Hittills har Biggie mest gjort sig påmind när jag ligger ner eller uppenbart vilar och tar det lugnt. Jag antar att det rytmiska gungandet när jag rör på mig är rätt så sövande.
Men idag fick jag en rejäl spark-session när jag satt vid skrivbordet på jobbet.
Det kändes så hemligt och mysigt att sitta där och ha lite kvalitetstid med bebismagen mitt i journalskrivandet.
När vi kom hem från resan så tänkte jag att nu går det inte att hålla hemligt längre. Nu kommer patienterna börja reagera och fråga på allvar, nu syns det ju tydligt. Jag pratade litegrann med mina kollegor om det, att det kändes konstigt att go public inför patienterna, när det ändå är en sån privat sak. Men samtidigt, det är ju också en sak som liksom blir obvious.
Men faktum är att inte en endaste har reagerat den här veckan. Fast arbetsbyxorna som sitter fasthakade med gummisnoddar i knappen hänger långt ner på höfterna och bara hasar ner mer och mer för varje dag. Och jackan knappt går att stänga.
Jag antar att det egentligen bara är en fråga om dagar tills någon frågar. Men jag känner mig så JÄTTEGRAVID, så det känns knasigt att inte alla andra ser.
Förr eller senare kommer post-sri lanka-deppen. Nu har den kommit.
Kommer jag kunna överleva utan de söta små lankesiska bananerna? Det här torra, smaklösa, solfattiga exemplaret förstörde alltihop.
Svensk frukt är inte bra. Svenskt väder är för himla trist. Svensk mat är smaklös.
Påminn mig.
Varför bor vi här egentligen?
Idag är också en stor dag!
Sedan imorse är jag anmäld till examination för min magisteruppsats.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhh!
Detta innebär att den 14 maj ska hela skiten vara färdigskriven och mejlas in för att urkundsgranskas, så att de kan kolla att jag inte plagierat den.
Sen mejlas den vidare till examinator på skolan och till en opponent från kursen.
Sen någongång kring v. 22 kommer jag gå upp med uppsatsen.
Det kommer vara ett tvåtimmars-manglings-tillfälle där jag ska försvara min uppsats, min metod och mitt resultat inför opponenten som ska ställa så kluriga frågor som möjligt, och examinatorn som minst är professor själv.
Jag kommer förstås ha på känn om det hela går bra redan då och där. Men senast 10 dagar efter exminationen så ska man få betyget och veta om man blir godkänd eller inte.
Man brukar ju allt som oftast få justeringar att göra. Men någon gång där i slutet av maj och början och juni borde det alltså vara möjligt att jag har satt min sista punkt på uppsatsen. Då borde jag kunna få ta ut min magisterexamen!!
Så sjukt spännande! Och ja. Nu har jag några veckors hårt arbete framför mig. Jag ska göra en ny översikt över den senaste forskningen inom ämnet, skriva dit en sammanfattning av det i bakgrunden, se över min metodbeskrivning, göra klart analysen av datan och skriva en bra översikt över mitt resultat. Och så ska jag komma på alla uppsatsens fel och brister själv, innan någon annan gör det, så att jag kan ta upp dessa i diskussionsdelen och försvara dem där. Och såklart, se över formalian, skriva abstract på både svenska och engelska, komma på en bra titel och så vidare…
Ni förstår. Nu behöver jag alla de där reservkrafterna jag egentligen inte har just nu, och så ska jag nog ro i land det här. Häpp, häpp. Det ska gå!!
