Förra veckan skrev jag ju om att jag var rädd för att jag skulle få återkommande förstoppning eller sömnsvårigheter. Inget av det har varit besvärande mer än den där enda dagen. Så skönt!
Mitt största bekymmer just nu är att jag känner mig så tung. Promenaderna går långsamt. Bäckenet gör så påminnt allt oftare, speciellt i början av promenaderna. Men när blivit lite varm så blir jag uppmjukad och då går det bra igen.
Jag har svårt att sitta och umgås med folk i flera timmar i sträck på ett belevat sätt, speciellt eftersom Biggie sparkar och far runt så dant. Bästa ställningen är helt klart när jag ligger ner, då får Biggie nog som mest utrymme och blir inte riktigt lika hårdhänt.
Jag är verkligen otroligt lyckligt lottad får jag säga, som både mår så pass bra och som dessutom är ledig. Visst, jag har fått konstatera att kombinationen av morgonpromenad och lunchspinning gör att jag sover ganska många timmar av övriga tiden på dagen, men det är ju inget problem – vad ska jag annars göra av min tid?
Det börjar bli allt verkligare nu, att det kommer en riktig bebis snart. Tvilling-systersönerna föddes i vecka 33 och de har ju såklart varit riktiga små varelser ända från start. Nu är Biggie redan två veckor större än vad de var när de föddes, och väger antagligen ganska mycket mer eftersom hen inte har någon konkurrent där inne heller.
Det börjar falla sig mer naturligt för mig och Joseph att prata om utanför-magen-bebisen med antingen flick- eller pojknamnet som vi har. Biggie börjar bli lite för… abstrakt.
På någon internetsida som skrev om fosterutveckling skrev att fostret nu börjar bli medvetet om sig egen person. Tänk, där inne pysslar Biggie omkring och kanske upptäcker sig själv för första gången!
Det går inte direkt framåt med nestingen just nu, eftersom allt annat som vi behöver finns hos mina systrar. Och de går ju inte runt och tänker på vår bebis hela dagarna, utan har ju annat för sig (båda är typ lägeransvariga på vartsitt håll den här veckan). Men jag längtar mest efter att få spjälsängen och barnvagnen. Vi hade gärna hunnit med att få service gjord på barnvagnen innan den ska börja användas. Hoppas det hinns med!
Vi har inte mycket kläder än heller. Det finns ju såklart en massa bebiskläder från syskonbarnen, så vi har velat vänta med att köpa en massa tills vi fått det som de har först. Men några små mössor ska vi noga köpa snart i alla fall!
Träningsuppdatering
Hak-tappningen när jag kommer in på gymmet har nu gått över i en helt ny fas. Det är inte längre nyfikenhet och förvåning, det jag ser nu i människors ansikten är ren och skär rädsla.
Tror dom att vattnet ska gå bara så där, och att jag ska dränka dem alla i en pöl med fostervatten? Det hela blir så märkligt, jag behandlas nästan som att jag vore smittsam på något sätt.
Förra veckan, till exempel, så skulle jag köra i bänkpressmaskinen (inte fria vikter, det känns för ostadigt) och behövde vända på bänken som används där. Redskapen på gymmet är ju inte direkt gjorda i lättmetall och anpassade för att vara lätta för gravida kvinnor att lyfta. Det var rejält krångligt och tungt i en dålig arbetsställning, och jag fick hålla på en god stund för att få den på plats. Tror ni någon erbjöd sig att hjälpa mig? Nej. Hela skocken av katergorin stora-starka-karlar stod handfallna och tittade på.
Visst, på ett sätt förstår jag dem. De kanske tänkte, att klarar hon att köra bänkpress så klarar hon att lyfta den där bänken själv. Men ändå.
På spinningen är det samma sak. Jag som alltid brukar sitta längst fram och köra hårdast sitter numera längst bak och försöker göra mig osynlig. Men där är det istället medelålders kvinnor som ger mig strängt ogillande blickar.
Men personalen och instruktörerna är bra. Jag får peppande och hejande kommentarer varje gång och alla ler stort när jag kommer.
Efter nästa vecka stänger vårt gym för sommaren, då blir man hänvisad till Eriksdalsbadet istället.Jag har bestämt mig för att låta nästa veckas spinningpass bli de sista. Men styrketräningen är faktiskt inte särskilt besvärlig, så den hoppas jag kunna fortsätta med tiden ut.
Jag kanske får börja med en skylt där det står “Jag är sjukgymnast, jag har koll på vad jag gör!” på framsidan, och referenser till väl vald referenslitteratur på baksidan, så att folk slipper vara så rädda. Men det kan det vara värt!