Min familj vet när jag behöver hjälp på traven.
I födelsedagspresent av Nathalie fick jag en finfin tomatplanta.
I krukan bredvid har vi en butiksköpt oregano som överlevt länge och väl i en sån där självvattnande kruka. En mycket bra investering, må jag säga!
Min mamma har också försökt rädda upp vår sorgliga balkong-situation med en chiliväxt. Och Nathalie gav mig även en lite jordgubbsplanta.
Förra året fick jag en fin zinkbalja av Emelie, den har vi inte haft något i hittills. Men nu står där en butiksköpt sallad i någon centimeter vatten, och den har mått toppen i kanske en vecka nu i väntan på att vi ska äta upp den. Gräslöken från i helgen fick också stå där, kanske växer den något ytterligare innan vi behöver slänga den.
Jag har även beställt tre örter i kruka genom en kollega vars son säljer växter för sitt fotbollslag. De örterna ska få bo i zinkbaljan sen.
Så snart är det ordning på vår balkong!
Nu önskar jag mig bara en fin gammaldags korg till Biggie, som hen kan få sova i ute på balkongen. Sen är jag nöjd!
Knölig bebis
Jag börjar bli övertygad att Biggie är en alldeles ovanligt knölig bebis. Alltså, det är inte många minuter på dygnet som det är helt lugnt i min mage, känns det som. Det knölas och det bråkas och det sparkas och knuffas. Upp och ner, åt höger och åt vänster. Och ändå så lyckas Biggie för det mesta vara placerad med största kroppsytan på höger maghalva. Men överallt så tjorvas det.
Jag trodde kanske att det skulle bli lite lugnare i magen, ju trängre det blev.
Snarare tvärt om.
Joseph och jag spekulerade för någon dag sedan om Biggies rörelsebehov kan ha något att göra med hur mycket jag tränar. Vill h*n ge igen? Eller blir Biggie helt enkelt inspirerad?
Just nu till exempel. Då har en en vass liten rumpa som försöker tränga sig ut ur skinnet på mig, längst upp i höger hörn av magen. Någonstans neråt bäckenet så finns det fötter som hoppar jämfota. Och vid vänster revbensbåge trycker ett huvud upp, spjärnar emot och borrar sig in. Händerna? De håller nog på att fippla omkring med navelsträngen, eller boxas lite planlöst. Ungefär så känns det. Jag har förstås ingen totalkoll på exakt placering av specifika kroppsdelar, men det är så här det känns.
Knasbebis.
