Joseph och jag blev tipsade om “Signekursen”, en kurs i avslappning, andning och sådant som kan behövas inför förlossningen. Kursen finns i PDF-format och det är meningen att man ska gå igenom övningarna tillsammans som ett sätt att förbereda sig för förlossningen.
I helgen började vi med den kursen. Andningsövningarna är inga problem. Som sjukgymnast är jag i alla fall teoretiskt väl insatt i området andning och avspänning, även om jag måste säga att jag inte har en susning i hur det kommer gå med det på förlossningen. Samma sak är muskelavslappningsövningarna, de flesta klarar jag galant.
Men sen kommer det till att överhuvudtaget överleva kursen i största allmänhet. Jag har svårt att se mig själv bli en skrikande och arg kvinna under förlossningen. Men kommer Joseph med följande råd mellan krystvärkarna så kommer han nog få se på ett och annat:
“Andas ut och känn hur du slappnar av. Känn de rytmiska böljande andningsrörelserna när du vilar. Tänk att du vid vaje utandning breder ut dig som en riktigt mogen camenbert eller som ett paket glass som smälter…”
Alltså. Tack, men nej tack. Jag känner mig stor och oformlig som det är, utan att behöva föreställa mig att jag är en riktigt mogen camenbert som breder ut sig. Bah!
Det finns flera moment i Signekursen som fick mig att skratta högt, såhär i en situation när vi är hemma och jag inte har ont någonstans. Men jag vete katten om dte är något för mig att följa när det är skarpt läge, alltså.
