Måndagskväll på gymmet

Bilder säger mer än ord.

Jag tror kanske inte att det undgått någon att jag inte stormtrivs direkt med att vara gravid. Det är jobbigt, tungt och meckigt.

Men. Jag förstår också att jag ska vara väldigt, väldigt glad och lycklig. Över hela barna-väntandet. Och över att jag ändå mår så pass bra som jag gör.

Jag har inte mycket halsbränna. Det känns lite, lite då och då, speciellt när jag är mycket hungrig. Det är ganska lätt att åtgärda med att äta något. Och är det på kvällen så funkar det superbra med samarin eller novalucol.

Jag har inga som helst problem med kissnödighet. Jag går inte upp på nätterna och kissar som jag gjorde tidigare, och jag kan hålla mig många timmar på dagen utan några besvär.

Foglossningen besvärar mig knappt alls längre. Det var som att det var som värst vecka 9-20 och sedan släppte. Visst, jag kan ibland känna av att jag har ett bäcken. Men inga smärtor, alls.

Jag kan fortfarande sova på rygg. Det har jag hört att många andra inte kan. Och jag sover överhuvudtaget väldigt, väldigt bra. Kanske för att jag är helt slut, i och för sig. Men ändå. Jag är otroligt tacksam för att få sova gott nätterna igenom.

Jag börjar bli tung och osmidig. Dessutom är jag lite tankspridd (men vem skulle inte vara det veckan innan magisteruppsatsen ska lämnas in?).

Men på det hela taget mår jag ändå ganska bra.

Och det är 85 dagar kvar till beräknad förlossning. Det ni!