Besöket hos barnmorskan gick bra! SF-måttet som var för litet sist var spot on på min kurva nu igen. Fortfarande inte i största laget, direkt, men ändå.
Idag är sista dagen i vecka 34 och siffrorna såg ut såhär:
SF-mått: 31
Biggies hjärtljud: 148
Blodtryck: 90/60 (nu känner jag mig faktiskt yr till och från….)
Blodsocker: 5, 0
Hb: 125 (!!!!!)
Hon blev väldigt imponerad över hb-värdet som stigit så bra. Jag med, faktiskt! Heja kroppen, nu kör vi! Om jag nu ska förlora blod under en förlossning så vill jag ha ganska bra hb. 125 känns toppen!
Hon trodde att blodtrycket sänkts och hb-värdet höjts i och med att jag slutat jobba också. That makes sense. Jag är nöjd, även om blodtrycket gärna hade fått vara lite högre. Men att de rekommenderar mig träning och kaffe känns ju inte direkt dåligt… Två saker jag tycker mycket om!
Biggie var ruckbart fixerad med huvudet nere i bäckenet nu. Tack och lov!!
Just nu sitter jag och äter min second breakfast som idag blev något av en brunch. Jag blev ju tvungen att provsmaka ett av kycklingspetten som jag nyss gjorde. Till det blev det några rädisor och surdegsbröd med vitlöksfärskost. Jag och Fia ska ta med oss lunch till kusin Jessica. Fia fixar grekisk färskpotatissallad och köttfärspiroger. Jag ska ta med mig kycklingspett, jordgubbar, melon och choklad.
Jag är supernöjd med marinaden till spetten: Japansk soya och socker som fått reducera så att det blev nästan sirap-igt. I det blandade jag mango chutney, salt och tre smulade, torkade chilifrukter. Det blev rätt starkt – men jag hoppas även den ammande kusinen kommer gilla det!
Nya symtom
En lycka i olyckan med att jag måste äta så mycket järntabletter är att min mage klarar av dem bra. De flesta människor verkar bli väldigt förstoppade av järn, men min mage har hittills fungerat precis som vanligt.
De senaste dygnen har det dock varit lite annorlunda med det. Jag hoppas innerligt att det bara är något som ska gå över och att det inte är ett nytt symtom som är här för att stanna.
I natt har jag också sovit OTROLIGT dåligt. Vaknat säkert 10 gånger utan direkt orsak, men har gått upp och kissat, druckit vatten eller bara bytt ställning. Jag har varit välsignad med väldigt god sömn hittills, och hoppas på att få ha det så de här sista veckorna också. När Biggie väl kommit ut blir det ju annat, förstås.
Annars är väl allt som det ska. Jag blir tjockare och tjockare, och tyngre och tyngre. Morgonpromenaderna går allt långsammare.
Om jag slarvar med att äta regelbundet och tillräckligt bra får jag halsbränna. Det är också besvärligt, men det är också alltid mitt eget fel. Hade jag bara orkat eller kommit ihåg att äta en smörgås nån gång mellan varven så hade det aldrig kommit igång.
Jaja. Nu ska jag iväg till barnmorskan. Jag är faktiskt säker på att Biggie vänt sig rätt nu igen, men det ska bli skönt att få det bekräftat.