Nu ska jag inte egentligen förstöra fredagskänslan med att börja prata om måndag.Men den här fredag, helgen, måndagen är speciell.
Idag under dagen ska jag få den sista skriftliga feedbacken från handledaren och dessutom rättningsförslag korrekturläsning från en kollega, från Joseph och från min chef. Redan för någon dag sedan bytte jag och en kursare uppsats-kritik med varandra. Det är guld värt med andras pigga och frågvisa ögon på material som jag skrivit, läst, omarbetat, läst, ändrat, läst och blivit totalt blind för.
Imorgon ska jag sätta mig med det, sista, SISTA, ändringarna innan måndag.
Uppsatsen ska skickas in innan måndag 08.00.
Jag börjar bli riktigt, riktigt nöjd med resultatet och jag är supernöjd med den sista-minuten feedbacken.
Jag vill bara skicka med en varning för er läsare. Jag kan tänka att jag tjatar om den här uppsatsen till leda för er. Men det kommer en examination om några veckor, den kommer ni definitivt få höra mycket om. Och efter examinationen får man kritik från examinator och opponent, och chans att göra ändringar. SEN är jag klar.
Men ni förstår kanske ändå att det är en enormt stor grej det här med att färdigställa det som ska bedömas. Och det här med att trycka på “skicka” knappen någongång innan måndag klockan 8, det kommer vara en milstolpe i mitt liv, faktiskt. Jag har ju hållit på med det här projeket i ungefär ett år.
Jag är så nöjd med att den här helgen äntligen har kommit! Det är dessutom en bonus att det ser ut att bli skitväder i helgen. Bra pluggväder!
Naveln
Jag har fortfarande väldigt, väldigt ont i ett parti under brösten, precis där magen börjar. Jag tycker att det precis känns som en mjukdelsinflammation, jag tänker att det kanske är raka magmuskeln och lite andra vävnader som är sjukt himla spända och utsträckta och som får slitningar i infästningen mot bröstkorgen.
Igår hade jag fryst ner vetevärmekudden och tog den med mig till sängen när jag skulle lägga mig. Iskyla= bra för inflammationer – stimulerar läkning och blodcirkulation.
Så jag låg med en iskall kudde nedanför brösten, en vilt sparkande bebis i magen och ont som bara tusan och försökte sova. Jag och Joseph låg och pratade lite, och helt plötsligt så förnimmer jag en hemskt underliga klunkande känsla, och blir alldeles blöt på t-shirten.
Kombinationen av kyla och en välriktad spark från Biggie gjorde att mitt ena bröst avfyrade en matskedsstor mjölkkaskad.
Joseph och jag låg bara och stirrade dumt på varandra länge.
Jag försökte tala mina bröst till rätta.
Joseph försökte tala Biggie till rätta.
Sedan somnade vi.
Kämpar för sin existens
En liten, liten tynande navel finns kvar. Det kommer nog inte bli något festligt plopp. Stackaren kommer nog dras ut till det yttersta för att helt enkelt planas ut.
Det känns lite besviksamt.
