Wiki-info:
Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman, utgiven 1891. Boken utspelar sig i Värmland under 1820-talet, och rör sig i huvudsak kring den avsatte prästen och kavaljeren Gösta Berling, och är en skildring av livet i Värmland under 1820-talet.
Första julnatten som Gösta Berling spenderar på Ekeby slutar med att de sluter ett förbund med Djävulen, den onde, som går ut på att majorskan, med hjälp av den elake patron Sintram och majorskans kavaljerer, skall fördrivas därifrån, så att kavaljererna själva kan överta ruljansen på bruket. På Ekeby för kavaljererna ett sorglöst liv, med många fester och baler, men litet arbete. Ekeby förfaller, liksom hela området; det råder nödår, befolkningen är utfattig, och många svälter. Men på Ekeby fortsätter man att leva glatt och festligt.
Flera gånger förälskar sig Gösta Berling i olika personer, och hans förälskelser slutar ofta i tragedier. Tragedierna ger sedan upphov till nya berättelser, och detta berättelsenät är en grundsten hela boken igenom. Boken är uppbyggd av mustiga sägner, myter och skrönor. Även om Gösta Berling är huvudperson får man också följa ett stort antal mycket säregna och färgstarka personligheter som troligen, åtminstone delvis, är inspirerade av verkliga personer som levde och verkade i 1800-talets Värmland.
–
Vad jag tyckte? Den här boken var så mycket bättre än Jane Austen! Ändå finns vissa likheter. Båda handlar om överklassliv på herrgårdar kring 1820. I Gösta Berlings saga blandas dock livsödena från både fattiga och rika. Det verkar ej gå lika vattentäta skott mellan samhällsklasserna som i Jane Austens värld. Gösta Berlings saga är mustig och livfull och beskriver ett levande svenskt samhälle och vild natur. I “Emma” beskrevs mest de tramsiga relationerna karaktärerna emellan.
Visst, det förekommer förälskelser även i denna historia och på sitt sätt är väl dessa förälskelser även grunden till alla huvudhistoriens förvecklingar. Romantisk kan knappast boken skyllas för att vara, trots detta.
Ibland tyckte jag att det blev lite väl mycket namn och olika karaktärer i “Gösta Berlings saga”, det var lite svårt att skilja dem åt till och från. Men i slutet hade även detta rett ut sig och jag kände att jag hade god koll på de olika personerna och deras livsöden.
Just nu planerar jag inte att fortsätta läsa Lagerlöf-böcker, just eftersom jag har många andra jag vill beta av först. Men jag är verkligen inte avskräckt.
