Idag ringde Mia till mig på jobbet. Mia brukar inte ringa mig på jobbet. Eller jo, ibland gör hon det, men då brukar det vara närmare hemgång. Idag kom samtalet kl. 8:20, precis efter mitt morgonmöte. Jag svara såklart så fort jag kan och går undan till ett tomt konferansrum.
“Dagens läcka” säger hon och jag stänger liksom av och hör inte resten av det som hon säger.
“Vad sa du?!”, frågar jag.
“Dagens läxa, kolla räntan”.
” Erh, jo, eller, ja. Men det har jag redan gjort…” och så fortsätter vårt samtal som då handlar om veckans uppdrag, aka. DAGENS LÄXA, förlängning av bolånet och at hålla koll på räntorna. Min chock över att Mias vatten inte gått, aka. DAGENS LÄCKA, lägger sig och arbetsdagen går vidare.
När jag kommer hem och berättar för Mia att hon inte får ringa sådär och slänga ur sig saker som får mig att tro att vattnet har gått eller att Biggie är på väg så börja hon skratta så mycket att jag verkligen trodde att hon skulle föda.