Mörkrets hjärta är en kortroman som skrevs av Joseph Conrad och gavs ut i bokform 1902.
Boken har en annorlunda berättarform. På första sidorna målas en scen upp, ett gäng män sitter i skymningen på däck på en båt på Themsen. Allt medan mörkret lägger sig tar en av männen, Marlow, till orda. Sedan följer hela historien i ett svep – Marlows berättelse om hur han var kapten på en flodångare i Afrika och hans eskapader under denna resa.
Berättelsen har inga kapitelindelningar, men på några ställen tar berättaren en paus och man återvänder till scenen på Themsen. En cigarett tänds, en tändsticka lyser i mörkret, och sedan fortsätter historien.
Berättelsen handlar om kolonialism, om exploatering av Afrika, om elfenben, om rasbiologi. Conrads berättelse verkar kritisk till fenomenet, men dock verkar verkligheten inte vara så enkel. Författaren själv sägs ha arbetat som kapten på en flodångare i Kongo, och har varit starkt kritisk till det belgiska sättet att kolonialisera Afrika. Dock var han övertygad om det brittiska imperiets rätt att ta över världen, enligt vad jag har läst.
Berättelsen är fängslande, liksom berättartekniken. Jag som läsare blir än en gång påmind om Europas vedervärdiga historia och beteende i samband med kolonialiseringen.
Det här är en kort och inte särskilt besvärlig bok. Läs den!
