Igår kväll ringde min mamma och meddelade att hon,precis innan min äldsta syster föddes, hade mått sådär som jag beskrev i förra inlägget. Hon lät hoppfull om att det kanske kunde vara på gång för mig med.
Tyvärr.
Ingen action här inte.
Igår kväll var jag bara uttråkad och ledsen. Jag har verkligen börjat lida av värmen nu. Hela jag är som någonslags värmeaggregat. Det är knappt att jag står ut att krama Joseph ens, för att jag blir så varm.
I natt sov jag ute på balkongen. Eller, jag låg i vår säng bredvid Joseph tills han hade somnat. Biggie hade ett akrobatikpass just då, och det är så mysigt när vi får tillfälle att uppleva det tillsammans. Det häftiga var, att i samma sekund som Joseph somnade så slutade också Biggie sparka. Då gick jag ut och la mig på soffan på balkongen och somnade nog någon timme senare.
Just nu ligger jag här på soffan igen. Jag har förvärkar, som mensvärk, men inget som kräver någon direkt uppmäksamhet från min sida. Jag tror inte det kommer hända så mycket mer än på ett tag, men det är liksom positivt att min livmoder jobbar på lite ändå. För den sakens skull hade det gärna fått vara mer smärtsamt.
Det har regnat här på morgonen, och jag ska ändå promenera bort med barnvagnen till Babyproffsen framåt elva, så promenaden får vänta tills dess.
Tänk, jag är nästan lite pirrig för att gå ut med vagnen. Snart kommer vi göra det på riktigt, med en BEBIS i. VÅR bebis.
Konstigt, konstigt.
Biggie-presenter
Idag fick Biggie sitt första paket på posten!
Farmor och Siya (farfar på singhala) har skickat ett får! Ett supermjukt och ulligt gotlandsfår!
Biggie är så älskad och efterlängtad så att jag tror att hen aldrig kommer förstå det själv.
