Mor gifter sig

Mor gifter sig är en bok skriven av Moa Martinsson år 1936. Moa är en av de svenska arbetarförfattarna. Harry Martinsson är också en av dem, med honom var hon gift med ett tag, om jag minns rätt. Ivar Lo Johansson som gett namn åt min absoluta favoritpark här på söder är en annan.

Om Selma Lagerlöf beskrev livet i både rikemanshem och fattiga torp, så beskrevs det ändå från hennes eget perspektiv. Selma var, liksom de flesta andra svenska författare, från ett rikare samhällsskikt där skolning och bildning ingick. Arbetarförfattarna var annorlunda på den punkten. De beskrev livet för arbetarklassen utifrån dess eget perspektiv. De hade inget litterlärt arv hemifrån på det sättet, och skolningen var det väl sådär halvdant med.

Innan jag började läsa den här boken hade jag vid två tillfällen kommit i beröring med Moa Martinsson. Visserligen har hennes namn säkerligen blivit nämt många fler gånger under svenskalektionerna, men det är två speciella tillfällen som fastnat.

Det första var en film som vi fick se på svenskan på gymnasiet som handlade om Moas liv, framförallt äktenskapet med Harry. Även om de båda var författare, så behandlade han inte henne särskilt bra. Medan han kunde sitta hela dagarna och fila på sina litterlära verk så fick hon arbeta med hus och hem på dagarna, och skriva på nätterna. Det var en typisk film som man får se i skolan, men ändå minns jag att jag blev starkt berörd. Två av hennes söner från första äktenskapet dog också. Mycket sorgligt.

Det andra tillfället jag kom nära Moa Martinssons verk var en sommar när jag jobbade inom äldrevården. Jag blev satt att vaka vid en kvinnas dödsbädd. Hon var inte vid medvetande, men hon låg och vred och vände sig i ångest- och smärtplågor. Jag ville göra något för henne, och jag försökte så gott jag kunde att med tal och smekningar lugna henne något. Det blev många timmar där, och tillslut tog jag en av böckerna som fanns på hennes hylla och började läsa högt. Det var naturligtvis svårt att veta om hon uppskattade det, men jag utgick från mig själv och tänkte att det nog kunde vara trevligt. Man ska ju inte utgå ifrån att personer som är till synes medvetslösa inte hör eller uppfattar saker som sker i rummet, och jag hoppades innerligt att den här boken var någon som hon läst och kände varmt för.

Det var den här boken som jag läste högt några kapitel ur, och jag minns att jag redan då blev sugen att läsa ända till slutet. Men mitt skift tog slut och damen ifråga avled under nästa skift. Varken hon eller jag fick höra slutet av boken. Jag hoppas såklart att hon läst den förut.

Den här boken är lättläst och lättsmält, även om livet för huvudpersonen Mia inte är lätt alla gånger. Boken är den första av tre och historien börjar när Mia är sju år gammal och hennes mor gifter sig. Berättelsen handlar om Moa själv.

Jag är väldigt, väldigt sugen på att fortsätta läsa de efterföljande två böckerna, men just nu ska jag fortsätta min resa genom litteraturhistoriens klassiker. Kanske kan jag få tag i fortsättningen som ljudbok till höstens barnvagnspromenader?