Igår hände det igen. Mellan klockan fem igår eftermiddag och ett på natten hade jag regelbunda, smärtsamma förvärkar. Sammandragningarna var så hårda att man nästan kunde se Biggies konturer genom magen. Sen gick vi och la oss. Och det gick över. Smärtsamma kallar jag det. Jag tror inte att det är ens i närheten av the real stuff, men det var definitivt smärtsamt. På en del toppar fick jag resa mig upp och gå omkring, det gick inte att sitta still.
Idag går vi till Eriksdalsbadet med lunchpicknick och föresatsen att leva ett “vanligt” semesterliv. Man kan ju inte bara gå och vänta.
Om det ska vara så här länge till kommer jag ha Stockholms mest vältränade glatta muskulatur i livmodern. Men whatthehey, jag skulle hellre ha en bebis.
Jaja, nu har ni fått dagens statusuppdatering.
