Håhåjaja.
Stor som magen är så verkar det ändå inte vara tillräckligt. Idag var SF-måttet bara 29 och barnmorskan bestämde raskt att jag ska gå på tillväxtultraljud imorgon.
Det känns mest bara bra att få en extrakoll och bra att omsorgen om mig och Biggie är så pass stor. Men såklart blev vi oroliga också. Biggie lever ju rövare inne i magen som vanligt, så jag är helt säker på att hen mår bra. Men kanske lite liten, då. Vi får se vad de säger imorgon.
Hjärtljuden var 148, precis som gången innan. Och mitt blodtryck var 100/60, också precis samma.
Ett till ultraljud alltså. Vi blev helt ställda när vi insåg att jag imorgon kanske kommer få veta om Biggie är en flicka eller pojke. Vi ville ju veta förut, men nu känns det som om att det är så pass nära att vi lika gärna kan vänta. Besultet blev att jag inte kommer fråga, men syns det, ja då är det väl inget att göra åt saken. Tyvärr får jag gå ensam på ultraljudet, Joseph kan inte vara borta mera från jobbet.
Nästa svåra fråga är om vi i så fall kommer berätta vad vi vet. Kanske, kanske inte.
Vi kom hem idag till en lägenhet som var tom på inneboende.
Men presenter hade de lämnat efter sig! Biggie fick en ryggsäck! Kanske inget som hen kan ha den här sommaren, men snart så!
Just nu får Biggies alla böcker bo i väskan.
Så klart är väskan av ett snajsigt söder-märke (samma märke som på väskan jag köpte till Joseph i födelsedagspresent och även på f.d inneboende-Jennys snygga rygga).
Vi tackar så ödmjukast och bockar och bugar och sparkar så hårt vi kan!
