Nu, på riktigt, har kroppen övergått från att klara den här graviditeten ganska bra till att känna sig som ett värddjur för en parasit.
HALSBRÄNNAN!!
KLIANDET!!
En av mina systrar drabbades av hepatos under sin graviditet. Därför har jag frågat litegrann om det här kliandet när jag träffat barnmorskan. Men de tycker inte att det är värt att testa för hepatos innan kliandet faktiskt driver en till vansinne. Och det har det inte gjort, hittills. Och jag tror faktiskt inte att det är graviditetshepatos (det borde enbart ge klåda i handflator och under fötter). På mig kliar det just nu typ överallt, även om det är mest på händer och fötter. Men det är långt ifrån så allvarligt som för systern min, så jag försöker chilla. Biggie rör sig som en galning där inne också, det är min trygghet. Skulle jag börja känna färre sparkar och mindre bök hade jag slagit på stora trumman direkt!
Halsbrännan är som att en del av helvetet har flyttat in. Gud bevare mig väl från att äta för sällan, då döööör jag!
Jaja. Jag ska inte klaga. Det handlar om dagar, eller i värsta fall några enstaka veckor.
Det. Kommer. Gå. Över.
Idag ska jag bara ta det lugnt och vara hemma. Jag tvättar lite, tänkte försöka sova en del och så ska jag läsa andra boken i Haruki Murakamis triologi 1Q84. Ingen klassiker, alls. Men sååå spännande!
