Joseph ska överraska kollegorna på jobbet med en jordgubbstårta imorgon. Han har kokat egen vaniljsås och grejat i flera, flera timmar.
Varje kväll så kommer ju ändå tanken – kanske sker det i natt?
Vi började nyss fnissa väldigt mycket när vi kom på, att händer det i natt så får vi ta med oss tårtan till förlossningen.
Det finns få saker som hade varit så “Fernandoska” som det. Jag kan se det framför mig:
Jag kommer in, dubbelvikt av smärta, flåsandes och frustandes. Joseph kommer efter fulltravad med väskor, babyskydd… och en stor jordgubbstårta… Jag kastar mig ner i en stol och väntar på att få bli omhändertagen av personalen. Så fort de kommer för att prata med oss så sträckor Joseph stressat över tårtan och ber dem ta hand om den här! Är ni snälla så får ni den till fikat! Och medan undersköterskan ska börja fråga mig om personnummer och andra uppgifter så står Joseph där och försöker förmedla tårtans innehåll så att ingen i personalen ska få en allergisk reaktion…
Men.
Imorgon ska jag, alla systrarna och deras familjer och mamma på utflykt. Så här ska inget barn födas i natt i alla fall!