Dagen har spenderats med mamma, två av mina systrar, svågrar och fem systersöner. Vi kör nästan alltid knytis på såna här helgmiddagar, och det brukar bli det bästa av det bästa. Ett bra firande på alla sätt.
Nu har alla systersönerna också verkligen fattat att jag har en bebis i magen. Det klappas och frågas och kramas hej vilt.
Jag fick sitta länge med Otto, snart tre, och titta igenom fotoalbumet när han och hans tvillingbror ligger i magen och när de sedan är nyfödda. Han tycker verkligen om bilderna när han själv är så liten, så liten. Han sa stolt “Titta, jag har plåster!” och pekade på bilden när han ligger med sond-sladden tejpad mot näsan.
Jag fick förklara för Ivar, 6 år, varför bebisar har mjuka huvuden. Sen låg han länge och lyssnade på ljuden i min mage. Han tyckte det knastrade och kluckade mycket. Det låter som att bebisen äter knäckebröd! Jag själv har inte de akrobatiska skillsen som hade behövts för att höra hur magen låter, men Joseph kunde instämma – lite så låter det faktiskt.
Det är också underbart att ha systrar och en mamma och har oändligt med tålamod med allt mitt gravidprat. Med de flesta andra kan jag känna ett behov av att begränsa mig, gällande just det samtalsämnet. Men systrarna, de svarar på alla min möjliga och omöjliga frågor, berättar och skrattar, lyssnar och intresserar sig.
Det är också en enorm lyx att ha två föregångare gällande allt det här med bebisar. Vi kommer kunna få låna typ ALLT – barnvagn, spjälsäng, skötbord, babysitter, badbalja – alles! Visst kommer vi kanske vilja köpa något nytt, men jag känner inget superstort behov av det egentligen. Man kommer få köpa prylar till det där barnet så att det räcker, så småningom. Och jag litar på att mina systrar har bra grejer.
Bästa påskägget! Alla syskonbarnen fick leta efter ägg i trädgården. Snälla mormor/mamma gömde ett till Biggie med.
