Dagens uppdrag är tre stycken:
- Gå till gymmet en sista gång innan det stänger, cykla.
- Ha tvättstugan. Ska tvätta ett gäng av såna där söta små yttepyttekläder… Jag blir gråtmild bara jag ser dem…
- Fundera ut vad vi vill ha till middag ikväll. Jag tror det kanske blir en sväng till Söderhallarna.
Jag ska väl också ta mig an nästa bok i bokhögen. Och vila en massa såklart.
Joseph frågade mig igår hur jag tycker att det går att bara vara hemma. Sanningen är den: Jag börjar bli UTTRÅKAD. Jag vet att jag skulle kunna hitta på en massa grejer, men det mesta som är roligt (typ utflykter) kräver mer ork än vad jag har. Till exempel hade jag föreställt mig att jag skulle orka åka skärgårdsbåt och hänga på någon mysig ö på soliga dagar. Men det finns inte på kartan. Det är för svårt att hitta bekväma ställningar för att sitta eller ligga någonstans annat än i en mjuk soffa någon längre stund. Så att bara lägga ut en filt på en klippa någonstans går tyvärr bort. Och stå och gå gör jag ju så mycket jag orkar nu redan.
Så, att jag vill att Biggie ska komma ut NU är mest för att jag vill ha något att göra, inte för att graviditeten i sig är för besvärlig. Jag längtar visserligen efter att få tillbaks lite smidighet och vigör, men det kommer ju ändå förr eller senare.
Jag måste ju ändå ta med i beräkningen att de flesta förstföderskor går över tiden. Jag har alltså egentligen ganska många veckor kvar. Så! Jag är tacksam för förslag på små lämpliga aktiviteter och vill gärna ha sällskap!
Och så kan man få besök och göra det här:
Jag är alltså klotrund.
Kanske kanske är det fem veckor kvar, det vet man ju aldrig, men Biggie kanske är här redan imorgon så jag känner att jag måste skriva en sista lyckönskning till er inför förlossningen. LYCKA TILL Mia, Joseph och Biggie. Jag önskar er en snabb (men inte alltför snabb så ni hinner med) och härlig förlossning. Snart har ni upplevt det bästa man kan uppleva. Och mitt enda tips till er är: ta mycket kort. När det känns som att ni har tagit för mycket – ta mer. Oavsett droger eller ej verkar förlossningar ha en tendens att bli suddiga i minnet snabbt. Och första dagarna speciellt. Lycka till! Kram