Hurra!

Biggie mår bra! Den lill* sötnosen låg och lapade i sig fostervatten och rörde sin lilla tunga så sött att jag nästan började gråta!

Det var inte heller något fel på vikten och storleken – Biggie beräknades väga 2229 gram, vilket till och med var 200 gram mer än snittet. Och jag hade en och en halv liter fostervatten, inte heller det för litet, utan snarare mycket.

Tack. Gode. Gud.

Jag höll på att svimma  i liggande läge under undersökningen, den hårda britsen i kombination med stor mage blev för stort tryck på min aorta. Varken huvud, armar eller ben fick tillräckligt med blod och vi fick avbryta i mitten av ultraljudet eftersom jag mådde tjyvtjockt. Vi fick ta en paus, jag fick sätta mig upp och andas och dricka vatten. Sjukt obehaglig känsla av att hela rummet snurrade, det stack och pirrade i fötter och händer, och jag kallsvettades och kunde inte andas.

Undersökningen blev därför så kort som den bara kunde bli. Och jag mådde inte tillräckligt bra för att vara helt uppmärksam på skärmen. Jag såg därför inte skymten av något flick- eller pojkattribut. 

Det enda jag brydde mig om var att Biggie låg där inne och lapade i sig fostervatten och såg så förnöjd ut. Och att hon sa att allt såg bra ut, och att både bebisvikt och fostervattenmängd var okej.

Nesting pågår

Biggies lilla värld börjar ta form!

Den röda skötväskan är ny (från Ullared) likaså fårskinnet (som är bebis-anpassat och kemikaliefritt). Byrån är från IKEA, köpt med Simon och Jennys hjälp. Prinsesslådan har vi fått av Elvira och Filip för något år sedan. Korgen är second hand, nästet inuti har en av systrarna sytt. Babysittern är lånad av samma syster.

Kvar att få hem (lån från systrarna) är skötbord (över badkaret), barnvagn och en massa andra prylar och kläder. Det är en enorm himla lyx att ha systrar och syskonbarn som föregångare. Jag mejlar dem typ en gång om dagen med frågor om vad man behöver och hur man ska tänka kring olika prylar. Det är så skönt att få bra bra och vettiga svar, och dessutom oftast “och vi har en sån eller en sån ni kan få låna…”. Underbart!