Idag har jag och Fia varit och hälsat på mormor och morfar. De bor ju inte alls långt ifrån oss, men det går alldeles, alldeles för lång tid emellan att vi ses. Men idag blev det av!
Förutom obligatoriskt kaffe och kaka så hann vi avhandla finska vinterkriget, fortsättningskriget, vem katten Mannheimer var, Fias ammanvistelse och vår Sri Lanka-resa. Dessutom hann vi diskutera svensk frikyrkopolitik och mellanösternkonflikten. Och vi fick se i mormors fotoalbum och fick veta att hennes pappa hette Julius (jag har pinsamt dålig koll, jag vet!)
Jag träffar måååånga äldre människor i mitt arbete, så jag har på fötterna när jag gör denna bedömning:
Det finns få äldre som både är så klara och rediga och som dessutom så uppriktigt intresserade av omvärlden som mina morföräldrar.
Många äldre får ju med ålder och sjukdom en inskränkt världssyn och där allt kommer att kretsa dem själva och deras eventuella krämpor. Mormors och morfars favorituttryck är: Berätta! De vill höra allt, allt, allt och är uppriktigt intresserade. De läser massor av böcker och tidningar och är väl insatta i det mesta som händer, allt ifrån förnybara energikällor till krisen i Grekland. Jag ska bli som dem när jag blir gammal!
Imorgon fortsätter släktgemenskapen då jag ska iväg och träffa kusinen och hennes två-veckors Julius. Mysigt!
