Josephs vardagsväckarklocka ringer vanligtvis 04.15. Han trivs med att gå upp tidigt och åka till jobbet – för att få vara i fred ett par timmar innan alla kollegor kommer och för att få åka hem tidigt.
På semesterdagar känns väckning 04.15 helt absurt, även för Joseph.
Imorse slog alarmet igång och ringde en god stund. Jag vaknade och försökte väcka Joseph.
-Din väckarklocka ringer!
Joseph satte sig upp i sängen, stäckte sig efter min mobil, pillade lite på den och tittade på mig och sa:
– Det är lungt! Det är dubbelspårigt hela vägen!
Sen försökte han lägga sig ner för att “somna om”. Jag försökte igen:
– Men! Din VÄCKARKLOCKA ringer, och den ligger DÄR!
Jag fick peka bort i rummet, flera meter från sängen, eftersom mobilen låg på laddning. Då fattade han äntligen och lommade bort och stängde av den.
När vi sedan vaknade, flera timmar senare han han ingen aning om vad som hänt eller sagts.
Vi antar att dubbelspårigheten han pratade om hade någonting med tågresor att göra, men mer kan varken Joseph eller jag lista ut.
