest. Eller: när Mia bryter ihop inuti
Vi har fest med jobbet ikväll.
Det började med att festkommittén på jobbet dukat och ordnat fest i vårt personalrum. Vi brukar ha väldigt trevliga fester, så jag var inställd på en bra kväll. Sen fick jag se maten som stod uppdukad. En skål med salladsblad. En skål med majs. En skål med sötpotatis i bitar.
Ingen dressing eller så. Två skålar cheviche, alltså rå fisk i marinad. Och så bröd. Ingen hit för mig alltså. Majs och sallad och bröd blir liksom ingen middag…
Vi åt och hade lite aktiviteter på jobbet. Sedan skulle vi iväg. De som ordnade festen lovade att det skulle bli mat på nästa ställe också, så jag skulle inte vara orolig… Vi stack alla iväg till ett Boule-ställe här på söder. Där stod… taDA… nachos och dip. Den gravida, hungriga och nu även trötta kvinnan kände hur någonting gick sönder i henne.
Jag orkade inte stå där en minut till. Boule är säkert väldigt trevligt. Men jag åt lunch klockan 11.30 och kände att de var över min förmåga att försöka vara på kalas eller boule-humör utan middag. Så jag gick hem.
Nu är alla andra kvar och spelar boule och äter sina nachos. Trist att behöva vara en sån tråkmåns. Men det gick verkligen inte.
Dagens outfit
Jag är lååååångt ifrån en modebloggare, och “dagens outfit” ska inte bli någon vana. Men jag ville bara visa en av klänningarna jag köpte på Sri Lanka. Visst är den fin? Den rymmer magen i många veckor till, kanske ända till slutet. Och ändå är den inte köpt på någon maternity-avdelning. När man frågade efter sådana så la dom huvudet på sned, funderade en stund och pekade mot avdelningen med “stora och luftiga klänningar”. Det funkade ju också…
