Det är en jätte, jättekonstig känsla att bara vara ledig och flyta runt hela dagarna.
Och en lika konstig känsla av att dagarna faktiskt rinner iväg.
Och fascinerande att dagarna känns meningsfulla, fast jag gör “mest ingenting”.
Idag har jag vaknat, promenerat, varit en sväng på ICA, klarat av ett 45-min spinningpass på gymmet, ätit lunch på balkongen, läst, sovit, fikat med Fia (som kom över med bullar och kakor!) och lagat middag (teriyaki-marinerade laxspett grillade i ugn). Och på lediga stunder pysslar jag med fotoalbumet från Sri Lanka-resan. Jag gör det långsamt, uppslag för uppslag, så att limmet helt säkert hinner torka. Och helt enkelt därför att jag inte har någon anledning att skynda!
Tider rinner iväg, men jag går också lite på halvfart. Det är så oändligt skönt att slippa stressa med träning och middag efter en hel arbetsdag, utan få göra allt (utom att jobba dårå) i min egen takt, med anpassade vilostunder emellan.
Jag säger det igen – tack välfärdssverige!
Det är också nu jag börjar tycka att det är riktigt mysigt att vara gravid. Magen är stor och tung, och det är såklart besvärligt. Men jag mår så väldigt bra i jämförelse med hur det varit tidigare. Och Biggie börjar kännas så levande och verklig. Min hemliga kompis som lever rövare därinne! Jag och Joseph börjar verkligen längta som tokar efter det där lilla livet nu!
